Bibelmeditation 2:a söndagen i fastan, vecka 8 2024

Matt 15:21-28

”…Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk. Men hon kom och föll ner för honom och sade: `Herre hjälp mig. `Han svarade `Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna` `Nej herre, sade hon, `men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.`…”

Här ekar det av en historisk kontext, ett eko som rullar in över Palestina än i dag och vållar ett outhärdligt krig som nu kan beskrivas som ett folkmord. Under flera hundra år före Jesus liv hade olika folkgrupper levt i området. Gränsdragningarna utgjordes av den makt som olika kungar eller härskare utövade och människor rörde sig sannolikt ganska obehindrat mellan olika riken. I dagens text återspeglas en rivalitet mellan olika folkgrupper som kan vara minnet av forna stridigheter. Texten beskriver hur en kananeisk kvinna sökte hjälp av Jesus som var jude. Hon representerade en folkgrupp som levat där tidigare. 

Av den beskrivna ordväxlingen mellan Jesus och kvinnan förstår vi hur rivaliteten mellan folkgrupper kan leva kvar i århundraden efter krigen. Men vad som också återspeglas är hur Jesus, trots att han uttrycker sig som en person med sin tids främlingsförakt, sätter sig över detta och hjälper kvinnan. Jesus var nog medveten om de villkor som var förbundna med att leva i det utlovade landet: ”En och samma lag skall gälla för er, såväl för främlingen som för den infödde”. För honom fanns visionen av Guds rike där etniska och geografiska gränser spelat ut sin roll. Där Guds barmhärtighet råder ska vi förenas över alla gränser till en enda mänsklighet. 

Konflikt och längtan efter försoning har varit en del av Israels historia alltsedan berättelsen om konflikten och försoningen mellan Isaks söner Jakob och Esau. Vid denna försoning nämns namnet Israel för första gången. Det är förpliktigande för staten Israel att åberopa biblisk historia när man tar detta namn. Dagens Israel motiverar sin existens utifrån den bibliska berättelsen om löftet från Jahve om att leva i det som var Kanaans land. Men de har då också förbundit sig att följa de villkor som den bibliska berättelsen ålägger dem. 

Därför måste Israel upphöra med ockupationen och den etniska rensning som pågår på Västbanken och Gaza. Den nationalism som i dag förgiftar både de israeliska och palestinska folken är helt främmande för den bibliska berättelsen. Där har Israel uppgiften att vara ett tecken för de andra folken genom sitt förhållande till främlingen, änkan och de faderlösa. En enande gemenskap som vittnar om Guds vishet och rättfärdighet.

Det saknas inte heller alternativ till den Israeliska krigspolitiken i den judiska traditionen. Redan innan den israeliska staten bildades i Palestina varnade många judar för konsekvenserna i förhållande till palestinierna. Den judiske rabbinen i Stockholm under andra världskriget, Marcus Ehrenpreis, var en av dem. Han tecknade, med inspiration från profeten Esra, en bild av judendomen som en religion i diaspora: ”Israel utan kung, utan stat, utan tempel även, som sammanhålls allenast av sin lära, av sin Heliga Skrift: ej ett folk bland folken, utan något egenartat och nytt som aldrig har funnits..” För många judar i diasporan är nog detta det enda alternativet.

Den israeliska statens uppkomst handlar dock inte enbart om Guds löften i Gamla testamentet utan också om den moderna kulturens rasistiska antisemitism. Antisemitism och nationalism är två grundpelare i orsakerna till staten Israels bildande. För antisemitismens historia har vi alla ett ansvar, inte minst som kristna då det både i ersättningsteologin (den teologi som menar att kristendomen ersätter judendomen) och hos betydande teologer som Luther förekommer antisemitiska inslag. Det är vår uppgift att göra Sverige till ett gott hemland att leva i för judar såväl som för muslimer och kristna. Förutsatt att vi framgångsrikt kan bekämpa antisemitismen i vår kultur finns det alternativa försoningsprojekt. Geneveinitiativet i Ramallah är ett av dem. En av deltagarna i detta projekt är den israeliska brigadgeneralen Shlomo Brom som efter massakern den 7 oktober säger : ”Israel har två vägar att gå: antingen en tvåstatslösning eller en stat med lika rättigheter för alla invånare…”

Bön: Gud ge oss mod att utrota antisemitismen och ge det judiska folket mod att leva i fred med palestinier som ett tecken på din försoning. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation 2:a söndagen i fastan, vecka 8 2024

