bibelmeditation vecka 20 2019

 

”…Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er…”Joh 15:10-17

 

Vi lever i en kärlekslös tid där utmattningsdiagnos är mycket vanlig. Ett av politikernas vanligaste uttryck är ”att komma i arbete”, strunt samma vad man gör eller hur man behandlas, bara man skapar ett ekonomiskt mervärde. På arbetsmarknaden överexploateras sedan människor i den grad att de blir sjuka. Finanskapitalet tar därefter i stigande omfattning hand om vårdinrättningar för dem som inte orkat med den ökade pressen i arbetslivet. Vår vardag inordnas alltmer i en organiserad vinstmaskin där allt ska stämma överens, systematiseras och struktureras. Vårt yrkesliv fylls av rationella krav där varje steg kan föreskrivas i manualer.

 

När dessa krav läggs till vår redan inrutade vardag och får våra tidsscheman att spricka talar vi ibland om ”livspusslet”. Detta är ett lekfullt ord som därför döljer stressen från överkraven – som om det fanns färdiga bitar som väntar på att infogas för att lösa en omöjlig situation. Om vi inte klarar detta livspussel anses vi brista i vår förmåga till vardagslogistik. Men livet fungerar inte som en mekaniserad maskin utan är ett flöde av händelser som hela tiden överraskar. Då behövs ”mellanrum” som inte finns i karriärkravens manualer. Vilken logistiker kan förutse att familjens ettåriga son kastar mobilen i toalettstolen och vilka administrativa rationaliserare kan planera den tid det tar att trösta en ledsen pappa för att lillasyster bajsar just då han ska hinna till bussen.

 

Vårt samhälle har blivit som en ekonomistyrd effektivitetsmaskin som inte ger utrymme för vår mångfacetterade vardag. Men verkligheten förändras ständigt och låter sig inte fångas i förutbestämda beräkningar. Kärlek uttryckt som omsorg, empati och skapande improvisationer är en del av det mänskliga livet och om vi inte skapar utrymme för den blir vårt liv glädjelöst. Men när vi har tid och möjlighet att älska varandra blir vår glädje fullkomlig. ”Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra..”

 

Jesus lyfter ofta fram kvinnor som bärare av skapande och befriande kärlek. Till exempel kvinnan i farisén Simons hus som smorde Jesus fötter med balsam eller änkan som fick den orättfärdige domaren att blidkas av hennes envisa vädjan om hjälp. Det är ofta kvinnor som drivs av tillit istället för av beräkning.

 

Mitt bud är detta” säger Jesus och sammanfattar vad han menar med orden ”älska varandra”. Det handlar inte om att uppfylla de karriärskrav som samtiden ställer på oss.  Istället talar Jesus om omvändelse, att låta andra perspektiv än det beräknande styra oss. När vi älskar bedömer och avläser vi samtiden utifrån en ny synvinkel och vågar se nya sidor av tillvaron och hos de människor vi möter. Till exempel behöver inte vår anpassning till klimatförändringar vara en förlust. Att av kärlek till den globala överlevnaden tillåta förändringar är en glädje, även om det vore bekvämast att behålla de gamla förhållningssätten. Orden ”kärlek” och ”älska” är språkligt slitna och kan lätt få oss att tro att det enbart handlar om känslor och förälskelse. Men Jesus kärlek handlar mer om en ömsint och omsorgsfull uppmärksamhet mot alla människor och framtida generationer. Att leva i kärlek är att bli medveten om alla livsformers samhörighet och samspel: det mänskliga livet, naturen – ja hela kosmos.

Bön: Gud hjälp oss att ta emot din kärlek och att älska varandra. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för bibelmeditation vecka 20 2019

Bibelmeditation vecka 19 2019

 

 

 

 

 

”…Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.” 2 Kor 4:16-18

 

När Paulus utsätts för lidande vänder han blicken mot en osynlig värld. Handlar detta om verklighetsflykt, självbedrägeri eller fördjupande klarsyn? Är det synliga, det som kan identifieras och mätas, det enda verkliga eller finns det omätbara erfarenheter, en icke-vetandets sanning – det för oss osynliga? Håller kanske vår världsbild på att krympa när vi begränsar den till evidensbaserade fakta, vetenskap och förnuft? Kanske världen är mycket större än det vi kunnat formulera i mätbara beskrivningar.

