”…Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta…”
Luk. 14: 15-24

Veckans reflex.

Det pågår en fest i världen av aldrig tidigare skådat slag. En oerhörd status- och konsumtionsfest. De som sitter vid de finaste platserna är en handfull människor vars rikedomar är så stora att de flesta av oss inte ens kan veta hur många nollor deras miljardtillgångar innehåller. För att festen ska kunna fortsätta har ett system ordnats där många bereds möjlighet att leva med lånade fjädrar från den stora festens deltagare.

Det är till deltagarna i denna orättvisa fest som Jesus berättar om en inbjudan till en annan fest i Guds rike. Nu är det svårt för den som deltar i den stora konsumtionsfesten att lämna det stora tillväxthjulet, även om alla festdeltagarna inser att förstörelsen av naturens tillgångar och de ökade koldioxidutsläppen från festlokalen skapar ett katastrofscenario. Alla hade någon ursäkt att komma med, En lät hälsa att det numera var vanligt att företagsledningar och VD-ar har tillgång till privatjet. En annan lät meddela att hans rikedomar fanns i Lichtenstein för att skyddas från plundring av skattefogdar. En tredje kunde inte svara på inbjudan för han seglade jorden runt med en yacht.

I Jesus berättelse grips tjänarens herre av vrede när han hör alla ursäkter för att inte vilja komma på festen och sa ”Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar 0ch blinda och lytta…“ Jesus berättelse om Guds rike blir ett utmanande krav på förändring av ett orättvist samhälle. När vi säger att vi är kristna är det denne Jesus vi säger oss tro på, han som ställer till en sådan total oreda i uppfattningen om vad som är ett välordnat samhälle. Vi kan säga att varje försök att förstå vem Jesus var måste ha Guds rike som utgångspunkt. Han predikade inte om sig själv utan om Guds rike.

Inbjudan till Guds rikes fest är riktad till alla, Jesus nämner särskilt och i första hand alla dem som uteslutits genom våra statusvärderingar, de utanförställda som politikerna brukar säga. Jesus menar inte att berömma oss när vi ger romerna en slant i sin mugg eller att inbjuda uteliggarna till julfest en gång om året. Men när slanten och julbordet uttrycker en bekännelsehandling fördjupas innebörden till ett tecken för Guds rike. En bekännelse om att slanten och julbordsmaten tillhör dem lika väl som oss och där avsikten är profetisk som ett krav på förändring. Detta ger oss rätt att tala om Jesus som en befriare. Han lösgör oss från konsumtionens och statussymbolernas skiljemurar och återupprättar varje människas helighet.

 
Guds rike är både något som ska komma och något närvarande, Guds rike är nära. Jesus talar om Guds rike som en beskrivning av mänskliga relationer. Det är inte pengarna, tillväxten eller den tekniska standarden som är det viktigaste utan relationerna mellan människor. När Jesus säger att ”vadhelst ni har gjort mot en av dessa mina minsta det har ni gjort mot mig” så stakar han ut vägen mot Guds rike. Vi är inbjudna till en fest där dem som vi föraktar och talar nedlåtande om, flyktingar och fattiga, handikappade och särbegåvade, sjuka och svaga sitter ”överst vid bordet ”.

Bön

Herre tillkomme ditt rike. Giv oss nåd att göra slut på den fest som förstör våra relationer till varandra och hindrar ditt rike att bli synligt. Amen.