Bibelmeditation vecka 6 2024

”Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade.” Luk 18:31-41

Vad var det lärjungarna inte begrep? Jesus hade gjort en sammanfattning av sin livsuppgift och hänvisade till vad profeterna hade sagt om människosonens öde, hans lidande, död och uppståndelse. Av detta begrep lärjungarna ingenting, de såg upp till en person som sa sig vara utsänd av Gud och hade drag av Messias, den som skulle komma som befriare, men som nu antydde att han skulle bli hånad och dödad. ”Vad han menade var fördolt för dem…”

Det var lika svårt för lärjungarna att förstå vad Jesus menade som det är för oss i vår tid att förstå människan Jesus. Vi läser texterna om honom med vår tids mytologiska glasögon och tolkar hans livsgestaltning genom våra utmaningar och tillkortakommanden. Vi kan ibland känna oss som ensamma varelser i en utsatt värld, utlämnade åt en kosmisk och social hemlöshet och bärare av världsångest och livsångest. Naturen kan då upplevas som ett oändligt och lagbundet mysterium utan mening där vi människor lever utlämnade åt varandra i ett hotfullt främlingskap. Då är det lätt att göra Jesus till en flyktväg undan existensens villkor och utmaningar. För andra blir individualismen en flyktväg eftersom den  väsentligen handlar om personens förhållande till sig själv. I besvikelsen över individualismen kan den moderna människan se kollektivismen som en annan möjlig flyktväg, men denna uppmärksammar inte den enskilda människans ensamhet utan fokuserar på samhället. Religion, individualism och kollektivism kan alla ge möjliga flyktvägar för den moderna människans existentiella dilemma. 

Mot dessa flyktvägar ställer Jesus en fjärde väg, den som inte lärjungarna begrep och som även vi har svårt att förstå. Den går från vår ensamhet in i relation till den Gud som vi möter i vår nästa och den kan skapa en enad mänsklighet. Relationen till den andre i kärlek och igenkännande är vägen till den mänsklighet som utgör Guds mångfald av relationer. 

I nobelpristagarens Jon Fosses texter skildras människans existens som en parentes i ett större mer oåtkomligt men ändå nära sammanhang. På samma sätt som hos Kirkegaard blir ögonblicket en del av evigheten, utan början och utan slut. Nuet existerar inte som ett avgränsat fenomen, det finns hela tiden i ett större sammanhang som ett löfte om befrielse ur döden mitt i livet. Jag kan lämna flyktvägarna och ingå i en aktiv beredskap att uppgå i Guds eviga nu, som en fundamental frihet. Med Fosses ord: i ”avskildhet”……”Därbakom är ingenting / och så ljuset”. Med mäster Eckhards ord ”Den som vill höra Guds ord måste helt ha lämnat sig själv.”. Eller med Jesus ord: ”Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta…själ…förstånd och av hela din kraft. Du ska älska din nästa som dig själv…”

Det finns ett samband mellan lärjungarnas oförmåga att förstå Jesus och den blinde man som Jesus hjälpte så att han kunde se.  Inom mystiken är mörker och blindhet inte ett hinder utan förutsättningarna för den som ska se ljuset, den som är blind måste inse vad det är han inte ser. ”Ljuset som Gud är, det lyser i mörkret. Gud är det verkliga ljuset; den som ska se det måste vara blind…”  (Mäster Eckhard)

Tillsammans med den blinde som Jesus återgav synen ber vi: ”Herre gör så att jag kan se igen.” Gud hjälp oss att se dig genom vår nästa och din närvaro bortom det fördolda. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 6 2024

Bibelmeditation vecka 23 2024

”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.” Luk 2:21

När jag skriver detta ligger de mjuka snödrivorna tjockt över grenar och barrträd. Naturen har skapat ett otroligt scenario i det fridfulla landskapet. Utanför all mänsklig kontroll eller initiativ faller oräkneliga snöflingor och ordnar sig i ett skimrande landskap som döljer kalhyggets sår. Jag fylls av en andäktig förundran och tänker att så fungerar nåd – utan all egen förtjänst och kontroll förvandlas det söndertrasade till en helad skönhet. Det som var nådens år 2023 blev ett trasigt och totalitärt år av lidande och sorg med försvårade klimatproblem. Men nu öppnar vi händerna för att ta emot ett nådens år 2024, ännu oformat och med alla möjligheter öppna.

