Några stjärntydare kom till Jerusalem och frågade ” var finns judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp…
Matt 2:1-2
Veckans reflex
Det är stjärnklart.
Jag bor i skogen, när det är mörkt ute ser man stjärnorna.
I en stad finns så mycket ljus att det är svårt att se stjärnorna, ljusreklam, gatlyktor de stora skyltfönstren fyller hela rummet med sitt ljus, ett flödande färgspel, men det stämmer inte till eftertanke, inne i dig blir det tyst.
Hos Stjärntydarna Kasper, Melker och Baltsar hade en eftertanke väckts sedan de granskat stjärnhimlens ljus. I mörkret hade de sett ett ljus som fick dem att resa hela vägen från Iran till Betlehem. En glödpunkt hade vaknat i dem som inte det spretiga dagsljuset kunde förvirra.
När det är stjärnklart ute och vi ser upp mot natthimlen anar vi det som är större. Vi bävar inför vårt universum och det som är bortom dessa stjärnors ljusresor fram till vårt ögas pupill.
Berättelsen om julkrubban där man ser ett nyfött barn ligga i krubban är berättelsen om var Gud finns. De där stjärntydarna kopplade också ihop det som är större med det som händer med några flyktingar i ett stall. Hur mycket ljusreklamen än förvirrar oss och hur ensamma vi än är i en av lidande utsatt värld, är det en delad utsatthet. Du är aldrig ensam.
Dietrich Bonhoeffer satt under kriget inspärrad i tegelfängelsets cell 92 i kanten av Berlin. Han kunde inte se natthimlens stjärnor över Berlin, men från den glödpunkt som bilden av en krubba en gång skapat i honom kunde han skapa ny teologi. Han fann nya ord för den erfarenhet han tvingats in i. En frihet som inte murarna råder över, ett stjärnljus som påminner om en gudsnärvaro långt bort frän maktstrukturer och fantasifulla dogmer. En Gud mitt i livet, också när det är som allra mest ensamt.
I en stjärnklar himmel blir du påmind om hur liten du är och omsluten av det som är större.
Man kan skymta en ljuskälla,
skymta den utan att söka,
och framme där,
ett annat universum, ett annat ljus,
tunt och hoppfullt som en strimma av liv.
Också stjärnornas ljusresor
är en del av det flöde som möter oss
från en glödpunkt
utanför klocktiden,
när vi vänder pupillens ljustörstiga
springa inåt.
Bön
Tack Gud att du omsluter oss på alla sidor och låter din glödpunkt bli vårt inre ljus.
Amen.