Bibelmeditation vecka 50 2017

 

”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud…” Matt : 11:2-11

 

Johannes hade kastats i fängelse. Plågad och trött undrade han vem Jesus var – kanske var han den som skulle komma, befriaren? Johannes hade trotsat maktens herrar för att visa på en mäktigare kraft – ett inifrån kommande hopp om rättvisa. Han väntade på det ögonblick när världen skulle ändras,  en bristning djupt inne i de väldiga maktblocken, en inbrytning av Guds rike.

 

Förtryckta folkgrupper har alltid hoppats på förändring. Ur djupet av deras lidande har profeter vuxit upp och vidmakthållit hoppet. En dag ska något få de förtrycktas inre värld att växa, en dag ska de få leva i frihet. Och en dag ska de ropa ut sin sanning. I hoppet om förändring ligger kraften att trotsa makten.

 

#mee.too är ett sådant rop på förändring. Mitt i vårt välfärdssamhälle har ett förtryck länge pågått. Nu höjer de förtryckta sina röster som profetrop från korridorer och scengolv. Det är inget nytt rop, vi har hört det förut men inte velat förstå. Edith Södergran beskrev detta så tydligt att det klingar som ett ackord även genom vår samtid: ”Du sökte en kvinna / du fann en själ / du är besviken”. Hon uttryckte en kvinnas smärta över att inte upplevas som individ och person utan som könsrepresentant. Smärtan och den komplicerade förnedringen i att leva i ständig dubbelhet, i ett ständigt både ja och nej: Att duga som kärleksobjekt men inte som kvinna att utvecklas tillsammans med. Anna Achmatova är en annan röst på samma tema, hon skriver:

 

”Han var svartsjuk, rastlös och ömsint

  höll mig kär som Guds klara sol.

  För att aldrig få höra om det som varit

  Slog han min vita fågel ihjäl.

 

  Jag har lovat att inte gråta

  Men mitt hjärta har hårdnat till sten

  Och jag väntar mig ständigt att åter

  Höra fågelns ljuvliga sång.”

 

I hennes strofer, som för oss bakom fasaderna i den stora sovjetiska terrornatten, hör man ett pulserande, skälvande kardiogram över hennes verkliga liv och längtan. Hennes poesi är tecken från en själ som vägrade dö, och som ett sådant tecken fortlevde hennes drömmar bakom vardagsförtryck och publiceringsförbud. Det är där i den uthålliga troheten mot en människas inre själ, eller i det trotsiga motståndet mot förtryck och orättvisor, som man kan ana Gud. Vi frågar ofta vad Gud är, men det är ingen som vet för ingen har någonsin sett Gud. Det är genom att tyda tecknen på hans närvaro som vi kan lära känna honom.

 

För Johannes manifesterade sig Gud i det han fick höra om kroppars helande och befrielse från förtryck. Detta var tecknen som visade att Jesus var Messias. Gud är kärlek och när vi ser tecken på kärlekens helande närvaro i världen ser vi Gud: …att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud…” När vi upptäcker kärlekens möjlighet att upplösa hatets makt och när vi bereder plats för kärlekens handlingar i tiden, då har vi upptäckt att Guds rike är nära. Som Anna Achmatova skriver sedan hon rest sig och närmar sig en ny framtid ”en hårdhänt epok / har vänt mitt liv som en flod. Mitt liv / förbyttes. Det flöt i sin nya fåra / förbi den gamla, och dess stränder är okända för mig.”

 

Bön: Gud, hjälp oss att tyda tecknen på din närvaro och hämta tröst och hopp ur dem. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 50 2017

Bibelmeditation vecka 49 2017

 

”…När allt detta börjar, så räta på era huvuden, ty er befrielse närmar sig.” Luk 21:25-36

 

Det är frestande att ibland tillämpa en bibeltext direkt på en rådande situation. Detta är dock förrädiskt och innehåller samma tankefel som om en domare ensidigt skulle utgå från indicier som pekar ut en skyldig men glömma allt som falsifierar åklagarens utsaga. När Jesus talar om att ”människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen…” så är det inte en förutsägelse om vad som ska hända 2017 år senare. Det är istället en beskrivning av vad som händer och hänt med människor som lever under krigshot eller i skuggan av miljökatastrofer i alla tider. Det är till alla dem Jesus talar ”…När allt detta börjar, så räta på era huvuden, ty er befrielse närmar sig”.

