Arne Carlsson | Fienden är den människa som beslutat sig för att inte dela hela bördan av världens komplexitet med dig. | Sida 2

…Några i hopen som hörde detta sade: ”Han måste vara profeten” och några sade ”Han är Messias”. Men andra sade: ”Inte kommer väl Messias från Galileen? Säger inte skriften att Messias skall vara av Davids ätt och komma från Betlehem, byn där David bodde?” Så blev hopen oenig… Joh 7:40-52

Några i hopen säjer sig lita på Jesus, medan andra, för att travestera på Hoola Bandoolas text, inte fattar om han ”visar vägen eller känner vilket håll vinden blåser på”. Så kanske man kan tänka att ”hopens” vilsenhet i förhållande till Jesus också liknar vår vilsenhet. En del hänvisar till textfragment och andra till hur de upplever Jesus.

Var finner vi stöd för vår tro eller vem i hela världen kan man lita på? Jag tror inte det är den fundamentalistiska synen på skriften, livets ord, vi ska lita på. Snarare är det genom själva livet som ordet från skapelsens Herre talar till oss. Istället för att utforska ordens etymologiska betydelse kanske vi ska fråga oss vad orden gör med oss. ”Gud sade: Ljus bli till! Och ljuset blev till!” I skapelseberättelsen är inte ordens mening och symbolik i centrum utan snarare uttryckskraften i naturen och kosmos, skapelsens materiella mysterium. Guds ord skapar världen och ”…Och  ljuset blev till”. Som delar av den skapelse som blev till kan vi finna ett utrymme mellan uppenbarelse och erfarenhet där vi kan ana Guds kännbarhet och närvaro. Det finns ett gensvar i vårt medvetande som föregår och överträffar de skrivna ordens abstrakta system. Jag tror det är något av detta som Petra Carlson benämner ”sakernas mysterium”. (The mystery of things”) .

Kanske är det genom skapelsens mysterium, materiens mystik, som vår tro kan finna näring? Sedan gammalt citerar vi Linnés yttrande när han mötte naturens skapande krafter: ”att se Gud på ryggen”. Men den rådande naturvetenskapliga uppfattningen är att det inte finns något avsiktligt i icke-mänskliga interaktioner. Trots det balanserar vi mellan att se på naturen antingen som en ”förprogrammerad robot ” utan egna avsikter eller som en ”levande mänsklig erfarenhet” med valmöjligheter. I det amerikanska ursprungsspråket potawatomi tillämpas verbformer på den icke-mänskliga världen. Ordet för berg är till exempel ett verb. Berget är i färd med att vara ett berg. Detta ger utrymme för något annat än vårt sätt att betrakta naturen som ”blotta ting”.

Biologen Merlin Sheldrake som forskar på svampväxter och deras oerhört viljeinriktade mycel förespråkar ett språk där vi utökar vissa av våra begrepp så att tal kanske inte alltid kräver en mun, hörsel inte alltid förutsätter öron och tolkning inte alltid fodrar ett nervsystem. Han hävdar att synen på växter och människoliv som autonoma individer med tydliga gränser är förödande. Han menar att vi alla är varelser som är beroende av vår kontext. ”Tänk på en blind människa med sin käpp” citerar han tänkaren Gregory Betsoin. ”Var börjar den blinda människans jag? I spetsen på käppen? Vid käppens handtag? Eller någonstans halvvägs upp på käppen? Är inte käppen och den natur vi lever i som en utvidgning av våra sinnen, delar av våra liv. Var personens jag börjar och slutar är kanske inte en så enkel fråga.

Kan naturen slå tillbaka mot mänskliga övergrepp? Är kanske klimatkrisen naturens protest mot vår mänskliga iver att ackumulera rikedom och makt på naturens bekostnad? Naturens starka reaktion påminner om Bileams åsna. Bileam ville sabotera för israeliterna när en ängel kom i hans väg för att sätta stopp för honom. Bileam såg inte ängeln, men det gjorde åsnan som tvärstannade och vägrade ta ett steg till. Bileam slog sin åsna, men åsnan vägrade ändå att gå och började istället att tala till Bileam. Då öppnades Bileams ögon så att även han såg ängeln och ändrade sig. Det är nog samma ängel och samma Gud som uppenbaras i Jesus vädjan till oss att leva med varandra och med naturen som om det var ett möte med den andre och ett möte med Gud själv. ”Jag är världens ljus, den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus”.

 

Bön: Gud förena oss med dig och öppna våra ögon så att vi ser vårt beroende av varandra och den natur som ängeln skyddar. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för

Bibelmeditation vecka 5 2022

”…Ingen har någonsin sett Gud…” Joh 1:14-18

 

”Ingen har någonsin sett Gud”.