 

I en artikel om ekonomi skriver författaren George Monbiot: ”Att säga ”kapitalismen fallerar” på 2000-talet är som att säga ”gud är död” på 1800-talet. Det är sekulär blasfemi…” ”Blasfemi” eller hädelse innebär att någon med ord kränker det som anses heligt, det som är vedertagna värderingar och ideologi. 1706 dömdes landsfiskalen Johan Schönheit till döden för att han ansågs av överheten sprida vederstyggliga tolkningar om Jesu lekamen och blod och därmed ifrågasätta Guds ord. De ifrågasättande orden är skrämmande för makten och fortfarande är ”kätteri” uttryckligen förbjudet och belagt med dödsstraff i många muslimska länder. Om vi ifrågasätter de värderingar och samhällssystem som vi är beroende av i vårt dagliga liv så skrämmer det ”makten”. Krav på systemförändringar är skrämmande och beläggs ofta med straff av dem som inte vill ha förändringar.

 

När Paulus kastades i fängelse var det för att kristendomen under sin första tillväxtperiod betraktades som systemförändrande. När kejsare Konstantin tillät kristendomen att existera utvecklades den så småningom till statsreligion och de kristna började själva förfölja dem som ifrågasatte makten. När människor inte tillåts att ifrågasätta makten hindras nyskapande utveckling. Även om fakta, vetenskap och förnuft är och förblir centrala beståndsdelar av vår kultur så krävs det att vi reflekterar över vad vi mäter och varför. En sådan ifrågasättande reflektion, över vad vår omvärldsuppfattning gör med oss, leder ofta till förändringar av våra grundvärderingar.

 

Jesus omprövade sin samtids sätt att se på de fattiga och vände på successionsordningen när han talade om Guds rike: ”Och då skall sådana som är sist bli först, och sådana som är först skall bli sist.”Han öppnar vår tankevärld mot en osynlig evighet, en värld som fördjupar vår uppfattning om materia till något som är större än det mätbaras begränsning. Så länge vi uppfattar materia som något som enbart styrs av yttre orsaker och våra samhällsteorier som evidensbaserade sanningar blir det svårt att ompröva den rådande ordningen. Att likt Paulus ta det ”evigt osynliga” på allvar  innebär inte att vara emot kunskapssamhället men att våga ifrågasätta våra etablerade sanningar. Istället för att mekanisera till och med det mänskliga medvetandet behöver vi expandera vår kunskap om liv långt bortom det vi kan mäta och förutsäga. Att öppna vårt medvetande för det ”evigt osynliga” är att också öppna framtiden mot ny kunskap, ny samhällsorganisation och ett liv i samklang med naturens komplexa och  självorganiserande system.

 

Bön: Gud befria oss från den självgoda begränsning som stänger oss ute från ditt rike av överflödande liv och ny kunskap. Amen.

 

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 19 2019

Bibelmeditation vecka 18 2019

”…Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde…”Joh 10:11-16

 

I den begynnande valrörelsen för EU parlamentet har ”kristna värden” blivit ett argument för värdekonservativa grupper som vill associeras med den kristna trons trygghet. Samtidigt likställs dessa värden med främlingsfientliga, nationalistiska idéer som ofta misstänkliggör muslimer. Det är en slags omvänd ”guilt by association” som vill bygga sitt varumärke genom associationer till den kristna traditionen.

 

Att ha dessa anspråk på att företräda ”kristna värden” är lika förmätet som att tro sig ”äga” Gud eller representera en rätt tolkning av Gud. Den som vill företräda kristna värden behöver istället bli uppmärksam på sociala, ekumeniska och interreligiösa aspekter och det religiösa landskapets förändringar. Det är inte längre adekvat att enbart fokusera på den enskildes religiösa erfarenhet, en specifik religiös tradition eller en geografisk region. Kristen teologi bör ta relationen med hela naturen i beaktande och ha ett omfattande samhällsperspektiv som innefattar också andra religioners trosföreställningar.

 

I den senaste teologiska forskningen har det blivit  allt viktigare att förstå Gud som källsprånget. Detta innefattar evolutionära begrepp som tillåter frihet och genuin nyskapelse snarare än en statisk Gud eller Gud som formgivare av världen som en färdig produkt. Gud som källan till naturens självproducerande och självorganiserande system omfattar då också Guds eget komplexa liv, vilket implicerar förändring, att ha frihet och ge frihet. Gud är koreografen för en pågående dans eller kompositören av en ofullbordad symfoni – en gudomlig skapelse som ger utrymme för variation och improvisation i den skapande processen.