 

Vad som skiljer vår tid från alla andra tider är att krigsförberedelser och miljöhot är mer realistiska globalt än någonsin tidigare. Rädslan för vad som skall hända i världen är adekvat. Låt mig ta några exempel: – Nordkorea utför interballistiska robottester. – USA inrättar en ny militärbas i Negevöknen och förser Israel med ultramoderna F-35 stelth-bombare. – BAE Systems, världens tredje största vapenproducent och ägare av Bofors i Karlskoga och Hägglunds i Örnsköldsvik, tillverkar elektroniska komponenter till stridsflygplan. – Putin uppmanar den inhemska industrin att bereda sig på att ställa om all tillverkning till krigsindustri. – Sverige står under tryck att öka sin militära upprustning och inordna sig i den västliga krigsorganisationen. – De globala imperierna ökar sina krigsförberedelser inför en global kraftmätning. Som om detta inte var nog ser vi nu allt tätare varningar för ökande havsnivåer och katastrofala väderfenomen.

 

När allt detta händer är det lätt att fyllas med rädsla och sätta sitt hopp till ännu effektivare vapen och ännu högre murar. Det är då Jesus uppmanar oss att lyfta blicken och se de tecken som talar ett annat språk. ”Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära”.  Jesus vill hjälpa oss att möta rädslan inför hoten i vår omvärld utan att bli passiva eller aggressiva och påminner oss om alternativa tecken som kan stärka vår tillit. Han talar om hur starka livets tecken är när de visar sig i naturen. Även om det nu är vinter och mörker vet vi att sommaren kommer. På samma sätt, säger Jesus, vet ni att Guds rike är nära. Var inte rädda, räta på era huvuden!

 

När de yttre hoten samlar sig är det viktigare än någonsin att kalibrera den inre kompassnålen för att orka leva. Sätt dig ned ett ögonblick i stillhet, lämna hoten utanför ditt inre rum och låt din inre värld fyllas av en levande gudsnärvaro. Låt livets tecken påminna dig om att Guds rike är nära. – Hotbilderna är verkliga och kontemplationen är inte till för att dölja dem utan för att hålla rädslan och passiviteten borta. Som den ungerske Jesuiten Gabriel Hevenesi från 1705 uttryckte vår uppgift: ”Lita på Gud som om resultatet berodde endast på dig och inte på Gud, men arbeta som om du själv inte kunde slutföra någonting, utan endast Gud”. Vi får leva med tilliten till Guds närvaro i allt vi gör och äga hoppet som sträcker sig långt bortom vår strävan eller tro. Det ger oss möjlighet att räta på våra huvuden och möta krigsförberedelser och miljöhot med den kraft till motstånd som Guds kärlek ger oss.

 

Bön: Hjälp oss att aldrig glömma att det är din närvaro i våra liv som gör tilliten möjlig. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 49 2017

Bibelmeditation vecka 47 2017

 

”…Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Har ni förstått allt detta”…    Matt 13:47-50

 

Om den här texten hade funnits i Koranen så hade den kunnat användas av människor med islamofobi för att visa hur primitiv och hatfylld Islam är. Nu står den här texten inte i Koranen utan i Matteus-evangeliet, en central kristen text, och dessutom är det ett citat av Jesus…

 

Det är lika fel att förneka att denna text står i Bibeln som det är att läsa den som om det var ett nutida citat av påven Franciskus. Texter måste få sin förståelse utifrån sin tidsepok och utifrån innebörden av den tidens retoriska figurer. Det blir annars lika orimliga texter som det blir orimliga bilder. Som om om man skulle måla en tavla där det springer stenåldersmänniskor mellan benen på dinosaurier eller som när Leonardo da Vinci placerade Jesus vid ett långbord för att skildra den sista måltiden. Sådana anakronismer kan aldrig berätta en sanning. De kan inte heller ligga till grund för att förstå den verklighet som de skildrar eller vara utgångspunkt för de grundläggande frågorna om livet.

