Så säger Herren: Handla rättvist och rättfärdigt och rädda den utplundrade ur förtryckarens våld. Kränk inte invandraren, den faderlöse och änkan, bruka inte våld mot dem… Jesaja 22:1-4

Veckans reflex

Det är inte lätt att vara bibeltrogen. ”Handla rättvist och rättfärdigt” och ”Kränk inte invandraren”: det är inte svårt att förstå vad som menas, men svårare att följa. I dagens samhälle är det närmast en revolutionär uppmaning. Ändå så är det inte bland dem som kallar sig bibeltrogna som de revolutionära stämningarna och upproret mot klassklyftorna står överst på dagordningen. Det är oftare så att bibeltrogen förknippas med abortmotståndare och intolerans mot homosexuella, fast det i bibelns värld inte var så vanligt med vare sig abort eller öppet homosexuella. Däremot var fattigdom och förtryck likaväl som invandrare vardagsmat i den bibliska världen.

Motståndet mot fattigdom och förtryck, likaväl som omsorgen om invandraren, är ett genomgående tema i de bibliska skrifterna. Men i den moderna världen är det inte ”inne” att tala om detta. Livsstilsmagasinen är inte fyllda av annonser från Röda Korset eller Rädda barnen, inte heller kan man läsa om hur den nya påven Franciskus besöker fattiga människor i Rom.

I livsstilsmagasinet talar man om hur pappa och dotter delar på 525 kvadratmeter lyx i en villa med influenser från en modearkitekt. Där visas drömmen om det supermoderna huset med sofistikerade finesser. Intresset för konst och antikviteter är något som genomsyrar inredningen uppblandat med samtida vintagemöbler. I livsstilsmagasinen talar man om golf- och tennisbanor och informerar om hotellet där SPA avdelningen förser dig med dryck och en kasse med krämer och hudvårdsprodukter. Där erbjuds lyx blandat med annonser om de nyaste sportbilarnas prestanda som avnjuts nercabbat i sommarsolen.

Den världsvida ekonomiska och finansiella krisen återspeglar samma verklighet som livsstilsmagasinen gör. I de nyklassiska ekonomernas värld betraktas solidariteten med de fattiga som något kontraproduktivt, något som går stick i stäv med finansmarknadernas logik. Livsstilsmagasinen och de nyklassiska ekonomerna vänder sig inte till invandraren eller de som är arbetslösa. De oroas inte av att inkomstklyftorna växer medan inkomsterna för en liten minoritet av mänskligheten ökar exponentiellt. De berörs inte av att majoriteten kämpar för att inte gå under i fattigdom.

Bristen på jämlikhet är inte något tillfälligt misstag. Det är resultatet av en ideologi där marknadens självständighet och makt är överordnad politikernas, för att politikerna inte ska besluta om att rädda den utplundrade och genomföra rättvisa. Det är obekvämt att vara trogen mot en bibeltext och man ska vara försiktig med att tillämpa bibeltexter på det moderna samhället. Om man drar politiska konsekvenser av texten kan det bli motsättningar inom kyrkan. Men i bibelns text finns ingen försiktighet. Där sägs det att den rike mannen ska dela med sig till den fattige och pengar ska fördelas så att de befriar istället för att förslava.

”Handla rättvist och rättfärdigt och rädda den utplundrade ur förtryckarens våld. Kränk inte invandraren, den faderlöse och änkan, bruka inte våld mot dem.”

Bön
Herre, låt mig bringa rättvisa där förtryck råder, låt mig visa respekt mot den som är kränkt och lär mig att dra politiska konsekvenser av vad jag sett.
Amen

…Så gjorde han havet till torrt land. Vattnet klövs, och israeliterna gick torrskodda tvärs genom havet, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor.” Joh. 16:23-33

Veckans reflex

Den som har makt över vattnet har makten också över människornas liv. I de bibliska berättelserna spelar vattnet ofta en avgörande roll. Vattnet är tecken på liv i ett vattenfattigt land. Gud själv beskrivs som en källa med levande vatten. Den är mäktig som kan tämja vattnet så att havet klyvs och låter de flyende israelerna undkomma sina förföljare.

