”Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer, räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.”
Joh. 20: 27-28
Reflektion
Nyss hade Jesus, enligt Johannes berättelse, sagt till Maria, i ett möte mellan dem, att inte röra vid honom. I mötet med Tomas bryter han själv denna distans då han i omsorg om Tomas säger ”Räck hit ditt finger, här är mina händer…” En kroppslig intimitet mellan två människor som samtidigt är ett möte med en närvarande Gud. Det krävdes inte någon andlig begåvning eller någon speciell botgöring av Tomas. Här mitt i den vardagliga rädslan för ockupationsmakten och den sorgliga saknaden efter Jesus sker mötet mellan två kroppar, som ett bejakande av all kroppslighet. Det är genom våra kroppar vi förhåller oss till varandra och till Gud.
Gud kommer så nära Tomas att hans kropp förnimmer närvaron och utbrister ”Min Herre och min Gud.” Det är omtumlande att Gud, som hoppet om ett liv utanför vårt medvetandes gränser, också är närvarande i det kroppsliga, i det närvarande. Gud som den evigt andre är också där i mötet med den andres kropp. I dessa ömsinta ögonblick förpassas allt vårt förnekande av det kroppsliga till en värld utan tro. Tron, å andra sidan, ser det gudomliga i världen och vår blick omsluter världen i en förening där alla våra erfarenheter skapar nya bilder.
Efter detta möte förändras Tomas och lärjungarnas rädsla till mod och närvaro i världen. Hur skulle den som mött denna närvaro kunna förhålla sig likgiltig för världens lidande eller en utsatt människa. Frågan om kyrkan ska engagera sig i världens frågor har dessa veckor på nytt aktualiserats. Men det är fel fråga, hur skulle hon kunna låta bli? Det är i det kroppsliga, vi möter Gud. När 32 amerikanska kyrkoledare inför en budget som pressar de fattiga in i en ännu större fattigdom deklarerar att en budget är ett moraliskt dokument och moralen avgörs av hur budgeten påverkar fattiga människor, så är det en signal om att kyrkan inte längre tänker tiga inför världens orättvisor. Mötet med den Gud som med sin närvaro helgar varje människoliv driver kyrkan ut till ett möte med de fattiga och där vill den möta Gud.
Kanske var det efter mötet med Tomas som Jesus sa de ord som Tomas senare skulle återge i Tomasevangeliet: ”Den som söker, slutar inte med att söka, förrän han finner, och när han finner, blir han bestört, och när han är bestört, blir han förundrad och han blir kung över allt.”
Bön
Herre, som ditt ljus lägger sig över vitsippornas slarvigt utbredda mantel och skänker åt björkarnas skira grönska dina ögons liv, låt ditt ljus lägga sig också i min kropp och överlämna den till din berusande närvaro och fyllas med kärlek.
Amen