 

Religiösa urkunder är fulla av sådana texter och bilder som får groteska resultat om de tolkas och förstås i en bokstavlig mening. Hela den religiösa kontexten måste naturligtvis också tolkas utifrån en sann verklighetsbeskrivning. En nollpunkt utan tidigare tolkningar där det förutsättningslösa tänkandet kan få fritt spelrum.

 

Med denna utgångpunkt kan sedan många religiösa meditationstexter med ett självrannsakande och analyserande subjekt fungera. För mig blev Thomas Af Kempis, ”Kristi efterföljelse” en sådan livsavgörande text. Den saknar inte groteska bilder eller eskatologiska avgrundsskildringar men fungerade ändå som en förebild för ett ”sanningssökande radikalt jag” i relation till en ”levande Gud”. Där uppfattade jag både texter och bilder som självklara dokument från en gången tid. Men där fanns också en respekt för egna erfarenheter av en religiös kunskap, tillgänglig endast i mystikens visioner, genom tron, i gudstjänst och i bön. En beröring av en levande Gud som gör det möjligt att få en erfarenhet som inger hopp och samhörighet med den andre.

 

Tolkad utifrån detta perspektiv är det inte svårt att känna igen Jesus vrede. Det är samma vrede och samma ordval som profeterna använde när de fördömde självsvåldiga envåldshärskare som använde sin makt till att förtrycka fattiga och faderlösa, änkor och handikappade – övermaktens våld mot den lilla och maktlösa människan. Det är samma triumferande vrede vi känner när ME/too kampanjen avslöjar patriarkatets tvingande makt över kvinnor i beroendeställning, eller när presidenten i USA hånar en från talibanerna fritagen hemvändande soldat. Vreden är densamma även om ordval och historisk kontext är vitt skilda.

 

Det gäller att känna igen det tilltal som är Guds i varje historisk kontext eller som Ludwig Wittgenstein beskriver sin erfarenhet av detta tilltal: ”Du kan inte höra Gud tala till någon annan, utan bara när du är den tilltalade.”

 

Bön: Gud hjälp oss att känna igen din röst också när den vredgas över världens orättvisor. Amen.

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 47 2017

Bibelmeditation vecka 46 2017

”… Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på alla…” Luk 17:20-30

 

Orden i Lukasevangeliet är Jesus ord och han gör vad profeterna alltid gjort, varnar för ett liv som leder till förtryck och orättvisor. Jesus avser inte att hota sina åhörare, även om många av hans efterföljare också i vår tid använder hans ord för att skapa rädsla. Det går inte att förstå vad Jesus avser med de här skrämmande associationerna om man inte samtidigt lyssnar till talet om den alternativa möjligheten, ”Guds rike som är inom er”.

 

Parallellerna till vår egen tid är lätta att se. Nu som då varnar de profetiska rösterna för att fortsätta den levnadsstil som för mänskligheten mot en katastrof.  Johan Rockström, Al Gore, Malena Ernman – alla varnar de för den globala uppvärmningen, både genom sina livsval och med vetenskapliga fakta. De hotar inte, men lägger fram förslag för att undvika de katastrofala konsekvenser som väntar om temperaturen ökar mer än två grader. Även om tonen är dystopisk som en domedagspredikan är avsikten att visa på alternativen. De vill påminna om att det går att skapa en hållbar utveckling för alla jordens nio miljarder invånare.

 

Men det är inte bara klimatförändringarna som framkallar profetiska varningsrop. Nu som då gäller varningsropen också det vi talar om som inkomstklyftor, skatteparadis och skatteflykt. Visst kan man känna igen samma samhällsordning på Amos tid som den som svenska miljardärer beskriver som normal: ”Hör, ni som trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet! Ni säger: När är nymånadsfesten över så att vi kan sälja säd, och sabbaten så att vi kan öppna kornboden? Då skall vi minska måtten och lägga på priserna och fuska med vågen, köpa de fattiga för pengar och de nödställda för ett par skor och sälja spillet som säd.”  För Amos samtid var det viktigt att följa sabbatsreglerna och inte göra affärer förrän nymånadsfesten är över, sedan kunde man åter låta den tidens marknad styra och låta egoismen bestämma reglerna. Ungefär som svenska skatteplanerare är noga med att följa skattelagarna men sedan lägga ned rätt mycket energi på att kringgå dem.