Också i Sverige har vattnet blivit en symbol för makt och herravälde. Kanske är det möjligheten att tämja vattnet som fick det statsägda Vattenfall att drabbas av hybris och köpa upp gigantiska tillgångar av miljöförstörande elkraftproduktion i Europa. Den som hade tillgång till den billiga elförsörjningen från strömmande vatten trodde sig vara odödlig.

I Indien försöker Monsanto med hjälp av Världsbanken att skaffa sig monopol på vattenförsörjningen. Två vattenkulturer står mot varandra: en religiös kultur för vilken vattnet är heligt och en rättighet för alla och en annan Monsantokultur för vilken vattnet är en vara som ett företag äger och som kan mätas i ekonomiska termer.

Nu står en strid mellan dem som anser att vatten är en mänsklig rättighet eller en handelsvara. Vattnet som livgivare är inte bara en symbol i de bibliska berättelserna utan en faktisk verklighet. Utan vatten torkar de nyplanterade tomatplantorna och utan vatten dör livet ut. Makten över liv och död kan inte överlåtas till det globala vattenkotteriet som består av cyniska multinationella företag och mäktiga män i Världsbanken, IMF och WTO. Vattnet får lika lite som livet privatiseras, det är inte till salu.

Porlande källfriskt vatten är en bristvara på samma sätt som ren luft för många är en bristvara. Våra möjligheter att styra över luft och vatten betyder att vi styr över människans rätt till liv och död. Det innebär att makten över de vardagliga livsvillkoren rör vår existens och blir till religiösa frågor. Vattnet är avgörande för människans överlevnad lika fullt som minskade koldioxidutsläpp är en överlevnadsfråga för den planet där vi dricker vatten och andas luft.

Eftersom vatten och luft innebär liv är det ett brott mot mänskligheten att berika sig på det. Vattenbristen i världen och det förorenade himlavalvet är en ekologisk kris med kommersiella orsaker som inga marknadslösningar kan klara upp. Vi behöver återuppliva religiösa begrepp som helighet. Vattnet och jorden, luften och bergen, allt levande som växer är uttryck för det som har blivit oss givet och är heligt. Ingen annan än den som givit liv åt grödan och lärt människan vad helighet är ska äga makt över jord, vatten och luft.

Bön
Herre låt vattnet flöda med liv och kraft till din skapade värld. Hjälp oss rena luften och låt markens gröda ge kroppen läkande kraft så att den stärkt av din nåd får se solen länge till.
Amen

”Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord… Joh. 16:23-33

Veckans reflex

Allt börjar med att lyssna. Massmedia översköljer oss med budskap, ord och meddelanden, fakta och fiktion. Vi har sällan tid att öva oss i lyssnandets svåra konst. Vi hör och noterar och ibland hör vi inte ens, bara vet att något sagts. Men om vi lyssnar uppmärksamt så är den massmediala strömmen full av innebörd.

När nyhetsuppläsaren berättar att ”Mängden koldioxid i atmosfären har passerat en ny rekordnivå, och enligt forskare betyder det att människan håller på att skapa ett förhistoriskt klimat.” ”Rekordnivå” och ”förhistoriskt” klimat. Några ord i en vardaglig nyhetsuppläsning, en bland många andra medan vi fortsätter leva våra liv som om ingenting hänt.

Konsten att lyssna, att göra sig ansvarig, att förstå att vårt sätt att leva innebär temperaturökningar som varar i minst tusen år med havsvattennivåökningar som kommer att fortsätta stiga. Och ju mer vi släpper ut, desto större klimatförändringar blir vi uppbundna till.

Nyliberalerna talar om frihet att välja, vilken valfrihet kommer våra barn att få om vi fortsätter att välja med individualistiska perspektiv och girigheten som ledstjärna? Rekordnivå – aldrig någonsin tidigare har en sådan mätning gjorts. Måste inte denna nyhet rubba alla politiska cirklar och förändra alla politiska program, om vi vill fortsätta att kalla oss ansvariga.

