Bibelmeditation vecka 12 2023

Postat den 20 mars, 2023 av Arne

…När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd…” Luk 1: 44-55.

Detta är Elisabets spontana utrop när hon mötte Maria som väntade det barn hon gav namnet Jesus. Kyrkoårets texter går förbi denna vackra bild och erbjuder två alternativa texter, en som handlar om hur graviditeten hade uppkommit och en som innehåller Marias lovsång. Men varför inte ta med Elisabets utrop av förundran. Förundran är nog en av de fina egenskaper som vi tappat bort och det präglar också Marias reaktion: ”Jag har ju aldrig haft någon man…” utbrister Maria när ängeln berättar att hon ska bli havande och föda en son. Jesus blir sedan adopterad och Josef hennes man är den manliga garanten för Marias heder. 

Josefs släkttavla, som Matteus inleder evangeliet med, berättar om många andra kvinnors utsatthet. Tamar vars svärfar tog henne för prostituerad och beordrade att hon skulle brännas innan han förstod att han själv var förövaren och att hon bar på hans eget barn. Då lät han henne leva. Rachav skulle kunna berätta för Maria hur det var att leva som prostituerad och när Ruts israeliske man dog var hon både sårbar och utlämnad.

 Det är ingen småborgerlig idyll med gifta kvinnor och män som Marias släkttavla berättar om. Det är en utsatt skara prostituerade och otrogna hustrur. Vi kan läsa om kvinnornas utsatthet och gränsöverskridande som en blodröd tråd i det dramatiska släktträd som leder fram till ”Jesus som kallas Kristus”. Han som skulle bli världens frälsare har ett släktträd där många kvinnor varit utnyttjade och som själva brutit mot tidens ideal och moral. Det är i denna tillhörighet som den gravida Maria ”funnit nåd inför Gud”. ”Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.”

Det är uppenbart att Gud inte låter sig hindras av en småborgerlig moralism. Men att kvinnorna i den bibliska berättelsen får bära en tung börda på grund av manlig maktutövning är tydligt. Men det är också just genom dem Gud uppenbarar sin vilja i trots mot den mansdominerande kulturen. Den vackra berättelsen om barnet som spritter till i Elisabets mage när hon möter Maria påminner om ytterligare en ny sida av vår begränsande världsbild. Kroppens egen materia rymmer ett eget liv som reagerar på livets helighet.  

Tron på förnuftet och vetenskapen förminskade vår diskurs till materialism och reduktionism: verklighetens inre dimension reducerades till sin yttre objektiva motsvarighet. Man började beskriva världen och människan som en AI- maskin som fungerar efter givna naturlagar. Världen sågs som deterministisk och reducerbar ned till sina sista beståndsdelar. Detsamma gällde människan. Men i en maskin sparkar inga foster till av fröjd. Känsla och andlighet har nedvärderats. Det är dags att byta ut maskinmetaforen för mänskligt liv mot en bredare erfarenhet. I en sådan metafor måste medvetandet få en central och betydelsefull del av vår verklighetsbeskrivning där också heligheten kan rymmas. Kanske är det så att heligheten ligger just i det annorlunda det som i världen blev förtryckt och utrangerat? Kanske är helighetens förändrande kraft det som kan bidra till att bryta förtryckande normer, det som kan bana väg för en värld där det som nu finns i marginalen får stå i centrum – en värld där den siste får bli den förste.

Bön: Gud du som utvalde heliga Maria till bärare av dig själv och lät ett mänskligt foster vittna om livets under, vidga vår tro så att vi kan möta dig i materiens djup. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 12 2023

Bibelmeditation vecka 10 2023

Postat den 6 mars, 2023 av Arne

”…Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp…” Mark 9:14-32

Denna berättelse är en av många där Jesus hjälper en människa i stor nöd. Den utgår från den tidens föreställningar om sjukdomar och deras orsaker. Vi skulle nog beskriva pojkens tillstånd som ett epilepsi-anfall snarare än att han var drabbad av en ”stum ande”. Men det centrala i texten är inte diagnosen eller Jesus som medicinsk botgörare: Hans uppgift i världen är att visa vad Gud är. Därför är det Jesus omsorg om den drabbade pojken som är centralt.