 

”Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta.. ” När nymånadsfesten  var över såldes de fattiga för pengar och de nödställda för ett par skor…” – Folk gjorde då som folk gör mest –  och det gör vi än idag. Klimatet  bortser vi från, när flygbolagen erbjuder billiga resor. För att slippa bidra till välfärden gömmer vi undan inkomsterna… Intet nytt under solen. Folk gör som folk gör mest, ända tills ”floden kommer” eller klyftorna mellan människor blir för stora. Om egoismen drivs till sin spets når vi en punkt där en våldsam förändring upphäver all gemensam ordning och ett oordnat kaos inträffar i naturen, ekonomin och i samhället. ”…Folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla.” Jesus hotar inte men han försöker säga till oss att en värld där vi betraktar varandra som lika mycket värda är mer hållbar. En världsordningen där vi sätter allas välfärd i första rummet är möjlig. Ett rike, så som Gud vill se det, följer andra lagar än de som nu normaliserats.

 

Bön: Gud, tillkomme ditt rike och giv oss mod att förverkliga den gemenskap som vi bär inom oss som en möjlighet. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 46 2017

Bibelmeditation vecka 45 2017

 

 

”…Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö… ”Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er…”Joh. 12:33-43

 

En intressant diskussion uppstod mellan Jesus och några av hans åhörare. Den handlade om tolkningen av Jesus person och gärning. I den religiösa kontext som var åhörarnas vardag fanns berättelsen om en kommande Messias som skulle befria dem från den förnedring och det förtryck de levde under. På samma sätt som de en gång befriats ur fångenskapen i Egypten skulle en kommande härskare leda dem in i ett lyckorike.

 

Vid olika högtider firades därför episoder ur den Israelitiska befrielsehistorien och i dessa sammanhang hade ”vattnet” och ”ljuset” en symboliskt laddad betydelse. Det var historiska händelser, som ”vattnet” ur klippan och ”eldstoden” som vägledare i mörkret. Dessa händelser hade gjort ökenvandringen segerrik. Det var till detta Jesus associerade i Johannestexten och ofta anknöt till när han talade om sig själv som ”vatten” eller ”ljus”: “Är någon törstig så kom till mig och drick” och ”Jag är världens ljus”. Åhörarna som då tänkte på allt de hade hört om Messias kom med invändningar när Jesus talade om sin död. ”Vi har lärt oss i lagen att Messias skulle stanna för alltid”.

 

Meningsutbytet mellan Jesus och åhörarna är en uppgörelse med två olika sätt att betrakta historien. Dessa betraktelsesätt handlar om  skillnaden mellan å ena sidan tron på att Gud verkar i historien och å andra sidan tron på Gud som ”historiens regissör” som ger huvudrollen åt ett folk. Det är den senare tankemodellen som ligger till grund för det teologerna kallar ”ersättningsteologi” och som proklamerar att judendomen är inaktuell och har ersatts av kristendomen som arvtagare till Guds löften om utvaldhet och framgång. Det är också bakgrunden till de högerkristnas i USA tro på sin nations utvaldhet och proklamation av president Trump som den som framgångsrikt ska utkämpa den sista stora striden mot ondskans makter vid Harmagedon.

 

Det är just denna förvirrande dyrkan av historisk framgång, som är oförenlig med kristendomens anda, som Jesus bryter med. Den schweiziske teologiprofessorn Karl Barth visar på detta när han riktar uppmärksamheten bort från maktens härlighet och mot  lidandet: ”Jesus lider. Därför erövrar han inte. Han triumferar inte. Han röner ingen framgång… Han åstadkommer inget annat än … sin korsfästning. Detsamma kunde sägas om hans relationer till sitt folk och till sina lärjungar.”Jesus bryter med de messianska förväntningarna om en segerrik kamp mot det romerska imperiet och framträder istället som en inkarnation av den Gud som profeterna förkunnat.  Den Gud som genom sina profeter alltid talat för de minsta och maktlösa. ”Allt vad ni gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig…”

 

Istället för utvaldhet och maktutövning kallar Jesus till samexistens mellan alla folk och religioner där de sista sista skall vara de största och de hemlösa, sjuka och törstiga ska möta sina hjälpare.

