”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.”
Matt 13:31-34
Veckans reflex:
Jag vill tala till dig som är ledsen, sorgsen över ditt eget och världens tillstånd. Jag vill tala till dig som väntar på den kristallklara dag där flödet inifrån, ömhetens flöde mot dem som behöver dig, ska bryta genom tröttheten och förminska det du räds. Jag vill tala till dig genom dunklet av flyktingströmmar, motsättningar och globalt inbördeskrig. Jag vill tala till dig och viska orden om en surdeg och ett senapskorn, jag vill viska till dig om ett rike som växer inifrån tre mått mjöl eller ur en åker med mörk mylla.
Detta är den djupaste innebörden i Jesus liknelse om senapskornet och surdegen: att ropa ut vad som varit dolt sedan världens skapelse. Det finns en riktning i det kaos som är vårt kosmos, vårt liv och vår samtid. Där finns en surdeg som verkar genom historien och som vi brukar tala om som kärlek. Den finns där inom oss när vi drivs ut i demonstrationståg för fred eller volontärarbete för Romernas bästa. Den finns där när vi klämmer fram några kronor extra till klimatkampanjen. Den finns där när vi ännu en gång lyssnar på den tröttsamma upprepningen av behoven från den hjälpsökande. Den finns där, kärleken till den andre, den finns där inom oss alla. Kärleken som driver oss att göra en massa saker bara för att någon skall bli lugn i ansiktet, bara för att läka den gemenskap som vi alla är en del av.
Liknelsen innehåller bilden av ett senapskorn som när det växer sig stort blir en plats där himlens fåglar kan bygga sina bo. Så döljer sig möjligheten till en annan värld i ett gryende hopp och ett löfte om det som ska komma. En annan värld är möjlig. Det kan vara svårt att se den världen i det kaos som är vår samtid och ändå är den fullt synbar. Inte bara i vår inre värld utan också i det globala scenario som ytligt sett ser ut att gå mot sin undergång.
Michael Hardt och Antonio Negri, två professorer vid två av världens främsta universitet avslutar sin grundliga samtidsanalys i boken ”Multituden” med orden ”Vi kan i dag se att tiden är kluven mellan ett nu som redan är dött och en framtid som redan är levande – och den gapande avgrunden mellan dem växer stadigt. Förr eller senare kommer en händelse att kasta oss som en pil in i denna levande framtid. Detta kommer att bli den verkliga politiska handlingen av kärlek.”
Detta är en anmärkningsvärd sammanfattning i en samtidsanalys där utgångspunkten är att världen sedan en tid tillbaka befinner sig i ett permanent krigstillstånd: grundlagsenliga garantier och skyddsmekanismer har satts ur spel, medborgerliga rättigheter har upphävts och det politiska styret underordnas militära behov. I detta läge talar de båda författarna om ett alternativ till ”Imperiets” maktordning som inte grundar sig på en väpnad revolt utan på en gränslös kraft som kan beskrivas som kärlek. Och dessa professorer är inte uttolkare av Jesus liknelser utan gör en vetenskapligt grundad analys av krig och demokrati i ”Imperiets” tidsålder.
Om man blickar tillräckligt djupt in i historiens skede kan man ana den skapande hand som finns där, en kärlekens möjlighet. Att vi befinner oss i en brytningstid kan var och en se. Kanske också Obamas inledningstal vid klimatmötet i Paris är ett tecken på en ny tid. Som representant för världens rikaste imperium och världens starkaste militärmakt vädjar han till alla, både små och stora nationer om solidaritet och samarbete inför det annalkande hotet mot planetens klimat. Pengarnas och vapnens makt har spelat ut sin roll, nu behövs solidaritet och kärlek. En gemensam riktning och ett hopp. Vad som varit dolt ska bli synligt.
Bön: Gud, du som skapat världen och givit oss nåden att leva – hjälp oss att finna den kärlek som likt surdegen kan förändra allt. Amen.