Både Jesus reaktion och förälderns uppfattning om pojkens sjukdom var givetvis ett uttryck för den tidens erfarenheter av denna sjukdom och deras försök att förstå den. Vi som lever nu har en bredare och djupare förståelse av kroppens reaktioner utifrån våra mångåriga naturvetenskapliga och medicinska rön. Men detta förminskar inte textens omskakande budskap om att det finns en djupt liggande generell omsorg som Jesus representerar i sin vilja att hjälpa. Vi ser den också i vår tids mobilisering av människor som hjälper till vid naturkatastrofer. Jesus irriterar sig samtidigt på likgiltigheten och oförmågan hos lärjungarna. ”Hur länge måste jag stå ut med er?”

Vi har kanske svårt att förstå den tidens medicinska diagnoser när vi läser texten. Med all rätt kan vi känna stolthet över den fantastiska kunskap om kroppen och dess sjukdomar som vi har tillägnat oss. Men det ger oss inte en överlägsenhet så vi kan förstå livets djupaste mysterium. Riskerar inte det moderna kritiska förnuftet, som hjälpt oss att avslöja naturvetenskapliga och religiösa auktoriteter, att inskränka tankens frihet? Kanske övermodet i den naturvetenskapliga kunskapssynen i sin tur blir inskränkande och  exkluderande inför mystika erfarenheter av Gudomlig karaktär. 

Jag tror det finns ett  utrymme i vår moderna materialism som kan rymma en förståelse av mystiken i vår mänskliga tradition. Detta utrymme innebär dock ingen acceptans för fundamentalism och sekteristiska föreställningar. Vi kan sluta söka efter orubbliga fundament till vår religiösa tro, de var i första hand en anpassning till en mekanistisk världsbild. Planeten jordens liv såväl som kosmos är i ständig förändring. Alltså kan vi inte finna Gud i orubbliga fundament utan mitt i livets förändringsprocess. Kanske vi ska söka efter ”tecken” på Guds närvaro mitt i livets materiella mysterium? Istället för att söka tröst i tvärsäker dogmatik får vi vända oss till varandra och lyssna på den andres erfarenhet av tillit i förhållande till livets utmaningar. 

När vi tolkar berättelsen om Jesus och den sjuka pojken kan vi se den på olika sätt. Antingen kan vi tro att den innehåller historiska fakta oberoende av skillnaden mellan den tidens och vår tids upplevelse av till exempel sjukdom eller så kan vi betrakta den som ett symboliskt uttryck för djupare moraliska och existentiella sanningar. En tredje tolkning kan göras utifrån Yaleteologen Hans Fries som hävdar att texterna måste förstås som ”texter”. Det innebär att meningen kan sökas i den historia som berättas, i interaktionen mellan karaktärer och händelser i texten. På samma sätt som vi söker tecken på Guds närvaro i vår samtids historia söker vi efter dessa tecken i texten. Där är inga givna fundament eller auktoritära dogmer nödvändiga och Guds vilja, liksom textens mening, går att finna i den verklighet som texten beskriver.

Bön: Tack Gud för att du inte överger oss utan möter oss i den vardag som är våra liv. Amen 

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 10 2023

Bibelmeditation vecka 8 2023

Postat den 20 februari, 2023 av Arne

”Anden drev honom ut i öknen, och han var i öknen fyrtio dagar och sattes på prov av Satan…” Mark 1:12-13

Prövningens stund är temat för denna söndag. I texten står det att det var Satan som satte Jesus på prov. Jag vet inte vad Markus menar med Satan men helt klart var det inte Gud han menade. Vem var det då som satte honom på prov? Någon Satan i betydelsen personlig maktutövare tror jag inte på. Kanske frågan är fel ställd: När vi säger ”vem” så syftar det på någon som med avsikt prövar en annan, vilket ger oss rätt att ställa den som prövar till svars. Men en prövning kan också associeras med en påfrestning och då söker vi inte efter någon som avsiktligt skapar denna. Påfrestningar sker och vi behöver skaffa oss beredskap för att möta dem. Jag tror att det var en sådan beredskap Jesus utvecklade genom att vistas i öknen i fyrtio dagar.

Men frågan om påfrestningarnas orsaker lämnar mej inte. När jag skriver detta strömmar namnen på tidigare okända städer och byar i Turkiet och Syrien förbi genom nyhetsprogrammen. Ebistan, Kahramanmaras, Harem, Pazarcick – tätorter förvandlade till grushögar och gravplatser. 50 000 döda hittills. Jordbävningen är en naturkatastrof av historiska mått där frågan om det finns en barmhärtig Gud tränger sig på. Katastrofen ställer frågor till oss om vår tro men också om vilka vi är och var Gud fanns när katastrofen inträffade. Naturkatastrofer inträffar utan avsikt och vi behöver skaffa oss beredskap att möta dem. Beredskap att möta jordbävningar sker med byggnadstekniskt kunnande och organisation av gemensamt ansvar. 

