Bibelmeditation vecka 1 2022

  • …Jesus från Nasaret i Galileen…” Markus 1:9-1

  • Får jag presentera Jesus, som var från Nasaret i Galileen, märkvärdigare än så var det inte. När den här unge mannen kom till Johannes, som predikade bot och bättring vid Jordanflodens strand, lät han sig döpas. Han var alltså en ung människa som i sitt inre hade  en vilja att leva nära Gud. När han efter dopet klev upp ur vattnet upplevde han att han var utvald av Gud. Han bar då på en vision av Guds rike, den som skulle bli hans centrala tema i mötet med andra människor.Jesus förkunnelse om Guds rike är något mycket mer än en idé som i ett tillfälligt historiskt ögonblick känns relevant. Den är ett uttryck för generativiteten, överförandet av en inre disposition mellan generationer av människor och Gud. Hos Jesus kommer den till uttryck i den historiska utsträckningen av Guds oändliga generativa kraft och dess syfte att förvandla mänskligheten till Guds avbild. Men Kristi kropp styrs inte av en suverän och allsmäktig Gud på avstånd från vanligt folk. Jesus är vanlig människa som i fruktan för döden bad Gud att slippa avrättas på korset. ”Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig…”( 1917 års översättning) Kroppen är människans praktiska och konkreta förhållande till andra människor och till det gudomliga, inte bara en biologisk och medicinsk verklighet. Våra kroppar och sociala liv som människor förfuskas i vår individualiserade omvärld. Därför är nattvardsfirandet som gemenskapsmåltid en av vår tids viktigaste liturgier. Där förkunnas vår samhörighet med varandra och med Gud. Den påminner oss också om den generativa kraft som genom en gemensam Gudstillhörighet gör oss till en mänsklighet.I det perspektivet är frälsningen social och kroppslig, inte en privat historia mellan Gud och själen som den blivit i trosrörelsens tradition. Själva syftet med frälsningen är att Gud skall återställa människosläktets enhet. Som professor Ola Sigurdsson skriver: ”Människans synd består i att hon bryter med Gud, men detta uppbrott från Gud är på samma gång ett sönderfall av människosläktets enhet.” Synd kan konkretiseras i enskilda handlingar men består alltid i ett brott mot den enhet som Gud vill skapa mellan människor. Den klimatkris som mänskligheten gemensamt upplever kan inte lösas utan en social jämlikhet och fördjupad samhörighet. Det är den vision som i Jesus förkunnelse omtalas som Guds rike och den är en utmaning för det allt mer individualiserade samhället.Liturgin i nattvarden är alltså inte bara en ensidigt pedagogisk process utan ett sätt att konkretisera en rättvis och lika fördelning av skapelsens gåvor. På samma sätt som Jesus med sin kropp och sitt liv visade Guds vilja så är nattvarden primärt inte en förkunnelse om Gud utan en kommunikation med Gud själv, en handling som förkroppsligar människans relation med Gud och varandra.
  • Bön: Tack Gud för de myriader av tankepartiklar genom vilka vi söker dig och för den allt omfattande kärlek som likt ett kosmiskt hölje omsluter oss alla. Amen.
Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 1 2022

Bibelmeditation vecka 45 2022

 

Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande…” Luk 12: 35-40

”Snurra min jord och låt mig följa med dig jag är lika hjälplös som du..” Lars Forsells vackra text om planeten jorden ger oss möjlighet att se på vår planet utifrån. Därute i rymden snurrar den vackra blåskimrande jorden som en stjärna. Vi har börjat förstå att vi som människor har ett ansvar för Tellus, vår plats i rymden där flera miljoner arter, inklusive människan, lever sina liv.

Under de många sekler vi har tolkat den här texten har perspektivet på ansvar förändrats.  När Jesus berättade liknelsen om tjänarna i vingården var det deras ansvar för vingården som var i centrum. Under 1800-talet blev vingården uppfattad som nationer för att under 1900-tralet alltmer uppfattas som kontinenter. Vårt politiska ansvar skapade ett EU där nationalismen fick vika för en global tanke. När rymdfararna fotograferat vår planet och klimatförändringarna nu hotar vår överlevnad blir vårt ansvar kosmiskt. Planeten Tellus blir vårt perspektiv, den än så länge enda himlakroppen i kosmos med levande arter som vi känner till.

Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande” är ett dramatiskt uttryck för beredskapen inför det oväntade. Vi har nu det otroligt stora ansvaret för livets fortbestånd i kosmos, liv som tagit över 4 miljarder år att bildas. Att vi lever i en tidsålder som kallas antropocen påminner oss om det ansvar som hela mänskligheten delar. ”Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande” handlar om människans ansvar för allt levande på jorden.

Planetens historia går att utläsa och just nu orsakar människans sätt att leva ett massutdöende många av jordens arter. Prognosen för den framtida utvecklingen beror i hög grad på hur människan väljer att förvalta jordens resurser. Det går att förändra trenden i det globala utdöendet om vi snarast gör förändringar i vår livsstil. ”Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande…” Vi som delar levnadsvillkor med de rikaste i världen, med djupa kunskaper om vad som sker och enorma rikedomar att sätta in i räddningsarbetet, har ett större ansvar än många andra människor. Nu är inte tid för ökad konsumtion och lyxvaror. Den rike mannens levnadsvanor är i högre grad än de fattiga och svältande människorna orsaken till hotande klimatförändringar. ”Jag vill leva i fred som du. Jag tror på dig jord och jag följer din stjärnas lag. Gärna natt men natt blir kanske dag”.  Nu är förändringens tid, nu är ansvarets tid!  Som Jesus säger :”Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.”

 

Bön: Gud låt oss bli lyhörda för din varnande röst och gör oss beredda att ta det ansvar som vilar på vår samtida mänsklighet. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 45 2022

Bibelmeditation vecka 43 2022

 

 

”…Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem…” Hebr. 13:2-3

Jag skulle passera centralens vänthall som vanligt. Men det blev ingen vanlig passage: Under vänthallens väldiga takresning myllrade det av människor med fulla bärkassar, hastigt hopslängda ägodelar i slitna väskor och provisoriska paket med remmar. Jag såg barn som trevade efter händer, mammors ängslan och fäder utan stolthet med flackande blickar. De hade passerat många gränser och vandrat många mil genom Östeuropa och var nu nästan framme. Bland dessa grupper av nykomna flyktingar sprang ivriga diakoner och volontärer med tolkar och rådgivare. De hänvisade de hungriga till en soppservering och några som skulle vidare hjälpte de till rätt buss. Detta var en spontant organiserad men målmedveten aktivitet för att hjälpa flyktingarna som var väldigt många. Jag hade hört talas om denna solidaritetsaktion men inte förstått hur omfattande den var. När jag sakta gick genom hallen tårades mina ögon av rörelse. En hjälparbetare log mot mej och väckte en våg av värme som spred sej. Mitt minne av flyktingar och hjälparbetare finns alltid kvar: Vi liknar varandra. Det finns ingen skillnad, flyktingarna är som vi men på flykt.

Leendet har nu bytts ut mot krass juridik och förslag på förslag radas upp som syftar till att göra Sverige mindre attraktivt att fly till: De permanenta uppehållstillstånden ska dras tillbaka och göras tillfälliga, familjer ska splittras, asylsökande ska placeras helst i låsta flyktingläger, rätten till tolkar och juridisk hjälp begränsas. Och vad menas med ”återvandring för dem med bristande vandel”? Jimmy Åkesson sa: ”Icke-medborgare ska inte förvänta sig samma förmåner som medborgare, och en bra utgångspunkt är att de slipper dö”. Orden träffar som hårda hagel.

De som formulerat alla dessa förslag var nog inte där i centralens stora hall när kärleken överflödade. Men jag tror att dessa politikers verklighet är anpassad efter trollfabrikernas hatideologier. Vårt land som de sista tio åren haft råd att skapa 535 miljardärer och under mycket lång tid levt under en högkonjunktur har nu inte råd att ge flyktingar det som volontärer och hjälparbetare bjöd de nyanlända på i Stockholms Central.