 

För den som vill företräda ”kristna värden” är det alltså nödvändigt att lära sig lyssna efter ”herdens” dynamiska röst i naturen och världen. Det finns inga statiska värden som likt naturlagar binder oss till färdiga normer och handlingsmönster. Vi bör också inse att det inte är rationellt att konservera den samhällsordning som lett oss in i dagens nykoloniala kaos och hotet från klimatförändringarna.

 

Till skillnad från konservatismens bevarande-perspektiv har vår tids nytänkande teologer vänt sin uppmärksamhet mot förändring och mångfald. På samma sätt har den moderna fysiken uppmärksammat det oväntade och oförutsägbara – som kvantsprång, störningars inverkan på galaxers uppkomst eller så kallade bifurkationspunkter i kaotiska system. Utan att för den skull ifrågasätta naturlagarnas giltighet har forskningens fokus flyttats i riktning mot förändring och nyskapelse. Att förstå ”kristna värden” är att vara delaktig i tidens uttryck för Guds skapande närvaro, att delta i skapelsens äventyr tillsammans med Gud.

 

Herdens röst syftar inte till att skingra hjorden eller skapa klassklyftor mellan fattiga och rika, mäktiga och maktlösa. Herdens röst syftar till att ena alla människor, en global rörelse mot en ny värld. Såväl naturen som människornas sociala ordningar är öppen för gudomligt inflytande, herden kan uppmuntra oss att se på gamla ting med nya ögon.

 

Bön:Tack Gud för att du uppenbarar förändringens möjlighet i vår komplexa värld. Ame

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 18 2019

Bibelmeditation vecka 17 2019

 

” …Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville ha det.”…Jer. 18:1-6.

 

I Gamla testamentet finns inte det privatreligiösa perspektivet på samma sätt som i vår tids individualistiska kontext. Därför tror jag inte Jeremias text om krukmakaren syftar på något privat självförverkligande utan handlar om Guds tålamod och handlande i historien. I den historiska processen handlar Gud i och genom den mänskliga gemenskapen. Det är både hoppingivande och en smula nedslående. I vårt historiska nu håller mänskligheten på att utplåna sig själv och förstöra sina möjligheter till fortsatt liv. ”Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer…”

 

I en av bibelns skapelseberättelser står det att ”då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar.” Ordet formade definierar Gud som skapare och upprätthållare av liv på jorden. Världen, naturen, djuren, människan – allt kommer ur Guds hand. Han har gett allting dess form, och formandet av allt levande fortgår, allt som lever och andas fortsätter att formas. Som Tomas Tranströmer skriver ”… En ängel utan ansikte omfamnade mig / och viskade genom hela kroppen: / ”Skäms inte för att du är människa, var stolt!” / Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt/ Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”Tranströmer berättar själv om denna dikt att han vid ett besök i San Marco-domen blev överväldigad; ”Ingenting överblickbart, den ena rymden som gömmer sig bakom den andra, som människolivet självt – jag blev så rörd att jag måste ledas ut förblindad av tårar…”.

 

I en diktcykel av Rainer Maria Rilkes skildras en annan ängel som med ett förfärande och förintande väsen krymper det mänskliga. Den viskande ängeln hos Tranströmer har ingen likhet med detta skrämmande väsen – ängeln i Tranströmers dikt upprättar istället det mänskliga. Tranströmers viskande ängel för  tankarna till Gamla Testamentets skildring av profeten Elias möte med Gud i en grotta på Horebs berg. Herren visar sig inte i stormen eller jordbävningen eller elden, han visar sig i ”en sakta susning”. På samma sätt som Elia återvänder till den mänskliga gemenskapen efter mötet med Gud återvänder Tranströmer, efter mötet med ängeln i San Marco-domen, ut till människorna: ”inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.”

 

För Tranströmer blev mötet med den viskande ängeln ett upprättande av den gudomliga arkitektur som ”öppnar sig oändligt” mot jagets och tillvarons centrum. ”Människan är en varelse under arbete.” Det är om mänsklighetens historia speglad genom den individuella erfarenheten, som han skriver i dikten  ”Posteringen: ”jag är just den plats / där skapelsen arbetar på sig själv.”I Tranströmers poesi återupprättas jaget och förses med en oändlig inre arkitektur som krukmakaren formar med sina händer.