Det kristna svaret är formulerat på ett kors, en Gud som är närvarande med oss i lidandet. Jesus ställer samma frågor som vi gör när han citerar psaltarpsalmen 22 ”Min Gud min Gud, varför har du övergivit mig?”.Katastrofen avslöjar vår hjälplöshet men visar också på två andra sidor av den verklighet som katastrofen utgör. Den ena uppenbarar en mänsklig beredskap till solidaritet och önskan om att rädda liv: Hjälparbetare och frivilliga från hela världen gräver i rasmassorna för att hjälpa de skadade och instängda människorna. De uppträder som en enad mänsklighet i förhållande till varandra. Den andra sidan avslöjar byggfusk och cynisk hjärtlöshet genom att någon låtit byggherrar köpa sig fria från sitt ansvar att följa byggregler i jordbävningshotade områden. I Jesus erfarenheter från öknen frestades han att själv skaffa sig bröd och makt istället för att följa Guds vilja till gemensamt ansvar för världen.

Prövningens stund är nu. Vi befinner oss i en värld där det ekonomiska och politiska systemet skapat en utsatthet för människor som drabbas av naturkatastrofer. Professor Johan Rockström har tillsammans med kollegor skrivit boken ”En jord för alla” där de redogör för ett forskningsprojekt som visar att mänskligheten balanserar på randen till avgrunden. Flera tippningspunkter där klimatet inte går att vända tillbaka är på väg att passeras. De har också identifierat fem vändpunkter som skulle möjliggöra välstånd för alla på planeten, men det är bråttom och kräver förändringar nu. 

Katastrofen i Turkiet avslöjar vilket val vi människor har. Vi har vilja och förmåga att lindra varandras nöd och vi har kunskaper att mildra effekterna av kommande katastrofer. Men då behöver vi förändra det ekonomiska och politiska systemet från ”vinnaren tar allt”– kapitalismen” till ”En jord för alla – ekonomi”. Det är en praktisk utmaning för ett liv i kärlek och katastrofen kan vara varningsropet som väcker oss till handling. ”Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun”.

Bön: Gud låt Jesus ord om att älska varandra hjälpa oss att söka efter ”en jord för alla”! 

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 8 2023

Bibelmeditation vecka 6 2023

Postat den 6 februari, 2023 av Arne

Sexagesima

”…Inte vill väl ni också ge er iväg?”…  Joh 6:60-69

När Jesus talade med sina lärjungar om inkarnationens hemlighet, att Jesus på något sätt var bärare av gudomlig närvaro, väckte det anstöt hos många av hans lärjungar och många av dem drog sig tillbaka. Det där ämnet väcker fortfarande frågor, vad menas egentligen med texterna om Jesus kött och blod som vi också läser i nattvardsritualen. Behöver vi ha samma associationer när vi hör dessa texter läsas eller kan vi fördra oliktänkande? Om vi inte kan tolerera en mångfald av trosföreställningar förlorar vi kontakten med kyrkans brokiga teologihistoria. 

I de allra första berättelserna handlade mysteriet om Jesus om hur hans kropp kunde ta sig ur graven och bli levande igen. Senare fick Kristi kropp beteckna den kristna gemenskapen, kyrkan, en kroppslighet i form av en gemenskap. Längre fram i tiden, under skolastiken, handlade teologin om metafysiska teorier: hur bröd och vin kunde bli till Kristi kropp. Hela denna utveckling beskrivs av den katolske teologen Henri de Lubacs. Han upptäckte hur Jesuitordens enarådande och ortodoxa spiritualitet hade förändrats inifrån rörelsen själv. ”Den värld de talar om är inte längre den som finns i deras tradition” De tvingades att se på sin tradition och harmonisera den med den moderna världen som höll på att födas och i vilken de levde. 