 

Bön: Gud, du som verkat i historien långt före våra nationer och folk, ena oss till en samexistens över alla gränser och religiösa tillhörigheter. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 45 2017

Bibelmeditation vecka 44 2017

 

 

”…Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.” Luk 20:37-38

 

Jesus avvisar alla spekulationer om livet efter döden. Sadducéerna som inte trodde på någon uppståndelse undrade till exempel hur familjebildningen skulle se ut om en kvinna gifter om sig efter sin mans död. Jesus svar upphäver både tidsbegreppet och den bokstavliga tolkningen av uppståndelsen.

 

Sadducéernas fråga påminner om den onyanserade religionskritik som levereras i populärvetenskapligt utförande i det svenska medielandskapet. Kritiken utgår ofta från en förenklad och kategoriskt formulerad religion och förutsätter en bokstavstroende tolkning. Problemet med denna kritik är inte bara att den utgår från en monolitisk syn på religion utan även att den ger stöd åt fundamentalistiska grupperingar som reagerar med våld mot andra tolkningar än den egna.

 

Men att vara troende betyder att vara i ständigt uppbrott och den kristna tron kan vara något annat än en statisk uppsättning ”sanningar”. Om Gud är en ”levande Gud” så är Gud en del av det liv vi alla delar. Därför är det mitt i livets komplexitet vi finner de skärvor som ger tron dess innehåll. Det är också här i människornas liv, i naturen och i historien som Gud uppenbarar sig. Därför är kyrkans gemenskap, när den är som bäst, ett kalejdoskop av skärvor, komplexitet och tolkningsrikedom.

 

Det är kanske inte med ”klassiska” eller ”traditionella” kristna dogmer som tron växer.  Tron kanske växer bättre I en ständig anknytning till nya naturvetenskapliga perspektiv som förändrar världsbilden och fördjupar förståelsen av det mänskliga livet. När Martin Cederwall, som är professor i teoretisk fysik medverkade i ”teologisoffan” (23/10) , talade han om tro på ett sätt som påminner mer om en process än ett försanthållande av statiska sanningar. På samma sätt refererade han till ”tiden” som något annat än ett ständigt passerat stadium och i enlighet med Einstein talade han om rumtid där rum och tid betecknar samma sak.

 

Det är också i den kontexten som man lyckats mäta gravitationsvågor och för detta belönats med nobelpriset. Kungliga Vetenskapsakademin motiverar sitt val av nobelpristagare i fysik så här: ”Nya hittills osedda världar öppnar sig, och en rikedom av upptäckter väntar den som lyckas fånga vågorna och tolka deras budskap.” Det är i vårt vardagliga liv, i en värld under ständig förändring, som tro kan växa och i ett sådant universum kan vi inse det som Jesus säger:att Gud betraktar alla som levande.

 

Vi kan inte bevisa värdet av Jesus ord med hjälp av nya fysikaliska rön därför att teologins språk är ett annat än fysikens. Men teologin har i alla tider använt den fysikaliska världsbilden som språngbräda för att förklara andlig erfarenhet. Med hjälp av  nya världsbilder kan vi våga ersätta de gamla bilderna, som begränsar trons räckvidd, och öppna de slutna rum som vår kunskapshorisont skapat.

 

Bön: Gud, bered ett rum för trons tillit inom oss, bortom alla invanda världsbilder. Amen.