Nåd betyder för mig något givet, en källåder av friskt liv – det som Jesus avser när han citerar Jesaja: ”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga…och predika ett nådens år från Herren”. Nåden är en möjlighet att låta det hända som vi inte kan göra av egen förmåga men får följa med i. Vi söker efter ord och åtbörder som hjälplinor, för under den kontrollerade samhällsutvecklingen öppnar sig framtidens skrämmande djup; politiska hatprojekt, människors ansvarslösa förtal i sociala medier och de auktoritära tyrannernas önskan att dominera världen. Finns det några hjälplinor, någon nåd för oss som vill leva i kärlek med en smula vardaglig omsorg som dagligt bröd?

Kan vi börja vårt nya år i ”Jesu namn” som temat för dagen inbjuder oss till? Namnet Jesus härstammar från namnet Josua som är sammansatt av Jahve, som är Guds namn och Hosea som betyder ”en som räddar, frälser”. Finns det en Gud som hjälper, ett hopp där mörker råder? I djupet av vår materiella värld rör sig nåden som en grund för allt liv, en Gudsnärvaro som vill oss väl. Men i den moderna människans världsbild härskar en konstruerad dikotomi, antingen är världen materiell och utan nåd eller också är den andlig utan att beakta existensens materialitet. Frälsningen väntar då i en annan värld än vår. Men tänk om det finns en annan verklighet än den som ryms i den moderna människans världsbild: En nådens värld som omsluter all materiell mångfald och inkarnerar Gud i mänsklig gestalt mitt i materiens skapande händelser. Jesus – Gud som räddar oss i materiens djup.

Birgitta Trotzig skriver i sin bok Ordgränser: ”Det finns ju alltjämt osedda vrår – universums baksida, det av blick och språk icke-vidrörda i det inte kända, inte förnumna, inte uttalades utmarker.” Där väntar ett nådens år som mer och mer utgår från den andre. Vi vet ingenting om de andra människorna, och vi vet heller ingenting om Gud – vi är hänvisade till att älska genom tro‚ genom mörker. Där kan vi börja luta oss mot nåden, det givna. Från början djupast i känslans inre, i kroppens djupaste förnimmelse och sedan mer och mer i livskampen, det nödvändiga livets kamp för överlevnad. Där kan vi öppna våra händer och låta dem fyllas av Guds närvaro. Liv av liv, kraft av kraft, ljus av ljus inom. Ett nådens år 2024 från Herren.

Bön: Tack Gud för att du genom Jesus visat oss nådens möjlighet till liv och kärlek. Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 23 2024

Bibelmeditation vecka 51 2023

Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar  härskare från sina troner, och han upphöjer de ringa.” Luk 1: 46-55

Maria brister ut i lovsång inför Gud när hon är på besök hos sina äldre släktingar Elisabeth och Sakarias. Det var lite oväntat att hon skulle vara gravid, hur kunde det vara så hade hon tidigare kommenterat ängeln Gabriels besked. Men rent biologiskt var det lika oväntat att Elisabeth som var gammal också skulle vara gravid. Men djupare än vår biologiska kunskap sträcker sig Guds kunskap om vad som är möjligt. Vårt sätt att förstå kausala samband är påverkade av vår världsbild. Men våra standardteorier om kausalitet, med rötterna i upplysningstiden, har sina uppenbara brister. 

Det bedrivs en hel del forskning för att bredda vår förståelse av orsakssamband. Professor och jesuitpater Ulf Jonsson har berättat om denna forskning i sin bok om dispositionalism. Vi behöver inte förstå alla dessa sammanhang för att förundras över skönheten i Marias lovsång. Men kanske en breddad kunskap om orsak och verkan kan göra oss lite mer ödmjuka med förhastade slutsatser om vad som är möjligt för Gud i den fysiska världen. I texten om mötet mellan Maria och Elisabeth berättas det att Gud låtit dem båda bli gravida och oväntat se fram mot att få föda var sitt barn. När Maria brister ut i en lovsång, så är det en lovsång till universums skapare och möjligheternas Herre.