I frikyrkotraditionen har vi varit rädda för konflikter och särskiljande uppfattningar. Det har gällt att hålla ihop rörelsen och att inte splittras. Det har nog lett till en konservativ tendens i rörelsens teologi. Men likväl har frikyrkornas teologi förändrats genom åren och skapat en fördjupad förståelse av vad teologi och kyrka är och vad de kan vara. En sådan  förändringsprocess har skett i förhållande till det ekologiska tänkandet som nu står i centrum för kristen tro. Det är vad Petra Carlsson i sin nya bok kallar ”Gråstensteologi”. Denna teologiska ansats innehåller både väckelserörelsens betoning av relationer och församlingens betydelse för individen samtidigt som den betonar missionens kosmopolitiska perspektiv med insikten om öppenhetens betydelse för ett internationellt ansvar. Men gråstensteologin är kritisk mot ett begränsande ”vi” som kan leda till en alltför stark individualism och människocentrering. ”Därför skisserar gråstensteologin en tredje väg som ett glokalt teologiskt alternativ, en väg som vidgar det teologiska tänkandet till att innesluta fler än människor, ett alternativ som kan tänka in gossen Gråsten och fröken Granbuske i ett vidgat ´vi´ av liv”. Gråstensteologi införlivar frågorna om klimatförändring och planetära gränser i vårt ansvar.

Det finns alltid de som är rädda när förändringar inom våra trosföreställningar aktualiseras. Det gällde de första lärjungarna och det gäller också i våra trosgemenskaper. Vad kan vi ta in och vad kan vi släppa utan att kärnan i tron förloras. Men i ljuset av teologihistorien med ständiga uppbrott och nya perspektiv är det naturligt att leva i samklang med nya rörelser som betonar Guds närvaro i förändringen, i vardande och tillblivelse. Kyrkans plats är alltid på de utsattas sida, alltid mitt i den komplexa verkligheten – i ständig förändring. Det handlar om att  tillitsfullt söka tecken på Guds närvaro i materien och ett liv i Kristi efterföljelse.

Bön: Tack Gud att vi inte är ensamma om ansvaret i en värld under förändring. Amen.             

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 6 2023

Bibelmeditation vecka 1 2022

Postat den 4 januari, 2023 av Arne
  • …Jesus från Nasaret i Galileen…” Markus 1:9-1

  • Får jag presentera Jesus, som var från Nasaret i Galileen, märkvärdigare än så var det inte. När den här unge mannen kom till Johannes, som predikade bot och bättring vid Jordanflodens strand, lät han sig döpas. Han var alltså en ung människa som i sitt inre hade  en vilja att leva nära Gud. När han efter dopet klev upp ur vattnet upplevde han att han var utvald av Gud. Han bar då på en vision av Guds rike, den som skulle bli hans centrala tema i mötet med andra människor.Jesus förkunnelse om Guds rike är något mycket mer än en idé som i ett tillfälligt historiskt ögonblick känns relevant. Den är ett uttryck för generativiteten, överförandet av en inre disposition mellan generationer av människor och Gud. Hos Jesus kommer den till uttryck i den historiska utsträckningen av Guds oändliga generativa kraft och dess syfte att förvandla mänskligheten till Guds avbild. Men Kristi kropp styrs inte av en suverän och allsmäktig Gud på avstånd från vanligt folk. Jesus är vanlig människa som i fruktan för döden bad Gud att slippa avrättas på korset. ”Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig…”( 1917 års översättning) Kroppen är människans praktiska och konkreta förhållande till andra människor och till det gudomliga, inte bara en biologisk och medicinsk verklighet. Våra kroppar och sociala liv som människor förfuskas i vår individualiserade omvärld. Därför är nattvardsfirandet som gemenskapsmåltid en av vår tids viktigaste liturgier. Där förkunnas vår samhörighet med varandra och med Gud. Den påminner oss också om den generativa kraft som genom en gemensam Gudstillhörighet gör oss till en mänsklighet.I det perspektivet är frälsningen social och kroppslig, inte en privat historia mellan Gud och själen som den blivit i trosrörelsens tradition. Själva syftet med frälsningen är att Gud skall återställa människosläktets enhet. Som professor Ola Sigurdsson skriver: ”Människans synd består i att hon bryter med Gud, men detta uppbrott från Gud är på samma gång ett sönderfall av människosläktets enhet.” Synd kan konkretiseras i enskilda handlingar men består alltid i ett brott mot den enhet som Gud vill skapa mellan människor. Den klimatkris som mänskligheten gemensamt upplever kan inte lösas utan en social jämlikhet och fördjupad samhörighet. Det är den vision som i Jesus förkunnelse omtalas som Guds rike och den är en utmaning för det allt mer individualiserade samhället.Liturgin i nattvarden är alltså inte bara en ensidigt pedagogisk process utan ett sätt att konkretisera en rättvis och lika fördelning av skapelsens gåvor. På samma sätt som Jesus med sin kropp och sitt liv visade Guds vilja så är nattvarden primärt inte en förkunnelse om Gud utan en kommunikation med Gud själv, en handling som förkroppsligar människans relation med Gud och varandra.
  • Bön: Tack Gud för de myriader av tankepartiklar genom vilka vi söker dig och för den allt omfattande kärlek som likt ett kosmiskt hölje omsluter oss alla. Amen.
Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 1 2022

