”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” Matt 7:12
Det dummaste jag vet är individualismen för vi är ju hela tiden beroende av alla andra på planeten. När någon blir misshandlad eller torterad är det en människa i mänsklighetens kropp som torteras – det är hela mänskligheten som kränks. Vi är disponerade för att leva i gemenskap, inte ensamma. Människan föds med en inre möjlighet att uppfatta sig själv som del av en större enhet, en mänsklighet. Denna sommar blir vi hela tiden påminda om hur vår gemensamma natur binder oss samman. Det är vår kultur och våra gemensamma beteenden som skapat och fortsätter skapa värmeböljor, översvämningar, bränder, tyfoner och skyfall. När naturen slår på dessa varningsklockor mot vår hejdlösa exploatering missgynnas stora delar av mänskligheten, men för eller senare kommer det att drabba oss alla. Vi är också dåligt skyddade mot ond bråd död, ett faktum som blev tydligt under pandemin som därför skördade onödiga offer. Vi har ännu inte förstått att vi måste göra för andra vad vi vill att de skall göra för oss.
Det viktigaste i den kristna etiken är inte makt eller rikedom utan det vi kallar liv. Detta liv är det förkroppsligade sambandet: Jordens topografi, människor, djur och fauna som upprätthåller planetens fortlevnad. Vad vi gör mot en av de minsta påverkar allt liv i naturen och den universella gemenskap som vi är en del av. Men denna helhet försvinner i samma stund vi försöker dela upp den i partikulära intressen som kön, raser, traditioner eller klaner. Vi ser det i dagens Europa där en glidande utveckling mot auktoritär och nationalistisk politik fördjupar orättvisor och försvårar flyktingmottagandet.
Diplomaten Jan Eliasson beskriver utvecklingen: ”Invandring har blivit en syndabock för mycket som gått fel i samhället. Det politiska livet har låtit detta ske utan ordentlig analys. Sverige skulle stanna utan invandrare. De förtjänar respekt. Många är stolta nya svenskar. Dags på bred front säga Nej till främlingsfientlighet.”
Det är inte ”invandrarna” som dikat ur våtmarkerna, asfalterat åkermark och förorenat luften med jetplan fyllda med semesterfirare i dyrbara flygstolar. Det är våra egna konsumtionsvanor som göder vattnet så att cyanobakterierna förgiftar haven. Allt detta har vi gjort själva. Däremot har människor från andra kulturer lärt oss att man kan leva enkelt, driva pizzerior och närbutiker med låga priser och att mänskligheten rymmer en mångfald av traditioner och uttryck för gudsdyrkan.
När Jesus uppmanar oss till medkänsla och mänsklig samhörighet finns det skäl att påminna oss om hur vi i Sverige behandlar vår nästa när hen kommer som flykting undan krig och svält. Som Jesu efterföljare har vi anledning att ompröva våra individualistiska ideal och protestera mot återvandringspolitik, asylförvaring i afrikanska länder och minskat stöd för asylsökande. Det finns skäl till att plocka fram Paulus brev till Romarna som en ledtråd till ett annat förhållningssätt: ”Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er.”
Bön: Förlåt oss Gud för vår invandringspolitik och hjälp oss att visa våra flyktingar kärlek och omsorg.