 

Inför de fruktade naturkatastroferna misströstade Elias samtida och sökte blidka Gud. Men Guds närvaro manifesterades inte i dessa dramatiska händelser utan som en stilla susning. Det är lätt att misströsta om mänsklighetens fortlevnad i en tid där klimatförändringarna orsakar kaos, hopplöshet och fruktan. När vi känner denna misströstan behöver vi läsa om krukmakaren som började om och formade kärlet på nytt, så som han ville ha det. Kanske pågår det i det tysta ett omformande av vår människlighet som fastnat i ekonomismens och kontrollfokuseringens döda värld. I djupet av oss och den materia vi alla är delar av formas ett nytt kärl, en längtan efter en djupare mening. Kort uttryckt håller det gamla samhällets struktur på att omförhandlas och en ny samverkansideologi till exempel med skolstrejker och krav på en ny ekopolitik växer sig stark. Kanske vi kan tala om en ny ”brytpunkt” i den historiska utvecklingen, ”ett nytt kärl, så som han vill ha det”.

 

Bön: Gud hjälp oss att se din närvaro i vårt historiska ögonblick och låta din vilja ske. Amen.

 

Publicerat i Bibelmeditation, Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 17 2019

Bibelmeditation vecka 14 2019

 

 

”Han talade till dem i liknelser…” Mark 12:1-12

Det har spekulerats mycket om orsakerna till att Jesus talade i liknelser: var det pedagogiska knep för att göra talen färgstarka eller var det för att dölja en sanning för dem som inte var hans förtrogna? Jag tror det tvärtom var så att Jesus ville visa på något som inte går att fixera i bestämda begrepp eller lärosatser men likväl är verkligt. Världen själv är i ständig rörelse och därför blir varje fixerad förståelse alltför begränsande för att gestalta ett pågående skeende och en levande värld. Det ord som Jesus använde för ”liknelse” heter ”maschál” på hebreiska och betyder ”gåta” eller ”fördolda tal”. Jesus tal pekar ut mot horisonter av icke-vetande, i motsats till den tendens som finns hos människor att förenkla och generalisera världen så den blir begriplig för det kalkylerande förnuftet.

Kanske man kan säga att liknelsernas funktion liknar chassidismens metod från 1700-talet att använda korta berättelser ur vardagen för att peka på en djupare innehåll i verkligheten. Chassidisterna betraktade världen som Guds ”klädnad” och därför uppenbaras det gudomliga också i vardagliga sysslor. På liknande sätt kan 1500-talstänkaren Giordano Brunos förståelse av liv och materia erbjuda ett perspektiv på världen som levande snarare än mekanisk. I vår tid kan dessa perspektiv vara tänkvärda alternativ till den allmänt accepterade dualismen mellan kropp och själ och till ett samhällsbygge som allt mer inriktats på kunskap och kontroll. Vi uppfattar gärna världen som alltigenom rationell och vår förståelse reduceras till fysikens, kemins eller genetikens formler. Detta har givit oss ett krisande samhällsystem med kapitalistisk struktur för marknadsekonomi där det saknas ett  överordnat perspektiv och där den mänskliga empatin blivit en bristvara.

Det är i kontrast till vår mekaniserade världsbild och i samklang med chassidismens och Giordano Brunos världsbild man kan förstå Jesus liknelser. Han berättade ofta en liknelse som svar på en fråga som ibland var avsedd att locka honom till teologiska motsägelser. Jesus svar i liknelser fördjupade ofta frågeställningen och lyfte fram en tankevärld som fick dogmatiken att framstå som snäv och missvisande. För vad säger oss egentligen språket och orden om den verklighet de betecknar? Är relationen mellan språk och den komplexa verkligheten något mer än en överenskommelse om vad orden representerar i vår värld. Kanske skyler språket ibland verkligheten snarare än att klargöra den. Detta var ett problem inte bara på Jesus tid utan kan sägas vara lika relevant i vår tid.

Det kanske var just detta förhållande som konstnären René Magritte ville gestalta med en bild föreställande en pipa, och så orden: ”Ceci n´est pas une pipe” – ”Det här är inte en pipa”. Kanske är bilden och språket enbart konstruktioner som avbildar verkligheten men inte säger allt om den. René Magritte och filosofen Michel Foucault samtalade om språket och dess förhållande till verkligheten och bilden med pipan är ett uttryck för denna reflektion.Liksom pipan är en avbildning och inte det verkliga föremålet är Jesu liknelser en språklig reproduktion och inte den verklighet Jesus talar om. Liknelserna pekar mot en annan verklighet än språket kan formulera. Genom att främlinggöra och fördjupa det vardagliga kan konstnären och filosofen få oss att se på orden och bilden enbart som ting och se på verkligheten med nya ögon – med en blick för det osägbara. Så tänker jag att det är med Jesus liknelser:  I tidlös riktning pekar de på ett pågående skeende och en levande värld som är gripbar i det vardagliga men aldrig kan ägas eller utnyttjas av det kalkylerande förnuftet.

