Bibelmeditation vecka 14/15 2021

”…Jag är Gud, också i framtiden är jag densamme. Ingen kan rycka något ur min hand, det jag gör kan ingen göra om intet.” Jes. 43: 10-13

Så har vi då en framtid, trots hotet om det sjätte massutdöendet. ”Också i framtiden är jag densamme”. Gud finns där också i den osäkra framtid som är vår. Om vi har insikt nog att förstå vad som väntar oss efter klimatförändringarna har vi all anledning att frukta. Men Gud finns där mitt i vår värld. Detta är den djupa innebörden också i berättelserna om Jesus: inte ett löfte om att vi är skyddade mot den ondska människor kan hitta på, men ett löfte om att vi aldrig är ensamma. Gud är där, ända upp på korset, in i tortyrkammaren och i den ranka båten på Genesarets sjö när det stormar, alltid densamme.

En man vandrar mot mig över vattnet

Långt ifrån, från insjöns blanka vatten

räcker han sin hand,

genomstungen av smärta

och kisar in i solen och det bländande vattnet.

 

En man som kommer nära

närmar sig mig där jag är –

går över ljusblänket

med ögon som sett ljuset

och en hand på den låga toften.

 

Nu ror han framåt

Mot fastlandets yttersta punkt…

Bibeln är en samling berättelser om hur Gud verkar i historien, en pågående händelse där Gud inte uppenbarar en objektiv sanning utan en fortgående frälsning. Vår tillit bygger på en närvarande Gud som kan sökas i vår tolkning av samtiden, inte på en auktoritär gud vars regler ska åtlydas.

Vad betyder detta i en tid när vårt nuvarande sätt att leva har mött sina gränser. Nya ideal, tekniska lösningar, relationer och drömmar måste sökas. Världens stormakter försöker envist kanalisera människors engagemang in i gamla strukturer genom vapenmakt, rustningsindustri och kärnvapenhot. Men den kristna traditionens befrielseteologi har en global karaktär av ett annat slag. Bibelns kunskap relaterar till en personlig Gud, vilket med nödvändighet förändrar dess karaktär. Att få kunskap om Gud kan liknas vid att lära känna en människa. I ett sådant möte skapas en ny framtid samtidigt som vi lär känna oss själva.

Min själ, mitt sinne, låt Gud råda

och hoppas på din Fader blid.

Han är din hjälp i nöd och våda,

på orons dag är han din frid. (Psalm 368, 1648)

 

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 14/15 2021

Bibelmeditation vecka 12/13 2021

”Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här…”Mark 16: 1-14

Denna händelse, efter Jesus uppståndelse, utspelade sig vid vår tideräknings början. Vid denna tidpunkt var Romarriket ett imperium med näst intill oinskränkt makt över civilisationen runt medelhavet. De som berättade om händelserna vid graven förföljdes av detta imperium fram till år 380. Då skedde en epokväxling och kristendomen blev den enda tillåtna religionen i det romerska riket. När mänskligheten närmar sig ett epokskifte ifrågasätts ofta någon av grundbultarna i den rådande världsbilden. Typiskt för alla epokskiften är att polarisering och ifrågasättande präglar övergångstiden innan den nya epoken har etablerat sig och skapat nya förutsättningar.

På samma sätt som kunskaper om solsystemet under upplysningstiden raserade kyrkans och samtidens världsbild så håller klimatkrisen på att förändra vår världsbild. Planeten har inte obegränsade tillgångar av mineraler och jordens fauna och flora står inför det sjätte massutdöendet. Orsaken är en kombination av klimatförändringar, ändrad sammansättning i atmosfären, kraftigt förändrade livsmiljöer för jordens arter och syrebrist i haven. Vi befinner oss mitt uppe i en kris där den fossilberoende livsformen hamnat i en återvändsgränd. I en brytningstid blir aldrig kontinuitet och tradition det viktigaste, då behövs nytänkande och förändring.

