Bibelmeditation vecka 35 2019

”…`Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag´. Han svarade: `Nej det vill jag inte´, men sedan ångrade han sig och gick…”Matt. 21: 28-31

Jesus berättade ofta liknelser där poängen är kritik av religiöst beteende som tjänar till socialt förtryck eller undertryckande av kvinnor. Hans berättelser ingick i en profetisk tradition där samhällets religiösa och politiska ledarskap ställdes till ansvar för orättvisor och missförhållanden. Han ifrågasatte ofta den brist på självkritik som hans samtida överstepräster och skriftlärde visade upp i sin tolkning av Guds vilja. Jesus ställde de religiösa påbuden som traditionen hade byggt upp mot de orättvisor och maktstrukturer som formade villkoren för människornas vardagsliv. ”Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka…”Det religiösa uttrycket är inte viktigt utan vad vi gör mot ”dessa våra minsta”. Det är inte vad vi säger som är viktigt utan vad vi gör. Sonen svarade: ”Nej det vill jag inte, men sedan ångrade han sig och gick.”

 

När Jesus talar om ”vingården” är det ett uttryck för platsen där livet förvaltas. Det är inte en religiös avgränsning, där en intellektuell tolkning av livet skall läras in och traderas, utan en plats för livet självt. Det innebär inte nödvändigtvis att förkasta den religiösa tron men ifrågasätter den tro som utspelar sig utanför den materiella världens villkor. Kärnan i liknelsen om vingården och dess arbetare är en berättelse om jorden och människan med fokus på vårt sätt att förvalta den värld vi lever i. Tillämpad på vår samtid sätter det vår civilisations påverkan av klimatet i fokus. När planeten är på väg att förtäras av klimatförändringar kräver den geopolitiska framtidsutsikten förändringar av vår livsstil för att vi människor ska överleva. Då får inte vår tro på Gud innebära ett inåtvänt självutforskande som avleder uppmärksamheten från det som sker ”utanför fönstret”.

När vi söker meningen med våra liv och möter Gud i den materiella världen kan det ta sig olika uttryck. En sådan vision gestaltade mystikern och vetenskapsmannen Teilhard de Chardins med en typ av kosmisk utopism, där Gud eller universum har en högre plan. I denna vision utgör den mörka sidan av människans förhållande till naturen bara en övergående fas. Men detta förutbestämda öde ger upphov till samma existentiella defaitism som när vetenskapsteoretikern Donna Haraway liknar människan vid kompostmaterial som återgår till kosmiskt stoff sedan denna epok löpt ut. I båda dessa visioner saknar människans handlingar en avgörande betydelse.

Men Jesus berättelse om vingården tilldelar människan ett eget ansvar som ger en djupare mening med vår tid på jorden. Det är en berättelse om mänskligheten som Guds medarbetare i en pågående skapelseprocess. Denna människosyn kan bana väg för en bredare och vidare historiesyn – en historiefilosofi för ett antropos som är något mer än summan av alla människor. I denna vår historiska epok är det inte förvånande att religionens grundfrågor på nytt aktualiseras: uppkomstens gåta, människans plats på jorden och meningen med våra liv.

Kyrkofadern Irenaeus som levde på 100-talet e.Kr menade att människan som art befinner sig i en tillblivelseprocess där hon skall utvecklas till ansvarig varelse, och bli kapabel att välja det goda. Människans val har blivit en överlevnadsfråga för mänskligheten och hon har svarat ”nej, det vill jag inte”, men har nu möjlighet att ångra sig så att vi förenas i ett fördjupat ansvar för planeten jorden.

Bön: Gud låt oss bli dina medarbetare och ta ett fördjupat ansvar för vår planet. Amen

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 35 2019

Bibelmeditation vecka 34 2019

 

Sannerligen, allt ni binder på jorden skal vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen.… Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig?  Jesus svarade: Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.”Matt 18:18-22

 

 

Jesus är som en trädgårdsmästare med gröna fingrar. Allt han rör vid börjar skjuta skott och blomknoppar. När han talar om vilka villkor vi lever under som människor så sätter våra associationer och tankeprocesser igång. Det är aldrig en moraliserande pekpinnepedagogik som präglar hans tal. Moraliserande tal förutsätter ett individualiserat ansvar men Jesus talar till oss som folk och art. Hans beskrivningar av människans roll i skapelsen lyfter sig över varje tidsålders särprägel och ger ett kosmiskt perspektiv som ett lysande bakgrundsljus.

