På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid åt er alla”. Sedan visade han sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.
Joh.20:19-21
Reflektion
När Gud ger sig till känna så är det genom den materia vi känner. ”Sedan visade han sina händer och sin sida”. I den värld vi känner och som ändå är så främmande för oss avslöjar sig Gud. Denna enda erfarenhet fick lärjungarna att lämna det reglade rummet och bli Kristi efterföljare. Det finns tillfällen när vi inte förstår vad det betyder, när ångest och bekymmer förkortar vår verklighet till en stympad värld som inte låter oss skymta Gud. Som vår verklighet gäller i dessa ögonblick bara det som på experimentell väg är verifierbart. Men Gud låter sig inte tvingas in i experiment.
Det är då, när vårt liv präglas av gravitationen runt jaget och vår modernitets begränsande realitetsbegrepp samverkar med vår ångestfyllda hopplöshet, som Guds ansikte bryter upp horisonten. Där i mötet med en annan människa upptäcker vi Gud och denna Gud möter oss som ett ansikte. Detta är betydelsen i Jesu liv: att mitt i vår materia, vår ångest och ensamhet öppnas en väg för Guds kärlek. I denna mening blir korsets mysterium ett erbjudande om en verklighet som styrs av andra kraftfält än dem vi känner. Bakom materiens reglade dörrar kommer Gud till oss och överskrider vår horisonts begränsningar.
När jag mitt, i bluesmässan, ännu en gång betraktade Olof Hellströms Kristus över altaret upptäckte jag med vilken oerhörd kraft det kalla stålet stöter upp i Jesus sida med en sådan kraft att tegelväggen rämnar och smulas sönder. När kärleken gestaltas får också lidandet sitt ansikte och bluesen ristar och fördjupar upplevelsen till gränsen av ett tårflöde. När vi låter oss sändas in i världen ska vi möta lidandet, destruktionen, sönderfallet. Dit, just där detta pågår är vi kallade att gå för att hela, kanske med några ord, ett bröd en varm hand. Dit där det pågår ska vi mötas av misstroende, avvisande och död. Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.
Bön
Låt ditt ansikte lysa över oss och sänd oss till ett möte med den som vandrar i mörker. Vänd ditt ansikte till oss och ge oss din frid.
Amen