 

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 44 2017

Bibelmeditation vecka 41 2017

”Genom tron föll Jerikos murar sedan man gått runt dem i sju dagar. Genom tron undvek skökan Rachav att dödas tillsammans med dem som vägrade tro, ty hon hade tagit emot spejarna som vänner….” Hebreerbrevet 11 :29-33

 

Nej, det här är ingen uppbygglig text. Jag vet inte vem som har skrivit den. Kanske var det Paulus. Att det är en person med god kunskap i de historiska berättelserna är tydligt liksom det är tydligt att denna person skriver utifrån de segrandes perspektiv. Den knyter an till en av många heroiska krigsskildringar från denna, av stamkrig dominerade, tid. Den påminner också om de krigsskildringar från mellanöstern som vi läser i dag: Samma fruktan och samma bestialiska behandling av dem som besegras.

 

Berättelsen är i korthet denna: Jerikos invånare var rädda för de angripande israeliterna och vägrade släppa in dem. Då gick angriparna sju varv runt staden och på den sjunde dagen blåste prästerna i sina jubelbasuner varefter alla stämde upp ett härskri och Jerikos murar föll. Israeliterna brände och dödade alla som fanns i staden, förutom en prostituerad kvinna vid namn Rachav som hade varit spion. Därefter plundrades staden på allt guld, silver och koppar.

 

Det är inte ovanligt att placera Gud, eller ”Guds vilja” hos den ena parten under brinnande krig. Det är inte heller ovanligt att man låter de egna handlingarna motiveras av ett gudomligt uppdrag. De handlingar som IS gjorde sig skyldiga till i byn Dabiq motiverades till exempel med att jordens undergång var nära och att denna skulle börja sedan IS besegrat korstågsfararnas arméer vid Dabiq. Med nästan likalydande retorik predikar den evangelikala förkunnaren och presidentrådgivaren Frank Amidia att Donald Trump är utsedd av Gud att förbereda Jesus återkomst genom att besegra djävulens skyddslingar: I en eskalerande kamp mellan onda och goda nationer ska Trump förbereda slutstriden och därmed jordens undergång.

 

Alla dessa försök att förutsäga ett historiskt skede och att stänga in Gud i våra historiskt begränsade sammanhang förnekar de kosmiska perspektiv i vilka livets och tidens rörelser är verksamma. Det slutar alltid med katastrof. Jesus själv avvisade alla sådana försök med orden ”om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen…” Även Evangelisten Johannes talar om en Gud som finns mitt i den materiella världen, men inte som en part i mänskliga konflikter utan som ”liv, och livet var människorna ljus. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.”

 

Nathan Söderblom skrev om ”Den levande Guden”, en teologi som kan beskrivas som en världsöppen livsteologi. För honom är kristendomen en tro på den levande Guden som uppenbarar sig i människan, naturen och historien. Inte en Gud som är instängd i den mänskliga erfarenhetens begränsning, men som ändå möter människan just där med sin frid. Som Augustinus så vackert beskriver hela sammanhanget: ”Ty Du, o Herre, har skapat mig till Dig och mitt hjärta är oroligt till dess det finner ro i dig”.

 

Bön: Lär oss o Gud att möta dig varje dag som en nyskapande möjlighet med tillit och hopp. Amen.

 

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 41 2017

Bibelmeditation vecka 40

”…Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.”

 

Lärjungarna ropade ”Välsignad är han som kommer, konungen i Herrens namn, fred i himlen och ära i höjden” och några fariséer bad Jesus att säga till dem att sluta. Också i dag finns det  människor som säger åt fredsdemonstranter att sluta ropa. Också i dag tar de mäktiga till vapen för att hota dem som ropar om fred. De som hotar fredsdemonstranter ser drömmen om evig fred som hotfull.

 

Det kan ligga olika intressen bakom människors värderingar och val.  Vapenlobbyn och deras supportrar har ofta ekonomiska intressen att försvara, andra ser kriget som ett instrument att bevara och utöka sina imperier med. På Jesus tid var det Romarriket som med Pax Romana lovade folken beskydd och samtidigt tvingade dem till lydnad. Även i dag byggs vapenallianser med samma avsikter.

 

Det är i en sådan kontext som några ber Jesus att tysta dem som ropar på fred. När Jesus tillbakavisar deras krav gör han det inte bara genom att låta dem fortsätta ropa utan fördjupar också konflikten ytterligare. Han säger att det finns en makt och en ordning som är starkare än imperiets vapenmakt. I den skapelse som är vår värld finns en ordning närvarande som är starkare än hatets och våldets vapenskrammel. Om imperiet tystar den rättvisa fredens demonstranter kommer ”stenarna att ropa”.