 

När Jesus talar om människans ansvar för skapelsen så fördjupar han och breddar perspektivet till att gälla allt både i ”himlen” och på ”jorden”. Vi vet inte vad han menade med himlen, vi har inte heller erfarenhet av himmelskt liv. Men i en religiös kontext handlar himlen om en verklighet efter vår stund på jorden, efter den tid som vi känner till mellan födelse och död. När han utsträcker vårt ansvar till en så omfattande verklighet som himmelriket så förflyttar han också generationerna närmare varandra.

 

Här blir vi påminda om samma perspektiv som klimatforskarna beskriver. Utmaningen mänskligheten står inför är att för första gången i historien konstruera ett ”vi” utan ett ”dom”. Detta ”vi” är nu huvudaktör i den tidsepok som betecknas som ”antropocen”. Vad ”vi” som mänsklighet gör med våra liv påverkar klimatet. För tjugo år sedan berättade forskarna att när medeltemperaturen stiger på jorden kommer vädret att förändras med återkommande värmeböljor och höjd havsvattennivå. Nu pågår denna förändring i ett irreversibelt/oåterkalleligt skeende. En förändring som är oåterkallelig för all framtid. ”…allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen…” Innebörden i Jesus tal är ett utvidgat mänskligt ansvar som sträcker sig utöver vår egen tid. Det är nu ett faktum att våra handlingar har betydelse för all framtid och förändrar världen i en oåterkallelig process..

 

Jesus tilldelar människan en oerhörd makt men ger samtidigt ett avgörande villkor för den mänskliga rollen: att förlåta den som gör orätt sju gånger sjuttiosju, oändligt många gånger. Här stängs dörren för hämnd och rotande i det förgångna för att hämnas på den skyldige. Nu lever vi i en värld där alla ingår i samma ekonomiska och kommunikativa verklighet, samma vardagliga praktik. Vi utgör som mänsklighet envärld ochengemenskap med tillgång till begränsade naturtillgångar. I det perspektivet är den ojämlika fördelningen av tillgångar och möjligheter obegriplig, och något som måste överbryggas om vi skall rädda planetens fortsatta liv. Vi är en gemenskap som omfattar alla, som måste definieras av något annat än avgränsning. Därför måste vi kränga av oss rasism, nationalism, fundamentalism och konstruera ett ”vi” utan ett ”dom”. Vi som tillhör den rikaste procenten av mänskligheten, som också är den mest destruktiva ur klimatsynpunkt, måste börja träna på att avstå och söka efter mänsklig kultur där konsumtionsidealet ersätts av gemensamt skapande, bildning och kärlek.

 

Bön: Gud låt oss bli mer mänskliga och erkänna vårt beroende av varandra. Tillkomme ditt rike och hjälp oss att forma en rättvis framtid! Amen.

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 34 2019

Bibelmeditation vecka 24 2019

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar… och lär dem att hålla alla de bud jag gett er…” Matt 28:16-20

”Om förtryck och befrielse handlar all missionshistoria i teori och praktik liksom all kyrkohistoria gör det. Står och hamnar missionen och kyrkorna på förtryckarnas eller de förtrycktas sida?” så skriver en av vår församlings betydande teologer Sigbert Axelsson i inledningen av sin bok ”Missionens ansikte”. Han diskuterar missionen huvudsakligen utifrån de färgade folkens perspektiv och konstaterar att tron på ett liv efter detta och helvetet är medel som beräknande makthavare använder för att göra människor fogliga.

Den kristna tron har inte bara utnyttjats som en maktfaktor i kolonialismens solkiga historia utan också som en mobiliserande kraft inför militära erövringsprojekt. Så var fallet med de av påven Urban LL initierade ”korstågen” på 1000-talet när han ville erövra Jerusalem och det heliga landet från de otrogna. Så var också fallet när president George W Bush utlyste ett ”korståg mot terrorismen” och startade krig i både Afghanistan och Irak för att, som han påstod, demokratisera arabländerna. Många människor som drog slutsatsen att man stod inför en upprepning av de lidanden som korstågen medfört fick rätt. Hela Levanten är i dag krigshärjat med starka reaktioner av hat och misstro. Den muslimska fundamentalismen med IS och al-Qaida växte fram som en reaktion på västerlandets expansion en reaktion mot Storbritanniens kontroll över Egypten. Korstågsmentaliteten har skapat närmast outplånliga sår i det globala samhället.