Under skilda epoker har kyrkans roll varit en kombination av förnyelse och bevarad kontinuitet.  Anpassning till nya epoker är inget nytt i den kyrka som ser historien som platsen där Gud verkar. Vi vet att fornkyrkan före 300-talet såg annorlunda ut, den var inte splittrad men samtidigt fylld av olika lärotyper. Arianismen förnekade till exempel Kristi gudom men bar likväl det kristna namnet. Den ekumeniska mångfalden i vår tid med kyrkor som har olika teologiska profiler, men erkänner varandra som kristna, har många likheter med fornkyrkan. Olikheterna hindrar oss inte att tillsammans söka enhet och delaktighet i det som vi uppfattar som Guds vilja.

Vår tids kamp för mänsklighetens överlevnad sammanfaller med den bibliska berättelsens frälsningsbudskap som handlar om mänsklighetens befrielse. Den börjar med skapelseberättelsen och fortsätter med en närvarande Gud som ger frihet där träldom råder, liv och hälsa där död och sjukdom råder och förlåtelse där skuld råder. En förändringsprocess lika radikal som när upplysningstidens nya värderingar genomsyrade hela den mänskliga gemenskapen. Antropocen tvingar oss att tillsammans söka den nödvändiga strukturomvandling som ett fossilfritt samhälle kräver. Det är i centrum av denna process, mitt i världen, vi finner den uppståndne Jesus, livets Herre. Om detta epokskifte skriver Ylva Eggehorn hoppfullt i psalm 796.

”Så kom du då till sist, du var en främling, en mytgestalt som jag hört talas om.

Så många hade målat dina bilder men det var bortom bilderna du kom.

Vi trodde du var användbar, till salu, vi skrev ditt namn på våra stridsbanér.

Vi byggde katedraler högt mot himlen, men du gick hela tiden längre ner.”

Bön: Gud, skapelsens Herre, förlåt oss för att vi plundrat jorden och ge oss mod att tillsammans med dig återskapa livets förutsättningar. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 12/13 2021

Bibelmeditation vecka 12 2021

 ”…Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus…” Luk 1:26-38.

En ung flicka i staden Nasaret i Galileen har blivit gravid. Det är inget konstigt med detta – tvärtom – det är så livet förs vidare. Men när ängeln Gabriel dyker upp i berättelsen blir Maria förskräckt. ”Jag har ju aldrig haft någon man” säjer hon om det som sker i hennes kropp. Hon var ju i sjätte månaden och det var bara tre månader kvar tills hon skulle föda, så hon visste säkert om graviditeten. Var hon rädd för Guds dom eller människors fördömande? Eller kände hon rädsla för att hennes son, enligt ängeln Gabriel, skulle kallas helig och Guds son? Hur det nu var så uppfattade ängeln Marias rädsla och lungnade henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud.”

Även om detta var enbart skrönor eller ryktesspridning så uppfattade i alla fall Lukas att det hade hänt och skrev om händelsen i sin evangeliebok. Kanske hörde han ett viktigare budskap i ängeln Gabriels ord än den om sexuella beteendenormer. Om vi låter värderingar och normer i vår egen kontext styra vad vi uppfattar som centralt i bibeltexten kan vi missa det som är ett uttryck för Guds vilja. Ängeln Gabriel argumenterade ju inte mot Maria om hennes sexuella erfarenheter, istället uppmanade han henne att inte vara rädd och att betrakta graviditeten som ett uttryck för Guds nåd. Det tycker jag tyder på att frågan om vem som varit mannen i Marias liv inte intresserade honom.

Vi firar i dag Jungfru Marie bebådelsedag och detta namn fäster uppmärksamheten på Marias jungfrulighet mer än på graviditetens under. Det är kanske ett uttryck för vår missuppfattning snarare än ängeln Gabriels avsikt. Därför har det vi i vår tid kallar övernaturligt blivit en Guds gåva medan det naturliga har degraderats till självklara fysikaliska system. Kanske just detta är ett av våra stora misstag som fått oss att betrakta naturen enbart som en råvara att exploatera.