Ingen har någonsin sett Gud”

”Ingen har någonsin sett Gud”.

 

– Och ändå tror vi på Gud. Temat för kommande söndags texter är ”Uppenbarelsens ljus”. Som ett ljus från en avlägsen stjärna når oss ljuset från den Gud som ingen någonsin sett. Vi behöver inte tro att alla historiska myter och berättelser om Gud är sanna men vid sidan finns traditionen av ett levande ljus som görs sig påmint när mörkret är som djupast.

När jag skriver detta är det Förintelsens minnesdag, samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945. På radion spelar man Shulamit Ran: Ani ma´amin. I mitten av denna vackra musik berättar en röst om en sexårig flicka som i Auschwitz rycktes ur famnen på sin mamma, för att sedan aldrig se henne mer. Jag räknade ut att detta drabbade denna sexåriga flicka samtidigt som jag var sex år. Om hon fått leva, som jag, hade hon nu kunnat se tillbaka på ett långt och skapande liv. Den 27 januari minns vi Förintelsen som mänsklighetens mörkaste händelse. Finns det då i skuggan av detta något ljus?

Dylan skriver i en sång ”När mitt mörker är som djupast och min nöd som allra störst….kan jag höra nåt inom mig, en svag och bräcklig röst…I min ångest och min skam, och i aspens löv som skälver, där anar jag Din hand.” Finns det en  djupare ”mening” som sträcker ut sin hand mot oss i mörkret. Kan uppenbarelsens ljus från Gud tränga genom Auschwitz mörker? Det undrar jag samtidigt som det känns förmätet att tänka så i min ombonade värld.

Kanske det är mer försvarbart att tala om ett slags ”djupare mening” när man själv varit med om traumat:  Psykiatrikern Viktor Frankel som först var placerad i Theresienstadt för att senare deporteras till Auschwitz skrev efter kriget den kända boken ”Livet måste ha en mening”. Han argumenterar för att människor som kände att deras liv hade en mening hade lättare att överleva lägrens fasor. ”Vi som levde i koncentrationsläger kan minnas männen som gick genom barackerna och tröstade andra, som kunde ge bort sina sista stycken bröd. De må ha varit få till antalet, men de är tillräckliga bevis för att allt kan tas från en människa, utom en sak; den sista mänskliga friheten – att själv välja sin inställning i varje omständighet, att välja sin egen väg.”

Psykiatriprofessorn Clay Routledge menar att tron på något högre, vad det än är, gör oss till hälsosammare människor. Han refererar till att religion ger livet mening men han bortser ändå från religionens djupaste rötter. Någonstans i djupet av den mänskliga existensen finns en vilja att bevara livet och att skapa en kärleksrelation till den andre. Som ljuset från en avlägsen stjärna tränger sig ljuset från en djupare mening in till varje människa som förmår öppna sig för ljuset. ”Ingen har någonsin sett Gud” men ljuset från en gudomlig beröring ger liv. ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Vi behöver inte bli religiösa på ena eller andra sättet, bara upptäcka ljuset inom oss som inte låter sig besegras av mörkret.

Bön: Tack Gud för att ditt ljus kan uppfylla oss med en mening som bär oss genom alla mörker. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 5 2022

Bibelmeditation vecka 3 2022

”…Jag har mat att äta som ni inte känner till…” Joh 4; 27-42

Jesus sa detta till lärjungarna samma dag som han sagt till en samarisk kvinna: ”…Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten…” Jesus använde vatten och mat som symboler för en upplevelse som han inte kan beskriva med ord. Kanske är detta samma dilemma som filosofen Gilles Deleuze möter när han ska beskriva vår komplexa  verklighet. Deleuze prövar begrepp som ”Rhizom” för att beskriva komplexiteten i det som är vårt liv: Ett slags organisationsmönster av människor och idéer med hierarkiska strukturer som fortplantar sig i alla riktningar och inbjuder till en mångfald användningssätt och ympningar i nya kombinationer. Han skriver att ”förståndet släpar efter naturen”.  Jag tänker att det kanske är omöjligt att i ord beskriva vår erfarenhet av livets djupaste verklighet – det hela. Möjligen kan det religiösa språket användas för att beskriva allt omkring oss och tillvarons grund. En utväg ur detta dilemma kan K.G. Hammars drastiska lösning utgöra när han konstaterar: ”När jag säger `jag tror på Gud´ säger jag inget om Gud. Jag ger istället uttryck för något om mig själv, hur jag uppfattar mig själv”. Det handlar om hur vi relaterar till det liv som Jesus talar om som ”levande vatten” och den komplexitet som Deleuze beskriver som ett ”rhizom”. För mig blir dessa symboler vägvisare mot en djupare tillit som gör världen ”transparent” och som visar på alla möjligheter som livet rymmer, en relation till den transcendenta verklighet som en del av oss kallar Gud.