Bibelmeditation vecka 45 2022

Postat den 7 november, 2022 av Arne

 

”Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande…” Luk 12: 35-40

”Snurra min jord och låt mig följa med dig jag är lika hjälplös som du..” Lars Forsells vackra text om planeten jorden ger oss möjlighet att se på vår planet utifrån. Därute i rymden snurrar den vackra blåskimrande jorden som en stjärna. Vi har börjat förstå att vi som människor har ett ansvar för Tellus, vår plats i rymden där flera miljoner arter, inklusive människan, lever sina liv.

Under de många sekler vi har tolkat den här texten har perspektivet på ansvar förändrats.  När Jesus berättade liknelsen om tjänarna i vingården var det deras ansvar för vingården som var i centrum. Under 1800-talet blev vingården uppfattad som nationer för att under 1900-tralet alltmer uppfattas som kontinenter. Vårt politiska ansvar skapade ett EU där nationalismen fick vika för en global tanke. När rymdfararna fotograferat vår planet och klimatförändringarna nu hotar vår överlevnad blir vårt ansvar kosmiskt. Planeten Tellus blir vårt perspektiv, den än så länge enda himlakroppen i kosmos med levande arter som vi känner till.

”Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande” är ett dramatiskt uttryck för beredskapen inför det oväntade. Vi har nu det otroligt stora ansvaret för livets fortbestånd i kosmos, liv som tagit över 4 miljarder år att bildas. Att vi lever i en tidsålder som kallas antropocen påminner oss om det ansvar som hela mänskligheten delar. ”Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande” handlar om människans ansvar för allt levande på jorden.

Planetens historia går att utläsa och just nu orsakar människans sätt att leva ett massutdöende många av jordens arter. Prognosen för den framtida utvecklingen beror i hög grad på hur människan väljer att förvalta jordens resurser. Det går att förändra trenden i det globala utdöendet om vi snarast gör förändringar i vår livsstil. ”Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande…” Vi som delar levnadsvillkor med de rikaste i världen, med djupa kunskaper om vad som sker och enorma rikedomar att sätta in i räddningsarbetet, har ett större ansvar än många andra människor. Nu är inte tid för ökad konsumtion och lyxvaror. Den rike mannens levnadsvanor är i högre grad än de fattiga och svältande människorna orsaken till hotande klimatförändringar. ”Jag vill leva i fred som du. Jag tror på dig jord och jag följer din stjärnas lag. Gärna natt men natt blir kanske dag”.  Nu är förändringens tid, nu är ansvarets tid!  Som Jesus säger :”Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.”

 

Bön: Gud låt oss bli lyhörda för din varnande röst och gör oss beredda att ta det ansvar som vilar på vår samtida mänsklighet. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 45 2022

Bibelmeditation vecka 43 2022

Postat den 24 oktober, 2022 av Arne

 

 

”…Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem…” Hebr. 13:2-3

Jag skulle passera centralens vänthall som vanligt. Men det blev ingen vanlig passage: Under vänthallens väldiga takresning myllrade det av människor med fulla bärkassar, hastigt hopslängda ägodelar i slitna väskor och provisoriska paket med remmar. Jag såg barn som trevade efter händer, mammors ängslan och fäder utan stolthet med flackande blickar. De hade passerat många gränser och vandrat många mil genom Östeuropa och var nu nästan framme. Bland dessa grupper av nykomna flyktingar sprang ivriga diakoner och volontärer med tolkar och rådgivare. De hänvisade de hungriga till en soppservering och några som skulle vidare hjälpte de till rätt buss. Detta var en spontant organiserad men målmedveten aktivitet för att hjälpa flyktingarna som var väldigt många. Jag hade hört talas om denna solidaritetsaktion men inte förstått hur omfattande den var. När jag sakta gick genom hallen tårades mina ögon av rörelse. En hjälparbetare log mot mej och väckte en våg av värme som spred sej. Mitt minne av flyktingar och hjälparbetare finns alltid kvar: Vi liknar varandra. Det finns ingen skillnad, flyktingarna är som vi men på flykt.

