”Vi spelade för er, men ni ville inte dansa.”
Matt.11: 12-19.

Veckans reflex:

Dansgolvet var tomt, spelmännen lät melodierna klinga i en tom sal men ingen ville bjuda upp den andre till närhet och lek. Ändå kanske  närheten och leken var den hemlighet som kunde lösa vår ensamhet. Så många andra begär stal vår uppmärksamhet att vi inte upptäckte den lätta börda som Jesus ville erbjuda.

Inför Julen talar vi varje år om behovet att vila och att umgås, befriade från konsumtion och julkommersens hysteri.  Just nu håller många av oss på att misslyckas med just detta. Kanske är vårt samhälle så kommersialiserat att vi inte längre kommer ihåg hur vi ger varandra kärlek utan prylar?”

Det påminner om den gamla berättelsen om kung Midas som drömde om att bli rik genom att allt han rörde vid skulle förvandlas till guld. Hans dröm gick i uppfyllelse och myten berättar också om hur maten som han ville äta blev gyllene metall, liksom hans dotter när han omfamnade henne. Denna myt har en del att säga oss i ett samhälle dominerat av konsumtionskrav för att hålla julen – hjulen igång. Som om vår välfärd eller omsorg om varandra var beroende av mängden pengar. Kanske är det tvärtom så att mängden pengar hindrar oss att se vår nästa.

Tidningarna berättar just nu om hur den svenska ekonomin blomstrar och hur  tillväxtsiffrorna ökar och årets BNP är historiskt högt. Likväl resulterar de politiska besluten i att ensamkommande barn får ligga på pappskivor och politikerna anstränger sig för att skrämma bort dem som är på väg till vår gräns för att de kostar för mycket.

Hela vår organisation för flyktingmottagande har brutit samman. EU länderna var ju inte förberedda. De hade ju istället förberett så många hinder för flyktingarna att komma hit och låtit Frontex bevaka Medelhavet. Särskilda paragrafer skulle ju hindra flyktingarna att lämna Italien och Grekland, men så plötsligt lämnade de flyktinglägren i Turkiet och påbörjar en folkvandring genom Östeuropa upp mot det befästa Nordeuropa. Alla barriärer har sopats undan.

Sverige är ett rikt land med en liten befolkning, inte särskilt tätbefolkat. Vore vi lika tätbefolkade som Holland skulle det rymmas strax över 200 miljoner innanför Sveriges gränser. Kanske måste vi berätta för dem som styr att vi nu vill börja en annan dans än den som lurade kung Midas. En dans där girigheten och rädslan får ge vika för viljan att bygga nya städer och byar för dem som fått sina hem bombade.

Mitt liv får sin mening när jag vågar bjuda upp min nästa till den dans där Jesus bestämmer takten och leder mig till andra möten än dem som kommersialismens beräknande tillväxtsiffror tvingar fram. Då  möter jag det gudomliga ursprunget inom mig, som en berusande vandring genom natten i månstrimmans ljus.

Bön: Gud, du som vill inbjuda oss till en dans där vi alla förenas, hjälp oss att släppa rädslan och följa dina steg. Amen.