Några av kyrkofäderna i urkyrkan förstod betydelsen av att jämföra kristendomens symboler och mänsklighetens allmänna erfarenheter med varandra. Ett exempel på detta är kyrkofadern Clemens av Rom som jämför dygnsrytmen med död och uppståndelse. ”visar oss dagen och natten uppståndelsen; natten lägger sig ned, dagens står upp; dagen förgår, natten kommer.”  Kyrkofäderna tänkte att naturens fenomen var fulla av budskap som visade det heliga i världsalltet. För den religiösa människan har naturen alltid haft en djupare betydelse, en form av helighet.  Det reflekterar jag över när jag går ut i natten – skogen har den vackraste vinterskruden och månen kastar sitt ljusa sken över stigen. En trolsk och vidunderligt vacker upplevelse. Den skiljer sig brutalt från vad mänskliga handlingar skapar i världen. Som det mänskliga narrativ som berättas från TV-skärmen under rubriken Irak. Där skildras resultatet av USAs krig i Irak med lemlästade och skadade människor, en monumental historia av mänskligt lidande och övergrepp som lämnar efter sig en öken av ödsliga ruiner, ruiner , ruiner… detta krig som möjliggjorde IS. Beslutet om Irak-kriget fattades av en president som sa sig vara en pånyttfödd kristen. Ibland undrar jag om inte det heliga är mer närvarande bland människor i naturnära kulturer än i våra imperiekulturer, hur utvecklade vi än tror att de är. En profet från Umatilla-stammen vid namn Smohalla upplevde jorden så helig att han vägrade såra och skära i den ”Det är en synd” sa han ”att med jordbruksarbete såra eller skära i, riva eller skrapa allas vår moder.”

I de amerikanska ursprungsbefolkningarna och i medelhavsreligionernas Terra Mater och Tellus Mater finns en föreställning om jordens helighet som jag tror vi behöver stanna upp och pröva vår tro och vår kultur mot. Kanske det är sant det som KG Hammar skriver, att först uppkommer en erfarenhet av något som inte låter sig rymmas i det språk som finns till hands. Sedan tillkommer begreppet Gud som finns i olika traditioner och kulturer. Jesus självutgivande kärlek avser att uppenbara Gud och tro är en tillit som växer ur förnimmelsen av något bortom ord och begrepp. Därför behöver vi en ständigt föränderlig och levande teologi som hjälper oss att förstå vad det är att leva som Jesu lärjungar. Jesus sa: ”Min mat är att göra hans vilja som sänt mig och att fullborda hans verk”

 

BÖN: Gud hjälp oss att se din heliga närvaro i allt vi möter och som dina tjänare fullborda ditt verk. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 3 2022

Bibelmeditation vecka 1 2022

”…När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen och den helige anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.”Luk 3:15-17, 21-22

Hur ska vi förstå detta att ”en röst hördes från himlen” och att Jesus pekades ut som den ”utvalde”? Vi kan naturligtvis fördjupa oss i den exegetiska litteraturen för att utforska vilken världsbild som var förhärskande när Lukas formulerade den här texten. Men det hjälper oss inte att förstå innebörden av ”rösten från himlen” även om den skyddar oss från en fundamentalistisk läsning. Himlen var nog inte heller på Lukas tid en geografisk bestämning utan snarare en legitimering av texten – en röst från himlen kan man lita på. Med detta sagt kan vi lämna detaljerna i texten och vara fria att läsa bibelns texter som litteratur och därmed utsätta oss för bibelns sammanhängande budskap. Detta sammanhang vågar bryta med det dominerande paradigmet och forma vår läsning till en motståndshandling. Genomgående är bibelns budskap solidaritet med de utanförställda och fattiga. I detta perspektiv är det konsekvent att det var Johannes som utsåg Jesus till Messias: Johannes var ju en man i utanförskap som med kritik mot den rådande ordningen anbefallde bot och bättring,

Tids- och rumsperspektivet i den här berättelsen måste naturligtvis också ställas mot vår egen tids- och rumsuppfattning. Vår tidsuppfattning kan inte undgå att påverkas av nyheten om James Webb-periskopet som ska fånga upp ljuset från vårt universums födelse för tretton miljarder år sedan men vi förväntar oss knappast att få se ett paradis på dessa bilder. I de primitiva religionernas världsbild fanns föreställningar om ett ursprungligt paradis bakåt i tiden. Men med vår världsbild av ett ursprungligt kaos och big bang uttrycker den bibliska himlen snarare en möjlighet framåt i tiden och placerar sig närmare livet på jorden. Det innebär att bibeln som litteratur är en kritik av förhållandet på jorden, den som skriver är inte nöjd med världen som den ser ut. Hela Jesus liv pekar mot det outsagda, förbi det redan definierade, mot en annan värld och en annan möjlighet att leva tillsammans. Från den dag Jesus döptes av Johannes fram till den dag då han korsfästes var budskapet om en annan ordning än den rådande centralt.

