Jag är det levande brödet, som har kommit ned från himmelen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.Joh. 6:51
Reflektion
Hela symbolspråket i urkristen tid var så fyllt av kroppsliga bilder att det var naturligt att tala om kött och bröd utan att det behövde associera till nattvardsakten. Det historiska, sociala och kroppsliga, är öppet för det gudomliga utan att för den skulle begränsa detta gudomliga till denna verklighet. När Jesus talar om bröd och kött handlar det om hur gudomligt och värdsligt ska förhålla sig till varandra på ett sätt som respekterar både olikhet och samhörighet.
Att äta brödet och att leva i sin kropp är att delta i den lovsång till skaparen som allt liv på jorden delar. Det är en lovsång mer ursprunglig än alla produktionstimmar som människan i ett konsumtionssamhälle värderas till. En blomma prisar Gud genom att vara blomma. Ett barn prisar Gud genom att vara barn och att göra det som är naturligt för barnet, nämligen leka. Men vi blir dagligen påminda om att världen är full av barn som inte leker. De är offer för en förstörelse som ingen enskild människa är herre över.
Vi kan se de runda cirklarna, som utmärker kontaminerat område, runt omkring de havererade kärnkraftverken i Fukushima växa, några kilometer, en mil, tre mil, fyra mil? Det är en förstörelse som inte bara enskilda japaner bär ansvar för, inte ens det japanska folket, vi som byggt upp en konsumtionskultur där produktionstimmar mäter människans värde delar ansvaret för denna kultur.
Vi gläds som människor över livet, över glädjens livsyttringar, och vi sörjer när de förstörs. Det gäller inte bara glädjen över den första blåsippan och ett barns pärlande skratt när det leker utan också tilliten och livsmodet hos en vuxen. När Jesus nu liknar sig själv vid det bröd som bygger upp och bevarar kroppen så färgar det hela vårt liv som kristna. Att ta emot Kristus betyder att bli en del av världen och en del av motståndet mot världens förstörelse när den hindrar barn att leka och blommor att växa. Att leva i frihet är att leva i kärlek och att triumfera när inget hindrar oss. I situationer av djup sorg och lidande kan det låta motsägelsefullt att triumfera, men motsatsen till glädje och triumf är inte lidande utan ond förstörelse och passivitet. Vi lider men vi är inte onda, vi triumferar därför att vi är fria att göra motstånd.
Bön
Gud vi ser hur våren besjunger sitt sjudande liv och dansar över smältande snö,
vi ser hur revolten mot ond bråd död triumferar i upproriska samhällen,
vi ser också Herre hur förstörelsens handlingar lägger en spricka av lidande mot livets glöd.
Herre förse oss med motståndets vilja och hoppets styrka så att vi förenade med dig kan vara fria i kärlek, rättvisa och ödmjukhet.
Amen