När Jesus kom med uppmaningen att ”göra alla folk till lärjungar”var det inte den sorts mission vi människor skapat han avsåg. Han rörde sig inte i den fundamentalistiska tankevärld som stöder maktpolitiska strävanden. Maktpolitik är hämmande och förtryckande snarare än befriande och inkluderande. Han predikade inte en fast lära eller en egen sanning på bekostnad av alla andra, utan visade genom sitt liv vad tron på en gudomlig verklighet i världen bortom vår kunskapshorisont kan innebära. Han visade genom sitt liv en radikal öppenhet för världen och livet i den. Kanske liknande det som Emilia Fogelklou kallar att ”vidga sin skapelse-uppfattning”, att göra världen större. Hon ville leva i sin ”verklighetsupptäckt”, i övertygelsen om att världen inte är uppdelad i en andlig och en materiell värld, en inre och en yttre, en närvarande och en frånvarande. Hon ville varken utesluta eller innesluta, utan istället vara närvarande i världen och i livets tjänst.

När Jesus säger till sina lärjungar ”att hålla alla de bud jag gett er” är det en uppmaning till handling. Det handlar inte om färdiga svar från en högre fullkomlighet som världen ska tvingas in i. Istället innebär det att i respekt för andra människor låta alla livsuttryck i denna värld göra skillnad och skapa möjlighet till förändring: Att tillsammans upptäcka Guds värld och bryta med allt det gamla som lett till korstågstänkande, kolonialisering och västerländsk imperialism. Vi får bevara Gud som en utmanande gåta som kräver att vi öppnar oss för det annorlunda för att älska vår nästa.

Bön: Gud försona oss med dem som hyser berättigad misstro mot våra ”kristna avsikter” och låt vår strävan vara att själva förändras snarare än att förändra andra. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 24 2019

Bibelmeditation vecka 23 2019

 

 

”…Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig….”Joh 14:15-21

 

Det finns en kontinuitet från de tidigaste skriftprofeterna på 700-talet f.Kr. fram till Jesus etiska förkunnelse. Jesus etik förutsätter samma gudsföreställning som fanns i den tidens folkligt förankrade religion, den som hade sin bas i de historiska legenderna om befrielsen ur Egypten och Guds uppenbarande av lagen i Sinai. Historien framställs som ett drama som ger mening åt nuet och trygghet åt framtiden. När Jesus understryker att hans ord kommer från Fadern som har sänt honom knyter han samman sin förkunnelse med detta historiska perspektiv. Han stärker också kontinuiteten in mot framtiden genom att berätta om ”sanningens ande” som ska påminna om allt han sagt.

 

I denna judiska etik förmedlas Guds vilja genom hans interagerande med människan i historien. Dessa historiska berättelser handlar inte om Guds väsen eller argument för Guds existens utan de handlar om historiska händelser som vävs samman med en genomgripande idé om rättvisa. Dessa berättelser innehåller ofta en kritik av den politiska makten när den utövas i konflikt med ”den gudomlig rättvisan”. Konsekvent och uthålligt kritiserar profeterna kungar och lagstiftare som sviker rätten och trampar på den utsatte. Jesaja utropar: ”Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet och murar övervåningen med orätt, som låter sin nästa arbeta utan betalning och inte ger honom lön… Du har inte ögon för annat, inte tanke på annat, än att roffa åt dig, att låta oskyldigt blod flyta och hänge dig åt våld och tyranni.”

 

I dessa gammaltestamentliga berättelser talar Gud genom utvalda profeter. Men Jesus visar att Guds röst är tillgänglig för var och en som vill lyssna. ”En hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande”.Profeterna uppfattade sig som språkrör för Guds röst och Jesus identifierar denna röst som sanning. Den röst som i samtiden framför rättvisans krav och kritiserar korruption och orättfärdighet finns tillgänglig för alla. Profeten Jesaja fördömer i hårda ordalag frestelsen att istället för rättvisa förlita sig på militär upprustning och strategiska allianser. Gång på gång avkläds människans benägenhet att låta sig bländas av makt och framgång och gång på gång avtäcks det militära våldets oförmåga att skapa bestående mänsklig välfärd.