Att vi inte heller i dag kan sägas ha en rättvis världsordning gör det bibliska kravet på förändring relevant. Klimatkrisen och flyktingströmmarna – med förnyad islamofobi, kristen och muslimsk antisemitism och islamsk och sekulär terrorism som följd – utmanar oss och vår trovärdighet. Tillsammans med alla människor, oavsett livsåskådning, måste vi hitta svar på den förtvivlan som tornar upp sig inför den hotande framtiden. När hela skapelsen ropar på solidaritet kanske vi tillsammans kan urskilja det anrop som möter oss från den inomliggande erfarenhet vi kallar själ. Behovet av ett transcendent maktcentrum har falnat och vi söker snarare en immanent makt som beblandar sig med det ”verkliga” och som möter oss som hopp i förtvivlan: en Gud som är nära.

Vi behöver inte trycka bort sorg och smärta inför människans framfart i ekosystemet. Sorgen är befogad med tanke på de arter, kulturer och platser i naturen vi har utrotat eller skadat permanent. I kyrkan har vi syndabekännelsen som ett utrymme för sorg istället för förnekande, överkompensation och stress. Vi bekänner vårt ansvar tillsammans med andra och ger varandra stöd till gemensam handling.  Gud kallar oss till ett aktivt samarbete och en enad mänsklighet.

Bön: Gud hjälp oss att höra ditt anrop i samtiden och tillsammans söka en ny samhällsordning. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 1 2022

Bibelmeditation vecka 51 2021

”… Och ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var full av nåd och sanning…”Joh 1:1-14

Johannes sammanfattar julens budskap i några kärnfulla meningar som kastar omkull hela det perspektiv som vi valt att leva efter. Han skriver om nåd och sanning, nåden som Guds närvaro i vår materiella värld och sanning som en mötesplats för det gudomliga och en förmåga att skilja ont från gott. Den bräckliga världsbild vi har konstruerat åt oss bortser från dessa två kosmiska perspektiv. Ju mer vi fjärmar oss från nåd och sanning ju större blir risken för globala kriser. Vi har behov av ett inre riktmärke som döljer sig ”i det ljus varigenom allt blev till”, som det står i Johannesevangeliet.

Julens budskap drabbar oss med omvälvande insikter som vi visserligen redan fått men som vi bortser ifrån. När Johannes säger att allt blev till genom detta ljus så för han samman hela jordens biosfär i ett sammanhängande perspektiv. Samma sanning som naturvetare påvisar: att jordens biosfär utgör ett sammanhängande helt som nu hotas av mänsklig aktivitet. Det sägs i denna text att ”han kom till det som var hans men hans egna tog inte emot honom”. Många förnekar idag denna sanning: Den nåd som skulle kunna hjälpa oss ur vår fossildrivna modernitet handlar om att se möjligheterna att skapa ett hållbart liv för alla med likvärdiga sociala förutsättningar och relationer. ”Åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn…” Vi kan redan nu välja ett nytt perspektiv där inte ensamhet råder och där vi kan möta den andre med ett syskons omsorg.

Detta gudomliga perspektiv är inget som tvingas på oss men förunnas ”alla dem som tror på hans namn…”.Samhällsvetare har länge visat att hotet mot en enad mänsklighet är det djupt orättvisa samhälle som formats av pengarnas logik. Det ökande våldet i våra förorter speglar det ökande våldet i världssamhället. Denna våldsspiral går aldrig att hejda med ny teknik, istället krävs det nya perspektiv på mänsklighetens utmaning. Orsaken till de fattigas utanförskap är den globala världshandelns materiella substans – de mängder av energi, material, mark och arbete som går år för att bibehålla vår konsumtionskultur. Vi stjäl andra människors tid och flyttar miljöbelastningen till andra världsdelar. Begäret efter pengar är drivkraften hos individer, företag och nationer. Vi låtsas som om detta gynnar alla parter men världens fattigdomskris bara växer. Det rimmar dåligt med Jesus perspektiv som handlade om att ge allt till de fattiga och sedan följa honom. Han har avslöjat sanningen bakom den artefakt vi kallar pengar och satt mänskligheten i centrum.

