”Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från sina troner, och han upphöjer de ringa.” Luk 1: 46-55
Maria brister ut i lovsång inför Gud när hon är på besök hos sina äldre släktingar Elisabeth och Sakarias. Det var lite oväntat att hon skulle vara gravid, hur kunde det vara så hade hon tidigare kommenterat ängeln Gabriels besked. Men rent biologiskt var det lika oväntat att Elisabeth som var gammal också skulle vara gravid. Men djupare än vår biologiska kunskap sträcker sig Guds kunskap om vad som är möjligt. Vårt sätt att förstå kausala samband är påverkade av vår världsbild. Men våra standardteorier om kausalitet, med rötterna i upplysningstiden, har sina uppenbara brister.
Det bedrivs en hel del forskning för att bredda vår förståelse av orsakssamband. Professor och jesuitpater Ulf Jonsson har berättat om denna forskning i sin bok om dispositionalism. Vi behöver inte förstå alla dessa sammanhang för att förundras över skönheten i Marias lovsång. Men kanske en breddad kunskap om orsak och verkan kan göra oss lite mer ödmjuka med förhastade slutsatser om vad som är möjligt för Gud i den fysiska världen. I texten om mötet mellan Maria och Elisabeth berättas det att Gud låtit dem båda bli gravida och oväntat se fram mot att få föda var sitt barn. När Maria brister ut i en lovsång, så är det en lovsång till universums skapare och möjligheternas Herre.
Guds ingripande i historien sker ofta över längre tidsperioder än vad vårt individualistiska tidsperspektiv rymmer. ”Hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte… Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa…” När man är omsluten av en tidsperiod och en heltäckande samtidskultur är det svårt att se den förändringsprocess vi är en del av. Vi saknar ju ett perspektiv utifrån på vår egen epok. Kanske vi gör samma felslut i våra antaganden som Francis Fukuyama (1992) gjorde när han proklamerade historiens slut och att inga nya ekonomiska modeller skulle följa på den rådande kapitalismens. Men den kapitalism han avsåg var själv en del av en förändringsprocess. I Marx 1800-tals teori var mervärde kopplat till en vara i en nationalistisk kontext. Men i dagens finanskapitalistiska ekonomi har den ekonomiska makten infiltrerat alla mänskliga relationer i en global monopolkapitalism bortom nationens gränser och varors värde. När guldmyntfoten togs bort flyttades makten från mervärdesproduktion och demokrati till finanskapitalet. I denna förändringsprocess har mänskligheten fångats i den globala teknologiska och ekonomiska ordning hon byggt till skydd mot naturens ordning och istället blivit ett hot mot denna ordning.
Vi behöver en ny tro på att det oväntade, livet självt, innehåller omistliga värden av hopp. Vi behöver kunna bryta den känsla av främlingskap, maktlöshet och identitetsförlust som uppstått. Denna alienation har fjärmat människan från naturen och det oväntade. Istället för tillväxt och ekonomisk expansion behöver vi kunna tro på återväxt och fördelning. Vi behöver en världsbild med rum för det oväntade och en Gud som mättar de hungriga med sina gåvor och skickar bort de som ackumulerat kapital. En ordning där den politiska och ekonomiska makt som bundet livets processer i dödshotande hat och krig frigörs till nyskapande social ingenjörskonst och kärleksfull mångfald.
Bön: ”Min själ prisar Herrens storhet som störtar härskare från deras troner och upphöjer de ringa”. Amen.