Allt börjar med att lyssna. Jag lyssnade i dag vid ”himmelska fridens bad”, vi kallar vår badplats så, till vinden som krusade en spegelblank sjö och några mörtars tysta genombrott i vattenytan. En stillhet som generationer före mig har varit stilla inför. Allt detta förunderliga liv som står på spel när vår mekaniska girighet hotar det som skapelsens ord till ett lyssnande hjärta förmedlar.

När en människa tror sig veta och slutar att lyssna, bara triumferande predikar sina sanningar är det fara å färde. Oavsett om det är en nyliberalt troende, kristen, muslim eller jude som slutat lyssna är det fara å färde. När fundamentalisternas hårda röst skär genom känsliga trumhinnor finns inte mycket plats för lyhördheten från en viskande Gud.

Då uteblir medkänslan med kommande generationer såväl som empatin med ockuperade folk i vår nyhetsström. Då säger Jesus ”Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord.” Alla, du och jag och alla ska lyssna med hjärtat in i tidens stora ström av nyheter, meddelanden, berättelser… för att höra hans röst. Ibn al Arabi en muslimsk tänkare säger att tron börjar där orden slutar:

”De skriftlärde förmanar oss detta är förbjudet, detta är tillåtet. Aldrig säger dom du är ansvarig för dig själv. Tänk efter själv, vilket koranen uppmanar oss till på varje sida. Att lyssna på dessa lagens väktare får en att tro att mellan Gud och människan finns bara förhållandet mellan herre och slav. Bröder: tron och filosofin börjar där detta förtorkade lagrabblande tar slut.”

Bön
Gud hjälp oss att lyssna till dina viskningar i mängden av ord och händelser.

Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: Välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp… Jeremia 29:11-14

Veckans reflex

Det är länge sedan profeten Jeremia levde, ca 2600 år sedan. Det var en svår tid med ockupation och fångenskap. För de flesta människor så är vår tid också en svår tid med krig och fattigdom, ockupation och dystra framtidsprognoser. Det är lite av ett trotsigt motstånd i Jeremias sätt att tolka Gud när han refererar hans vilja med orden ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp…” Vågar vi ta emot ett sådant budskap trots den pågående militära upprustningen och vapenskramlet i vår närhet och med ett växande klimathot som ingen vill kännas vid.

”En framtid och ett hopp”,den politiker som kunde presentera ett program för detta skulle omedelbart vinna nästa val. Nu är det lite svårare än så när Gud talar, det är inte ett politiskt program som beslutats någonstans långt bakåt i tiden och nu bara väntar på sitt förverkligande. Vårt liv är inte förutsägbart och vår situation liknar mer en huvudperson i Camus litterära verk, än något förutsebart. En person som tycker sig leva i ett land utan nåd, beläget vid världens ände, där det inte finns någon plats för henne. En resa utan slut och utan vila, kommen ur intet och på väg mot intet.

Vår situation kan beskrivas som att försöka hitta en mening i det som inte har någon mening. När människans sökande vädjan möter världens oresonliga tystnad finns det då någon plats kvar för det heliga i den nutida, avsakraliserade tillvaron? En framtid och ett hopp talar inte om en uppenbarelse i det förflutna och inte heller om en händelse vid historiens slut. Människan lever här och nu, inte för något hinsides eller för något kommande, hennes handlingar och hennes lidande rättfärdigas inte av vad som skall inträffa vid historiens slut. Om detta slut vet vi inget.

En framtid och ett hopp handlar om ett förhållningssätt till vårt liv och våra erfarenheter. Livets mening öppnar sig för den som vågar lämna individualism, nationalism, ekonomism och andra cyniska och självtillräckliga ”–ismer” för att istället sluta tiga inför ett barns lidande eller inför de orättfärdiga klyftorna mellan fattiga och rika. Bekämpa lidandet i nuet och våga tro att någon lyssnar på vår vädjan. Gensvaret kommer inifrån ditt hjärta. ”När ni söker mig skall ni finna mig.” Det är Jeremias erfarenhet och det kan bli vår erfarenhet. En livsväg utan stora ord, ej förutbestämd av det förflutna men med en mötande nåd i ditt hjärta.