Den sanning som naturvetare och samhällsvetare med allt starkare röst förmedlar till oss sammanfaller med det budskap som kom till världen genom Jesus födelse. Jesus bar också på samma insikt som vår tids humanister: att pengar i sin nuvarande utformning egentligen är fantasier som har fått makt över oss och som gör oss till främlingar för varandra, vår miljö och oss själva. Det som Marx kallade pengarnas fetischism behåller sitt grepp om oss bara så länge vi tror på dem.

Det enda vi med säkerhet vet om framtiden är att vi inte kan fortsätta som nu. Det globala samhällssystem som vi är en del av närmar sig sina gränser och kommer ganska snart att övergå i något annat. Låt oss vara lyhörda  och söka en ny framtid i ljuset av den nåd och sanning Johannes talar om.

”Om du förstått hans tecken rätt så skall du finna vägen lätt.

I krubban är det barnet lagt som har all världens makt.” (M Luther)

 Bön: Herre välsigna oss och bevara oss! Herre låt ditt ansikte lysa över oss och visa oss nådens väg. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 51 2021

Bibelmeditation vecka 49 2021

”……Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: Vi spelade för er men ni ville inte dansa……. Men vishetens gärningar har gett visheten rätt.” Matt 11:12-19

Jesus ser tillbaka på sitt liv och sammanfattar det, alltifrån mötet med Johannes till slutet av livet och sin epok. ”Vi spelade för er men ni ville inte dansa…” Här finns en ton av besvikelse men också en tillit riktad mot framtiden där ”Vishetens gärningar har gett visheten rätt.” Detta liknar även vår epok som nu går mot ett avslut utan att tillväxten har fördelats för att ge fattiga, änkor och faderlösa en rättmätig del av välståndet. Likt de barn som vägrade dansa har vi inte hörsammat vishetens möjlighet att ena mänskligheten. Vi utvecklade istället orättvisa system med bombskadade städer, förbrukad krigsmateriel och mängder av fattiga människor som letar efter mat och hopp i ojämlikhetens efterlämnade ruinhögar.

I vår epok har funnits en unik möjlighet till en rättvis utveckling som vi försummat. Men nu utmanar ”Visheten” mänskligheten att enas i en omorientering där kriget och våldet avvecklas och tilliten på nytt byggs upp. Då måste tillväxt ersättas med ”nerväxt” och våra naturtillgångar ransoneras. Vi måste nu sätta de människor i centrum som lider av den tidigare epokens slöseri. Som Jesus beskrev sin epoks skifte med hopp om ”Vishetens gärningar” så står nu mänsklighetens hopp till ett omvänt perspektiv där omsorg, fördelning och hållbarhet är centralt.

”Visheten” är i gamla testamentet ett abstrakt begrepp besläktat med klokhet och insikt. Gud har skapat världen med vishet och uppmanar oss människor att ta emot och älska den. I gamla testamentet representerar Guds vishet en del av det gudomliga mysteriet. Hos den judiske filosofen Filon uppfattas Ordet och Visheten som identiska begrepp och utgör den länk varigenom Gud kommunicerar med sin skapelse. På samma sätt upplyser ljuset vårt begränsade rum samtidigt som det färdas genom rymdens obegränsade rum. Så överbryggas motsatsen mellan materiellt och andligt, immanent och transcendent.

För att vi ska ana Guds storhet och skapande verksamhet i den dynamiska förändringsprocess som vår värld utgör, bör vi utgå från att gudomligheten har samhörighet med allt levande. Gud har i alltför hög grad uppfattats som ett begränsat och absolut begrepp utanför materien som kan definieras av människan. I den nya epok vi nu kallar antropocen är det människan som behöver omdefinieras. Då blir Gud större än våra definitioner men kan ändå uppfattas på vårt mänskliga, relationella vis.

Hur vi människor uppfattar Gud förändrar inte Gud men ett begränsat perspektiv kan minska vår möjlighet att uppleva Guds närvaro. Vi flyter inte runt som atomer i en materialistisk värld utan vi har föreställningar, rädslor, emotioner, fantasier och drömmar som påverkar hur vi uppfattar världen och Gud. Våra uppfattningar om Gud har i slutändan alltid en jordisk anknytning. Den fysiska och materiella upplevelsen av Guds närvaro liksom vår tillit är beroende av hur Gud representeras i vår föreställningsvärld.

Om vi läser en bok om Afrika påverkar det hur vi upplever platsen när vi reser dit, även om det är en avsevärd skillnad mellan förväntningarna som skapats av det skrivna ordet och hur det faktiskt känns på plats. Representationernas tid och rum som innesluter och omger oss medan vi lever våra dagliga liv påverkar våra upplevelser och våra sätt att tolka och förstå vad som händer. När Bibeln talar om Gud som ”Visheten” är det med hopp om en mänsklighet som kan enas och låta sig påverkas av Guds närvaro.

