Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.”
Luk 19:1-10
Efter mötet med Jesus vill tullindrivaren Sackaios göra rätt för sig. Det handlar om pengar och hur vi har fått dem i vår ägo, det handlar också om fördelning av pengar. Det är ett centralt problem i alla samhällen, också i vårt.
Hur kommer det sig att det blivit så sned fördelning så att de flesta är fattiga och några få procent har kontroll över de stora kapitalflödena. Det handlar inte om vilka som arbetar hårdast, de som arbetar hårdast är ofta lägst betalda, utan om kapitalvinster och kontakter. Så var det också på Sackaios tid. Han var tullindrivare och representerade ockupationsmakten. Ju närmare makthierarkins topp man befinner sig ju lättare är det att samla på sig pengar, då som nu. Mäktigast är de som har berikat sig och förfogar över ett stort finanskapital.
De stora samhällsideologierna vill förklara för oss varför det är så och hur man eventuellt kan ändra på förhållandet, åstadkomma det Sackaios bestämmer sig för i mötet med Jesus. Under 60- och 70-talen satte många sitt hopp till marxismen. Sedan förebilderna i de av marxismen inspirerade samhällen gjorde bankrutt avlöstes de av nyliberalismens visioner. Då lanserades en samhällsordning där girighet var drivkraften som skulle maximera kapitalet. Det skulle sedan droppa ner till alla. Men det droppade dåligt och ojämlikheten ökade. Olika filosofiska teorier har avlöst varandra för att avslöja samhällets verkliga natur, modernismen, postmodernismen, strukturalismen, marxismen, liberalismen… När framtiden numera kommer på tal är det oftast i dystopiska sammanhang, framförallt rörande klimatförändringarna och miljöhoten. Många saknar en framtidstro.
Men även om de stora samhällsteorierna ter sig minst sagt problematiska i dag hindrar det inte att vi fortfarande har mycket att lärs oss av dem, inte minst den ibland plågsamma insikten om att det inte finns några enkla lösningar. De enkla lösningarna är livslögner och vi måste istället hantera komplexiteten. Vi måste kanske också skapa nya begrepp och teorier för att begripliggöra det samhälle vi lever i och här kommer berättelsen om Sackaios in i bilden. Den vill visa oss att det finns en kapacitet i varje människa att släppa fram viljan att förändra ett orättvis system. Mötet med Jesus utlöser en kärlek som ser vad som gått snett.
Gud skapade inte himmel och jord, han ”skapar” hela tiden nya förutsättningar. Vi får sätta hoppet till de förändringar som uppstår i konfrontationen mellan det som är och det som kunde vara. Hoppet ligger inte nedbäddat i slutliga teorier utan i beslut om ny handlingsberedskap för att rädda jorden och alla de resurser som den förknippas med: havets rikedomar och jordens gröda, klimat och artrikedom, mänskligt liv och resultatet av mänskligt arbete, forskning och fred. Ingen kan äga den gemensamma naturen, vi är satta att förvalta den och vara medskapande. Att exploatera naturresurser för privat vinning eller privatisera de gemensamma kunskaperna hindrar vårt ansvar att finna vägar för överlevnad. Vi lever i en brytningstid när alla naiva drömmar om den egna rikedomen måste ersättas av ett radikalt annorlunda samhälle. Ett samhälle präglat av genuin demokrati, jämlikhet, jämställdhet och ekologisk hållbarhet. Sackaios frivilliga omvändelse pekar ut vår nödvändiga samhällsförändring.
BÖN: Du som skapar allting nytt skapa i oss en ny samhörighet som speglar din omsorg om var och en av oss.
Amen.