Bön: Gud låt våra begränsade liv få bli delar av ditt rikes verklighet. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 14 2019

Bibelmeditation vecka 13 2019

 

”… Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.”Joh 6:24-35

 

Vi vill gärna tro att livsvillkoren på Jesu tid var väsentligt annorlunda än våra. Naturligtvis var de också det, men de existentiella villkoren har fler likheter än vi tänker oss. I medelhavsområdet rådde en geopolitisk oreda som sträckte sig ungefär hundra år före och två hundra år efter Jesus födelse. Militära framgångar gjorde det möjligt för romarna att förfoga över en större våldspotential än något annat rike gjort förut. De förmögenheter som ansamlades och den utvecklingsnivå som uppnåddes överträffade allt som mänskligheten dittills upplevt. De romerska legionerna besegrade sina rivaler en efter en men krigsapparaten retade sin egen aptit och ockupationskostnaderna ökade snabbare än framgångarna.

 

Livet utanför städerna var långsamt, skört och tämligen orörligt. Tiden gick sin gilla gång i takt med fötter och hovar. Träd och buskar fälldes och bearbetades till bränsle. Livet levdes nära jorden och djurens bräkanden, gnägganden och lukter präglade livet i byarna.Spannmål dominerade kosten och allas överlevnad hängde på det ovissa regnet. ”Giv oss i dag vårt dagliga bröd” var en naturlig bön. Medellivslängden låg mellan tjugo och trettio år. Döden var alltid hotande nära och infektionssjukdomar härjade fritt.

 

I Rom härskade kejsaren och rikets begynnande sönderfall var dolt av maktens attribut. De flesta beskrivningar av Roms makt bygger på det underförstådda antagandet att klimatet under denna tid var stabilt och trögt. Men faktum är att tiden före och efter Jesu liv på jorden präglades av den mest dramatiska perioden av klimatförändring under hela holocen. Sammantaget blev sjukdomar, klimatförändringar och resursförbrukning genom militär upprustning det romerska rikets fall.

 

När Jesus säger till sina samtida att inte enbart ”arbeta för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv” så skar orden som ett rakblad in i deras vardag. Brödet var den viktigaste livsuppehållande kraften. Det är också därför Jesus låter brödet bli bärare av Guds närvaro i världen. ”Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv”.

 

Också vår tid präglas av ett stort imperiums växande maktlöshet vars krigsmakt, trots att det är större än Kinas, Rysslands, Europas och Saudiarabiens samlade militära förmåga, inte kan segra i kriget mot terrorn. Samtidigt försvårar kapprustningen en lösning av vår tids geopolitiska utmaningar: klimatförändringar och hotande pandemier. Växande inkomstklyftor och militärkostnader ökar desperationen inför klimathotet och leder till desperata krigshandlingar. Stormakterna hotar varandra med kärnvapen och spekulerar i militära framgångar genom ”förstaslagsförmåga”.

 

Om brödet var den viktigaste drivkraften i den kultur Jesus levde så är dollarekonomin vår samtids drivkraft. Därför påverkas vi starkt när strejkande skolungdomar säger till oss: ”Vad ska vi med era pengar och utbildningar till om världen går under, ge oss istället de beslut som ger oss tillbaka vår framtid annars strejkar vi!” Jesus och de strejkande skolungdomarna kan få oss att se på vårt livssammanhang med nya ögon. Våra prioriteringar kan kanske hjälpa oss att förstå hur vi ser på verkligheten omkring oss: Borde inte livet vara mer än mättnaden och kärleken till våra barn större än girigheten?

Bön: Gud, tillkomme ditt rike och giv oss i dag vårt dagliga bröd. Amen.

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 13 2019

Bibelmeditation vecka 12 2019

 

 

” …Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. …”

 

 

Också min mor födde en son, två till och med. Jag vet en del om hennes drömmar, fattigdomen under mellankrigstiden och kampen för det dagliga brödet. Nu ligger hon i jorden, en handfull aska, och jag har kvar minnet av kärleksfulla ögon och den röst som tränger sig fram i mitt inre.

 

I jordens mylla lagras minnen av det förgångna. Ur detta djup av jord och spirande mylla tränger sig också minnet av Maria, Jesus moder fram. Hon som födde en son med drömmen om Jesus, vars namn betyder ”Jehova räddar”, den Högstes son. Som kroppen är bärare av livets hemlighet är jorden och myllan bärare, inte bara av minnen, utan också av det liv som omger och genomtränger all materia med gudomlig närvaro. Inifrån materiens djup tränger genom årtusenden hoppet fram som får mödrar att föda sina barn och omsluta dem med samma kärlek och samma hopp.

