Bibelmeditation vecka 41 2017

”Genom tron föll Jerikos murar sedan man gått runt dem i sju dagar. Genom tron undvek skökan Rachav att dödas tillsammans med dem som vägrade tro, ty hon hade tagit emot spejarna som vänner….” Hebreerbrevet 11 :29-33

 

Nej, det här är ingen uppbygglig text. Jag vet inte vem som har skrivit den. Kanske var det Paulus. Att det är en person med god kunskap i de historiska berättelserna är tydligt liksom det är tydligt att denna person skriver utifrån de segrandes perspektiv. Den knyter an till en av många heroiska krigsskildringar från denna, av stamkrig dominerade, tid. Den påminner också om de krigsskildringar från mellanöstern som vi läser i dag: Samma fruktan och samma bestialiska behandling av dem som besegras.

 

Berättelsen är i korthet denna: Jerikos invånare var rädda för de angripande israeliterna och vägrade släppa in dem. Då gick angriparna sju varv runt staden och på den sjunde dagen blåste prästerna i sina jubelbasuner varefter alla stämde upp ett härskri och Jerikos murar föll. Israeliterna brände och dödade alla som fanns i staden, förutom en prostituerad kvinna vid namn Rachav som hade varit spion. Därefter plundrades staden på allt guld, silver och koppar.

 

Det är inte ovanligt att placera Gud, eller ”Guds vilja” hos den ena parten under brinnande krig. Det är inte heller ovanligt att man låter de egna handlingarna motiveras av ett gudomligt uppdrag. De handlingar som IS gjorde sig skyldiga till i byn Dabiq motiverades till exempel med att jordens undergång var nära och att denna skulle börja sedan IS besegrat korstågsfararnas arméer vid Dabiq. Med nästan likalydande retorik predikar den evangelikala förkunnaren och presidentrådgivaren Frank Amidia att Donald Trump är utsedd av Gud att förbereda Jesus återkomst genom att besegra djävulens skyddslingar: I en eskalerande kamp mellan onda och goda nationer ska Trump förbereda slutstriden och därmed jordens undergång.

 

Alla dessa försök att förutsäga ett historiskt skede och att stänga in Gud i våra historiskt begränsade sammanhang förnekar de kosmiska perspektiv i vilka livets och tidens rörelser är verksamma. Det slutar alltid med katastrof. Jesus själv avvisade alla sådana försök med orden ”om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen…” Även Evangelisten Johannes talar om en Gud som finns mitt i den materiella världen, men inte som en part i mänskliga konflikter utan som ”liv, och livet var människorna ljus. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.”

 

Nathan Söderblom skrev om ”Den levande Guden”, en teologi som kan beskrivas som en världsöppen livsteologi. För honom är kristendomen en tro på den levande Guden som uppenbarar sig i människan, naturen och historien. Inte en Gud som är instängd i den mänskliga erfarenhetens begränsning, men som ändå möter människan just där med sin frid. Som Augustinus så vackert beskriver hela sammanhanget: ”Ty Du, o Herre, har skapat mig till Dig och mitt hjärta är oroligt till dess det finner ro i dig”.

 

Bön: Lär oss o Gud att möta dig varje dag som en nyskapande möjlighet med tillit och hopp. Amen.

 

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 41 2017

Bibelmeditation vecka 40

”…Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.”

 

Lärjungarna ropade ”Välsignad är han som kommer, konungen i Herrens namn, fred i himlen och ära i höjden” och några fariséer bad Jesus att säga till dem att sluta. Också i dag finns det  människor som säger åt fredsdemonstranter att sluta ropa. Också i dag tar de mäktiga till vapen för att hota dem som ropar om fred. De som hotar fredsdemonstranter ser drömmen om evig fred som hotfull.

 

Det kan ligga olika intressen bakom människors värderingar och val.  Vapenlobbyn och deras supportrar har ofta ekonomiska intressen att försvara, andra ser kriget som ett instrument att bevara och utöka sina imperier med. På Jesus tid var det Romarriket som med Pax Romana lovade folken beskydd och samtidigt tvingade dem till lydnad. Även i dag byggs vapenallianser med samma avsikter.