Den rådande teorin om dualismen, enligt vilken den naturliga och den övernaturliga ordningen utgör parallella fenomen, får oss att värdera det övernaturliga som mer gudomligt än det naturliga. Men i den stora förändringsprocess, som vi genom klimatkrisen står inför, är en omprövning nödvändig. Planeten jordens natur och mänskligheten lever i ett dynamiskt beroende där Gud som närvarande i mänsklighetens hjärta och historia utgör grunden för en global samhörighet – platsen där Guds och människans längtan möts.

Det senaste århundradets dramatiska utveckling av imperialism, pandemi och klimatförändringar, framtvingar en reflektion över mänsklighetens misstag. Varför framstår en dualistisk splittring så attraktiv när vårt behov av global samverkan är så avgörande. När människan inte förmår ”överskrida” sig själv mot en enad mänsklighet lockas hon att gå ”nedanför” sig själv i rasism och nationalism. Om vi förlorar kontakten med vår innersta längtan där Gud och människan förenas förlorar vi också kontakten med meningen i livet. När Gud avslöjar sig för människan i Jesus Kristus öppnar hen inte bara sitt inre liv för människan utan avslöjar samtidigt människan inför sig själv. Det är i den gudomliga kallelsen till samhörighet som hon lär känna sig själv. Var inte rädd människa – du har funnit nåd inför Gud.

Bön: Gud möt vår längtan efter samhörighet med din kärlek. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 12 2021

Bibelmeditation vecka 8/9 2021

”Kvinna, din tro är stark, det ska bli som du vill.” Och från den stunden var hennes dotter frisk. Matt 15:21-28

Sociala medier som en samling ”åsiktsbubblor” som hindrar oss att se verkligheten är inget nytt. Även i den kristna traditionen har ofta en viss avskärmning mot andra verklighetsbeskrivningar utvecklats. Därför har det i kristna församlingar ibland bildats sekteristiska kluster där en viss sedvana inte får ifrågasättas, som kvinnoprästmotstånd eller tungotal som bekräftelse på helig ande. Församlingarna blir konservativa i ordets sämsta betydelse och därmed sämre skickade att introducera nödvändiga livsstilsförändringar och nytänkande.

Förändring och nyskapande måste vara teologins självklara roll särskilt i vår tid när risken för ödeläggelse ökar om vi inte förändrar våra livsvanor. Den tid vi har kvar för att återskapa balans i naturen och stoppa klimatförändringar krymper, men ännu finns utrymme att fortsätta skriva den mänskliga historien. Nu är tid att spräcka alla bubblor och sektgränser för att öppna en spricka i föreställningsmuren om vad som är rimligt och hållbart.

De bibliska berättelserna vittnar om att Jesus bar på en inre erfarenhet av gudomlig kraft. Han hade modet att bryta med grundläggande tankekomplex i sin samtids teologiska föreställningsvärld och bana nya vägar för mänsklighetens gemensamma liv. I dagens bibeltext avvisade lärjungarna den kananeiska kvinnan för att hon inte var judinna – Jesus var ju inte sänd till några andra än Israels folk. Då bröt Jesus denna uteslutande praxis och tilltalade kvinnan. I detta ögonblick vidgar Jesus betydelsen av sin uppgift till att gälla alla folk. Han anlägger samma perspektiv som när han efter sin död formulerar missionsbefallningen: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar…” Jesus är nyskapande och förändrar grundförutsättningarna i den teologiska världsbilden, förändring är alltså inget nytt utan snarare en del av skapelsetrons förutsättningar.

Vi som lever nu skulle kunna ta fasta på just detta och våga låta vår tro förändras. För nu, mer än någonsin i planeten jordens historia, behövs en samhällsanalys som är gemensam för mänskligheten. Kyrkan är en del av vår samtida mänsklighet och borde välja den tolkning av Jesu liv och död som utgår ifrån vår gemensamma utmaning. Vi är i behov av en teologi som hjälper oss att förändra relationen mellan vår religiösa tradition och den maktordning som styr vår organisation och våra livsideal – en vision av en jämlik mänsklighet förenad i en hållbar respekt och kärlek.

