”…Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med…”Luk 10:38-42.
Jesus utvecklade ofta en övergripande systemkritik i sin undervisning. Detta kan vara irriterande för dem som tror sig upprätthålla systemet. Som Marta, som var fullt upptagen och stressad över allt som måste ordnas. På samma vis kan vi uppleva hur det i vår offentlighet finns en växande irritation över dem som vill peka på ett samband mellan miljöförstöringen och kapitalismen. Det är helt i sin ordning att värna om miljön men irriterande med den djupa systemkritik som är en nödvändig utgångspunkt för att ställa om det mänskliga samhället.
Jag minns hur tiden under det sena 1980-talet var berusad av marknadstro och avreglering – en triumftid för dem som trodde på kapitalismen som nyckeln till välstånd och frihet. I dag är denna tro omtvistad: Finanskriserna har ifrågasatt marknadens förmåga att sprida riskerna och fördela välståndet lika till alla. Somliga menar att girighet är orsaken till finanskrisen och att det skulle räcka om vi krävde större ansvarstagande av marknadens aktörer. Det är säkert nödvändigt men det hindrar inte att marknadens värderingar har brett ut sig till livsområden där de inte hör hemma. Vi behöver tänka över vilka värden som utplånas när detta händer.
Vi måste fråga oss vilka saker som inte kan köpas för pengar. I ett samhälle där allting är till salu blir livet svårare för dem som inte har så mycket pengar att röra sig med. De senaste decennierna har varit särskilt svåra eftersom varufiering har gjort ojämlikheten mer kännbar för de fattiga och medelklassen. Marknadens värderingar kan mycket väl tränga undan andra värden som vi vill värna om. Vi behöver stanna till och fråga oss vad som är viktigast att försvara för att det goda samhället och det goda livet ska växa fram.
Liksom Marta är vi alldeles för upptagna av allt vi ska ordna med. Vi behöver stanna till och reflektera över vad som bör prioriteras. Orden ”tänkte på” har här innebörden ”att vara dragen från centrum åt alla möjliga håll”. Att återvända till centrum och reflektera över vad som är viktigast är väl om något kyrkans främsta uppgift. Ta till exempel uttrycket, ”det nya normala” som har använts i sommar med avseende på översvämningar och värmeböljor
som tecken på den globala upphettningens effekter. Men det nya normala finns ännu inte i full skala. Det kommer att bli så först när de hittillsvarande utsläppen av växthusgaser har fått sina klimatologiska återverkningar. Ett betydande mått av upphettning och avsmältning finns redan i systemet – det är utom vår kontroll. Det är morgondagens klimat vi nu måste rädda för våra barn och barnbarns skull.
Den vardagliga berättelsen om Jesus möte med Marta och Maria innehåller en uppfordrande varning. Stanna upp ett ögonblick och fundera över vad som är bäst och vad vi allra mest vill värna om. Tala med varandra om detta i studiecirklar, gudstjänster och politiska möten.
Unna dig ett ögonblick av eftertanke, en tyngdlös rast och ro, njut av vinden som smeker dina kinder och fjällbäckens klara vatten, av allt som blir omskött i det tysta. Unna dig att tro på någons omsorg och tryggheten du behöver.
Bön: Gud, vi överlämnar oss i dina händer och tar emot din skapande trygghet när vi söker mänsklighetens nya vägar.