Bön: Gud omslut oss på alla sidor och led oss in i en varaktig relation med dig och varandra.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 49 2021

Bibelmeditation vecka 47 2021

”… Se din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl…” Matt 21:1-9

Så var det åter dags för adventsfirande. Affärsidkare och torgmånglare, små och stora kapitalister, skapar julstämning med girlanger och prylar. Ännu en gång ska skyltsöndagen öka tillväxten inför årets sista resultaträkning. Kyrkorna stöper ljus och tränar julspel, med en och annan levande åsna som attraktion, inför kyrkoårets första söndag när barnen med tindrande ögon ska sjunga ”Hosianna Davids son”.

Det är svårt att blunda för diskrepansen mellan detta firande och den bibliska berättelsen om Jesus på åsnan. Han red mot tortyr och avrättning för att ha väckt upproriska associationer om Sakarjas fredskonung, den som skulle förinta maktens stridsvagnar och förstöra krigets vapen.

Var och är fredskonungen bara en dröm? Krigen har ju inte upphört och människan fortsätter att satsa på upprustning. Det skulle kanske varit enklare om Gud inte hade inrymt den mänskliga aktivitet som lett till klimatkatastrof, krig och orättvisa i sin skapelse? Men utan svar på frågan om människans roll blir skapelsen en obesvarbar gåta. En skapelseteologi utan ett framtida mål innebär att världen stagnerar i ett statiskt tillstånd. Som när den Gud deisterna skapat drar sig tillbaka efter sitt verk och likt en rik kapitalist nöjer sig med att leva på räntorna. Men jag tror istället att skapelsen är ett ofullständigt och pågående verk där människan inte är något statiskt med frälsning som en extra egenskap. Frälsningen innebär inte att människan återställs till sin ursprungliga intention utan handlar om att fullborda den gemenskap med Gud som mänskligheten söker. I kontrasten mellan vad som är och vad som kunde vara ligger skapelsens hemlighet och människans frälsning.

I detta perspektiv blir konsumismens gisslantagande av adventskonungen en bild av Jesus som avrättad fredskonung. Men detta är inte hela berättelsen: Jesus död och uppståndelse är tecken som visar på inkarnationens hemlighet där Guds kärlek övervinner döden. Tron på Sakarjas fredskonung må förefalla overklig men i förhållande till krigets historiska oförmåga att skapa fred är den sannare. Mot fredskonungens ödmjuka makt står de globala imperieledarnas tro på vapenlobbyn som med krig vill tvinga fram den globala maktbalans de kallar fred. Utöver krigets och kapprustningens enorma klimatpåverkan visar världens starkaste militärmakt sin impotenta förmåga att skapa fred genom upprepade nederlag också på slagfälten: Iran, Vietnam, Afghanistan, Libyen och Irak. I dessa länder har skamlösa övergrepp begåtts av imperiet som i många fall resulterat i statskollaps och decennier av mänskligt lidande.

Vi lever på randen av en planetär kris där de sociala skillnaderna och osäkerheten i finanssystemen är enorma samtidigt som klimatförändringarna tvingar fram stora folkomflyttningar. Vår nya globaliserade värld är hotfullt instabil men världens nationer närmar sig nu varandra för att ta itu med klimatförändringar, rättvisa och fattigdom. Vi behöver fråga oss vad som i det långa loppet kommer att vara bäst: att vi fortsätter leva i de föreställda gemenskaper som vi kallar nationalstater och maktbalans, eller att vi börjar betrakta oss själva som medlemmar i en världsgemenskap där rättvisa och fred inspirerar oss till uppoffringar och den enkelhet som gör en global jämlikhet möjlig.

Bön: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn”

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 47 2021

Bibelmeditation vecka 45 2021

”…Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd…” Ps 139: 1-18

I förberedelserna inför gudstjänsten kommande söndag reflekterade vi över det bildspråk som finns i våra psalmer och som ibland får gudstjänsterna att kännas som om de pågår i ett etnografiskt museum. ”Min framtidsdag är ljus och lång, den räcker bortom tidens tvång, där Gud och lammet säll jag ser…” Gamla texter kan vara provokativt avvikande från vårt framtidsscenario med klimatkris, pandemi och ekonomiskt klassherravälde. Trots det tror jag att om vi skulle rensa bort alla sådana gamla metaforer ur bibeln och psalmboken skulle det bli ganska tyst. Religionens såväl som kulturens språk är fullt av metaforer och bilder som inte är verkligheten men refererar till hur vi uppfattar den. Modellerna och bilderna är inte verklighetensjälv men kan ses som en slags ”leksaker”, förenklade modeller av sinnevärlden, som kan hjälpa oss att förstå och förmedla en komplex erfarenhet. Inte ens fysikerna förstår alla matematiska modeller av ”strängteorin” eller funktionen av ”svarta hål” men metaforerna hjälper dem att kommunicera ett gemensamt forskningsläge inför en okänd verklighet.