Man kan reflektera över den pandemi som nu oroar och plågar världen. Den kan ses som en förberedelse och generalrepetion av det nödvändiga globala samarbete som vi människor måste åstadkomma för vår överlevnad. Jesus svar till den kananeiska kvinnan kan ses som ett svar på utmaningen som den pågående förändringen av de mänskliga villkoren innebär. Vi har frågorna men saknar svaren – ”Herre hjälp mig”!

Bön: Tack Gud för att du vill befria oss till nyskapande handlingar i gemenskap med alla människor. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 8/9 2021

Bibelmeditatioin vecka 5/6 2021

”Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade. …`Vad vill du att jag skall göra för dig?` Han svarade: Herre, gör så att jag kan se igen.” Luk 18: 31-43

 

”Innan jag blir blind vill jag ta farväl av det jag kan se som inte är synligt” Lars Norén.

En fotokonstnär fångar upp en dold egenskap i till exempel ett porträtt som är något mer än vad synen eller hörseln registrerar. Det finns något i bilden som jag kan se utan att det är synligt. Det osynliga finner vi med andra ord inte vid sidan av det synliga utan i det.

Det sas om lärjungarna att de inget begrep när Jesus berättade om sitt livs viktigaste skeende. Det vi begriper är beroende av det vi ser med vårt optiska inregistrerande, men för att begripa innebörden behöver vi också en aktiv förståelse, en insikt om varför något händer. Utan denna insikt är vi som lärjungarna blinda för innebörden i det vi ser eller hör. Alla förnimmelser förutsätter en tolkningsakt av något slag.

Lärjungarna hörde vad som skulle hända i Jerusalem men begrep inget. För Matteus som berättar detta utifrån en gammaltestamentlig lästradition har blindhet en metaforisk betydelse av att inte förstå det man hör eller ser. Därför kan man tänka sig att författaren placerar texten om den blinde som får sin syn tillbaka direkt efter Jesus tal vars innebörd var fördolt för lärjungarna. För att förstå det man hör och ser behövs en tolkningsakt, utan den är man blind. Jesus uppgift var att ge oss en tolkningsram för våra liv, att hjälpa oss se. ”Den enfödde sonen, som är i faderns sköte, han har kungjort vad Gud är”. Enligt profeten Jesaja är det ett tecken på det kommande gudsriket att de döva skall höra och ”de blindas ögon se”.

Lars Noréns dagbokscitat fungerar för mig som en ikon som visar att det som inte är synligt är beroende av det synliga: En ikon vars blick möter mig när jag blickar tillbaka och Kristi synliga kropp som visar det osynliga, vad Gud är. Materiellt och andligt lever genom varandra, ansikte mot ansikte, genom två osynlig blickar som korsar varandra – liksom Kristus gudomliga och mänskliga natur sammanfaller i en gestalt, både Gud och människa.

Varken ikonen eller bibeltexten bör uppfattas som en privilegierad plats för det osynligas synlighet. Snarare är det så att den materiella värld som är grunden för hela vår världsbild kan anta en ikonisk karaktär under vissa betingelser. Genom tron på Jesus får vi del i det rike där de blindas ögon ser och kan betrakta världen som platsen där jag möter Gud.

Bön: Herre gör så att jag kan se det osynliga i det synliga och förenas med dig i din närvaro. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditatioin vecka 5/6 2021

Bibelmeditatioin vecka 4/5 2021

”Den vise skall inte vara stolt över sin vishet, den starke inte över sin styrka, den rike inte över sin rikedom. Den som vill vara stolt skall vara stolt över detta: att han har insikt och kunskap om mig, om att jag, Herren verkar i kärlek, i rätt och rättfärdighet på jorden, ty däri har jag min glädje.” Jeremia 9:23-24

Jag var väl tretton år när jag började läsa Thomas a Kempis ”Kristi efterföljelse”. Som de flesta tonåringar hade jag en växande nyfikenhet på livet och sökte radikala förebilder. Eftersom jag är uppvuxen i en frikyrka var det naturligt för mig att söka inom de kristna traditionerna. Klosterväsendet och den katolska mystiken var en sådan värld. Ett inledande kapitel i a Kempis bok började med rubriken ”Om sig själf skall man tänka ringa…” I fjortonhundratalets klosterväsen var försakelse, ödmjukhet, tålamod och lydnad ideal för den som ville bli Kristus efterföljare. Målet för detta liv var att bli ”andligen förenad med Kristus, att Kristus må lefva i dig och du i Kristus”. ”Utan denna förening och utan detta lif med din frälsare är allt endast smärta, oro och elände; med honom åter glädje, frid och salighet.”