 

Denna vecka då vi tänker på Jungfru Marie bebådelsedag firar vi modet hos alla kvinnor som vågar föda barn till världen. I vår kontext är det dock inte Maria som står i centrum för uppmärksamheten utan fängslade IS-kvinnor i nicab. Också de har en gång lyft nyfödda kroppar med sina händer och vävt drömmar om barnets framtid.

 

För Maria var det den romerska ockupationen och drömmen om befrielse, tillsammans med den judiska religionens berättelse om Messias som var hennes jordmån. Också IS-kvinnornas drömmar har vuxit fram under generationer av imperialistiskt förtryck och de har låtit födandet fyllas av tidens religiösa föreställningar om befrielse. Nu lever de och deras barn som jordens mest utsatta kvinnor under ett massivt förtryck, både från islamisternas tolkning av deras liv och det globalt ackumulerade hat som IS propaganda och praktik har skapat.

 

Det finns starkare band mellan dessa olika kvinnors erfarenheter än vad vår samtids debatter och uttolkning av religiösa texter ger sken av. Religionernas praktik dominerar över texttolkning och djupare erfarenhet. Fundamentalism, sharialagar och manlig arrogans skymmer sikten för religionens ”mysterium tremendum et fascinosum” (det heliga mysteriet) som är både skrämmande och fascinerande. Men genom all ”religiös bråte” kan man ibland känna igen Guds ljus när kvinnors mod manifesteras.

 

Det är bortom den av patriarkal maktkultur dominerade världen som en oanfrätt kärna av befrielse döljer sig. Historiska paradigmskiften sker ofta utifrån kvinnors mod att bryta med konventionen och följa sitt inre ljus. I den gångna veckan flammade en sådan låga upp av mod och oförskräckt solidaritet i människorättsaktivisten Nasrimi Sotoudehs gestalt. En modig kvinna som har trotsat de iranska mullornas makt. Hon har försvarat unga kvinnors rätt att inte bära slöja och åtalat mäktiga mäns övergrepp mot unga kvinnor. För detta döms denna 55-åriga tvåbarnsmor till 38 års fängelse och 148 piskrapp. En dom avkunnad av maktfullkomliga tyranner och självutnämnda rättslärde. Jag kan inte se något mer relevant sätt att manifestera alla kvinnors rättigheter denna dag än att kräva inhibering av detta orättfärdiga domslut.

 

Bön: Gud vi ber till dig för Nasrimi Sotoudeh, inspirera oss alla till protester för att upphäva denna orättfärdiga dom. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 12 2019

Bibelmeditation vecka 11 2019

”Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds rike.”Luk 7: 16-8:3

Jesus vandrade vidare sedan han på ett demonstrativt sätt brutit mot den rådande konventionen och normen: I mötet med en kvinna som omgivningen kallade synderska hade han tagit mot hennes ömhetsbetygelser och sedan förlåtit hennes synder. Sedan gick han vidare och förkunnade budskapet om Guds rike. Dessa händelser har ett samband därför berättas de i ett enda sammanhang.

Guds rike är inte någon på förhand upprättad konstitution med bestämda materiella förutsättningar och normer. Det som utmärker Guds rike är inte en förutsägbar ordning utan möjligheten att bli en verklighet, att göra skillnad i den mottagande människans liv. Kvinnan som stämplades som ”synderska” var instängd i detta föraktfullt stigmatiserande begrepp. När hon mötte Jesus förändrades förutsättningarna i hennes liv och hon lyftes ur konventionens fördömande fängelse till frihet att älska. ”Din tro har hjälpt dig – gå i frid”.

 

Det utmärkande för Guds rike är samma skapande möjlighet som allt liv är bärare av. Livet är inte en på förhand fastlagd ordning med fastlagda roller i en bestämd värld utan karaktäriseras av avvikande upplevelser, överraskningar och skillnader. Snarare är mänskligt liv en öppen möjlighet till skapande kärlek ur vilken nya ännu osedda världar kan växa fram. Låt oss för ett ögonblick betänka att vi är en del av den materia som utgör kosmos och en del av den planet som är ca 4,55 miljarder år gammal. Med början för omkring 230 miljoner år sedan härskade dinosaurier på jordklotet och från omkring 195 000 år sedan finns spår av Homo Sapiens. Man kan inte annat än känna vördnad för denna gigantiska förändringsprocess av skapande liv, denna förunderliga komplexitet och mångfald. Det är i detta perspektiv man anar vilken kraft som ryms i den skapande förändringsprocess som är Guds rike.