Guds ingripande i historien sker ofta över längre tidsperioder än vad vårt individualistiska tidsperspektiv rymmer. ”Hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte… Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa…” När man är omsluten av en tidsperiod och en heltäckande samtidskultur är det svårt att se den förändringsprocess vi är en del av. Vi saknar ju ett perspektiv utifrån på vår egen epok. Kanske vi gör samma felslut i våra antaganden som Francis Fukuyama (1992) gjorde när han proklamerade historiens slut och att inga nya ekonomiska modeller skulle följa på den rådande kapitalismens. Men den kapitalism han avsåg var själv en del av en förändringsprocess. I Marx 1800-tals teori var mervärde kopplat till en vara i en nationalistisk kontext. Men i dagens finanskapitalistiska ekonomi har den ekonomiska makten infiltrerat alla mänskliga relationer i en global monopolkapitalism bortom nationens gränser och varors värde.  När guldmyntfoten togs bort flyttades makten från mervärdesproduktion och demokrati till finanskapitalet. I denna förändringsprocess har mänskligheten fångats i den globala teknologiska och ekonomiska ordning hon byggt till skydd mot naturens ordning och istället blivit ett hot mot denna ordning. 

Vi behöver en ny tro på att det oväntade, livet självt, innehåller omistliga värden av hopp. Vi behöver kunna bryta den känsla av främlingskap, maktlöshet och identitetsförlust som uppstått. Denna alienation har fjärmat människan från naturen och det oväntade. Istället för tillväxt och ekonomisk expansion behöver vi kunna tro på återväxt och fördelning. Vi behöver en världsbild med rum för det oväntade och en Gud som mättar de hungriga med sina gåvor och skickar bort de som ackumulerat kapital. En ordning där den politiska och ekonomiska makt som bundet livets processer i dödshotande hat och krig frigörs till nyskapande social ingenjörskonst och kärleksfull mångfald. 

Bön: ”Min själ prisar Herrens storhet som störtar härskare från deras troner och upphöjer de ringa”. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 51 2023

Bibelmeditation vecka 49 2023

”…De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig övas för krig…” Mik 4:1-4

Denna söndags gammaltestamentliga text hör till de så kallade ”eskatologiska” texterna – från grekiskans eschatos, ytterst, sist. De beskriver ofta tiden som ett linjärt förlopp och beskriver händelser vid tiden slut eller världens upphörande. Eftersom världen ännu inte har upphört framstår de flesta tidsbestämda förutsägelser om undergången som lite passé.

Inom konservativa evangelikala kretsar i USA har Left Behind-serien av Tim La Haye fått en enorm spridning. Som en av de ledande kristna sionisterna ägnar han sig gärna åt framtidsutsagor, som att Jesus skulle ha kommit tillbaka inom 40 år efter staten Israels tillkomst (alltså 1988). Det här sättet att läsa Bibeln där man lägger pussel av olika verser för att stödja vissa teser och tolkningar har Bernt Jonson beskrivit i sin bok ”Nästa år i Jerusalem”. Dessa tolkningar är inte bara naiva och till synes befängda utan utgör också ett farligt hot i den politiska propagandan.

För att försvara det bestialiska och grymma kriget i Gaza refererar premiärminister Netanyahu till den hebreiska Bibeln och gamla testamentets kontexter. ”Ni måste komma ihåg vad Amalek gjorde mot dej” säger han och tillägger att ”det gjorde vi inte, vi glömmer inte”. Amalekiterna, en nation av nomader, anföll enligt andra Mosebok kort efter Israeliternas uttåg ur Egypten de svaga eftersläntrarna som gick längst bak. I Första Samuelsbokens kapitel 15 segrar Saul stort över amalekiterna men begår misstaget att skona deras konung Agag som sedan förblev en fiende till dess att Samuel högg honom i stycken. Genom att påminna om Amalekiterna försöker Netanyahu rättfärdiga sitt beslut att angripa och helt förgöra palestinierna i Gaza – civila, kvinnor och spädbarn.

Att tolka de bibliska texterna tidsmässigt linjärt är att sätta in dem i vårt försnävade tolkningsperspektiv. Då frestar det oss också att använda ett fundamentalistiskt urval av texter som passar in i vårt syfte och i vår historiska och politiska kontext. Men jag tänker att vi istället för att se de eskatologiska texterna som slutet av en linjär tidsepok kan förstå dem som alternativa möjligheter i Guds skapelse. I en sådan läsning kan också uppmaningen av profeten Mika att smida om vapen till plogbillar bli mindre motsägelsefull och berättelserna om Amalek blir då den uppmaning till kamp mot ondskan som finns i den rabbinska traditionen. 

I den nytestamentliga texten som är föreslagen till predikotext denna söndag talar Jesus om fikonträdet som börjar knoppas som ett tecken på att Guds rike är nära. På samma sätt som vårtecknen inger oss i Norden hopp om nytt liv och sommar kan dessa bibliska tecken vara hopp om en ny tid – en uppmuntran till tro och hopp. ”När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.” Men Jesus varnar också för dem som uppträder under hans namn och vilseleder folk att följa dem. ”När ni får höra om folk och oroligheter, så tappa inte besinningen.” ”Håll er vakna hela tiden  och be att ni får kraft…” För Jesus var bönen ett sätt att behålla fokus där Guds helighet och vilja leder våra tankar och handlingar i väntan på Guds rikes eviga närhet.