Papporna och mammorna med bylten och gråtande barn i armarna ska nu letas upp och återsändas… Till vad? Afghanistan, Syrien, Ukraina…? Jag känner hur tårkanalerna fylls av vrede. Här ska inte råda någon gästfrihet – nu ska våra gäster, änglar så väl som barn, utvisas till ovissa öden.

Kyrkorna må ha olika gudstjänsttraditioner och teologier men i förhållande till det dubbla kärleksbudet råder samstämmighet. Nu måste kyrkorna samordna sig till en motståndsrörelse! Sofia Camnerin, generalsekreterare på Sveriges Kristna råd skriver: ”Kyrkorna kommer aldrig vika en tum när det gäller det oändliga människovärdet. Kyrkorna fortsätter arbeta för att människors grundläggande behov ska bli tillgodosedda, och arbetar för ett starkt bistånd. Kyrkorna fortsätter arbeta för att välkomna främlingen och visa gästfrihet. Kyrkorna fortsätter arbeta förebyggande i förorter, samhälle och städer…

Tillsammans med många andra goda krafter arbetar kyrkorna för helheten och påminner om vikten av att prioritera grundläggande orsaker till fattigdom och migration där klimatfrågan måste vara högprioriterad….”

Vi behöver inte anpassa oss till en empatilös migrationspolitik, vi kan hålla fast vid en empatisk relation och kräva stöd för aktivt solidaritetsarbete bland dem som behöver vårt bistånd.

Bön: Herre välsigna oss och bevara oss alla. Herre låt ditt ansikte lysa över oss alla, flyktingar och ”svenskar”, och var oss nådig. Herre vänd ditt ansikte till oss och ge vår samhällsgemenskap frid. I Faderns och Sonens och den helige Andens namn. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 43 2022

Bibelmeditation vecka 41 2022

 

”…Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!…”

Mark 10: 17-27.

Berättelsen om Jesus möte med en man som ägde mycket pengar väcker frågor om vår tids  religionsutveckling: Just nu är det den karismatiska framgångsteologin som värvar flest anhängare i världen. ”Mycket pengar” blir där en bekräftelse på välsignelse från Gud och är en grundbult i denna teologi. Megakyrkornas spektakelföreställningar innebär en auktoritär påverkan på de människor som deltar. Att kyrkorna har detta inflytande på sina besökare utgör en politisk maktfaktor i auktoritära ledares valkampanjer. Enskilda moralfrågor, som abortfrågan och förnekandet av HBTQ-personers mänskliga rättigheter, blir överordnade alla andra politiska värderingar. Dessa kyrkors stöd till Trump och Bolsonaro är förutsättningen för deras framgångar.

För Jesus var mycket pengar något som istället distanserade den rike mannen från de fattiga. Ojämlikheten var ett hinder för det rike som han kallade Guds. Det är med sorg han konstaterar: ”Det är lättare för en kamel att koma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Mycket pengar förutsätter en motpol av fattigdom, en verklighet som Jesus kunde studera effekterna av i sin omgivning. ”Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen.”

Den som är känslig för konjunkturcykler har länge anat en kommande lågkonjunktur. Ojämlikheten har ökat till osannolika proportioner och välståndet har upprätthållits med lånade pengar. Intresset att förbättra villkoren för fattiga, asylsökande, ensamstående föräldrar och arbetslösa har minskat. Det är också dessa människor som drabbas hårdast av inflation, höjda räntor och höga elräkningar. Vi har alla ett ansvar för denna kapitalistiska ordning – nåden utesluter inte gärningar som tar ansvar för de fattiga! I den antisemitiska retoriken spelas judarnas ”lagiskhet” ut mot den kristna ”nåden”. Detta är en falsk motsättning med rötter i ersättningsteologin. I den judiska traditionen har gärningarnas betydelse accentuerats genom lagen. Marcus Ehrenpreis, rabbin i den judiska församlingen i Stockholm under tiden för förintelsen, förkunnade att Lagen/Läran betydde frihet eller mera poetiskt ”själens fria underkastelse under himmelrikets ok” som Jesus sa: ”mitt ok är milt och min börda är lätt”.