 

Jesus budskap är en förlängning av profeternas tilltro till Guds närvaro i historiens skede. Det är en uppgörelse med den fatalism som förtvivlar inför samtidens utveckling, som om den var oundviklig. I stället ses Guds rättvisa som en möjlighet att skapa en annan framtid. Jag tror inte det är missvisande att se Greta Thunberg som exempel på en röst som avslöjar maktens korruption och kräver rättvisa. Hon visar att vår verklighet kunde varit annorlunda om vi lyssnat på varningarna. I detta sammanhang är det värt att stanna upp och reflektera över varför hennes ord nu har en så förlösande kraft: Med hjälp av vetenskapliga sanningar kräver hon nödvändiga förändringar som var och en kan relatera till sin erfarenhet. Sanningar som blir till härdar av motstånd mot förtryckande strukturer och bortförklaringar som den politiska makten döljer sig bakom. Är inte detta ”sanningens ande”?

Bön: Hjälp oss Gud att urskilja rösten av ”sanningens ande” ur samtidens mediala brus. Amen.

 

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 23 2019

Bibelmeditation vecka 22 2019

 

 

”…Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd?…”Rom 8:31-39.

 

För Paulus var förföljelse ett resultat av hans tro. Men idag utvärderas tron ofta utifrån de fördelar den kan erbjuda, då blir Paulus erfarenhet inte attraktiv. Kan det vara så att teologin färgas av förväntningar hos dem som vi talar till och av det som är vår kontext? Om vi är präglade av att se ekonomisk framgång som det viktigaste i våra liv så blir rikedom en bekräftelse på Guds välsignelse och Gud kan då betraktas som en social och ekonomisk framgångsfaktor. Denna sorts teologi har blivit vår tids mest framgångsrika i utbudet av kristna tolkningar. En teologi anpassad till vårt samhälle som domineras av marknadsekonomi.

 

Men Jesus beundrar inte dem som har hög status ”rika och mäktiga” och ”lärda och kloka” utan, stick i stäv mot det som var accepterat och invant även på hans tid, visar han att det som Fadern uppenbarat är fördolt för de framgångsrika, överstepräster och lagkloka. Han undergräver själva basen för dåtidens religiösa värld genom att visa vilka människor Guds ord i första hand riktade sig till:”Jag prisar dig fader… för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarar det för dem som är som barn…” Uttrycket ”de som är som barn” är besläktat med de fattiga, hungriga och bedrövade. ”Saliga ni som är fattiga…ni som hungrar…ni som gråter.”Innebörden är inte att Gud gör skillnad mellan människor, ett ”vi” och ett ”dom” som i dagens främlingsfientliga propaganda. Innebörden är den rakt motsatta, nämligen Guds fria och villkorslösa kärlek till alla mänskliga varelser, i synnerhet till de mest fattiga och bortglömda.

 

Låt oss utifrån denna utgångspunkt också läsa Paulus ord om att ”nöd eller ångest, förföljelse eller nakenhet…” aldrig kan skilja oss från Kristi kärlek. På samma sätt som framgång inte är ett kvitto på Guds kärlek är inte heller ”nöd eller ångest, förföljelse eller nakenhet…”ett tecken på  att Gud övergivit oss. Det finns anledning att påminna om denna djupt mänskliga likvärdighet när den politiska debatten allt oftare i polariserande syfte gör skillnad på ”vanligt folk” å ena sidan och ”kriminella”, ”terrorister” eller ”de icke arbetsdugliga” å andra sidan. I en tid när både lagstiftning och samhällsutveckling dömer oss till förutbestämda grupptillhörigheter, med segregation och gentrifiering som resultat, är det dags att göra en ”orosanmälan”! När dyra bostadsrätter och exklusiv konsumtion skapar vinnare och förlorare pressas de grupper som inte kan ta plats i de gentrifierade stadsdelarna ut i marginalen. Detta är en grogrund för fascistiska ideologier som har en värdehierarkisk gradering av olika grupptillhörigheter. Ett delat samhälle splittrar och söndrar samhällsgemenskapen och är främmande för den Kristi kärlek som försonar och förenar.

Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek – en utsatt erfarenhet av att befinna sig långt från normen, begränsad förmåga att tala svenska, trångboddhet eller hemlöshet? Nej, över allt detta kan vi triumfera genom att ge varandra kärlek. Vi kan skapa nya och banbrytande perspektiv som rår på segregation, fattigdom, trångboddhet och rasism om vi låter denna kärlek omfatta alla!