 

Det är i en sådan kontext som några ber Jesus att tysta dem som ropar på fred. När Jesus tillbakavisar deras krav gör han det inte bara genom att låta dem fortsätta ropa utan fördjupar också konflikten ytterligare. Han säger att det finns en makt och en ordning som är starkare än imperiets vapenmakt. I den skapelse som är vår värld finns en ordning närvarande som är starkare än hatets och våldets vapenskrammel. Om imperiet tystar den rättvisa fredens demonstranter kommer ”stenarna att ropa”.

 

I skapelsens djup finns en solidarisk kärlek som inte går att tysta. Två skilda exempel är basebollspelare som protesterar mot förtrycket av färgade i USA och orkanerna som i sig själva bevisar att klimatförändringar är en realitet hur mycket det än förnekas. Ur djupet av skapelsen kommer ett rop som tränger igenom barriären av tystnad. När Jesus talar om ”ropande stenar” påminner han oss om detta rop.

 

Det är samma rop som religionsforskaren Mircea Eliades kallar för ”hierofanier”, dvs. manifestationer av ”Det heliga” som uppenbarar sig i föremål eller händelser som är integrerade beståndsdelar i vår naturliga värld. Vi står inför ”Det heliga” som inte låter sig tystas trots mäktiga hot om repressalier.

 

Det fanns en tid när all religiositet betraktades som vidskepelse och inte längre bidrog till förståelsen av våra liv. Men den tiden är nu passerad och istället talar vi om religionens återkomst. Det innebär inte ett accepterande av all sorts vidskepelse men det kanske är en växande insikt om betydelsen av teologi och religion för att förstå samhället och världen.

 

Det behövs människor som tror på existensen av ”Det heliga” som överskrider vår kunskap och manifesterar sig i världen och gör den helig. Det är inte längre det avvikande som är heligt utan världen i sin djupaste komplexitet som utgör ”hierofanier”.

 

Religionens återkomst handlar inte om att återgå till en primitiv världsbild utan om upptäckten att ju mer vi lär känna vår egen värld desto mer växer behovet av ett meningsbärande sammanhang bortom vår kunskap.

 

Bön: Gud låt oss aldrig sluta att förundras och låt fredens och frihetens lovsång aldrig tystas. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 40

Bibelmeditation vecka 36 2017

 Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” Matt 7:12

 

Kärleksbudet är en av Jesus mest citerade meningar och samtidigt en av de mest negligerade. Jesus hänvisar till dessa ord som en sammanfattning av vad lagen och profeterna har sagt. Eftersom innebörden i detta kärleksbudskap finns i alla de stora religionerna är detta ett gemensamt arv som finns hos mänskligheten, bortom etniska, religiösa och kulturella skillnader.

Abu Hamza, en av profeten Muhammeds lärjungar, citeras i en Hadith: ”Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv.” 

I den judiska traditionens skrift kan vi läsa: ”…du skall älska din nästa såsom dig själv.”

Även i konfucianismens tradition finns texten: ”Behandla andra så som du själv vill bli behandlad” och inom buddismen: ” Hur skulle jag kunna göra det mot andra människor, som inte är behagfullt, eller en njutning, för mig?”

Trots att kärleksbudet är ett av de viktigaste arven som finns hos mänskligheten är det ett av de mest åsidosatta budorden i samtidens trender. Istället för att värdera den andres värde lika högt som det egna värdet gör vår samtids trender det rakt motsatta.

Egoismen och rädslan har tagit den progressiva framtidstrons plats. Tidigare optimistiska rörelser, som talat om solidaritet, har blivit tillbakablickande och nostalgiska.Nu är det inne att anpassa sig till tillväxttrons löften om rättvisa för alla, dessa falska löften som skapar allt större klyftor mellan fattiga och rika. Möjligheten att kunna bygga en solidarisk mänsklig gemenskap dränks i resignation och misstro inför klimatförändringar och domedagsteman. I detta förtvivlans tomrum kommer nyfascismen och erbjuder nationens återfödelse: en ljus och trygg framtid – bara vi först gör oss av med ”de andra”. Men vilka är de andra? Muslimer? Romer? Judar? Påståendet att nationen förråds av politikerna och att vår frihet har tagits över av den globala kapitalismen lurar människor att välja högerextrema våldsrörelser.