Det är inte svårt att se likheter mellan fromhetsidealen på fjortonhundratalet och den hebreiska bibeln där Guds uppenbarelse kan summeras i tre ord: hesed, mispat och sedaga som betyder ömhet, rättfärdighet och rättvisa. Tre ord som utgör det prisma genom vilket varje bild av Gud måste prövas. Profeterna i Israel hade alla samma uppdrag: att förebrå folket när de svikit Gud och att berätta att detta svek är ett öppet sår i Guds hjärta.

Stegen från den hebreiska bibelns gudsbild, över fjortonhundratalets fromhetsövningar till tvåtusentalets skeenden är inte oöverstigliga. Vår tids profeter är de som varnar oss för att svika den Gud som definierar sig själv som ömhet, rättfärdighet och rättvisa. Den värld som Gud skapat hotas av pandemi och klimatkatastrof, fenomen som har sin grund i våra levnadsmönster: vår mänskliga organisation av ekonomi och samhälle. Detta svek är ett öppet sår i Guds hjärta.

När Jeremia tecknar visionen av den nya värld, som Jesus kallar Guds rike, ger han oss bilden av en Gud som trots svek är beredd att återupprätta människornas värdighet och frihet. Det är en Gud som envist förpliktar sig att oavsett våra nederlag och misslyckanden göra allting nytt. Vägen dit går genom försakelse, ödmjukhet och tålamod i Kristus efterföljelse. Vi behöver söka ett liv med Guds ömhet, rättfärdighet och rättvisa som rättesnöre för att finna upprättelse och frihet.

Bön: Barmhärtige Gud ge oss mod att ompröva vår livsstil och världsordning. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditatioin vecka 4/5 2021

Bibelmeditation vecka 2/3 2021

”…Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu…” Matt 2:1-12

 

Bröllop i Kana, fest och jubel, mat och dryck flödar, lite lätt salongsberusning börjar höja välbefinnandet. Då upptäcker arrangörerna att vinet börjar ta slut, en prosaisk händelse utan andra effekter än att feststämningen mojnar och jublet blir lite mer avslaget. Maria som hyste omsorg om brudparet bad Jesus göra något åt detta. Motvilligt skred Jesus till verket och fixade nytt vin av vattnet från judarnas reningsceremonier.

Vad ska vi med denna berättelse till och varför står den upptecknad i evangeliet? Lite gott vin kan bidra till det välbefinnande som materien erbjuder vår mänskliga gemenskap och passar väl in i den gudomliga omsorgen. Men hur förvandlingen från vatten till vin gick till ryms dock inte inom ramen för vår världsbild. Så kanske denna föreställningsvärld är för trång när inte tron på en gudomlig närvaro i materiens djup ingår i den? Och kanske händelser som rör sig utanför vår nuvarande naturvetenskapliga horisont kan tillföra nya insikter om de införlivar nya aspekter med vår gamla världsbild? Denna tanke hindrar inte att vi måste rensa bort ”fejk-news” och konspirationsidéer, alltså påhittade falska samband som är inkompatibla med vår evidenta kunskap.