Bön: Tack Gud för din fria och villkorslösa kärlek till oss alla! Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 22 2019

bibelmeditation vecka 20 2019

 

”…Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er…”Joh 15:10-17

 

Vi lever i en kärlekslös tid där utmattningsdiagnos är mycket vanlig. Ett av politikernas vanligaste uttryck är ”att komma i arbete”, strunt samma vad man gör eller hur man behandlas, bara man skapar ett ekonomiskt mervärde. På arbetsmarknaden överexploateras sedan människor i den grad att de blir sjuka. Finanskapitalet tar därefter i stigande omfattning hand om vårdinrättningar för dem som inte orkat med den ökade pressen i arbetslivet. Vår vardag inordnas alltmer i en organiserad vinstmaskin där allt ska stämma överens, systematiseras och struktureras. Vårt yrkesliv fylls av rationella krav där varje steg kan föreskrivas i manualer.

 

När dessa krav läggs till vår redan inrutade vardag och får våra tidsscheman att spricka talar vi ibland om ”livspusslet”. Detta är ett lekfullt ord som därför döljer stressen från överkraven – som om det fanns färdiga bitar som väntar på att infogas för att lösa en omöjlig situation. Om vi inte klarar detta livspussel anses vi brista i vår förmåga till vardagslogistik. Men livet fungerar inte som en mekaniserad maskin utan är ett flöde av händelser som hela tiden överraskar. Då behövs ”mellanrum” som inte finns i karriärkravens manualer. Vilken logistiker kan förutse att familjens ettåriga son kastar mobilen i toalettstolen och vilka administrativa rationaliserare kan planera den tid det tar att trösta en ledsen pappa för att lillasyster bajsar just då han ska hinna till bussen.

 

Vårt samhälle har blivit som en ekonomistyrd effektivitetsmaskin som inte ger utrymme för vår mångfacetterade vardag. Men verkligheten förändras ständigt och låter sig inte fångas i förutbestämda beräkningar. Kärlek uttryckt som omsorg, empati och skapande improvisationer är en del av det mänskliga livet och om vi inte skapar utrymme för den blir vårt liv glädjelöst. Men när vi har tid och möjlighet att älska varandra blir vår glädje fullkomlig. ”Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra..”

 

Jesus lyfter ofta fram kvinnor som bärare av skapande och befriande kärlek. Till exempel kvinnan i farisén Simons hus som smorde Jesus fötter med balsam eller änkan som fick den orättfärdige domaren att blidkas av hennes envisa vädjan om hjälp. Det är ofta kvinnor som drivs av tillit istället för av beräkning.

 

Mitt bud är detta” säger Jesus och sammanfattar vad han menar med orden ”älska varandra”. Det handlar inte om att uppfylla de karriärskrav som samtiden ställer på oss.  Istället talar Jesus om omvändelse, att låta andra perspektiv än det beräknande styra oss. När vi älskar bedömer och avläser vi samtiden utifrån en ny synvinkel och vågar se nya sidor av tillvaron och hos de människor vi möter. Till exempel behöver inte vår anpassning till klimatförändringar vara en förlust. Att av kärlek till den globala överlevnaden tillåta förändringar är en glädje, även om det vore bekvämast att behålla de gamla förhållningssätten. Orden ”kärlek” och ”älska” är språkligt slitna och kan lätt få oss att tro att det enbart handlar om känslor och förälskelse. Men Jesus kärlek handlar mer om en ömsint och omsorgsfull uppmärksamhet mot alla människor och framtida generationer. Att leva i kärlek är att bli medveten om alla livsformers samhörighet och samspel: det mänskliga livet, naturen – ja hela kosmos.

Bön: Gud hjälp oss att ta emot din kärlek och att älska varandra. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för bibelmeditation vecka 20 2019

Bibelmeditation vecka 19 2019

 

 

 

 

 

”…Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.” 2 Kor 4:16-18

 

När Paulus utsätts för lidande vänder han blicken mot en osynlig värld. Handlar detta om verklighetsflykt, självbedrägeri eller fördjupande klarsyn? Är det synliga, det som kan identifieras och mätas, det enda verkliga eller finns det omätbara erfarenheter, en icke-vetandets sanning – det för oss osynliga? Håller kanske vår världsbild på att krympa när vi begränsar den till evidensbaserade fakta, vetenskap och förnuft? Kanske världen är mycket större än det vi kunnat formulera i mätbara beskrivningar.

 

I en artikel om ekonomi skriver författaren George Monbiot: ”Att säga ”kapitalismen fallerar” på 2000-talet är som att säga ”gud är död” på 1800-talet. Det är sekulär blasfemi…” ”Blasfemi” eller hädelse innebär att någon med ord kränker det som anses heligt, det som är vedertagna värderingar och ideologi. 1706 dömdes landsfiskalen Johan Schönheit till döden för att han ansågs av överheten sprida vederstyggliga tolkningar om Jesu lekamen och blod och därmed ifrågasätta Guds ord. De ifrågasättande orden är skrämmande för makten och fortfarande är ”kätteri” uttryckligen förbjudet och belagt med dödsstraff i många muslimska länder. Om vi ifrågasätter de värderingar och samhällssystem som vi är beroende av i vårt dagliga liv så skrämmer det ”makten”. Krav på systemförändringar är skrämmande och beläggs ofta med straff av dem som inte vill ha förändringar.

