Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare. Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig.
Rom 2: 13-15.
Reflektion
Det som lagen kräver är skrivet i våra hjärtan. Här görs ingen skillnad mellan religiösa eller icke religiösa. Lagen talar till oss alla och för oss samman. Att vara kristen är inte att ha en smitväg undan lagens krav men det är en väg som återupprättar och återför oss i en gemenskap med alla andra människor.
Medan ekonomismens och egocentricitetens företrädare predikar girighet som norm och friar till medelklassens frestelse att i självgod narcissism se om sitt eget hus på bekostnad av det gemensamma, driver oss lagen in i en relation till Gud och medmänniskan. Det är där vi möter möjligheten till det sant mänskliga och den frihet som lägger rädslan åt sidan. Det är denna frihet som driver de Egyptiska människomassorna att dag efter dag demonstrera mot förtryck och tortyr, mot utländska investerare och deras utförsel av profit genom särskilda exportfrizoner och mot en värld där sjuprocentiga tillväxtsiffror blir viktigare än massornas välfärd.
I dag förlamas vi till passivitet inför orättvisor och hotfulla klimatförändringar, ”tankarna anklagar varandra och försvarar sig”. Stormakterna pratar om tillväxt och negligerar sina klimatplikter medan deras enorma militärapparater förbereder en framtid där man för krig mot ”trashanksarméer”. De stormakter som har råd ger sig ut på världshaven med nybyggda flottor för att försäkra sig om uppköp av jordbruksland och naturtillgångar på andra kontinenter. En nyuppväckt nationalism försöker kuppa genom förslag i klimatförhandlingarna som ska kosta dem själva så lite som möjligt.
Klimatförändringar och världssvält, exploatering och förtryck leder ofrånkomligt till ett sammanbrott för vår civilisation, lagens krav är omutligt och inget fagert ”dubbeltal”, att säga ett och göra det motsatta, kan rädda oss.
Det är i denna situation vi får släppa den förlamande skulden , ensamma kan vi aldrig gottgöra detta svek och vända denna skuld. Här kan endast en försonande kärlek frigöra oss till handling. I mötet med den andre är det inte längre makthavarnas och diktatorernas lagar som gäller, här är det som i Guds rike; ”och då skall sådana som är sist bli först, och sådana som är först skall bli sist”. Det är här vi kan förenas med demonstranter och maktlösa, med Gud som delar de förtrycktas lidande och bli en del av en upprättande kärlek..
Bön
Gud, du som upprättar och förlåter, du som återuppväcker de förtrycktas krav på rättvisa och lindrar de föraktades smärta, du som återupprättar de slagna och mättar de hungriga; ge oss nåd att dela din kärlek och att i nåd förenas med dem som söker din frihet.
Amen