 

I skapelsens djup finns en solidarisk kärlek som inte går att tysta. Två skilda exempel är basebollspelare som protesterar mot förtrycket av färgade i USA och orkanerna som i sig själva bevisar att klimatförändringar är en realitet hur mycket det än förnekas. Ur djupet av skapelsen kommer ett rop som tränger igenom barriären av tystnad. När Jesus talar om ”ropande stenar” påminner han oss om detta rop.

 

Det är samma rop som religionsforskaren Mircea Eliades kallar för ”hierofanier”, dvs. manifestationer av ”Det heliga” som uppenbarar sig i föremål eller händelser som är integrerade beståndsdelar i vår naturliga värld. Vi står inför ”Det heliga” som inte låter sig tystas trots mäktiga hot om repressalier.

 

Det fanns en tid när all religiositet betraktades som vidskepelse och inte längre bidrog till förståelsen av våra liv. Men den tiden är nu passerad och istället talar vi om religionens återkomst. Det innebär inte ett accepterande av all sorts vidskepelse men det kanske är en växande insikt om betydelsen av teologi och religion för att förstå samhället och världen.

 

Det behövs människor som tror på existensen av ”Det heliga” som överskrider vår kunskap och manifesterar sig i världen och gör den helig. Det är inte längre det avvikande som är heligt utan världen i sin djupaste komplexitet som utgör ”hierofanier”.

 

Religionens återkomst handlar inte om att återgå till en primitiv världsbild utan om upptäckten att ju mer vi lär känna vår egen värld desto mer växer behovet av ett meningsbärande sammanhang bortom vår kunskap.

 

Bön: Gud låt oss aldrig sluta att förundras och låt fredens och frihetens lovsång aldrig tystas. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 40

Bibelmeditation vecka 36 2017

 Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” Matt 7:12

 

Kärleksbudet är en av Jesus mest citerade meningar och samtidigt en av de mest negligerade. Jesus hänvisar till dessa ord som en sammanfattning av vad lagen och profeterna har sagt. Eftersom innebörden i detta kärleksbudskap finns i alla de stora religionerna är detta ett gemensamt arv som finns hos mänskligheten, bortom etniska, religiösa och kulturella skillnader.

Abu Hamza, en av profeten Muhammeds lärjungar, citeras i en Hadith: ”Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv.” 

I den judiska traditionens skrift kan vi läsa: ”…du skall älska din nästa såsom dig själv.”

Även i konfucianismens tradition finns texten: ”Behandla andra så som du själv vill bli behandlad” och inom buddismen: ” Hur skulle jag kunna göra det mot andra människor, som inte är behagfullt, eller en njutning, för mig?”

Trots att kärleksbudet är ett av de viktigaste arven som finns hos mänskligheten är det ett av de mest åsidosatta budorden i samtidens trender. Istället för att värdera den andres värde lika högt som det egna värdet gör vår samtids trender det rakt motsatta.

Egoismen och rädslan har tagit den progressiva framtidstrons plats. Tidigare optimistiska rörelser, som talat om solidaritet, har blivit tillbakablickande och nostalgiska.Nu är det inne att anpassa sig till tillväxttrons löften om rättvisa för alla, dessa falska löften som skapar allt större klyftor mellan fattiga och rika. Möjligheten att kunna bygga en solidarisk mänsklig gemenskap dränks i resignation och misstro inför klimatförändringar och domedagsteman. I detta förtvivlans tomrum kommer nyfascismen och erbjuder nationens återfödelse: en ljus och trygg framtid – bara vi först gör oss av med ”de andra”. Men vilka är de andra? Muslimer? Romer? Judar? Påståendet att nationen förråds av politikerna och att vår frihet har tagits över av den globala kapitalismen lurar människor att välja högerextrema våldsrörelser.