Den en gång så berömde 1500-tals matematikern Girolamo Cardano riktade en uppmaning till sin samtids läsare och betonade vikten av ödmjukhet och tolerans inför det okända. Hans uppmaning känns aktuell också i vår samtid: ”Endast detta vill jag be dig om, o läsare, när du griper dig an min redogörelse för dessa märkvärdigheter, att du som rättesnöre inte håller upp ditt mänskliga intellektuella högmod, utan snarare jordens och himlens väldighet och vidsträckthet.” När Jesus förvandlar vatten till vin som ett uttryck för gudomlig omsorg i vardagen är det lätt att avfärda det som en skröna, eftersom det mänskliga intellektet ofta utgör ett högmodigt rättesnöre. Händelsen på bröllopet i Kana skulle annars kunna hjälpa oss med tilliten i det lilla, som en övning i tro på att Gud vill ingripa i den stora okända materiens hemligheter.

Tilltro och tillit behöver inte vara tvärsäkerhet eller förutsägbarhet, sådant ryms endast inom slutna system. Vår fysikaliska värld rymmer system som inte är slutna utan består av levande organismer. I verkligheten är själva livet ett öppet system i ständig och oberäknelig växelverkan med universum. Från tidens begynnelse fram till nu är allt liv beroende av sammanhang och växelverkan med den omgivande världen. Vi såväl som all materia är en del av den ständiga förändring som livet utgör.

Ulf Danielson, professor i teoretisk fysik, beskriver ett fenomen inom partikelfysiken där komplexa system kan tillskrivas egenskaper som inte uppbärs av de enskilda beståndsdelarna. För mig är denna beskrivning, inom ramen för vår kunskapshorisont, en påminnelse om möjligheten att få nya insikter. Materien själv rymmer en brygga av tilltro till  Gud som verksam i en nyskapande omsorg. Inför denna omsorg vill jag be dig  att du som rättesnöre inte håller upp ditt mänskliga intellektuella högmod, utan snarare ödmjukt låter dig fyllas av tilltro till Guds nyskapande möjlighet.

Bön: Gud låt din kärlek väcka vår tilltro till möjligheten att leva i din nyskapande kärlek. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 2/3 2021

Bibelmeditation vecka 53/1 2021

”…Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden. Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det.” Luk 2:42-52

Det är klart att Maria och Josef blir rädda när de upptäcker att Jesus inte är med i gruppen som vandrade hemåt efter besöket i Jerusalem. När de sedan hittar honom i templet kommer ilskan först och glädjen sen: ”Hur kunde du göra så mot oss?” Jag tror varenda förälder känner igen den reaktionen.

Kanske pojkens intresse för templet och lärarna där är mer anmärkningsvärt. Han var redan som tolvåring intresserad av den religion som familjen tillhörde. Det kan ju vara en fejkad historia för att förstärka helgonidentiteten, liksom många andra helgonberättelser, men det kan också funnits en händelse som gjorde starkt intryck på den unga mamman och som bevarades i hennes minne.

Det är bara två av evangelierna – Matteus och Lukas — som börjar med berättelser från Jesus barndom. Författaren till Matteus evangeliet värnar om de judiska traditionerna och även denna berättelse förstärker intrycket av en familj som följer de judiska sederna. Jesus är Josefs son ”av Davids hus och släkt” varifrån Messias bör komma. För tolvåringen Jesus kanske dessa berättelser väckte en undran över och en orsak till att söka mer kunskap om Messiastanken. Det fanns ju en anledning till hans intresse.

Hur vi upplever världen är inte enbart en slump. Vad man ser och hur man ser kan liknas vid ett slags budgivning, som i sällskapsspelet Mah Jong. Det man tar upp och det man lägger fram vittnar om vad man har på hand från början. Det finns en erfarenhet bakom vad man ser och hör. ”…låtom oss söka likt människor, som skola finna; och låtom oss finna likt människor, som ständigt måste fortsätta att söka…” skriver kyrkofadern Sankt Augustinus. Kanske människan är så disponerad att hon inte kommer att söka förgäves. Vi har en potentiell beredskap att finna svar på vårt sökande efter mening och sammanhang, en beredskap som går bortom horisonten för vår kunskap. Den som söker han finner. Men vi blir aldrig slutgiltigt mätta, vi ska fortsätta att söka, vårt begär efter förening med Gud är omättligt. Materien som vi lever i har mer att erbjuda än vi någonsin kan ta in, vi har fler möjligheter på hand än vi anar. Det finns en samhörighet mellan oss och den oändligt rika världen som vi aldrig helt kan förklara.