Men att fascismens löften är falska visade dess anhängare redan under förra århundradet. I motsats till dessa uteslutande och stigmatiserande samhällssystem står kärleksbudets omslutande och mot framtiden öppna gemenskap: Människor som i kärlek kan känna igen sig i den andre, gemenskap som delar allt och skapar nya förutsättningar för liv. Människor som inte låter sig styras av det förflutnas skuggor och utan att känna till framtiden vågar leva med framtidstro i en utgivande kärlek. Människor som önskar detsamma för sin nästa som hen önskar för sig själv.

 

Bön: Tack Gud för att vi har frihet att välja kärlekens väg där vi alla är lika omslutna av din kärlek. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 36 2017

Bibelmeditation vecka 20 2017

 

…Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord… Matt 6:5-8

 

Varför ska jag be? Vad är bön? Har vi kanske blandat ihop bön med önskelistor? Det är naturligt för när vi ber om något är det ju faktiskt med förhoppning om att få det vi ber om. Kan jag få höjd lön eller gå hem tidigare i dag? Kan du räcka mig såsskålen eller göra mig lycklig? Men att göra önskelistor till Gud i våra böner är att rabbla tomma ord, för hur önskvärda dessa listor än är kommer de inte att levereras. Innan vi svarar på frågan om varför vi ska be behöver vi ställa oss frågan vad bön är och vad det är vi söker? Kan en kristens bön vara något annat än önskelistor?

 

Vårt behov av bön och vår undran om bönens betydelse uppstår inte ur ett vacuum, tvärtom blottlägger frågan omedvetna föreställningar om både Gud och den verklighet som omger oss. Varför tror vi att det finns en verklighet inom oss som är skild från verkligheten omkring oss?  Kan vi skilja denna verklighet och våra inre föreställningar från den verklighet som vi kallar Gud. Finns Gud ivår värld eller utanför den?

 

Föreställningen om Gud som en kraft som styr och ställer i den materiella världen, och som kan ge oss t.ex. mer pengar är inte särskilt kristen utan är påverkad av vår tids modernistiska världsbild. Omedvetet döljer sig där en mekanistisk världsbild där vetenskapsmannen, om han har tillräcklig kunskap, kan förändra och omskapa vår verklighet. Gud blir i denna föreställningsvärld den osynlige vetenskapsmannen som från en neutral plats kan utdela de goda gåvor vi ber om oberoende av naturens lagar.

 

Visst finns det teologi, där de tomma orden skramlar, som utfärdar löften i Guds namn om omåttligt rika gåvor till den som ber om det. I sin extrema form utlovas att alla kan bli helade och leva i ekonomiskt överflöd om man skänker tionde och lever som en bibeltrogen kristen. Som konsekvens av denna tro predikas också att sjukdom, handikapp och olyckshändelser som drabbar enskilda personer är Guds straff för individens personliga synd och otro.

 

Om ord blir tomma och skramlar i brist på innehåll duger de bara till att skapa en fantasivärld. En sådan verklighetsflykt kan de som förordar positivt tänkande och kognitiva tankekartor syssla med, men kristen tro är det inte. Kristen tro förpassar varken intellektet eller din vardag till en plats utanför den verkliga världen. Gud är inte heller förvisad till en neutral plats utanför denna verklighet till vilken vi kan skicka våra böner. Gud är enligt kristen tro inne i det liv vi lever.

 

Hela Jesus liv visar oss på en Gud som är närvarande i vår verklighet ”För att du inte tog det gudomliga dig till en krona, för att du valde smälek och fattigdom, vet vi vem Gud är.” skriver Olov Hartman i en av våra psalmer.  Därför steg Jesus inte ned från korset och de många bönernas önskelistor blev inte besvarade. Så är bön ingen enbart andlig företeelse som fritar oss från livets materiella villkor men däremot en väg att förenas med Gud. I den värld Jesus verkar ”vet er fader vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det”. Som Hjalmar Gullberg skaldar ”…synes en ljusglans sprida sig kring vår plågobädd – då sitter vid vår sida en gud förklädd.”

