Nu är en sorgens tid när trettio års fredsförhandlingar slås i spillror och våldet triumferar med ett gränslöst lidande för den israeliska och palestinska civilbefolkningen. Europa har de senaste åren visat ett tynande intresse för händelserna i Palestina och bär därför en del av ansvaret. Nu bör vi öppna gränserna för flyktingar, bistå med förbön och återuppbyggnad av alla drabbade israeliska och palestinska samhällen. Min bibelmeditation skrevs före krigsutbrottet men är nog ändå relevant.
”Vilket är lättast att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp ta din bädd och gå?” Mark 2:1-12
När Jesus sagt detta säger han också ”stig upp, ta din bädd och gå hem”. Jesus upphäver polariseringen mellan andlig verklighet och den materiella världen, det som sker i den ena sfären påverkar den andra.
Kristna har ofta gjort tvärtom – genom att ensidigt betona den andliga världen har vi blivit likgiltiga inför den materiella världens förhållanden, och personlig pånyttfödelse har framstått som en tillräcklig förutsättning för Guds rike i världen. Genom ”frälsningen” som predikas med karismatisk utstrålning för gigantiska människosamlingar, lockas människor in i dopliturgier där de utlovas evigt liv. Detta evangelikala budskap har sedan knutit an till den judiska förkunnelsen om ”den messianska tiden” och utlovat lösning på alla politiska problem. Den politiker som kan knyta sin politik till dessa massrörelser kan, oberoende av sina ekonomiska och materiella visioner eller tillkortakommanden, finna stöd för sitt löfte om en ljus framtid.
En annan strömning i den västerländska kontexten står statsvetaren Francis Fukuyama för. Han hävdar att den västerländska liberala demokratin är mänsklighetens mål. Därmed har vi nått slutet av historiens ideologiska evolution. Det ger honom rätten att utlova en ljus framtid genom västerlandets överlägsenhet över alla andra religioner och idéer.
Men genom Jesus förkunnelse är sådana utopier och massrörelser missriktade. Jesus knyter ihop det vi vet om den materiella världen med den andliga världens villkor. ”Vilket är lättast” frågar han provokativt och knyter ihop ett andligt påstående med ett materiellt villkor.
Jesus var människa och levde med samma förutsättningar som varje annan människa och hans uppgift var att berätta vad Gud är genom sina handlingar som vi kallar tecken. Hans förkunnelse utformades ju i en judisk kontext och därför kan kanske den judiska traditionen hjälpa oss med kritisk granskning av uttryck som ”den messianska tiden”, ”historiens slut” och ”frälsning”.
En ung judisk tänkare, Franz Rosenzweig, skrev om det messianska hoppet nedgrävd i en luftvärnspostering i Makedonien under första världskriget. Han ville rädda det messianska hoppet i världen genom att befria det från alla förväntningar på historien. Den messianska tiden var enligt honom inte en historisk tid och Guds rike var inte ett historiskt rike utan en gnista i den historiska tiden som kastar ett evighetens ljus över den. ”Evighet är inte en mycket lång tid, utan en morgondag som likväl kunde vara idag”. Hans vision var en i varje ögonblick existerande möjlighet att hävda rätten mot makten. Göran Rosenberg skriver om denna messianism i sin viktiga bok om Marcus Ehrenpreis. Han distanserar sig också i den mot en messiansk impuls som i sionismen lovar just historisk fullbordan av messianska förväntningar. Jesus sammankoppling mellan andlig och materiell verklighet är just ett löfte om det meningsfulla i att hävda rättvisa i en maktfullkomlig värld utan att utlova Guds ingripande handlingar i den historiska tiden.
Bön: Gud förbarma dig över alla lidande i Israel och Palestina och låt ditt ljus bli en gnista av hopp för oss alla i en mörk tid.