Leendet har nu bytts ut mot krass juridik och förslag på förslag radas upp som syftar till att göra Sverige mindre attraktivt att fly till: De permanenta uppehållstillstånden ska dras tillbaka och göras tillfälliga, familjer ska splittras, asylsökande ska placeras helst i låsta flyktingläger, rätten till tolkar och juridisk hjälp begränsas. Och vad menas med ”återvandring för dem med bristande vandel”? Jimmy Åkesson sa: ”Icke-medborgare ska inte förvänta sig samma förmåner som medborgare, och en bra utgångspunkt är att de slipper dö”. Orden träffar som hårda hagel.

De som formulerat alla dessa förslag var nog inte där i centralens stora hall när kärleken överflödade. Men jag tror att dessa politikers verklighet är anpassad efter trollfabrikernas hatideologier. Vårt land som de sista tio åren haft råd att skapa 535 miljardärer och under mycket lång tid levt under en högkonjunktur har nu inte råd att ge flyktingar det som volontärer och hjälparbetare bjöd de nyanlända på i Stockholms Central.

Papporna och mammorna med bylten och gråtande barn i armarna ska nu letas upp och återsändas… Till vad? Afghanistan, Syrien, Ukraina…? Jag känner hur tårkanalerna fylls av vrede. Här ska inte råda någon gästfrihet – nu ska våra gäster, änglar så väl som barn, utvisas till ovissa öden.

Kyrkorna må ha olika gudstjänsttraditioner och teologier men i förhållande till det dubbla kärleksbudet råder samstämmighet. Nu måste kyrkorna samordna sig till en motståndsrörelse! Sofia Camnerin, generalsekreterare på Sveriges Kristna råd skriver: ”Kyrkorna kommer aldrig vika en tum när det gäller det oändliga människovärdet. Kyrkorna fortsätter arbeta för att människors grundläggande behov ska bli tillgodosedda, och arbetar för ett starkt bistånd. Kyrkorna fortsätter arbeta för att välkomna främlingen och visa gästfrihet. Kyrkorna fortsätter arbeta förebyggande i förorter, samhälle och städer…

Tillsammans med många andra goda krafter arbetar kyrkorna för helheten och påminner om vikten av att prioritera grundläggande orsaker till fattigdom och migration där klimatfrågan måste vara högprioriterad….”

Vi behöver inte anpassa oss till en empatilös migrationspolitik, vi kan hålla fast vid en empatisk relation och kräva stöd för aktivt solidaritetsarbete bland dem som behöver vårt bistånd.

Bön: Herre välsigna oss och bevara oss alla. Herre låt ditt ansikte lysa över oss alla, flyktingar och ”svenskar”, och var oss nådig. Herre vänd ditt ansikte till oss och ge vår samhällsgemenskap frid. I Faderns och Sonens och den helige Andens namn. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 43 2022

Bibelmeditation vecka 41 2022

Postat den 24 oktober, 2022 av Arne

 

”…Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!…”

Mark 10: 17-27.

Berättelsen om Jesus möte med en man som ägde mycket pengar väcker frågor om vår tids  religionsutveckling: Just nu är det den karismatiska framgångsteologin som värvar flest anhängare i världen. ”Mycket pengar” blir där en bekräftelse på välsignelse från Gud och är en grundbult i denna teologi. Megakyrkornas spektakelföreställningar innebär en auktoritär påverkan på de människor som deltar. Att kyrkorna har detta inflytande på sina besökare utgör en politisk maktfaktor i auktoritära ledares valkampanjer. Enskilda moralfrågor, som abortfrågan och förnekandet av HBTQ-personers mänskliga rättigheter, blir överordnade alla andra politiska värderingar. Dessa kyrkors stöd till Trump och Bolsonaro är förutsättningen för deras framgångar.

För Jesus var mycket pengar något som istället distanserade den rike mannen från de fattiga. Ojämlikheten var ett hinder för det rike som han kallade Guds. Det är med sorg han konstaterar: ”Det är lättare för en kamel att koma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Mycket pengar förutsätter en motpol av fattigdom, en verklighet som Jesus kunde studera effekterna av i sin omgivning. ”Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen.”