 

Bön: Tack Gud för att våra materiella liv är fyllda av din närvaro, vilande i denna verklighet får vi söka din tröst. Amen

 

 

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 20 2017

Bibelmeditation vecka 19 2017

 

”…Jag tronar upphöjd och helig men finns hos den modlöse och försagde… JES. 57:15-16

 

Den som är rik har lätt att få vänner och den som har makt är attraktiv på den sociala marknaden. Den försagde däremot, blir lätt åsidosatt på festerna där de inflytelserika tävlar om kändisskapet. I skvallerpressen har den modlöse inte någon reserverad plats och när glamouren falnat för kändisen så kan möjligen alkoholism eller en ångestfylld djupdykning i utanförskap åter ge tillträde till spalterna.

Detta är inget nytt fenomen. Visserligen fanns det ingen ”Hänt i veckan” då Jesaja levde för ca 2700 år sedan, men fenomenet utanförskap fanns då liksom nu. Det fanns även då människor som levde i fattigdom, modlösa och försagda. Då som nu fanns ett förakt för svaghet och en vilja att upphöja maktens människor till gudomlig status så de som bodde i guldkantade palats tillskrevs gudomlig närhet. Dessa som levde med överklassens självgodhet och överflöd utvecklade en dekadent livsstil och inredde sina sommar- och vinterhus med dyrbar elfenben.

 

Jesaja, som var fåraherden Amos son, hade lärt sig att se en annan Gud än maktens och rikedomens. Därför predikar Jesaja om en Gud som ser de modlösa och försagda, han är de nederstas Herre. Fadern Amos hade drabbats av Guds mäktiga röst när han blev kallad att förkunna Guds vrede över bristen på trohet och medlidande. När man läser Amos bok så handlar den om en Gud som bryr sig – rättvisa är inte bara en idé eller en föreskrift utan det är en gudomlig angelägenhet. Amos röst är fylld av smärta över att de fattiga hade så svåra villkor medan de rika vältrade sig i överflöd.

 

I Jesajas budskap, om den Gud som finns hos den modlöse och försagde, kan man höra ekot av Amos rättvisepatos. Det är samma perspektiv som sedan löper likt en röd tråd genom Jesus förkunnelse. I en av söndagens predikotexter talar Jesus om dem som är hans efterföljare: ”Jag har gett dem ditt ord, och världen hatar dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen.” De som lever i maktens och girighetens värld har svårt att förstå det ofrånkomliga rättviseperspektiv som ryms i den nya lag som Jesus givit sina lärjungar. Den lag som sammanfattas med orden ”du skall älska din nästa som dig själv”.

 

Genom historiens brokiga mångfald kan man se tidlösa perspektiv upprepa sig – perspektiv som människor byggt upp. För att förklara orättvisor behövs inga illusioner om att allt är förutbestämt i en evig orsaksbunden kedja. Orättvisorna beror på ständigt återkommande strukturer som människor skapat och skapar för att tillskansa sig makt och pengar. Det är just dessa strukturer som Amos, Jesaja, Marx och Picketty har studerat. Det handlar om ojämlikhetens dynamik som ständigt skapar ny ojämlikhet. Strukturer som gör den fattige och förtryckte modlös och försagd.

 

Men både profeter och alternativa ekonomer menar att dessa strukturer inte är naturlagar utan något som människan skapat och som Gud uppmanar oss att förändra.”Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!”  (Jes. 58:7)

 

Bön: Gud, uppväck vår kärlek till den modlöse och försagde och lär oss delandets glädje.

 

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 19 2017

Bibelmeditation vecka 18 2017

 

”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra…” Joh13:31-35

 

Jesus vill rusta sina lärjungar för en ny tid. Han såg behovet av ett bud som var giltigt för en värld där alla folk var involverade. Den gamla judiska lagen Halacha var på väg att upplösas. Det behövdes ett nytt bud som tolkade lagen i ett universellt perspektiv och förde in en ny dimension. ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra.”