Låt oss alltså inte rensa bort alla gamla metaforer från en tidigare ”språkmiljö” den som filosofen Michael Foucault kallar ”kunskapsregim”, ett uttryck för vårt sätt att använda språket som också kan beteckna en okänd sinnevärld. Låt metaforer, modeller och bilder få vara språkliga byggklossar i den ”lek” som ideologier, teologier och forskning är i förhållande till den komplexa och ontologiska verkligheten. När  den politiska debatten på 60-talet blev alltför dogmatisk och stel skaldade Elisabeth Hermansson en visa som påminde omlivets skönhet, lekfullhet och värme långt bort från dogmerna: ”Vad gör vi med sommaren kamrater? Ska vi låta henne vara, sprida sina dofter, sin mjukhet, sin pacifism, daggtramp i gräset och maskrosfrön över ängarna…”

Kanske kan Elisabeths sommarvisa och Davids psalmer hjälpa oss att erfara den gudomliga närvaron i detta liv som inte går att fånga i en teori eller en manual – en AI-programmerad robot eller en matematisk formel. Kanske vi bär på en inre erfarenhet som ibland kallas kärlek, Gud eller intuition och som kan vara en nyskapande kraft för att identifiera nya former av kollektiv samhällsorganisering. Kanske finns det styrkor inom oss som kan hjälpa oss att ersätta marknadskrafterna och kapitalackumulationen som den organisatoriska grunden i samhället. och som kan ersätta hierarkiskt styrda strukturer med autonoma samordningssystem. Som när rörelser hos ett fiskstim beror på hur fiskarna anpassar sitt avstånd och relativa vinkel till en annan fisk. Bara en liten förändring i hur de simmar kan förvandla en kaotisk svärm till en cirkulär rotation eller få alla fiskar i ett stim att simma åt samma håll. Hundratals eller tusentals individer som rör sig på ett till synes koordinerat sätt.

I den individualistiska och kapitalistiska världsordningen har vi förlorat den djupa relationen till Gud och varandra. Gud och andra människor har förvandlats till objekt, istället för subjekt där vi alla, Gud och människor, är förenade med varandra. Vi skulle kunna restaurera gamla metaforer och myter i den nya verklighet där vi ser att alla hör samman och kan vila i Guds blick.  ”Min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup.”

Bön: Tack Gud att du ser mig och alla de människor som i din omsorg är en enda mänsklighet. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 45 2021

Bibelmeditation vecka 43 2021

”…Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus…” Matt 23:37-39 –  24:1-2.

Jesus talade till sina lärjungar om en ny tid, där det som varit heligt och som skapat sammanhang i deras värld ska brytas ned. När lärjungarna pekade på det väldiga tempelkomplexet som representerade en hel kultur och kunskapsordning svarade han ”Se på allt detta – sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner.”

 

För att förstå skillnaden mellan hierarkiskt uppbyggda system och nyskapande liv behöver vi flytta oss bort från de välordnade trädgårdssystemen, med stränga rader av förutbestämd gröda, över till skogsbrynet. I trädgården kämpar trädgårdsmästaren med omfattande rotsystem av allehanda slag. I skogen breder svampskogen ut sitt berikande mycel i ett samspel med den omgivande växtligheten, ett nät av rottrådar som i själva verket är svampen. Det är bara rotskotten i detta mycel som kan förvandlas till en livgivande svampsås. I naturskogens relationer sjuder livets nyskapande krafter och skapar en närmast oförutsägbar miljö. I motsats till skogens myllrande liv producerar mänskliga produktionskrafter kalhyggen och plöjer marken för att låta en enda lönsam art dominera medan naturskogens mångfald och slumpartade artrikedom försvinner.

Vi lever i en omvälvande tid och trodde oss ha funnit en framgångsrik världsordning, men vi har nu upptäckt att den är ohållbar: Vi har utformat en organisation med orättvis fördelning mellan fattiga och rika som förbrukar mångfalden i vår natur och orsakar massutdöende av arter. Jämvikten i hela klimatsystemet har urartat till en planetär kris. I en sådan tid ska vi nog inte låta vår kristna tro domineras av föreställningen om individuell frälsning som skapar avstånd till den andre och utesluter ett ömsesidigt ansvar för mänskligheten. Vi behöver nu lyssna till budskapet om ett rike som inte bygger på avstånd utan på  nära relationer mellan människor, djur, natur och Gud. Nu ska vi söka den samverkan som är inbyggd och förutsatt i själva skapelsen – ett inkarnationens mysterium som överlever våra hierarkiska ordningar och kan skapa ett nytt rike. Vi kan se det avspeglas i markens rotsystem såväl som i trädkronornas rhizom där fåglarna bygger sina nästen, ett Guds rike som finns i själva livet som en dynamisk process.