Att bära himmelrikets ok kan inte vara att underordna sig en kontext där mycket pengar är lösningen och de som saknar pengar får skylla sig själva. De ekonomiska strukturer vi har konstruerat är så primitiva att de leder till orättvisor, de är mer ett resultat av vår orättfärdiga girighet än av Guds vilja. När effekterna av vår girighet kommer i dagen beter vi oss som de politiker i valrörelsen som skyllde på de andra – de vi kallar migranter och flyktingar beskylldes för alla möjliga problem i samhället. Istället behöver vi bekänna vår otillräcklighet och respektera varandra i sökandet efter en ny samhällsmodell där vår nästa står i centrum och där vi alla har samma värde.

I vårt samhälle har socialdarwinismen format vår människosyn där vi tänker att rationella individer agerar främst i eget intresse. Men tänk om vi istället skulle uppfatta svampar som de typiska livsformerna – mycel som aktivt känner av och reagerar på sin omgivning. Där finns utrymme för både samarbete och konkurrens. Deras förmåga att tolka andra växters utstrålning gör det möjligt att hantera en rad komplexa bytesrelationer med träden och finna jordens förråd av näringsämnen: En ömsesidighetens lag som överensstämmer med det dubbla kärleksbudet i den judiska och kristna traditionen.

BÖN: Gud, låt din lag och din barmhärtighet leda oss fram till ömsesidighetens rike. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 41 2022

Bibelmeditation vecka 39 2022

 

”…Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min faders ansikte.” Mat 18:7–1

I en valrörelse tävlar ibland politikerna om att framstå som störst och ironiserar över sin motpart för att förminska dennes profil. Till dem och till oss säger Jesus: ”De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.”

Vilka är nu dessa små? I Jesus tal var det konkret ett litet barn som han kallade till sig och ställde i centrum. Kanske syftade han på barnet som den maktlösa lilla människan och barnet i betydelsen det kommande släktet. Den som tar emot ett sådant barn, ger det kärlek och stegvis hjälper det att införlivas med mänsklighetens gemenskap är störst.

Men av valrörelsens huvudteman att döma glömde de flesta politiker barnet och de maktlösa i sin iver att själva bli stora. Då glömde de också att ta ansvar för vår hotade värld och svara på det nödrop som naturen signalerar. De glömde detta trots att en grupp forskare mitt i valrörelsen varnade för att så kallade tröskelpunkter, eller tipping points, kan komma att passeras redan innan uppvärmningen når 1,5 grader. En tröskelpunkt är irreversibel, då startar en oåterkallelig process som fortsätter även om vi lyckas begränsa utsläppen av växthusgaser senare. Om vi inte stoppar denna utveckling drabbas 100-tals miljoner människor. Trots det förekom motstridiga uppgifter som försvårade för väljarna att förstå allvaret.

Nu måste vi sluta slå dövörat till och ha en akut beredskap både som kollektiv och enskilda för att göra osjälviska uppoffringar. Det perspektivet bortprioriterade politikerna i valrörelsen för att själva få briljera och framstå som stora. För den som ville prioritera miljö och klimat, av kärlek till barnen och deras framtid, blev valet svårt på grund av motstridiga larmrapporter som trillade in dagligen. Jag undrar om det inte kan betecknas med Jesus ordval som ”förförelse”.

Jesus liv och ord väcker hoppet om en värld som överskrider system och kalkylering och hans ord kan förstås som ett kall eller ett anrop. Hans berättelse visar att det som händer i centrum ofta döljer den repression av de maktlösa i periferin som pågick då och pågår nu – media uppmärksammar det som händer i centrum men inte i ”Orten”. Valrörelsen borde handlat om vårt ansvar för utanförskapet istället för om gängkriminalitet och reduktionsplikt, om hur våra handlingar drabbar de utsatta barnen, förorternas barn och alla barn som ska ta hand om våra klimatförändringar.

Kanske vår vana att som kristna distansera oss från judendomen och ställa den judiska lagen mot den kristna nåden har fått oss att negligera den frihet som kärleken till nästan rymmer. Ersättningsteologins tolkning att Jesus nåd utesluter den judiska Torah är en villfarelse. Jesus påminner om detta när han blir tillfrågad om det största budet i lagen och hänvisar till Gudskärleken och kärleken till nästan, ”på dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna”. Genom våra val och våra handlingar kan vi ta ansvar för kommande generationer och klimatförändringarna. Det är det budskap som Jesus påminner oss om när han ställs inför frågan om vem som är störst.