 

Det finns samma förändringsbehov i vår desorienterade och oroliga tid. Gamla bud och vägmärken fungerar inte längre. Det som i inledningen av decenniet var en ekonomisk kollaps har förvandlats till en social kris med folkliga uppror. Den arabiska våren har utvecklats till inbördeskrig i många länder som sedan vuxit till en världsomspännande hotbild mellan kärnvapenmakter. Stater försöker vältra över både kostnader och flyktingströmmar på varandra. Globaliseringen hotar att rämna. Till och med hävdvunna lagar om folkrätt har upphört att gälla och statsförvaltningarna tillgriper både tortyr, censur och godtyckliga frihetsberövanden för att behålla makten.

 

Lärjungarna  hade efter Jesu död dragit sig tillbaka bakom stängda dörrar och trodde att de köpt en dröm som aldrig gick att leva. Petrus som i Getsemane kaxigt hade svarat Jesus: ”Jag skall ge mitt liv för dig” hade sedan förnekat Jesus när han torterades till döds. Men något fick dem sedan att bryta denna fruktan och med risk för sina egna liv proklamera ett nytt bud, ett kärleksbud. Det är något märkligt med denna helomvändning som jag tror saknar motstycke i historien. En liten grupp av förskrämda lärjungar, som efter några upplevelser i den stängda kammaren och ett möte ute på vägen mot Damaskus, förändras till modiga och övertygade agitatorer för ett nytt bud. Ett bud som förvandlar misströstan till hopp.

 

Som en närvaro i skapelsens djup finns budet om en kärlek som övervinner misströstan. Ett bud som fortfarande skapar hjälporganisationer, bygger katedraler, skapar tidlös musik och genererar texter av en sådan mångfald att en enskild människas medvetande är för litet för att omfatta allt. Destruktiva makthavare och fundamentalister har försökt utnyttja denna kraft men i ett längre perspektiv har de likt korsfararnas påvar stått där med avrivna masker.

 

Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra…” Det är inte en regelbok han ger oss utan en inriktning som harmonierar med livet självt. Det behövs en ny alternativ ordning med nya perspektiv också i vår samtid. Perspektiv med global räckvidd och allomfattande kärlek som växer lika starkt som årstidernas kraftfulla växlingar. Perspektiv som både förnyar och bevarar. ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra.”

 

Bön: Gud giv oss mod och fantasi att förändra och förnya vår värld efter kärlekens bud. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 18 2017

Veckans bibelmeditation, vecka 16 2017

 

”…Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har tagits med för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro ska ha liv hans namn.” Joh. 20: 24-31

 

Så avslutade Johannes sin berättelse om Jesus liv, händelser, samtal och tecken. En berättelse som hela tiden rymmer en djupare innebörd med avsikt att övertyga läsarna om att Jesus är Messias, Guds son. Han börjar sin berättelse med en storslagen världsbild om hur Ordet blir människa och avslutar den med en avsiktsförklaring. Han förklarar också varför just detta urval av händelser var befogat.

Genom att berätta ett urval händelser ur Jesus liv vill Johannes avkläda en dold innebörd i historiens skede. I Johannesevangeliet finns inte så många liknelser, istället talar Jesus ofta bildmässigt med en underliggande mening. Kanske är det Johannes avsikt att läsarens världsbild ska förändras vid läsningen, så att den som läser ska tränas att se Guds handlingar i sitt skede av historien.

Det är inte detaljerna i berättelsen som är det viktigaste utan berättelsens underliggande mening och dess överensstämmelse med läsarnas egna liv. Inte för att vi får se spikhålen i Jesu händer men för att vi, utan att ha sett dem, ändå kan tro att Jesus är Guds son.

Johannes sätt att berätta påminner om vår tids störste ”predikant” –  den nyligen avlidne författaren Torgny Lindgren. Han har, liksom Johannes,  en underliggande avsikt i sina berättelser där händelser, samtal och tecken denna gång utspelar sig i ett landskap som liknar Västerbotten. Han konstaterar att ”det viktigaste med religionerna är att de erbjuder oss tolkningsmönster för verkligheten”.  Lindgren hänvisar ofta till Bibelns berättelser och det finns i hans verk en genomgående tanke om naturkrafter och Gud som de största auktoriteterna.

