Veckans bibelmeditation vecka 48 2015

Relief

”Mitt rike hör inte till denna världen….”
Joh. 18:36-37

Veckans reflex:

Det var när Jesus såg sig omkring i Pilatus residens som han konstaterar att hans rike inte hörde till denna världen där makt och rikedom grundade sig på förtryck och vapenhot. Imperiets representant frågade om Jesus var en kung och fick svar utifrån den position Jesus just då befinner sig i som anklagad för uppror. I imperiets värld var det militära vapen som gav makt. Hade Jesus trott på denna maktutövning hade hans lärjungar varit beväpnade. Jesus var inte en rädd person när han svarade Pilatus utan en människa vars erfarenhet  gjorde honom till en jämlike. Hans perspektiv var ”rättvisa, barmhärtighet och trohet” ett perspektiv som inte på något sätt gjorde honom likgiltig eller maktlös inför Imperiets maktutövning.

Jesus ord om ett ”rike som inte hör till denna världen” handlade inte om en metafysisk verklighet, helt utanför vår materiella tillvaro. ”Denna världen” refererar istället till den värld Jesus såg i Pilatus residens. Ett högst konkret påpekande som inte avsåg att referera till något andligt rike eller något rike som väntar på oss efter döden. För Jesus fanns det ingen parallell värld att fly till som kunde göra oss likgiltiga inför den här världens lidande. Däremot har hans efterföljande predikanter utmålat ett kommande liv med gator av guld som lindring för smärtan i det här livet. En teologi som Joe Hill häcklade i sången ”Svarta präster”: ”Du får mat o kamrat uti himmelens härliga stat, svält förnöjd och var nöjd, du får kalvstek i himmelens höjd”

Men ett rike som kännetecknas av rättvisa, barmhärtighet och trohet berör i högsta grad vår materiella tillvaro. Ändå är Guds rike är inte en utopi. Utopier är ofta drömmar om ett rike som passar just mig men betyder undergång för dem som inte delar just mina drömmar. Den enes utopi är den andres apokalyps. Vi ser hur en islamistisk utopi i Syrien gräver ner sina avvikare i massgravar och det är inte första gången det sker i historien. Alla utopier har sina massgravar: Nazismens tusenårsrike, De röda Khmererna i Kambodja och Kulturrevolutionen i Kina, för att nämna några.

Jesus refererar till ett rike som vi alla har erfarenhet av, en sanning som varje människa är en del av. En inre sanning om tillhörighet som utmanar till handling i varje ögonblick. Ett oerhört livfullt och initiativrikt skapande där perspektivet är samhörighet, mångfald och förändring. Världen är en pågående händelse där inga färdiga mallar för en statisk ordning finns. Inifrån varje människa möter oss den sanning som kan bli en skapande process i varje nu, en möjlighet till liv.

Den tyske teologen Dietrich Bonhoeffer hävdar att Jesus inte kom för att ge oss en ny religion, med nya dogmer att anamma, utan för att återföra oss till livet. Ett liv där skapelsens rikedom ger oss möjlighet att leva med olika anspråk och behov, där det sant mänskliga i all sin mångfald förenar oss med det sant gudomliga. En förenande kraft som omfattar oss alla med samma rikedom och väcker viljan till motstånd mot förtryck och orättvisor, mot förstörelse av miljön och påtvingade normer från maktens våld. Så finns det rike som Jesus talade om inte  i en utomvärldslig verklighet eller i en värdslig utopi – Guds rike är nära som en pågående möjlighet i varje människas liv.

Bön: Gud ge oss mod att öppna för ditt skapande liv i den samtid som är vårt ansvar.  Amen.

 

Det här inlägget postades i Bibelmeditation. Bokmärk permalänken.