Bön: Gud förlåt oss vår ovilja att älska dig och vår nästa och hjälp oss att visa vår kärlek till dem som bäst behöver den. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 39 2022

Bibelmeditation vecka 37 2022

  • ”Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar..”. Luk 22:24-27

    En trollslända flyger i solljuset över trädgårdslandet. Ett ögonblick fullt av evighetens ljus. Det som då väcks inom mig är ett tecken på att en annan värld är möjlig. Mitt i missmodets igenmurade fönster med kriget i Ukraina, hoten mot biosfären, demokratins återtåg och vår egen maktlöshet möts jag av ett skimrande ljus som gör historiens horisont synlig. Genom det yttre och inre bryter en strimma av ljus in i mörkret, en trollsländas sorglösa flykt mot ljuset.

    Jesus är på väg in i den mörkaste tiden av sitt liv, den som slutade med hans avrättning. Hans kamp var en brottning med döden. Han var medveten om den vrede som riktades mot honom och kunde ha flytt ur detta hot men något drev honom att stanna kvar och gå vidare: En kallelse, ett uppdrag, en utmaning. Det var något inom Jesus som fick honom att tro på en framtid, ett ljus bortom dödens tröskel när livet var som mörkast.

    Det fanns en tid när vi människor tröstade oss med att vårt livs innehåll skulle flyta vidare på historiens flod och vara betydelsefullt även om vi försvann in i döden. En självklar förvissning om att livet på jorden skulle fortsätta efter oss. Men idag är det inte längre en självklarhet: Om det inte är ett kärnvapenkrig som gör slut på planetens liv så kan det bli klimatförändringarnas domedag. Var finns trollsländans ljus i detta samtidsmörker?

    Göran Rosenberg citerar Rabbi Marcus Ehrenpreis i boken om dennes obesvarade kärlek: ”De som överleva denna olycksdigra tid, de som helbrägda kunna rädda sig ur de sammanstörtande ruinerna, komma med klar blick, rena hjärtan och oförsvagad tro att delta i uppbyggnaden av en bättre och lyckligare värld”. Citatet är från december 1943 när den judiska värld som Ehrenpreis fötts in i var på väg att förintas i nazisternas krematorier och dödsmaskiner. Att läsa om detta levnadsöde och hans orubbliga tro väcker hos mej en stark känsla av hopp. Det är svårt att föreställa sej mörkare dagar för judendomen än dessa, och likväl sammanfattar Rosenberg Ehrenpreis liv med orden: ”Du lämnade efter dig spåren av en djup och innerlig kärlek till vårt gemensamma judiska arv, dess poetiska skönhet och kraft inte minst, och visade att där fanns något att älska också för mig”.

    Nu är det vår tur att stanna kvar i vår kallelse och i stillhet och tålamod söka den kärlekens väg genom mörka snår som Gud visat oss i historiens omvälvande skeenden. ”Den som har tro förhastar sig inte” säger profeten Jesaja. ”Jag vill vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs folk, och sätta mitt hopp till honom.” Vi har säkert tider av stora omvälvningar framför oss där också vårt tålamod prövas. Då kan vi få hopp av historiska förebilder som låtit tilliten till Guds kraft leda dem genom mörka epoker. Jesus själv, som i dagens berättelse förbereder sig för sitt livs stora kris, avsäger sig maktens och hjältarnas roll och förklarar sig vara mitt ibland dem som tjänare, trogen sin kallelse.

    ”Må din väg gå dig till mötes

    Och må vinden vara din vän

    Och må solen värma din kind

    Och må regnet vattna själens jord

    Och tills vi möts igen må Gud hålla dig i sin hand.”

    Bön: Gud, du som verkar i historiens skede ge oss mod att motverka alla auktoritära och odemokratiska krafter i vår samtid och låt ditt ljus leda oss framåt. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 37 2022

Bibelmeditation vecka 35 2022

    

 

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 35 2022

Bibelmeditation vecka 27 2022

 

 

 

 

”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet. Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.”