Men det är orden som är bärare av budskapet. Det konstaterar predikanten i Lindgrens novell ”Störstorden”: ”Så man får ju vara som noga och aktsam vid dem. Orden”, förklarade predikanten när han gästade Stenslunds, ”predikanterna bodde alltid däri Stenslunds, dem hade en särskild predikantsäng.” Ett viktigt samtal med en underliggande mening om ”de stora orden” utspinner sig mellan predikanten och Isabella Stenslund. ”Störstorden är värst, sade han. Förgängelsen. Och Evigheten. Och Vilddjuret. Och Nåden. Och Helgelsen. Och Pånyttfödelsen. Och Härliggörelsen. Och Återlösningen. Och Arvsynden…” Torgny Lindgren återkommer till ”störstorden” i en intervju där han säger att Nåden är den kraft, den energi som håller oss uppe, som förmår oss att genomföra våra liv, den trotsar tyngdlagen. Mängder av människor i vår samtid, även de som kallar sig icke-religiösa, tror likt förbannat på nåden. För oss religiösa är nåden gudomlig, men jag är inte alls säker på att den behöver vara det.”

Störstorden är värst” tyckte predikanten i novellen med samma namn, men annorlunda var det med ”nåden, den kraft och energi som håller oss uppe, som förmår oss att genomföra våra liv.” Är det kanske så att störstorden” blir religiösa hinder som gör att vi inte ser den Gud som verkar i vår vardag och som förmår oss att genomföra våra liv?

Det finns en likhet mellan Johannes sätt att berätta om Jesus liv och Torgny Lindgrens   berättelser om människor i Västerbotten. I bådas sätt att berätta finns ett bakomliggande tolkningsmönster för verkligheten där Gud och naturkrafterna är de största auktoriteterna.  Det är med glimten i ögat som Torgny Lindgren berättar om predikanten Olof Helmersson i ”Norrlands akvavit” som återkommer till de platser han varit, denna gång för att avkristna Västerbotten. Om vi tänker att ”störstorden” och den religiösa terminologin inte behövs längre för att nåden redan finns där så kan religionens betydelse bli en annan. Saliga äro de som inte har sett men ändå tror, de som utan att dela alla kyrkans ritualer likväl kan ta emot nåden i sina liv.

Bön: Gud hjälp oss att i nöd och lust kunna ta emot din nåd i våra liv. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Veckans bibelmeditation, vecka 16 2017

Bibelmeditation vecka 15 2017

 

”Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade  till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: Eloi, Eloi, lema sabachtani!”(det betyder: Min Gud min Gud, varför har du övergivit mig?…   Mark 15:21-41

Ond bråd död förvandlade Drottninggatan till en Golgata och passionsveckans början blev bokstavligt talat tysta veckan. Denna terrorhändelse påminner oss om hur bräcklig vår trygghet är. Den brutala döden kommer påträngande nära, omöjlig att skyla över med blommor och minnesband. Kropparna där på Drottninggatan bryter sönder det respektfulla avståndet till döden som vår kulturella kontext  byggt upp. Samma obehagliga närhet som bilderna av Jesus blödande kropp i kontinentala kyrkor väcker hos oss, en beröring omöjlig att värja sig mot.

Men i ett globalt perspektiv kanske det är vår fredliga och trygga välfärd som är undantaget. För många människor är vardagen kantad med dödens villkor: att släpa offren ur bombraidernas ruiner, lyfta tunga kroppar från gasmolnens förödelse eller känna hur livet sakta lämnar ett svältande barn. Det är då Jesus ord på korset förenar hans erfarenhet med vår. ”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig.”

Tårarna som tränger sig fram, övergivenheten när törnekransen trycks ner över pannan, dödsstöten. En värld av pogromer, dödsläger och hånfulla rop när den svagare torteras och blir ett traumatiserat offer. Frånvaron av en Gud som övergivit dem, en frånvaro som smular sönder.

I ett hopp som inte viker undan finns trots allt kärlekens innersta fäste, en utgivande kärlek: den blödande medkänsla som sträcker sig mot den andre. Jesus död var ett tecken på Guds närvaro också i lidandet. En död som leder de levande närmare varandra. Händer som sträcks mot varandra i en ritual av blommor är samma utgivande kärlek, omsorgen om de sörjande är en motståndshandling mot hatets spridning. Tiotusentals människor samlade till en kärleksmanifestation är hoppets svar på hatet.