I trygghet och i dimma
på hemlig stege och av ingen funnen
– o sköna lyckostrimma!
förklädd och nattomspunnen
från huset som låg tyst var jag försvunnen.
(Johannes av korset) .

Bön
Giv oss modet att på okänd stege förenas med den kärlek som förenar oss med din mening.
Amen

… och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. …
Första Johannesbrevet 3: 18-24

Veckans reflex

Det finns så mycket som fördömer oss, får oss att känna att vi inte duger. Vad är författarens ångest inför sina texter eller sång- och musikartistens scenskräck, studentens kramp inför tentamen eller kvinnornas tvekan att gå in i ledande positioner om inte ett inifrån kommande ”du duger inte”. Unga kvinnor med anorexi och tonårspojken med rädsla för sin egen mjukhet bär på ett ”hjärta” som fördömer dem.

Fördömandet, det vi ibland kallar jantelagen, är inget som naturen skapat i oss. Det är en kulturfråga. Det är vi tillsammans som har skapat de kulturella uttrycken som får oss att skämmas över vår kropp, våra tankar och våra behov. När en pastor beskriver homosexualitet som en cancersvulst på samhällskroppen driver han in en stor grupp människor i ett självfördömande mönster. Det är inte länge sedan det fanns samma pastorala fördömanden mot all ung sexualitet. Rädslan för det vi inte kan kontrollera och tränga bort blir till sexualskräck och homofobi.

Att fördöma slöjan på muslimska kvinnor är inget självklart stöd för kvinnorna. Politiska rörelser gömmer sig bakom en förment vilja att beskydda kvinnor som ursäkt för att berättiga smutskastning av muslimer. Sällan hör vi självkritik inifrån kyrkans värld som också den har odlat en hämmande kvinnosyn, t.ex. genom bokstavlig tolkning av Bibeln som resulterat i sekler av kvinnoförtryck. Vad svarar vi de unga män som känner sig vara bibeltrogna när de refererar Paulus ord … mannen är kvinnans huvud: ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen … De gamla texterna i Bibeln och Koranen och uttolkningen av dem i traditionen har legat till grund för marginalisering, självfördömanden och kvinnoförtryck.

Jag är övertygad om att heliga texter kan hjälpa oss att komma i kontakt med den Gud som vill befria och älska oss, återge oss den värdighet som gör att vi revolterar mot förtryck av alla slag. Begränsningarna och marginaliseringen av människor sker med hjälp av skrifter men inte på grund av dem. Den Gud som är större än alla våra traditioner kan tala till vårt hjärta. Det är inte grundläggande vare sig för den kristna tron eller den muslimska att förtrycka kvinnor. Vi ska aldrig låta rasister ta över tolkningen av heliga skrifter och inte heller låta gamla förtryckande mönster återupplivas i texter som inte vill vara en bruksanvisning för livet utan handlar om en närvarande Gud.

Om vårt hjärta har lurats att fördöma den människa vi är skapade att vara så är Gud större än vårt hjärta och förstår allt.

Bön
Tack Gud för den underbara kropp och det kritiska intellekt du skapat oss att leva med. Låt din kärlek, som är större än alla våra kulturella mönster, lära oss att leva i frihet. ”Du är större än mitt hjärta du som allting kan och vet …”
Amen

.Om en människa bär på agg mot en annan, hur kan hon då kräva läkedom av Herren? Hon visar ingen nåd mot sin medmänniska, men när hon själv har syndat tar hon till böner! …
Jesus Syraks vishet 28:3-7

Veckans reflex

Att bära agg mot någon, att hata eller önska misskreditera en annan människa, är något som förgiftar inte bara den andres liv utan också ditt eget. Vredgas inte på din nästa utan glöm andras fel. Det finns genom hela bibeln en försonande och läkande syn på relationer. Vad ger oss rätt att känna agg?

För dem som tror sig veta allt och för vilka den egna världsbilden är den sanna faller sig hatet naturligt. För dem som är rädda för främlingen och ser förändringar som ett hot är hatet en reaktion i försvar. För dem som tror att man kan bedöma en människas handlingar utifrån en av hennes många identiteter döljer sig våldet under en skör yta. Att hysa agg föder våld.