 

När Paulus kastades i fängelse var det för att kristendomen under sin första tillväxtperiod betraktades som systemförändrande. När kejsare Konstantin tillät kristendomen att existera utvecklades den så småningom till statsreligion och de kristna började själva förfölja dem som ifrågasatte makten. När människor inte tillåts att ifrågasätta makten hindras nyskapande utveckling. Även om fakta, vetenskap och förnuft är och förblir centrala beståndsdelar av vår kultur så krävs det att vi reflekterar över vad vi mäter och varför. En sådan ifrågasättande reflektion, över vad vår omvärldsuppfattning gör med oss, leder ofta till förändringar av våra grundvärderingar.

 

Jesus omprövade sin samtids sätt att se på de fattiga och vände på successionsordningen när han talade om Guds rike: ”Och då skall sådana som är sist bli först, och sådana som är först skall bli sist.”Han öppnar vår tankevärld mot en osynlig evighet, en värld som fördjupar vår uppfattning om materia till något som är större än det mätbaras begränsning. Så länge vi uppfattar materia som något som enbart styrs av yttre orsaker och våra samhällsteorier som evidensbaserade sanningar blir det svårt att ompröva den rådande ordningen. Att likt Paulus ta det ”evigt osynliga” på allvar  innebär inte att vara emot kunskapssamhället men att våga ifrågasätta våra etablerade sanningar. Istället för att mekanisera till och med det mänskliga medvetandet behöver vi expandera vår kunskap om liv långt bortom det vi kan mäta och förutsäga. Att öppna vårt medvetande för det ”evigt osynliga” är att också öppna framtiden mot ny kunskap, ny samhällsorganisation och ett liv i samklang med naturens komplexa och  självorganiserande system.

 

Bön: Gud befria oss från den självgoda begränsning som stänger oss ute från ditt rike av överflödande liv och ny kunskap. Amen.

 

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 19 2019

Bibelmeditation vecka 18 2019

”…Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde…”Joh 10:11-16

 

I den begynnande valrörelsen för EU parlamentet har ”kristna värden” blivit ett argument för värdekonservativa grupper som vill associeras med den kristna trons trygghet. Samtidigt likställs dessa värden med främlingsfientliga, nationalistiska idéer som ofta misstänkliggör muslimer. Det är en slags omvänd ”guilt by association” som vill bygga sitt varumärke genom associationer till den kristna traditionen.

 

Att ha dessa anspråk på att företräda ”kristna värden” är lika förmätet som att tro sig ”äga” Gud eller representera en rätt tolkning av Gud. Den som vill företräda kristna värden behöver istället bli uppmärksam på sociala, ekumeniska och interreligiösa aspekter och det religiösa landskapets förändringar. Det är inte längre adekvat att enbart fokusera på den enskildes religiösa erfarenhet, en specifik religiös tradition eller en geografisk region. Kristen teologi bör ta relationen med hela naturen i beaktande och ha ett omfattande samhällsperspektiv som innefattar också andra religioners trosföreställningar.

 

I den senaste teologiska forskningen har det blivit  allt viktigare att förstå Gud som källsprånget. Detta innefattar evolutionära begrepp som tillåter frihet och genuin nyskapelse snarare än en statisk Gud eller Gud som formgivare av världen som en färdig produkt. Gud som källan till naturens självproducerande och självorganiserande system omfattar då också Guds eget komplexa liv, vilket implicerar förändring, att ha frihet och ge frihet. Gud är koreografen för en pågående dans eller kompositören av en ofullbordad symfoni – en gudomlig skapelse som ger utrymme för variation och improvisation i den skapande processen.

 

För den som vill företräda ”kristna värden” är det alltså nödvändigt att lära sig lyssna efter ”herdens” dynamiska röst i naturen och världen. Det finns inga statiska värden som likt naturlagar binder oss till färdiga normer och handlingsmönster. Vi bör också inse att det inte är rationellt att konservera den samhällsordning som lett oss in i dagens nykoloniala kaos och hotet från klimatförändringarna.