Bön: Låt Ditt rike komma! Amen

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 49 2023

Bibelmeditation vecka 45 2023

Så skall ni be: Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma… ” Matt 6:9-15

Innan jag somnar blir jag stilla, vilar ett ögonblick i dagens händelser och överlämnar mig åt den livsprocess som jag är en del av. Mina nära vänner och barn finns där och så finns bönen som inriktar mina tankar på annat än det som är mitt lilla universum. ”Vår Fader, du som är i himlen…”? Men vad menas med ”himlen” – ett annat universum, en annan plats eller bara en annan livsprocess? Bönen uppmanar oss till en relation med Du som är i himlen. Var är Du i det blå himlavalv som för länge sedan har spruckit upp och blivit en kosmologisk gåta? Var i tiden riktar jag min tillit? Fanns Du där i begynnelsen, 13 miljarder år tillbaka i tiden? Var finner jag Dig Fader vår?

Det finns många som utger sig ha svaret på gåtan. De bildar ofta starka organisationer, uppbackade av dem som har råd att betala. Med hjälp av karismatiska ledargestalter som spelar en dominerande roll erbjuds människor ett lockande utbud av andliga och ekonomiska fördelar. Många av dessa organisationer kan inordnas under ”dominionsteologins” breda tak – det är kristna politiska ideologier som försöker skaffa sig makt och vill att ”bekännande kristna”, så kallade ”pånyttfödda”, skall styra nationen. Där ryms ”framgångsteologier” tillsammans med kristen ”rekonstruktionism”,  ”karismatiska och pentekostala megakyrkor”. ”Kingdom now-teologi” och evangelikala ”Trumpister”. 

Dessa har med fundamentalistisk bokstavstro tagit fasta på 1 Mosebok 1:28 där det står att människan skall ”… härska över havets fiskar och luftens fåglar och över allt som lever som rör sig på jorden.” Ur denna uppmaning från skapelsemyten uppfattar de sin uppgift att upprätta ett kristet herravälde på jorden. På samma sätt som i den fascistiska propagandan skiljer man mellan de goda och de onda. De onda ska bort om det så ska ske med våld, som t ex. med hjälp av den paramilitära gruppen Christian Identity. Den kristna högern är också djupt engagerad i upprättandet av USA:s första legoarmé ”Blackwater”. Denna legostyrka, grundad av mångmiljardären Eric Prince, hämtar inspiration och kraft ur den kristna högerns apokalyptiska retorik och har byggt världens största privata militäranläggning. 

Men nu tycker jag att denna symbios mellan politisk makt och evangelikal kristendom har nått sin ände i bristande trovärdighet. För den som förknippar kristendom med Jesus budskap om en kärleksfull Gud som vill att människor också ska vara barmhärtiga mot varandra, framstår konsekvenserna som rakt motsatta. 

Till skillnad från den förtvivlan som finns hos världens fattiga och utsatta är den rika världens  förtvivlan undertryckt. Det finns en självgod tillfredställelse med den välfärd som skapats även om den förutsätter leverans av råvaror och arbete från fattiga länder. I vår tid har klimatkatastrofer, krig och etnisk rensning stört drömmen om en välfärdszon, ett samhälle i fred och materiellt överflöd. Nu måste vår tro också omfatta lidande och förluster, omstörtande dödsbud – korsfästelse. För att möta Vår Fader behöver vi erfarenheten av det hopp somna stiga ur misströstans smältdegel. ”…ingen vet vem sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom sonen och den som sonen vill uppenbara det för.” Här skymtar kanske svaret på frågan var den himmel finns där Gud bor. Tron på Jesus är tron på en Gud som blivit människa, som finns där mitt i den mänskliga ofullkomligheten och lidandet. I solidaritet med den lidande människan möter jag Gud. ”Det är gott att hoppas i stillhet på Herren” Detta och andra liknande ord ur Klagovisorna beskriver en överraskande förtröstan utan att skynda förbi det outhärdliga

Bön: Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 45 2023

Bibelmeditation vecka 43 2023

”Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken…” Matt 12:15-21

Jesus hämtade inspiration till sin kallelse ur den judiska profettraditionen. Matteus påminner om detta när han citerar profeten Jesaja: ”Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken.”Det är också i anslutning till samma profetkällor som sionismen på 1800-talet formulerade sina nationalistiska idéer om ett nytt Sion, ett Israel, som skulle bli en tillflyktsort för det judiska folket.