Påskens berättelse handlar både om försoning och motstånd. Ett hopp om liv bortom allt förnuft, som ett tecken från en okänd värld. Trots allt är denna vecka ett rop av liv när påskliljorna åter fäller ut sina guldgula blad och staren härjar fritt i törnesnåret. Den hemlighetsfulla nebulosan som lånat törnesnårets namn rymmer också en okänd värld av liv. Träden och källorna återupplivar det som varit dött. Utan uppehåll och med frenetisk energi förnekar livstecknen mitt eget inre tomrum efter terrorns manifestation av hat.

Tingen sjunger en påskdagshymn och är tecken på en Guds närvaro. Min egen innersta sorg över döden och mitt rop efter efter liv ur djupet av min kropp och själ, blir till ett tecken och en närvaro av någon annan än jag själv. Som det pulserande blodet i öppna sår är tecken på ett pulserande hjärta i kroppens inre så är sorgen och medkänslan en källåder från en kärlek som är större än jag.

Det är just detta motsägelsefulla drama som bibeln skildrar i berättelserna om Guds närvaro i människan Jesus, han som överges och torteras till döds. Det finns ingen så stor övergivenhet att den inte vittnar om ett liv också när allt känns som mörkast. Längs oigenkännliga vägar, förbi mina hinnor av falsk trygghet, rädsla och blindhet stiger Guds barmhärtighet mot mig.

För den som tror är den känsla som värker av medkänsla inför andras lidande ett tecken på en djupare samhörighet. Är kanske medkänslan med den andre, som får mina händer att vilja lindra, ett tecken på Guds närvaro? Vårens kraftfulla påminnelse om livets förnyande flöde och de många människornas kärleksmanifestationer gestaltar en kraft som rymmer en större verklighet, ett hopp bortom all övergivenhet och död.

Bön: Gud jag vill överlämna mig till din osynliga närvaro även när övergivenheten får mig att tvivla om din närvaro och uppståndelsens möjlighet. Amen

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 15 2017

Veckans bibelmeditation vecka 14 2017

 

 

”…Så kom han in i Jerusalem och gick till templet…” Joh. 11:1-11

 

Inte bara kyrkoåret utan också vår borgerliga almanacka präglas av Jesus födelse , liv och död. Där finns de röda dagarna i anslutning till Jesus livs historia. ”Se vi gå upp till Jerusalem…” sjunger vi på Palmsöndagen. Sedan sjunger vi ”Hosianna Davids son, välsignad vare han som kommer i Herrens namn” som om vi var en del av hopen vid porten i Jerusalem.

 

Detta är en påminnelse om att evangeliernas Jesus är en vardaglig livshistoria. Den är bunden till samma tideräkning som våra liv. I takt med solens uppgång och nedgång blir våra liv en del av den kosmiska händelse som är livets mysterium. Den som söker svaret på sitt livs gåta i tron på Kristus tror att den kärlek som Jesus förkroppsligade är en inneboende del av universums hemlighet. Påven Franciskus citerar en muslimsk Sufi i sin encyklika ”Laudato Si”: ”Universum uppenbarar sig i Gud, som helt och hållet uppfyller det. Därför finns en mystisk mening att upptäcka i ett löv, på en bergsstig, i en daggdroppe, i en fattig människas ansikte.”

 

Det är i djupet av vår materiella vardag vi finner spåren av en närvaro som inte skiljer mellan ande och materia. Vi är delar av ett kosmiskt ekosystem. När vi förenas med hopen utanför Jerusalems port som hyllar Jesus förenas vi också med mänsklighetens historia. Som en del av denna historia formar vi vår tids unika epok.

 

Vi är den första generationen som blivit medvetna om den förändring som håller på att ske i den geologiska epok som kallats Holocen. Det är vår generation som upptäcker att det teknokratiska paradigm som präglas av maktkamp och ständig tillväxt leder till undergång av denna epok. Denna epok som skänkt oss människor nära nog perfekta levnadsförhållanden. Med tanklös arrogans är vi på väg att förbruka förutsättningarna för mänskligt liv.