Att Jesus samtid reagerade när han bröt mot konventionens moralregler är inte underligare än att människor i dag reagerar utifrån våra begränsande normer och konventioner. Vårt samhälles marginaliserade invånare drabbas också av de välanpassades utfrysningar och begränsande tilltro till möjligheten att bryta förutbestämda roller. Men att ta till sig budskapet om Guds rike är att tro på varje människas inneboende förmåga att förnimma vad den själv inte är och bli en del av den nyskapande kraft som är Guds rike. Våra liv är inte begränsade av våra tillfälliga horisonter utan en del av livets oändliga och öppna blivande. Vi ser exempel på sådana förvandlingar i vår egen tid när Greta, en maktlös ung människa utan kapital, kan mobilisera mängder av ungdomar över hela världen. Deras beslutsamma resolutioner förändrar synen på vad som är möjligt genom krav på förändringar av den samhällsordning som hotar vår överlevnad. Vapenskrammel, ”fejk news”, lögner och maktspel kan synas oövervinnliga, men i en värld där Guds skapande handlingar verkar i det fördolda är inget omöjligt. Guds rike är nära.

I den globala värld där människosläktet har utvecklat en livsstil som i det stora perspektivet är allt annat än kärleksfull är det mycket som behöver förlåtas. Den som får mycket förlåtet visar också stor kärlek. Det är med denna stora kärlek som drivkraft vi kallas att delta i planeten jordens nödvändiga förändringsprocess.

Bön: Öppna oss Gud till skapande förändringsarbete i ditt rikes tjänst. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 11 2019

Bibelmeditation vecka 10 2019

”Varför fastar Johannes lärjungar och fariséernas, men inte dina lärjungar?” Mark 2: 18-20

Fastan har sitt värde utifrån vad den gör med kroppen. Den har utövats i religionernas praktik i årtusenden. Vi har fasta inför den kristna påsken, under Ramadan i den islamska traditionen och under Yom Kippur i den judiska. I vår kultur är fasta också ett av hälsoföretagens favoritrecept för viktnedgång, mental skärpa, koncentration och lägre nivåer av blodsocker. Som metod att påverka kroppen har fastan en dokumenterad effekt. Därmed är den också intressant i en religiös kontext: Det är med kroppen vi upplever den omgivande världen och Guds närvaro i denna.

Ett exempel på kroppsliga uttryck för vårt sökande efter Gud finns inom sufismen som har utvecklat en rad meditativa och rituella tekniker som består av fysiska och andliga övningar för att uppnå en innerlig upplevelse av gudsnärvaro. Ett av de mer uppmärksammade inslagen i sufismens tradition är den virvlande dansen. Den börjar med att man håller den högra handen på hjärtat medan den vänstra hålls upprätt så att man ser dess insida. Dansaren ska samtidigt hålla balansen med fötterna i en speciell position. Innan dansaren börjar snurra riktas kroppen mot Mecka och sedan växlar händernas positioner medan kroppen rör sig bakåt i en virvlande dans. I Bektashiorden är dansarna indelade i par som uttryck för att man ser det gudomliga i en annan människas ansikte.

Jag vet inte vad de dansande Dervischerna tänker om den kropp som är platsen för mötet med det gudomliga. Men för mig är deras mystika upplevelse av enhet med Gud genom kroppsliga upplevelser en påminnelse om den kristna traditionens förkunnelse av kroppslig förening med Kristus i nattvarden. Nattvardsritualen kan upplevas som en kommunikationsakt, en akt av kommunion och delaktighet i Kristi kropp. ”Tag och ät. Detta är min kropp som blir utgiven för er.” Kristi kropp blir till ett medium som skapar relationer, inte bara mellan Gud och människa utan också mellan människor. I ett sådant perspektiv kan inte kroppen reduceras till enbart ett materiellt föremål utan är en komplex sammanflätning av materialitet, erfarenhet och en oavslutad förändringsprocess. En kropp som i nattvardsakten blir delaktig i andra kroppar. Vem Kristus är förstår man inte annat än i relation till andra människor och vad kroppen är förstår man inte annat än i relation till Kristi kropp. Därför söker vi inte Kristus främst genom att rikta blicken mot skyn utan genom att rikta blicken mot den andre.