”..`Den av er som är fri från synd skall kasta först stenen på henne´. Och han böjde sig ned igen och ritade på marken… Jesus sade: `Inte heller jag dömer dig… Gå nu och synda inte mer´.” Sak 7:8-10, Joh 8:1-11

Det är minst femhundra år mellan dessa två texter. Sannolikt var Sakarjas ord en välkänd ledstjärna för Jesus. Det finns faktiskt ord och insikter som genom århundraden inte reducerats till ekolali – en meningslös upprepning. Det finns ord vars innehåll istället för att förlora sin innebörd  aktiverar ett underliggande anrop som är tidlöst. Det är en gemensam mänsklig erfarenhet som härstammar från ett inifrån kommande ansvar för skapelsen – en strävan mot kärlek och barmhärtighet. Som om det finns dubbla subjekt, en inlärd attityd och en immanent röst som är orsaken till att vi kan skilja mellan gott och ont, en slags ursprunglig mening. ”Så har Herren Sebaot sagt” säger profeten om denna röst och hänvisar till en grundläggande ordning i skapelsens djup  –  Gud. Kanske var det samma innebörd i Jesus gest när han böjde sig ned och ritade på marken med fingret utan att förklara. Jag vill tolka hans handling som ett meningsbärande tecken på den sanning som ligger dold i skapelsens djup.

Är vårt samvete en sådan meningsbärande tankestruktur eller enbart inlärt beteende? Det kan vi inte veta, men vi vet att när vi skall lära oss att bryta med samvetets normer så krävs en tidskrävande och upprepad avprogrammering. Vi kallar det värnplikt och det innebär att vi under lång tid måste öva förmågan att byta vår upplevelse av den andre som medmänniska mot en fiende som ska dö. Utöver detta programmeras soldaten att lyda en befälsordning som står över alla immanenta morallagar. Men det är inte enbart den medvetet programmerade inlärningen inför militära uppgifter som styr oss, utan hela den diskurs som är vårt samhälles sociokulturella och ekonomiska regelverk. I motsats till denna anpassning talar det ursprungliga samvetet.

Sakarja åberopade skapelsens anrop om omsorg mot de utsatta, invandrare, änkor och faderlösa. Men han upptäckte hur de som lyssnade ”sturskt vände ryggen till och gjorde sig döva” för att slippa höra den lag han åberopade. Gamla testamentets texter är skildringar av hur å ena sidan skapelsens djupaste mening är solidaritet och omsorg och hur å andra sidan människans ovilja att leva i denna gemenskap skapar kaos. Istället väljer vi människor att exploatera naturen och andra människor för egen vinning. Detta utslag av vår fria vilja kanske inte enbart ska ses som en berättelse om ondska utan kan också vara en bärare av  möjligheter. Den som har en fri vilja kan bryta med den själviska böjelsen för att istället leva i omsorg och osjälvisk kärlek.

Den välkände evolutionsbiologen Richard Dawkins som skrev boken ”Den själviska genen” beskrev evolutionsprocessen som bestämd av ”gener” och ”memer” som är självproducerande sociokulturella uttryck. Där tycks det inte finnas plats för naturlig osjälvisk medmänsklighet. Likväl avslutar han andra upplagan av sin bok med ett hoppfullt konstaterande: ”Vi d.v.s. våra hjärnor, är tillräckligt åtskilda från och oberoende av våra gener för att göra uppror mot dem.” Han fortsätter sitt resonemang och avslutar med orden: ”Och det finns inget skäl till att vi inte skulle kunna revoltera mot våra gener även i större skala”. Det finns alltså plats för ett heligt uppror mot vårt själviska beroende av teknisk infrastruktur och ökande behov av energi och konsumtion. Med tanke på de globala resursanspråken och miljökonsekvenserna behöver vi finna Sakarjas perspektiv där vi i första hand visar varandra kärlek och barmhärtighet.

Bön: Gud tala till oss om kärlek och barmhärtighet genom sommarens prunkande generositet! Amen.