I Europa hade stödet för den sionistiska nationalismen sina rötter i skulden över nazismens förintelsepolitik. Europa betalade sin skuld med att offra det palestinska folkets landområden och godkände den engelska kolonialmaktens överlåtelse av Palestina till den judiska nationalstaten. Men denna tolkning av messianismens nya tid var inte självklar för alla judar. Rabbinen Marcus Ehrenpreis motsatte sej dessa nationalistiska tolkningar av messianismen och förstod den istället som en humanitär universalism. Judendomens lagar och regler med rötter i profettraditionen skulle då identifieras som delar av den universella humanismen för att utifrån denna skapa en vision av Gud, människan och världen.  I diasporan, bland alla andra folk, skulle då det judiska folkets uppgift vara att hålla profettraditionens globala perspektiv vid liv.

Göran Rosenberg hävdar att i den ehrenpreiska berättelsen var grunden för judendomen inte bara Mose utan också Esra ”den skriftlärde”, som vid återkomsten från Babylonien till Jerusalem ville skapa: ”ett Israel utan kung, utan stat, utan tempel även, som sammanhålles allenast av sin Lära, av sin Heliga Skrift: ej ett folk bland folken, utan något nytt och egenartat som aldrig funnits .” Ehrenpreis varnade också sina samtida när de vände det profetiska ordet ”Icke med härar, icke med makt, utan med anden” till sin motsats, ”Icke genom anden, utan blott med härar och makt”. Men efter nazismens förintelsepolitik blockerades Marcus Ehrenpreis´ globala vision av nationalism, krav på territorium, makt och våld, förtal och förföljelse. 

I den kristna traditionen är Jesus bärare av det messianska hoppet om rätt för alla folk. Filosofen Jaques Derrida ser i Karl Marx verk en messiansk anda som han vill bevara ”en viss emancipatorisk och messiansk bekräftelse, en viss erfarenhet av löftet som man kan försöka befria från all dogmatik och till och med från metafysisk-religiös bestämning… denna dröm om en ovillkorlig rättvisa som människan alltid är kallad att förverkliga.” Den kristna tolkningen av messianismen har starka likheter med Ehrenpreis humanitära universalism. Det blir synligt i Matteus beskrivning av Jesus med hjälp av ett citat från profeten Jesaja:: ”Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp.” Vårt hopp finns inte i hämndens makt, imperialismens vapen, kärnvapenhot och strategiska upprustningar. Det finns i rättens seger över förtrycket och tron på barmhärtighetens och nådens Gud.

Bön: Gud, tänd en strimma av hopp i våra klentrogna hjärtan, nu när terror och hämnd förmörkar vår himmel. Amen.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 43 2023

Bibelmeditation vecka 41 2023

Nu är en sorgens tid när trettio års fredsförhandlingar slås i spillror och våldet triumferar med ett gränslöst lidande för den israeliska och palestinska civilbefolkningen. Europa har de senaste åren visat ett tynande intresse för händelserna i Palestina och bär därför en del av ansvaret. Nu bör vi öppna gränserna för flyktingar, bistå med förbön och återuppbyggnad av alla drabbade israeliska och palestinska samhällen. Min bibelmeditation skrevs före krigsutbrottet men är nog ändå relevant.

”Vilket är lättast att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp ta din bädd och gå?”  Mark 2:1-12

När Jesus sagt detta säger han också ”stig upp, ta din bädd och gå hem”. Jesus upphäver polariseringen mellan andlig verklighet och den materiella världen, det som sker i den ena sfären påverkar den andra.

Kristna har ofta gjort tvärtom – genom att ensidigt betona den andliga världen har vi blivit likgiltiga inför den materiella världens förhållanden, och personlig pånyttfödelse har framstått som en tillräcklig förutsättning för Guds rike i världen. Genom ”frälsningen” som predikas med karismatisk utstrålning för gigantiska människosamlingar, lockas människor in i dopliturgier där de utlovas evigt liv. Detta evangelikala budskap har sedan knutit an till den judiska förkunnelsen om ”den messianska tiden” och utlovat lösning på alla politiska problem. Den politiker som kan knyta sin politik till dessa massrörelser kan, oberoende av sina ekonomiska och materiella visioner eller tillkortakommanden, finna stöd för sitt löfte om en ljus framtid.

