”Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken…” Matt 12:15-21
Jesus hämtade inspiration till sin kallelse ur den judiska profettraditionen. Matteus påminner om detta när han citerar profeten Jesaja: ”Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken.”Det är också i anslutning till samma profetkällor som sionismen på 1800-talet formulerade sina nationalistiska idéer om ett nytt Sion, ett Israel, som skulle bli en tillflyktsort för det judiska folket.
I Europa hade stödet för den sionistiska nationalismen sina rötter i skulden över nazismens förintelsepolitik. Europa betalade sin skuld med att offra det palestinska folkets landområden och godkände den engelska kolonialmaktens överlåtelse av Palestina till den judiska nationalstaten. Men denna tolkning av messianismens nya tid var inte självklar för alla judar. Rabbinen Marcus Ehrenpreis motsatte sej dessa nationalistiska tolkningar av messianismen och förstod den istället som en humanitär universalism. Judendomens lagar och regler med rötter i profettraditionen skulle då identifieras som delar av den universella humanismen för att utifrån denna skapa en vision av Gud, människan och världen. I diasporan, bland alla andra folk, skulle då det judiska folkets uppgift vara att hålla profettraditionens globala perspektiv vid liv.
Göran Rosenberg hävdar att i den ehrenpreiska berättelsen var grunden för judendomen inte bara Mose utan också Esra ”den skriftlärde”, som vid återkomsten från Babylonien till Jerusalem ville skapa: ”ett Israel utan kung, utan stat, utan tempel även, som sammanhålles allenast av sin Lära, av sin Heliga Skrift: ej ett folk bland folken, utan något nytt och egenartat som aldrig funnits .” Ehrenpreis varnade också sina samtida när de vände det profetiska ordet ”Icke med härar, icke med makt, utan med anden” till sin motsats, ”Icke genom anden, utan blott med härar och makt”. Men efter nazismens förintelsepolitik blockerades Marcus Ehrenpreis´ globala vision av nationalism, krav på territorium, makt och våld, förtal och förföljelse.
I den kristna traditionen är Jesus bärare av det messianska hoppet om rätt för alla folk. Filosofen Jaques Derrida ser i Karl Marx verk en messiansk anda som han vill bevara ”en viss emancipatorisk och messiansk bekräftelse, en viss erfarenhet av löftet som man kan försöka befria från all dogmatik och till och med från metafysisk-religiös bestämning… denna dröm om en ovillkorlig rättvisa som människan alltid är kallad att förverkliga.” Den kristna tolkningen av messianismen har starka likheter med Ehrenpreis humanitära universalism. Det blir synligt i Matteus beskrivning av Jesus med hjälp av ett citat från profeten Jesaja:: ”Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp.” Vårt hopp finns inte i hämndens makt, imperialismens vapen, kärnvapenhot och strategiska upprustningar. Det finns i rättens seger över förtrycket och tron på barmhärtighetens och nådens Gud.
Bön: Gud, tänd en strimma av hopp i våra klentrogna hjärtan, nu när terror och hämnd förmörkar vår himmel. Amen.