Det kan finnas en disposition inom den tolvårige Jesus som knyter an till lärarnas berättelser i templet. Han glömmer bort att följa med hem och fascineras av budskapet. Det finns nog en sådan disposition i varje människa, som ger sig till känna i mötet med det gudomliga i materiens djup.

Bön: Gud låt oss bli lyhörda för din röst i världen och finna den kärlek som fullbordar ditt rike. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 53/1 2021

Bibelmeditation vecka 51/52 2020

 

 ”…Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde…” Luk 2: 1-20

 

när tiden var inne…” Det som beskrivs är en händelse inom tidens ramar mitt i den materia som vi är en del av. Denna händelse är en avgörande och stor avvikelse i vår världsbild, Gud blir överraskande en del i vår materia. Gud träder in i tiden som människa, materien blir bärare av tidlös rymd. Tidsangivelsen är därför anmärkningsvärd, hela berättelsen börjar med en global tidsangivelse, ”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning…” och därefter en mer personlig/lokal tid, när tiden var inne för att föda.

 

Vår tids lineära tidsuppfattning, i kombination med den evangelikala tanken om pånyttfödelse enbart genom tro på Jesus, lämnar de årmiljoner av mänskligt liv som fanns före Jesus utan räddning. Men kanske är den allmänna tidsuppfattning som förutsätts i denna tanke inte så självklar. Gud finns närvarande före all tid och i Gamla Testamentet hörs Guds tilltal till människan genom hela människans historia. Alltifrån den bibliska skapelsemyten till Jesajas kallelse finns enskapande och kallande Gud: ”vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare? Idén om Gud som en levande närvaro är djupt rotad i människans väsen, så intimt förknippad med människan att det uppfattas som en förutsättning för hennes existens. Kanske är denna tro så komplex att vi borde ha två parallella tidsuppfattningar. Både den linjära och den Grekisk Ortodoxa teologins cirkulära tid.

 

Gud avslöjar sin sårbarhet när Maria föder Jesus och spädbarnet tar sina första andetag. Gud inträder med Jesus under den linjära tidens villkor. Det är varken Kejsar Augustus eller Herodes som har huvudrollen utan ett barn som med Marias hjälp kämpar sig in i världen. Vägen för Guds helighet in i mänskligheten går genom en människas födelse. Det är som bärare av Gud mänskligheten lär känna sig själv. Vi brukar tala om den här händelsen som ”inkarnation”, en tanke om Gud i människan, en ständig, aktuell, mystisk, dynamisk och personlig Gudsnärvaro. Plötsligt blir allt som är mänskligt också heligt, och det humana bär på en teologisk vikt. Så blir Gud känd av alla men inte alltid erkänd av alla.

 

Filosofen Martin Hägglunds bok ”Vårt enda liv” har väckt mångas intresse på grund av hans negativa värdering av evighetstanken i vår världsuppfattning. Han ifrågasätter att evigheten är eftersträvansvärd. Men i min värld är evigheten den tidsdimension som ger den linjära  tidsuppfattningen sin rymd och att stänga den möjligheten känns som att bomma igen alla fönster i rumtiden. Att bomma igen om evigheten är som att hindra den stora berättelsen om universum att fortsätta författas. Som att avsluta Guds skapande handlingar innan vi vet vilken roll vi människor spelar.

 

När Gud inträder i tidens linjära schema, genom Jesu födelse, innebär det att den linjära tiden blir en dimension av evigheten. På samma sätt som frälsningshistorien berättas i den linjära tidens dimensioner så berättas, i kontrast till detta, den liturgiska berättelsen i ortodoxa kyrkan som en del av en cyklisk händelse. Händelsen i denna liturgiska tid blir förstådd som en tidlös evighet, Jesus föds, dör och återuppstår nu – något som kan upplevas av människan som ett komplext uttryck för Guds inkarnation.