Nu under sommarmånaderna tar vi, Arne och Anna som producerar bibelmeditationernas texter, semester. Vi önskar alla läsare en god sommar!

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 27 2022

Bibelmeditation vecka 25 2022

  •  

     

     

     

     

    ”…Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också…” 

    Matt 6:25-30

    För en tid sedan predikade jag om rättvisa. Efteråt påminde mig en god vän om att Olof Palme använde begreppet ”rättfärdighet” som för honom var ett både djupare och bredare begrepp än rättvisa. Ju mer jag tänker på skillnaden ju tydligare blir det för mig att vi inte får tappa bort ordet rättfärdighet. Det påminns vi särskilt om i midsommartiden – denna ljuva sommartid då inte bara kroppen går ut och gläder sig utan också själen påminns om att marken bär Guds gåvor. Att leva i rättfärdighet är att leva i samklang med både naturen och mänskligheten.

    Ordet rättvisa handlar om att fördela pengar och materiella värden mellan människor. Men rättfärdighet har också konnotationer som innefattar bevarandet av vår gemensamma helighet – vårt förhållande till hela skapelsen. I den judiska traditionen utdelas hederstiteln ”rättfärdig bland folken” till icke-judar som riskerade sina liv för att hjälpa judar undan förintelsen, utan penningmässig eller annan vinning i retur. Jag skulle vilja utdela denna hederstitel till alla de forskare och opinionsbildare som sedan den första miljökonferensen i Sverige, för 50 år sedan, har arbetat på att rädda mänskligheten undan det hot som våra värderingar och tekniskt/kulturella levnadsvanor byggt upp. Utan att förringa eller underskatta den oerhörda förbrytelse mot det judiska folket och mänskligheten som förintelsen innebar, skulle jag önska att vi insåg att vi genom likgiltighet för klimatförändringar och kärnvapenhot hotas av ännu en förintelse, nämligen hela  människosläktets.

    Midsommarfirandet påminner oss om den oerhörda tillgång som Gud genom sin skapelse skänker oss. Kanske vår likgiltighet inför klimathotet kan ersättas av beredskap till självuppoffring och sökande efter rättfärdighet. En livshållning i harmoni med himmelens fåglar och markens liljor skulle kunna lära oss att det viktigaste inte är att ackumulera rikedom – ”de sår icke, skördar inte och samlar inte i lador men er himmelske  fader föder dem.” Det viktigaste för oss är att söka ordningen för Guds rike och hans rättfärdighet.

    Vi möter nu dagligen nyheter om Rysslands övergrepp mot det ukrainska folket. Det hänger över oss som ett eko av kolonialismen. Ryssland vill vara ett imperium. Imperier och imperialism har i vår västerländska historia ansetts som en plikt som mäktiga stater har mot sina svagare bröder. Exempel på denna ”plikt” har demonstrerats av USA genom invasionen av Irak med katastrofala konsekvenser och av Kina genom behandlingen av den muslimska befolkningen i Xinjiang. Kolonialväldena under 1800-talet grundade sin makt på tvång och våld och på samma sätt upprätthåller våra dagars imperiestater sitt herravälde: polismannen som torterar misstänkta och soldater som spränger hus och skjuter fångar. Likgiltigheten inför den andres lidande har de gemensamt.

    Imperialismen har alltid två onda sidor: För det första kampen mellan imperiemakterna som givit upphov till två världskrig och nu fört oss in i ännu ett kallt krig. För det andra ockupation av små stater i imperiemakternas intressesfär som oundvikligen innebär användning av våld mot försvarslösa människor. Men vårt skydd och vår trygghet skapas inte av kärnvapen eller något imperiums våldskapital. Tryggheten finns istället i Guds rättfärdighet. Tydligare än någonsin kan vi nu lära oss av liljorna på marken och fåglarna under himlen vad den tryggheten innebär. De vet vem som har alla varelser i sin hand, som Job säger: ”Fråga djuren de kan lära dig, himlens fåglar kan ge dig svar. Fråga markens kryp, de kan lära dig, havets fiskar kan upplysa dig. Finns det någon av dem som inte vet att detta är Herrens verk? Han har alla varelser i sin hand, varje människas ande.” Guds rättfärdighet finns i den harmoni och det liv som skapelsen erbjuder oss och är varje människas rättighet. Men då måste vi avvärja människans skadliga inverkan på klimatet och söka ”hans rike” och ”hans rättfärdighet” i självuppoffrande kärlek till varandra och till allt skapat liv.