En annan strömning i den västerländska kontexten står statsvetaren Francis Fukuyama för. Han hävdar att den västerländska liberala demokratin är mänsklighetens mål. Därmed har vi nått slutet av historiens ideologiska evolution. Det ger honom rätten att utlova en ljus framtid genom västerlandets överlägsenhet över alla andra religioner och idéer.

Men genom Jesus förkunnelse är sådana utopier och massrörelser missriktade. Jesus knyter ihop det vi vet om den materiella världen med den andliga världens villkor. ”Vilket är lättast” frågar han provokativt och knyter ihop ett andligt påstående med ett materiellt villkor. 

Jesus var människa och levde med samma förutsättningar som varje annan människa och hans uppgift var att berätta vad Gud är genom sina handlingar som vi kallar tecken. Hans förkunnelse utformades ju i en judisk kontext och därför kan kanske den judiska traditionen hjälpa oss med kritisk granskning av uttryck som ”den messianska tiden”, ”historiens slut” och ”frälsning”.

En ung judisk tänkare, Franz Rosenzweig, skrev om det messianska hoppet nedgrävd i en luftvärnspostering i Makedonien under första världskriget. Han ville rädda det messianska hoppet i världen genom att befria det från alla förväntningar på historien. Den messianska tiden var enligt honom inte en historisk tid och Guds rike var inte ett historiskt rike utan en gnista i den historiska tiden som kastar ett evighetens ljus över den. ”Evighet är inte en mycket lång tid, utan en morgondag som likväl kunde vara idag”. Hans vision var en i varje ögonblick existerande möjlighet att hävda rätten mot makten. Göran Rosenberg skriver om denna messianism i sin viktiga bok om Marcus Ehrenpreis. Han distanserar sig också i den mot en messiansk impuls som i sionismen lovar just historisk fullbordan av messianska förväntningar. Jesus sammankoppling mellan andlig och materiell verklighet är just ett löfte om det meningsfulla i att hävda rättvisa i en maktfullkomlig värld utan att utlova Guds ingripande handlingar i den historiska tiden.

Bön: Gud förbarma dig över alla lidande i Israel och Palestina och låt ditt ljus bli en gnista av hopp för oss alla i en mörk tid.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 41 2023

Bibelmeditation vecka 39 2023

Nathanael frågade: `hur kan du känna mig? ´Jesus svarade: ` Innan Filippos ropade på dig såg jag dig under fikonträdet´.” Joh 1:47-51

En vardagshändelse som vilken som helst – ett möte mellan två främmande människor i ett ockuperat land. I vår vardag identifierar vi varandra genom en mängd materiella koder: Språk, klädsel, blickar och rörelser är orsaksbundna avtryck av det liv och de samband som gjort våra identiteter tydliga.

De sociala rollerna mäter ut avståndet mellan oss – främlingskap eller klasstillhörighet, uteliggare eller miljardärson. Nathanael blev imponerad över Jesus förmåga att avläsa hans personlighet med en hastig blick och Jesus förklarar vad det var som skedde i deras möte. ”Du tror därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större ting skall du få se.” Det finns en kunskap utöver det synliga som inte kan reduceras till mätbar materia. Vår värld rymmer levande erfarenhet som inte orsakas av mekaniska lagar men ändå ryms i den materiella världen. Tänk om vi, genom att uppfatta världen som begränsad till matematiserbar materia, har krympt vår förmåga att uppfatta världens komplexa rikedom. 

Jesus identifierade Natanaels begränsade världsbild och vidgade hans föreställningsvärld med en utopisk bild: ”Jag säger er: Ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över människosonen.” Det var säkert ingen bokstavlig beskrivning av någon kommande händelse utan en poetisk vision av en mycket större verklighet än den som präglade deras vardagliga möte. När Jesus fördjupar betydelsen av detta möte rymmer det en dimension av mänsklig erfarenhet som gäller oss alla.

I en värld där nyhetsflödet domineras av katastrofala väderfenomen och krigsförbrytelser törstar vi efter visioner som kan skapa nya utopier för vår mänskliga samlevnad.

Vi behöver höra politiker som uttrycker något annat än det övermodiga målet att själva erövra hela världen och hänvisar oss till åskådarläktaren utan någon aktiv roll. Vi är trots allt kapabla att tillsammans finna lösningar för en hållbar värld. 

