Vecka 7 2011
Men glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna. Nu gör jag något nytt. Det spirar redan. Märker ni det inte?
Jesaja 43:18-19.
Reflektion
”Koranen och Bibeln – mot despotism.”
”Kyrkklockor och böneutrop – mot tortyr.”
Från Tahrirtorget i Kairo skallar ropen mot himlen i talkörer som inte bara revolutionerar Egyptens politik utan som också vänder upp och ned på vår världsbild.
Den propagandabild som skulle tjäna syftet att misstänkliggöra muslimerna i Egypten för att västerlandets kristna skulle acceptera diktatur och tortyr, krossas till grus när lyckliga kristna sjunger ”salam” – fred, tillsammans med muslimska systrar och bröder. När prästen läst ur Lukas 4:e kapitel om glädjens budskap till de fattiga och förtryckta bryter de församlade ut i talkören: ”Bröd, frihet, mänsklig värdighet.” Sedan säger han ”I Jesu namn” och ”I Mohammeds namn” och då ropar demonstranterna tillbaka: ”Muslimer och kristna står enade hand i hand.”
Detta händer på Tahrirtorget bara några månader efter det att kyrkan i Alexandria sprängdes och islamisterna pekades ut som skyldiga. En man på Tahrirtorget lägger ansvaret på regimen som försökt splittra folket, men här står de nu enade.
Vem ligger bakom dessa väldiga demonstrationer? Diktatorn försöker identifiera utländska konspirationer, västvärlden fruktar islamister, sociologerna talar om medelklassen och teknikerna identifierar Facebook, Twitter eller internet. Men ingen av dessa faktorer har möjlighet att väcka så många människors beslutsamhet och vrede och ingen av dessa faktorer kan föra så många människor in i en samhörighet.
Förvånade ser vi upp ur våra begränsade perspektiv, därför att vi har glömt eller inte förstått vad det är att vara människa. Det som händer nu har hänt tidigare och går mycket djupare än våra analyser, det som händer nu har hänt långt innan internet, medelklass eller egyptiska brödraskapet fanns i människors erfarenhet. Kravet på rättvisa, rättfärdighet och revolt mot förtryck är själva huvudfåran i de gammaltestamentliga berättelserna.
I de gammaltestamentliga berättelserna är det Gud som är historiens herre. ”Så säger Herren, han som gjorde en väg genom havet, en stig genom mäktiga vatten, han som lät hästar och vagnar och starka kämpar rycka ut; där ligger de och reser sig inte mer, utsläckta som en slocknad veke. Men glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna. Nu gör jag något nytt, Det spirar redan, märker ni det inte?”
Bön
Förundrade och häpna jublar vi över det vi ser. Du som vräker pansar och palats åt sidan för att bereda rättvisans väg, överge inte det folk som söker sin frihet, låt inte tvekan slå dem och låt alla som möter impulsen att låta verkliga ord och råd komma till stöd vara med och bygga något nytt.
Amen