Analogt med detta är det därför naturligt för Equmeniakyrkan att i år utlysa en ”klimatfasta” som förberedelse för påsken. Vi kan genom fasta koncentrera uppmärksamheten på mänsklighetens gemensamma kropp, jordens liv och det klimat som gör livet möjligt. Vi står inför en grundläggande förändring av hur vi organiserar oss som samhälle på jordklotet. Nu måste vi vända blicken bort från att se konkurrens och marknadskrafter som skapare av välstånd. I stället kan välstånd på jorden uppnås genom fördjupat samarbete genom ekonomiska och politiska reformer. Detta kan leda till en gemenskap där alla människor samverkar för att skapa rimliga levnadsvillkor för jordens alla arter. I detta perspektiv har människan som art aldrig varit mer betydelsefull än nu. En förändringsprocess som är större än industrialismens genombrott. Det innebär en förvandling från att utnyttja och exploatera jordens resurser till att organisera ett tillitsfullt beroende av planeten som en kropp. Låt oss göra fastetiden till en tid då vi lägger bort den skadliga överkonsumtionen och koncentrerar oss på kärleken till vår nästa oavsett om det är den fattige eller kommande generationer.

Bön: Tack Gud för våra kroppars gåtfulla möjlighet att förenas med dig och bli en del av din kärleks kraft att förändra. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 10 2019

Bibelmeditation vecka 9 2019

”… om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. …” Joh 12: 20-33

”Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, …” Predikarens text förklarar ingenting och är inte resignerad, bara beskrivande, det finns en tid för död. Det självklara perspektivet att det är människans villkor att leva en stund på jorden och sedan dö talar vi sällan om.

Döden kan vara något skrämmande, som när imperiernas härskare rustar upp med obegripliga mängder av vapen och hotar andra med en allt för tidig död. Det som är skrämmande i detta perspektiv kanske inte är min egen död utan det totala lidandet för de många människor och samhällen som blir angripna, de som inte dör. Men döden som slutet på ett rikt liv behöver inte vara skrämmande. Innanför dödens portar väntar inte imperiernas härskare, deras makt tar slut vid samma okända gräns som vårt eget liv. ”…måste inte den vise dö såväl som dåren?”

Om döden vet vi inget mer än att kroppens alla biologiska funktioner slutar att fungera. Vi vet inget om vad som händer med alla de erfarenheter vårt inre rymmer. Det har av tradition varit religionernas uppgift att förmedla svar på frågor om och fruktan inför döden. I den kristna traditionen är det Jesu död och uppståndelse som kan ge oss tillit också inför den sista erfarenhet vi ofrånkomligen möter i livet – vår egen död. Jesus själv ser inte på döden som ett hot utan som en fortsättning, ”om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn.”Det är samma perspektiv som Paulus förmedlar när han skriver: ”…Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren.” Döden som en del av livet, det liv som lever vidare i vetekornet.

Döden är i detta perspektiv intressant, inte bara för det liv som  kanske ryms i en kommande verklighet, utan också för allt levande. Döden skiljer oss som har ett inre liv från allt annat i världen. I övermodig förundran över tekniska framgångar bygger teknikutopisterna ”Babels torn” som de tror kan ersätta det mänskliga livets komplexitet med teknik: AI – intelligens, robotisering och tillväxt. Allt det som gynnar den skrämmande oansvarigheten att breda ut sig men som aldrig kan dö för att ge nytt liv. Den tekniska utvecklingen som dominerar vårt samhälle kan te sig som autentiskt liv och göra anspråk på att vara det men skapar enbart leda. Genom att vilja avslöja allt, göra allt begripligt och kontrollerbart försöker denna ”mekaniska världsbild” göra det omöjliga: avbilda det liv som är människans innersta kärna som är ett autentiskt mysterium.

Det är i mötet med detta mysterium som ansvaret för den andre föds, detta ansvar som ger mig möjlighet att leva i i utgivande kärlek fram till min död. Mitt liv är lika oersättligt som min död. Döden är livets gåva till oss och ingen kan ta den ifrån oss.Ingen kan dö för mig och ingen kan ge mitt liv som en gåva till en annan. Det är bara jag som kan fylla mina dagar med en utgivande kärlek som en gåva till den andre fram till min död. Vetekornets lag kan sammanfattas i gåvan, som dödens gåva, gåvan som ”öppnar himlens portar” mot det okända mysteriet. Så är likheten mellan vårt liv och vetekornet att det vi sår av utgivande kärlek ger rik skörd och svarar på vår innersta längtan efter delaktighet i Guds mysterium. ”Men Gud ger det den gestalt han har bestämt, och varje frö får sin gestalt.”

 

Bön: Tack Gud för livets mysterium och dödens gåva. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 9 2019