    Bön: ”Låt mig få tjäna dig allen, i trohet sann, i kärlek ren, så vill jag mer ej önska.” (Sommarpsalm 200.)

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 25 2022

Bibelmeditation vecka 17 2022

”…Jag är den gode herden och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern…”Joh  10:11-17

Detta är en vacker bild av de mänskliga villkoren. Bilden illustrerar det ärkebiskop Antje Jackelén beskriver i sin påskartikel i Svenska Dagbladet. Hon skriver: ”Människolivets signum är detta fyrdimensionella nät av sammanhang. Gud, skapelsen, medmänniskan, jaget – så är den bibliska ordningsföljden.” Genom bilden av en fårskock lyckades Johannes beskriva denna bibliska ordningsföljd. Det finns en lyhörd relation mellan fadern, den gode herden och fåren. Ibland beskrivs denna relation i form av underkastelse inför en diktatorisk fader som med allsmäktig dominans skapar fruktan och lydnad, men då missar man den intima närhet som ordet ”känner” representerar. Den där möjligheten att inifrån känna igen herdens röst tillkommer inte bara fåren i den egna fållan utan också andra som kan lyssna till hans röst. Det är igenkännandet som håller samman flocken.

I en värld som lärt sig förakta det kollektiva beroendet, delaktigheten i en skapande gemenskap och som bortser från rikedomen i att försaka för andra, öppnar sig ensamhetens tystnad. Det blir en individualistisk ökenvandring utanför den sammanhållande gemenskapen. Förmågan att lyssna efter den gemensamma röst som är mänsklighetens starkaste band förutsätter en trohet både mot det egna jaget och den gemensamma grunden. Det finns i djupet av skapelseordningen ett ständigt gensvar av överflödig kärlek som hela tiden återupprättar liv. Den erbjuder oss att leva i det befriande och gemenskapsskapande sammanhang som den bibliska ordningsföljden beskriver Gud, skapelsen, medmänniskan och jaget.

När vi missar någon av dessa relationer så haltar utvecklingen och obalansen tilltar ända in i förödande krigshandlingar. Det ryska överfallet på Ukraina har åter förändrat verkligheten och förutsättningarna att leva i samförstånd över nationsgränserna. Föreställningarna om en marknadsekonomisk utopi av fred och samarbete var lika naiva som närsynta. Det var inte så världen under det kalla kriget såg ut, en tydlig obalans dominerade istället världsordningen. Den präglades av en ständig kamp om marknader, resurser och makt med upprustning och ständiga krigshot, stay-behind-organisationer, säkerhetspoliser och terroriströrelser som följd. Även i vårt land förnekades obalansen mellan hänsyn till skapelsen, medmänniskan och jaget och det offentliga samtalet slog dövörat till för alla aspekter som närmade sig krigets bakomliggande orsaker. Nu griper rädslan reflexmässigt efter mer vapen och ökad militarisering med historiskt höjda rustningskostnader. Men är verkligen lösningen att lämna över framtiden till militärallianser och vapenlobbyister i en värld där kärnvapen ligger i vågskålen för mänsklighetens överlevnad?

I bilden av en fårahjord, en sammanhållen mänsklighet, finns det bibliska perspektivet med Gud, skapelsen, medmänniskan och jaget som ett svar på den moderna ordningens brist på sammanhang. I en värld som vänder ryggen till medmänsklighet, lider under miljöförstöringens och klimatförändringarnas katastrofala konsekvenser, behöver vi lägga örat till marken och lyssna på den röst som återkallar oss till en levande skapelseordning. ”Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående…”

 

Bön: Tack Gud för att vi kan höra din röst genom skapelsens ordning och dela din vilja att återuppbygga trasiga relationer med ansvar för varandra och skapelsens förutsättningar. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 17 2022