 

När vi är blinda för konsekvenserna av den skadliga individualismen och ovilliga att erkänna hur det kosmiska ekosystemet är en sammanhållen enhet hotar vi själva grundvalen för mänskligt liv. Vi måste inse att det är våra egna begränsade perspektiv som hindrar oss att leva i harmoni med varandra och vår natur. Nu behöver vi lyssna till planetens naturliga ekosystem.

 

 

Om vi inte ska efterlämna en obeboelig planet till våra barn och barnbarn är det hög tid att låta vår instrumentalistiska syn på naturen och meningen med vår stund på jorden förändras. Med hjälp av almanackans röda dagar och de händelser i Jesus liv som firas varje år kan vi finna vägen till Guds ogripbara mysterium, ett liv i ansvar och glädje.

 

Bön: Tack Gud för den frist i klimatförändringarna som jordens eget försvar ger oss. Hjälp oss att i tacksamhet vårda och respektera naturens rikedom och begränsningar för att förenas som mänsklighet med kommande generationer. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Veckans bibelmeditation vecka 14 2017

Veckans bibelmeditation vecka 13 2017

 

”…Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda…” Joh. 3:11-21

När Johannes beskriver Jesu liv har han ett bredare och djupare perspektiv än de andra evangelisterna. Han bryter upp det snäva synsätt som har Jesus enskilda handlingar i centrum, och anlägger ett mer kosmiskt perspektiv.

Redan i prologen till Johannesevangeliet visar han på ett panorama som sträcker sig bortom det vi kallar ”Big bang” när han börjar med orden ”I begynnelsen…”. Det som Johannes sedan formulerar är inte en beskrivning av hur vatten, frön och människor skapas av Guds hand utan en tolkning av hur våra liv är insatta i ett större sammanhang: ”..och livet var människornas ljus.”

Gud skapade liv ”och livet var människornas ljus”, livet är den pågående händelse som mörkret inte övervunnit. Jesus säger sig vilja ”rädda världen”. Men när han kom med sin sanning om försoning och kärlek ville människorna hellre tro på sitt eget sätt att ”rädda världen”. Jesus talade på sin tid om mänskliga relationer när han ville rädda världen. Men relationer är större än det individuella och omfattar också det mänskliga samhällsbyggandet. Men vi tror att vi kan rädda världen genom ”ekonomisk tillväxt” och heliga krig i olika religioners namn. Det verkar inte hjälpa att ”forskare” och ”profeter” fördömer dessa vägar och varnar för att de leder till hat och förstörelse och hotar allt liv på jorden. Genom lögnpropaganda och desinformation skapas alternativa sanningar och det uppenbara ifrågasätts. ”Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda…”

Trots att så mycket i världen vittnar om att våra anspråk på rikedom och makt leder till onda gärningar vill vi inte tona ned vår tro på en begränsad rationalism och kapitalistisk världsordning som lösningen på världsproblemen. Vår tro på mänsklig rationalitet har länge dominerat över den stora livsprocessen. Både rationalitet och olika –ismer har övertagit livets egen kosmiska mångfald av blivande. Nu utmanas vi som mänsklighet att finna ett globalt perspektiv där nationsgränser öppnas och lojaliteter fördjupas. Vi behöver finna den gemensamma viljan att låta ny kunskap leda oss in i en verklighet som överskrider våra nuvarande kunskaper och erkänna vad vi inte kan veta. Vi utmanas att ersätta snäv egoism med kärleksfull tilltro för att det ska bli uppenbart ”vad Gud vill”.

Klimathot, krigets offer och ökande klyftor mellan mycket rika och mycket fattiga kan få oss att se hotet mot allt mänskligt liv, – vi kan låta ljuset avslöja mörkrets gärningar. ”När ljuset kom in i världen” fick vi en möjlighet att vända blicken mot alla ”de andra”, de som marginaliserats av det moderna förnuftets projekt. ”För livets skull ska sanningen bli synlig. För livets skull skall längtans frön slå rot. För livets skull ska fredens väg bli tydlig för dem som vågar gå för livets skull.”…Psalm 788

Bön: Herre bryt upp våra stängda hjärtan och låt vår kärlek till ljuset skapa en vilja till förändring. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Veckans bibelmeditation vecka 13 2017