Nu behöver vi påminna varandra om att vi är en del av mänskligheten och när flyktingströmmarna på nytt ökar vid våra gränser är det inte ett hot utan ett löfte och en möjlighet. Vi behöver inte välja mellan den självuppgivande medkänslan med alla lidande människor och den främlingsfientliga upptagenheten av rent privata angelägenheter som utesluter asylsökande flyktingar. Vårt moraliska engagemang kan utformas radikalt inom den begränsning som är vår. Mötet mellan Nathanael och Jesus fördjupar världsbilden så vi kan förenas i den samhörighet som går utöver det begränsade värdet av vad två människor kan åstadkomma. Vi kan förenas i en möjlig utopi där gränserna för gemenskap och nyskapande går utöver vår fantasis begränsning och vidgas till en värld där Guds änglar stiger upp och stiger ner över vårt möte. 

Bön: Gud hjälp oss att inte fastna i en egotrippad värld utan förenas med varandra i uppgiften att vara en del av din skapade mänsklighet.  

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 39 2023

Bibelmeditation vecka 37 2023

”…Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med…”Luk 10:38-42.

Jesus utvecklade ofta en övergripande systemkritik i sin undervisning. Detta kan vara irriterande för dem som tror sig upprätthålla systemet. Som Marta, som var fullt upptagen och stressad över allt som måste ordnas. På samma vis kan vi uppleva hur det i vår offentlighet finns en växande irritation över dem som vill peka på ett samband mellan miljöförstöringen och kapitalismen. Det är helt i sin ordning att värna om miljön men irriterande med den djupa systemkritik som är en nödvändig utgångspunkt för att ställa om det mänskliga samhället.

Jag minns hur tiden under det sena 1980-talet var berusad av marknadstro och avreglering – en triumftid för dem som trodde på kapitalismen som nyckeln till välstånd och frihet. I dag är denna tro omtvistad: Finanskriserna har ifrågasatt marknadens förmåga att sprida riskerna och fördela välståndet lika till alla. Somliga menar att girighet är orsaken till finanskrisen och att det skulle räcka om vi krävde större ansvarstagande av marknadens aktörer. Det är säkert nödvändigt men det hindrar inte att marknadens värderingar har brett ut sig till livsområden där de inte hör hemma. Vi behöver tänka över vilka värden som utplånas när detta händer. 

Vi måste fråga oss vilka saker som inte kan köpas för pengar. I ett samhälle där allting är till salu blir livet svårare för dem som inte har så mycket pengar att röra sig med. De senaste decennierna har varit särskilt svåra eftersom varufiering har gjort ojämlikheten mer kännbar för de fattiga och medelklassen. Marknadens värderingar kan mycket väl tränga undan andra värden som vi vill värna om. Vi behöver stanna till och fråga oss vad som är viktigast att försvara för att det goda samhället och det goda livet ska växa fram. 

Liksom Marta är vi alldeles för upptagna av allt vi ska ordna med. Vi behöver stanna till och reflektera över vad som bör prioriteras. Orden ”tänkte på” har här innebörden ”att vara dragen från centrum åt alla möjliga håll”. Att återvända till centrum och reflektera över vad som är viktigast är väl om något kyrkans främsta uppgift. Ta till exempel uttrycket, ”det nya normala” som har använts i sommar med avseende på översvämningar och värmeböljor

som tecken på den globala upphettningens effekter. Men det nya normala finns ännu inte i full skala. Det kommer att bli så först när de hittillsvarande utsläppen av växthusgaser har fått sina klimatologiska återverkningar. Ett betydande mått av upphettning och avsmältning  finns redan i systemet – det är utom vår kontroll. Det är morgondagens klimat vi nu måste rädda för våra barn och barnbarns skull.

Den vardagliga berättelsen om Jesus möte med Marta och Maria innehåller en uppfordrande varning. Stanna upp ett ögonblick och fundera över vad som är bäst och vad vi allra mest vill värna om. Tala med varandra om detta i studiecirklar, gudstjänster och politiska möten.

Unna dig ett ögonblick av eftertanke, en tyngdlös rast och ro, njut av vinden som smeker dina kinder och fjällbäckens klara vatten, av allt som blir omskött i det tysta. Unna dig att tro på någons omsorg och tryggheten du behöver.

Bön: Gud, vi överlämnar oss i dina händer och tar emot din skapande trygghet när vi söker mänsklighetens nya vägar.

Publicerat i Bibelmeditation | Kommentarer inaktiverade för Bibelmeditation vecka 37 2023