Den som är känslig för konjunkturcykler har länge anat en kommande lågkonjunktur. Ojämlikheten har ökat till osannolika proportioner och välståndet har upprätthållits med lånade pengar. Intresset att förbättra villkoren för fattiga, asylsökande, ensamstående föräldrar och arbetslösa har minskat. Det är också dessa människor som drabbas hårdast av inflation, höjda räntor och höga elräkningar. Vi har alla ett ansvar för denna kapitalistiska ordning – nåden utesluter inte gärningar som tar ansvar för de fattiga! I den antisemitiska retoriken spelas judarnas ”lagiskhet” ut mot den kristna ”nåden”. Detta är en falsk motsättning med rötter i ersättningsteologin. I den judiska traditionen har gärningarnas betydelse accentuerats genom lagen. Marcus Ehrenpreis, rabbin i den judiska församlingen i Stockholm under tiden för förintelsen, förkunnade att Lagen/Läran betydde frihet eller mera poetiskt ”själens fria underkastelse under himmelrikets ok” som Jesus sa: ”mitt ok är milt och min börda är lätt”.

Att bära himmelrikets ok kan inte vara att underordna sig en kontext där mycket pengar är lösningen och de som saknar pengar får skylla sig själva. De ekonomiska strukturer vi har konstruerat är så primitiva att de leder till orättvisor, de är mer ett resultat av vår orättfärdiga girighet än av Guds vilja. När effekterna av vår girighet kommer i dagen beter vi oss som de politiker i valrörelsen som skyllde på de andra – de vi kallar migranter och flyktingar beskylldes för alla möjliga problem i samhället. Istället behöver vi bekänna vår otillräcklighet och respektera varandra i sökandet efter en ny samhällsmodell där vår nästa står i centrum och där vi alla har samma värde.

I vårt samhälle har socialdarwinismen format vår människosyn där vi tänker att rationella individer agerar främst i eget intresse. Men tänk om vi istället skulle uppfatta svampar som de typiska livsformerna – mycel som aktivt känner av och reagerar på sin omgivning. Där finns utrymme för både samarbete och konkurrens. Deras förmåga att tolka andra växters utstrålning gör det möjligt att hantera en rad komplexa bytesrelationer med träden och finna jordens förråd av näringsämnen: En ömsesidighetens lag som överensstämmer med det dubbla kärleksbudet i den judiska och kristna traditionen.

BÖN: Gud, låt din lag och din barmhärtighet leda oss fram till ömsesidighetens rike. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 41 2022

Bibelmeditation vecka 39 2022

Postat den 26 september, 2022 av Arne

 

”…Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min faders ansikte.” Mat 18:7–1

I en valrörelse tävlar ibland politikerna om att framstå som störst och ironiserar över sin motpart för att förminska dennes profil. Till dem och till oss säger Jesus: ”De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.”

Vilka är nu dessa små? I Jesus tal var det konkret ett litet barn som han kallade till sig och ställde i centrum. Kanske syftade han på barnet som den maktlösa lilla människan och barnet i betydelsen det kommande släktet. Den som tar emot ett sådant barn, ger det kärlek och stegvis hjälper det att införlivas med mänsklighetens gemenskap är störst.

Men av valrörelsens huvudteman att döma glömde de flesta politiker barnet och de maktlösa i sin iver att själva bli stora. Då glömde de också att ta ansvar för vår hotade värld och svara på det nödrop som naturen signalerar. De glömde detta trots att en grupp forskare mitt i valrörelsen varnade för att så kallade tröskelpunkter, eller tipping points, kan komma att passeras redan innan uppvärmningen når 1,5 grader. En tröskelpunkt är irreversibel, då startar en oåterkallelig process som fortsätter även om vi lyckas begränsa utsläppen av växthusgaser senare. Om vi inte stoppar denna utveckling drabbas 100-tals miljoner människor. Trots det förekom motstridiga uppgifter som försvårade för väljarna att förstå allvaret.

Nu måste vi sluta slå dövörat till och ha en akut beredskap både som kollektiv och enskilda för att göra osjälviska uppoffringar. Det perspektivet bortprioriterade politikerna i valrörelsen för att själva få briljera och framstå som stora. För den som ville prioritera miljö och klimat, av kärlek till barnen och deras framtid, blev valet svårt på grund av motstridiga larmrapporter som trillade in dagligen. Jag undrar om det inte kan betecknas med Jesus ordval som ”förförelse”.

Jesus liv och ord väcker hoppet om en värld som överskrider system och kalkylering och hans ord kan förstås som ett kall eller ett anrop. Hans berättelse visar att det som händer i centrum ofta döljer den repression av de maktlösa i periferin som pågick då och pågår nu – media uppmärksammar det som händer i centrum men inte i ”Orten”. Valrörelsen borde handlat om vårt ansvar för utanförskapet istället för om gängkriminalitet och reduktionsplikt, om hur våra handlingar drabbar de utsatta barnen, förorternas barn och alla barn som ska ta hand om våra klimatförändringar.