 

Till skillnad från konservatismens bevarande-perspektiv har vår tids nytänkande teologer vänt sin uppmärksamhet mot förändring och mångfald. På samma sätt har den moderna fysiken uppmärksammat det oväntade och oförutsägbara – som kvantsprång, störningars inverkan på galaxers uppkomst eller så kallade bifurkationspunkter i kaotiska system. Utan att för den skull ifrågasätta naturlagarnas giltighet har forskningens fokus flyttats i riktning mot förändring och nyskapelse. Att förstå ”kristna värden” är att vara delaktig i tidens uttryck för Guds skapande närvaro, att delta i skapelsens äventyr tillsammans med Gud.

 

Herdens röst syftar inte till att skingra hjorden eller skapa klassklyftor mellan fattiga och rika, mäktiga och maktlösa. Herdens röst syftar till att ena alla människor, en global rörelse mot en ny värld. Såväl naturen som människornas sociala ordningar är öppen för gudomligt inflytande, herden kan uppmuntra oss att se på gamla ting med nya ögon.

 

Bön:Tack Gud för att du uppenbarar förändringens möjlighet i vår komplexa värld. Ame

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 18 2019

Bibelmeditation vecka 17 2019

 

” …Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville ha det.”…Jer. 18:1-6.

 

I Gamla testamentet finns inte det privatreligiösa perspektivet på samma sätt som i vår tids individualistiska kontext. Därför tror jag inte Jeremias text om krukmakaren syftar på något privat självförverkligande utan handlar om Guds tålamod och handlande i historien. I den historiska processen handlar Gud i och genom den mänskliga gemenskapen. Det är både hoppingivande och en smula nedslående. I vårt historiska nu håller mänskligheten på att utplåna sig själv och förstöra sina möjligheter till fortsatt liv. ”Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer…”

 

I en av bibelns skapelseberättelser står det att ”då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar.” Ordet formade definierar Gud som skapare och upprätthållare av liv på jorden. Världen, naturen, djuren, människan – allt kommer ur Guds hand. Han har gett allting dess form, och formandet av allt levande fortgår, allt som lever och andas fortsätter att formas. Som Tomas Tranströmer skriver ”… En ängel utan ansikte omfamnade mig / och viskade genom hela kroppen: / ”Skäms inte för att du är människa, var stolt!” / Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt/ Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”Tranströmer berättar själv om denna dikt att han vid ett besök i San Marco-domen blev överväldigad; ”Ingenting överblickbart, den ena rymden som gömmer sig bakom den andra, som människolivet självt – jag blev så rörd att jag måste ledas ut förblindad av tårar…”.

 

I en diktcykel av Rainer Maria Rilkes skildras en annan ängel som med ett förfärande och förintande väsen krymper det mänskliga. Den viskande ängeln hos Tranströmer har ingen likhet med detta skrämmande väsen – ängeln i Tranströmers dikt upprättar istället det mänskliga. Tranströmers viskande ängel för  tankarna till Gamla Testamentets skildring av profeten Elias möte med Gud i en grotta på Horebs berg. Herren visar sig inte i stormen eller jordbävningen eller elden, han visar sig i ”en sakta susning”. På samma sätt som Elia återvänder till den mänskliga gemenskapen efter mötet med Gud återvänder Tranströmer, efter mötet med ängeln i San Marco-domen, ut till människorna: ”inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.”

 

För Tranströmer blev mötet med den viskande ängeln ett upprättande av den gudomliga arkitektur som ”öppnar sig oändligt” mot jagets och tillvarons centrum. ”Människan är en varelse under arbete.” Det är om mänsklighetens historia speglad genom den individuella erfarenheten, som han skriver i dikten  ”Posteringen: ”jag är just den plats / där skapelsen arbetar på sig själv.”I Tranströmers poesi återupprättas jaget och förses med en oändlig inre arkitektur som krukmakaren formar med sina händer.

 

Inför de fruktade naturkatastroferna misströstade Elias samtida och sökte blidka Gud. Men Guds närvaro manifesterades inte i dessa dramatiska händelser utan som en stilla susning. Det är lätt att misströsta om mänsklighetens fortlevnad i en tid där klimatförändringarna orsakar kaos, hopplöshet och fruktan. När vi känner denna misströstan behöver vi läsa om krukmakaren som började om och formade kärlet på nytt, så som han ville ha det. Kanske pågår det i det tysta ett omformande av vår människlighet som fastnat i ekonomismens och kontrollfokuseringens döda värld. I djupet av oss och den materia vi alla är delar av formas ett nytt kärl, en längtan efter en djupare mening. Kort uttryckt håller det gamla samhällets struktur på att omförhandlas och en ny samverkansideologi till exempel med skolstrejker och krav på en ny ekopolitik växer sig stark. Kanske vi kan tala om en ny ”brytpunkt” i den historiska utvecklingen, ”ett nytt kärl, så som han vill ha det”.