Men att fascismens löften är falska visade dess anhängare redan under förra århundradet. I motsats till dessa uteslutande och stigmatiserande samhällssystem står kärleksbudets omslutande och mot framtiden öppna gemenskap: Människor som i kärlek kan känna igen sig i den andre, gemenskap som delar allt och skapar nya förutsättningar för liv. Människor som inte låter sig styras av det förflutnas skuggor och utan att känna till framtiden vågar leva med framtidstro i en utgivande kärlek. Människor som önskar detsamma för sin nästa som hen önskar för sig själv.

 

Bön: Tack Gud för att vi har frihet att välja kärlekens väg där vi alla är lika omslutna av din kärlek. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 36 2017

Bibelmeditation vecka 20 2017

 

…Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord… Matt 6:5-8

 

Varför ska jag be? Vad är bön? Har vi kanske blandat ihop bön med önskelistor? Det är naturligt för när vi ber om något är det ju faktiskt med förhoppning om att få det vi ber om. Kan jag få höjd lön eller gå hem tidigare i dag? Kan du räcka mig såsskålen eller göra mig lycklig? Men att göra önskelistor till Gud i våra böner är att rabbla tomma ord, för hur önskvärda dessa listor än är kommer de inte att levereras. Innan vi svarar på frågan om varför vi ska be behöver vi ställa oss frågan vad bön är och vad det är vi söker? Kan en kristens bön vara något annat än önskelistor?

 

Vårt behov av bön och vår undran om bönens betydelse uppstår inte ur ett vacuum, tvärtom blottlägger frågan omedvetna föreställningar om både Gud och den verklighet som omger oss. Varför tror vi att det finns en verklighet inom oss som är skild från verkligheten omkring oss?  Kan vi skilja denna verklighet och våra inre föreställningar från den verklighet som vi kallar Gud. Finns Gud ivår värld eller utanför den?

 

Föreställningen om Gud som en kraft som styr och ställer i den materiella världen, och som kan ge oss t.ex. mer pengar är inte särskilt kristen utan är påverkad av vår tids modernistiska världsbild. Omedvetet döljer sig där en mekanistisk världsbild där vetenskapsmannen, om han har tillräcklig kunskap, kan förändra och omskapa vår verklighet. Gud blir i denna föreställningsvärld den osynlige vetenskapsmannen som från en neutral plats kan utdela de goda gåvor vi ber om oberoende av naturens lagar.

 

Visst finns det teologi, där de tomma orden skramlar, som utfärdar löften i Guds namn om omåttligt rika gåvor till den som ber om det. I sin extrema form utlovas att alla kan bli helade och leva i ekonomiskt överflöd om man skänker tionde och lever som en bibeltrogen kristen. Som konsekvens av denna tro predikas också att sjukdom, handikapp och olyckshändelser som drabbar enskilda personer är Guds straff för individens personliga synd och otro.

 

Om ord blir tomma och skramlar i brist på innehåll duger de bara till att skapa en fantasivärld. En sådan verklighetsflykt kan de som förordar positivt tänkande och kognitiva tankekartor syssla med, men kristen tro är det inte. Kristen tro förpassar varken intellektet eller din vardag till en plats utanför den verkliga världen. Gud är inte heller förvisad till en neutral plats utanför denna verklighet till vilken vi kan skicka våra böner. Gud är enligt kristen tro inne i det liv vi lever.

 

Hela Jesus liv visar oss på en Gud som är närvarande i vår verklighet ”För att du inte tog det gudomliga dig till en krona, för att du valde smälek och fattigdom, vet vi vem Gud är.” skriver Olov Hartman i en av våra psalmer.  Därför steg Jesus inte ned från korset och de många bönernas önskelistor blev inte besvarade. Så är bön ingen enbart andlig företeelse som fritar oss från livets materiella villkor men däremot en väg att förenas med Gud. I den värld Jesus verkar ”vet er fader vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det”. Som Hjalmar Gullberg skaldar ”…synes en ljusglans sprida sig kring vår plågobädd – då sitter vid vår sida en gud förklädd.”

 

Bön: Tack Gud för att våra materiella liv är fyllda av din närvaro, vilande i denna verklighet får vi söka din tröst. Amen

 

 

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 20 2017