Kanske vår vana att som kristna distansera oss från judendomen och ställa den judiska lagen mot den kristna nåden har fått oss att negligera den frihet som kärleken till nästan rymmer. Ersättningsteologins tolkning att Jesus nåd utesluter den judiska Torah är en villfarelse. Jesus påminner om detta när han blir tillfrågad om det största budet i lagen och hänvisar till Gudskärleken och kärleken till nästan, ”på dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna”. Genom våra val och våra handlingar kan vi ta ansvar för kommande generationer och klimatförändringarna. Det är det budskap som Jesus påminner oss om när han ställs inför frågan om vem som är störst.

Bön: Gud förlåt oss vår ovilja att älska dig och vår nästa och hjälp oss att visa vår kärlek till dem som bäst behöver den. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 39 2022

Bibelmeditation vecka 37 2022

Postat den 12 september, 2022 av Arne

  • ”Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar..”. Luk 22:24-27

    En trollslända flyger i solljuset över trädgårdslandet. Ett ögonblick fullt av evighetens ljus. Det som då väcks inom mig är ett tecken på att en annan värld är möjlig. Mitt i missmodets igenmurade fönster med kriget i Ukraina, hoten mot biosfären, demokratins återtåg och vår egen maktlöshet möts jag av ett skimrande ljus som gör historiens horisont synlig. Genom det yttre och inre bryter en strimma av ljus in i mörkret, en trollsländas sorglösa flykt mot ljuset.

    Jesus är på väg in i den mörkaste tiden av sitt liv, den som slutade med hans avrättning. Hans kamp var en brottning med döden. Han var medveten om den vrede som riktades mot honom och kunde ha flytt ur detta hot men något drev honom att stanna kvar och gå vidare: En kallelse, ett uppdrag, en utmaning. Det var något inom Jesus som fick honom att tro på en framtid, ett ljus bortom dödens tröskel när livet var som mörkast.

    Det fanns en tid när vi människor tröstade oss med att vårt livs innehåll skulle flyta vidare på historiens flod och vara betydelsefullt även om vi försvann in i döden. En självklar förvissning om att livet på jorden skulle fortsätta efter oss. Men idag är det inte längre en självklarhet: Om det inte är ett kärnvapenkrig som gör slut på planetens liv så kan det bli klimatförändringarnas domedag. Var finns trollsländans ljus i detta samtidsmörker?

    Göran Rosenberg citerar Rabbi Marcus Ehrenpreis i boken om dennes obesvarade kärlek: ”De som överleva denna olycksdigra tid, de som helbrägda kunna rädda sig ur de sammanstörtande ruinerna, komma med klar blick, rena hjärtan och oförsvagad tro att delta i uppbyggnaden av en bättre och lyckligare värld”. Citatet är från december 1943 när den judiska värld som Ehrenpreis fötts in i var på väg att förintas i nazisternas krematorier och dödsmaskiner. Att läsa om detta levnadsöde och hans orubbliga tro väcker hos mej en stark känsla av hopp. Det är svårt att föreställa sej mörkare dagar för judendomen än dessa, och likväl sammanfattar Rosenberg Ehrenpreis liv med orden: ”Du lämnade efter dig spåren av en djup och innerlig kärlek till vårt gemensamma judiska arv, dess poetiska skönhet och kraft inte minst, och visade att där fanns något att älska också för mig”.

    Nu är det vår tur att stanna kvar i vår kallelse och i stillhet och tålamod söka den kärlekens väg genom mörka snår som Gud visat oss i historiens omvälvande skeenden. ”Den som har tro förhastar sig inte” säger profeten Jesaja. ”Jag vill vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs folk, och sätta mitt hopp till honom.” Vi har säkert tider av stora omvälvningar framför oss där också vårt tålamod prövas. Då kan vi få hopp av historiska förebilder som låtit tilliten till Guds kraft leda dem genom mörka epoker. Jesus själv, som i dagens berättelse förbereder sig för sitt livs stora kris, avsäger sig maktens och hjältarnas roll och förklarar sig vara mitt ibland dem som tjänare, trogen sin kallelse.

    ”Må din väg gå dig till mötes

    Och må vinden vara din vän

    Och må solen värma din kind

    Och må regnet vattna själens jord

    Och tills vi möts igen må Gud hålla dig i sin hand.”

    Bön: Gud, du som verkar i historiens skede ge oss mod att motverka alla auktoritära och odemokratiska krafter i vår samtid och låt ditt ljus leda oss framåt. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 37 2022