”Nathanael frågade: `hur kan du känna mig? ´Jesus svarade: ` Innan Filippos ropade på dig såg jag dig under fikonträdet´.” Joh 1:47-51
En vardagshändelse som vilken som helst – ett möte mellan två främmande människor i ett ockuperat land. I vår vardag identifierar vi varandra genom en mängd materiella koder: Språk, klädsel, blickar och rörelser är orsaksbundna avtryck av det liv och de samband som gjort våra identiteter tydliga.
De sociala rollerna mäter ut avståndet mellan oss – främlingskap eller klasstillhörighet, uteliggare eller miljardärson. Nathanael blev imponerad över Jesus förmåga att avläsa hans personlighet med en hastig blick och Jesus förklarar vad det var som skedde i deras möte. ”Du tror därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större ting skall du få se.” Det finns en kunskap utöver det synliga som inte kan reduceras till mätbar materia. Vår värld rymmer levande erfarenhet som inte orsakas av mekaniska lagar men ändå ryms i den materiella världen. Tänk om vi, genom att uppfatta världen som begränsad till matematiserbar materia, har krympt vår förmåga att uppfatta världens komplexa rikedom.
Jesus identifierade Natanaels begränsade världsbild och vidgade hans föreställningsvärld med en utopisk bild: ”Jag säger er: Ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över människosonen.” Det var säkert ingen bokstavlig beskrivning av någon kommande händelse utan en poetisk vision av en mycket större verklighet än den som präglade deras vardagliga möte. När Jesus fördjupar betydelsen av detta möte rymmer det en dimension av mänsklig erfarenhet som gäller oss alla.
I en värld där nyhetsflödet domineras av katastrofala väderfenomen och krigsförbrytelser törstar vi efter visioner som kan skapa nya utopier för vår mänskliga samlevnad.
Vi behöver höra politiker som uttrycker något annat än det övermodiga målet att själva erövra hela världen och hänvisar oss till åskådarläktaren utan någon aktiv roll. Vi är trots allt kapabla att tillsammans finna lösningar för en hållbar värld.
Nu behöver vi påminna varandra om att vi är en del av mänskligheten och när flyktingströmmarna på nytt ökar vid våra gränser är det inte ett hot utan ett löfte och en möjlighet. Vi behöver inte välja mellan den självuppgivande medkänslan med alla lidande människor och den främlingsfientliga upptagenheten av rent privata angelägenheter som utesluter asylsökande flyktingar. Vårt moraliska engagemang kan utformas radikalt inom den begränsning som är vår. Mötet mellan Nathanael och Jesus fördjupar världsbilden så vi kan förenas i den samhörighet som går utöver det begränsade värdet av vad två människor kan åstadkomma. Vi kan förenas i en möjlig utopi där gränserna för gemenskap och nyskapande går utöver vår fantasis begränsning och vidgas till en värld där Guds änglar stiger upp och stiger ner över vårt möte.
Bön: Gud hjälp oss att inte fastna i en egotrippad värld utan förenas med varandra i uppgiften att vara en del av din skapade mänsklighet.