 

Bön: Gud hjälp oss att se din närvaro i vårt historiska ögonblick och låta din vilja ske. Amen.

 

Publicerat i Bibelmeditation, Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 17 2019

Bibelmeditation vecka 14 2019

 

 

”Han talade till dem i liknelser…” Mark 12:1-12

Det har spekulerats mycket om orsakerna till att Jesus talade i liknelser: var det pedagogiska knep för att göra talen färgstarka eller var det för att dölja en sanning för dem som inte var hans förtrogna? Jag tror det tvärtom var så att Jesus ville visa på något som inte går att fixera i bestämda begrepp eller lärosatser men likväl är verkligt. Världen själv är i ständig rörelse och därför blir varje fixerad förståelse alltför begränsande för att gestalta ett pågående skeende och en levande värld. Det ord som Jesus använde för ”liknelse” heter ”maschál” på hebreiska och betyder ”gåta” eller ”fördolda tal”. Jesus tal pekar ut mot horisonter av icke-vetande, i motsats till den tendens som finns hos människor att förenkla och generalisera världen så den blir begriplig för det kalkylerande förnuftet.

Kanske man kan säga att liknelsernas funktion liknar chassidismens metod från 1700-talet att använda korta berättelser ur vardagen för att peka på en djupare innehåll i verkligheten. Chassidisterna betraktade världen som Guds ”klädnad” och därför uppenbaras det gudomliga också i vardagliga sysslor. På liknande sätt kan 1500-talstänkaren Giordano Brunos förståelse av liv och materia erbjuda ett perspektiv på världen som levande snarare än mekanisk. I vår tid kan dessa perspektiv vara tänkvärda alternativ till den allmänt accepterade dualismen mellan kropp och själ och till ett samhällsbygge som allt mer inriktats på kunskap och kontroll. Vi uppfattar gärna världen som alltigenom rationell och vår förståelse reduceras till fysikens, kemins eller genetikens formler. Detta har givit oss ett krisande samhällsystem med kapitalistisk struktur för marknadsekonomi där det saknas ett  överordnat perspektiv och där den mänskliga empatin blivit en bristvara.

Det är i kontrast till vår mekaniserade världsbild och i samklang med chassidismens och Giordano Brunos världsbild man kan förstå Jesus liknelser. Han berättade ofta en liknelse som svar på en fråga som ibland var avsedd att locka honom till teologiska motsägelser. Jesus svar i liknelser fördjupade ofta frågeställningen och lyfte fram en tankevärld som fick dogmatiken att framstå som snäv och missvisande. För vad säger oss egentligen språket och orden om den verklighet de betecknar? Är relationen mellan språk och den komplexa verkligheten något mer än en överenskommelse om vad orden representerar i vår värld. Kanske skyler språket ibland verkligheten snarare än att klargöra den. Detta var ett problem inte bara på Jesus tid utan kan sägas vara lika relevant i vår tid.

Det kanske var just detta förhållande som konstnären René Magritte ville gestalta med en bild föreställande en pipa, och så orden: ”Ceci n´est pas une pipe” – ”Det här är inte en pipa”. Kanske är bilden och språket enbart konstruktioner som avbildar verkligheten men inte säger allt om den. René Magritte och filosofen Michel Foucault samtalade om språket och dess förhållande till verkligheten och bilden med pipan är ett uttryck för denna reflektion.Liksom pipan är en avbildning och inte det verkliga föremålet är Jesu liknelser en språklig reproduktion och inte den verklighet Jesus talar om. Liknelserna pekar mot en annan verklighet än språket kan formulera. Genom att främlinggöra och fördjupa det vardagliga kan konstnären och filosofen få oss att se på orden och bilden enbart som ting och se på verkligheten med nya ögon – med en blick för det osägbara. Så tänker jag att det är med Jesus liknelser:  I tidlös riktning pekar de på ett pågående skeende och en levande värld som är gripbar i det vardagliga men aldrig kan ägas eller utnyttjas av det kalkylerande förnuftet.

Bön: Gud låt våra begränsade liv få bli delar av ditt rikes verklighet. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 14 2019