Jag tror inte vi kan finna meningen med våra liv samtidigt som vi bryter ned livets materiella förutsättningar. Materien är Guds kropp, själva skapandets möjlighet och liv i förändring. Det är som del av detta materiella liv vi kan finna en relation till Gud: Det är som människa Gud visar sig i Jesus, en människa som lever och lider med oss i det ekosystem som skapelsens mysterium utgör.

Bön: Var med oss Gud i denna nyskapande tid där vi kan finna ditt rikes kärlek. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 43 2021

Bibelmeditation vecka 41 2021

”…Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.” Mark 3:31-35

Jesus ville säkert inte förneka sin egen relationen till sin mor och sina bröder men han påpekar att det vi gör och är förenar oss mer än familjeband. I den lutherska traditionen har ”rättfärdiggörelse genom tro”, i motsats till gärningar fokuserat oss på vår tro. Det har minskat uppmärksamheten på det vi gör, som om detta saknar betydelse när vi tror på nåden. Men för Jesus speglar det vi gör, också det vi är i vårt inre – han visar hur nåden ger oss makt över det vi gör.

Den lutherska kyrkans starka fokus på nåd, i förhållande till gärningar, har gjort oss blinda för djupet i den judiska tradition som Jesus tillhörde. Det är en av orsakerna till den besvärande ersättningsteologin, som tolkar kristendomen som en ersättning för judendomen och som stör vårt förhållande till våra judiska rötter. Det är också en del av stödet för den kyrkliga antisemitismen och det som gjorde ett av historiens mest avskyvärda illdåd möjligt. Teologen Jakob Wirén skriver i boken Att ge plats för den andre: ”Idag behöver allt teologiskt arbete bära på en självkritisk medvetenhet om judisk-kristna relationer och den destruktiva kapacitet som finns i den kristna traditionen.” Kristendomen ersätter inte judendomen utan är för de kristna en fortsättning av Guds uppenbarelse genom historien. Vår syn på vem Jesus var skiljer sej åt i judisk och kristen tradition, men utesluter inte en djup samhörighet. ”Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.

Vår förmåga att skilja på gott och ont är oss given av nåd. Den är en förutsättning för att vi ska kunna göra Guds vilja och den kan ge oss mod att inta en självkritisk hållning som främjar intellektuell hederlighet och ödmjukhet. Tro och handling är inte ett motsatspar utan är ömsesidigt beroende av varandra. Ett historiskt exempel på hur tro och handling kan smälta samman är biskop Tor Andraes inkännande beskrivning av profeten Muhammeds gudserfarenheter – de som gav Muhammed en profetisk kallelse.  Denna kallelse var på samma gång andlig, social och politisk. Senare tiders wahhabism och jihadism, som exkluderar alla andra religiösa erfarenheter än en bokstavstrogen islam, har förhindrat en överbryggande förståelse av den muslimska profet-litteraturen för både kristna och judar. Den anda som genomsyrar den profetiska litteraturen är inte krigisk utan visar en genomgående omsorg om samhällets svaga och utstötta. Det finns i Jesus verksamhet en anknytning till Gamla testamentet och profeternas kritik av såväl den politiska som den kultiska makten. Hans förkunnelse och verksamhet hämtar inspiration ur profetlitteraturen på ett sätt som avvisar föreställningar om profetlitteraturen som enbart våldsam och lagisk. Samtidigt som han sätter nåden i centrum.

Den som gör Guds vilja, säger Jesus, är min bror. Hans uttalande visar att de inte finns någon motsättning mellan tro och gärningar. Tro på en profetiskt inspirerad idé om rättvisa, som alltid överskrider befintliga juridiskt-politiska ordningar, förutsätter en Gud som är utspridd i det liv som är och utgör en relationell mångfald. En sådan Gud låter sig inte utnyttjas för politiska maktambitioner. Snarare ger denna gudsbild oss möjlighet att ta ett steg mot en enad mänsklighet som söker en övergripande ordning fullt igenkännbar för alla. i kan få en övergripande förståelse av rättvisa som en oavslutad uppgift som hela tiden utmanar världens orättfärdiga ordningar.

Bön: Gud, låt oss mitt i tidens ström inspireras av din rättvisa och söka din vilja. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 41 2021