Bön: Lovad vare du Gud för att du möter oss i vår materia och förvandlar vår tidslighet till evig helighet. I Guds faderns, Sonens och Den Helige Andes namn. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 51/52 2020

Bibelmeditation vecka 49/50 2020

 

 

”De förtryckta skall ständigt glädjas över Herren, de fattigaste jubla över Israels Helige. Ty då är det slut med tyrannerna, borta är de hänsynslösa, utplånade de som hade ont i sinnet…”

Jes. 29:17-21

Krönikorna om Israels och Juda kungar i Gamla testamentet kunde vara beskrivningar av vår tids tyranner, presidenter och makthavare. De utgjorde exempel på krig, plundring, förtryck och förakt för svaghet och allt som var gott och sant. Folken avvek från det som var rätt och sökte allt mer att anpassa sig till det som makten kräver. ”De följde det som var tomhet och blev själva idel tomhet.” står det i en av krönikorna. Det kunde vara en beskrivning av vår tids alienation och psykiska ohälsa.

 

Det var i en fasaväckande historia av skändligheter som profeten Jesaja framträdde i mitten av 700 talet f kr. Med honom förändrades också bilden av Gud från bilden av en tyrann till vår skapare, vår frälsare, vårt enda hopp, en Gud som alltid vill förlåta. ”Må den gudlöse överge sin väg den ondskefulle sina planer…Må han vända om till vår Gud, som alltid vill förlåta.” Jesaja avvisar för alltid den Gud som är en spegelbild av människan när hon är som värst.

 

Det finns anledning att återvända till profeten Jesaja nu när TV-predikanterna hotar med hämnd och att bli lämnad ensam kvar när de frälsta räddas hem till himlen. Hot om hämnd och straff har alltid hört till auktoritära kulturer som vill ha makt att förslava eller förtrycka människor. Mot dessa makter står profeterna – deras röster är alltid ifrågasatta men de är aldrig till salu. Obesmittade av pengar, framgång och berömmelse förkunnar de en Gud som är radikalt annorlunda än de gudar som gynnar girighetens kultur. De tvekar inte att peka ut Guds vänner: främlingen, den fattiga änkan och den faderlöse. Det är ett annat språk än det som framgångsteologins rika predikanter i vår tid använder. Kanske vår teologi och våra gudsbilder speglar vad vi innerst inne förtröstar på? Har vi en gudsbild som stämmer med den girighetens kultur som präglar vårt rika ägarsamhälle eller har vi en gudsbild som speglar befrielseteologins och profeternas solidaritet med de fattiga?

 

Vår tid liknar nog mer krönikeperiodens historiska misär än profeternas idealsamhälle. I själva verket är inflytande och makt en fråga om vilka som har mest våldskapital. Vi ser hur flyktingar drunknar i Medelhavet, sjukhus och vårdinrättningar bombas, tusentals män, kvinnor och barn dödas av drönare och kryssningsrobotar. Ohyggliga vapen som nervgas, brand- och klusterbomber används. Vanliga människor svälter i belägrade städer och oskyldiga fängslas, torteras eller dödas.

 

Allt detta byggs upp och pågår som ett led i vad man kallar en ”säkerhetskultur”. En sådan kultur består av olika kombinationer av idéer och strategier för att motivera varför man kan delta i storskaligt våld. Varför tror man sig kunna bekämpa terrorism med militära medel i dag, 17 år efter 11 september-attackerna? I Irak, Afghanistan, Syrien, Mali och Somalia har krigen bara förvärrats av denna terrorbekämpning. Kanske är det istället profeternas befrielseteologi och frivilliga fredsorganisationer som kyrkornas ”Life & Peace Institute” som rymmer den effektivaste säkerhetskulturen. Inom frivilliga fredsorganisationer är människors gemensamma tillit grunden och vapnen utesluts eller förintas. Ett förverkligande av vad profeten Mika påminner oss om:  ”Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och  troget håller dig till din Gud.”

Bön: Herre hjälp oss att skapa ett samhälle där de fattigaste jublar. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 49/50 2020