Trots att vi vet allt detta finns det människor som odlar hatet med avsikten att väcka agg mot dem som de inte kan identifiera sig med: främlingen och dem som värnar om främlingens rätt. Vi har fått nya ord och nya plattformar för hatets bärare. Näthatet som genom sociala medier, kommentarsfält och bloggar låter nya och gamla uttryck för hat spridas. Islamofobi, antisemitism, antiziganism och främlingsfientliga myter sprids på nytt. De som vill dela in människor i civilisationer eller efter religionstillhörighet, förminskar människor och nedvärderar i slutänden alla andra roller och egenskaper som gör oss till de komplexa och intrikata sociala varelser som vi är.

Om du inte kan se en människa bakom högen av påbyltade kläder och handen som är utsträckt för att tigga utanför Åhléns, så är det dags att reagera. Om Du inte längre reagerar på nyheten att politikerna tänker kriminalisera tiggeri igen och att utvisningarna av apatiska barn på nytt tillämpas, då är det dags för eftertanke. Om du inte tycker att den ekonomiska krisens offer i Grekland, Spanien och runt om i världen är vårt bekymmer, så länge våra banker klarar sig, då är det dags att fundera över din egen sårbarhet.

Att känna agg och att hata är ett sätt att inte visa nåd mot sin medmänniska. Att tala om ”civilisationernas kamp” och att uppfatta den nationella identiteten som något som måste bevaras är ett annat sätt att skapa en konflikt. Den artificiella förminskningen av människor till en enda identitet skapar ett vi och ett dom. Den reduktionistiska beskrivningen av Sverige som ett kristet land får ett varmt mottagande av de sekteristiska rörelserna bakom extremnationalistiska eller rasistiska nätbloggar. Tankar, ord och texter vilar inte i ett tomrum. De påverkar i hög grad samhällstänkande, politiskt handlande och offentliga åtgärder.

Bön
Ge oss ett synfält där sinnet inte klyvs av en horisont som skiljer oss från Grekens torgstånd, den vräkningshotade mamman i Spanien, de rumänska zigenarna utanför Åhléns eller de syriska barnens kamp för en kaka bröd.
Amen

.Jesus sade ”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren…”
Joh. 10:11-16

Veckans reflex

Vad var det Jesus ville säga med sin bild av herden? Det finns anledning att ställa frågan i en tid när vi helt saknar herdar och när herdens sätt att fungera inte hör till gemene mans erfarenhet.

Vår patriarkala och auktoritära fostran gör att vi ställer frågan med fokus på en envägskommunikation från Jesus till lyssnaren. Hur vill han påverka oss? Men kanske ett mer feministiskt och empatiskt förhållningsätt skulle få oss att fråga vad det är för ett behov Jesus har sett hos lyssnaren och som han bemöter med herdebilden? I de olika perspektiven framkallas olika egenskaper i herdebilden. I det förra perspektivet handlar det om underkastelse, herden som leder den underdånigt lydiga flocken. I det andra perspektivet kommer samspelet fram mellan herden och fåren. De som hör och känner igen herdens röst, de som är en flock därför att de har behov av närhet till varandra och den röst som samlar dem.

Vårt samhälle domineras av ett allt mer individualistiskt perspektiv som ställer allt högre krav på solonummer i karriären. Samtidigt driver ensamheten allt fler unga människor in i depression och självmordstankar. Men vårt behov av gemenskap, närhet och att vara en del av ett större skeende har inte blivit mindre, även om de kollektiva behoven kan kännas generande omoderna. Tänk om vi i högre grad skulle betrakta vår roll som människa inifrån, och erkänna vårt behov av närhet och gemenskap?

Man kan leda ett företag genom en klassisk kommandolinje där ordergivningen sker uppifrån och ner i organisationen, en katederpedagogik som sätter betyg och klassificerar alla individer i varje moment. Ett hämmande kontroll och övervakningssystem som straffar mer än det inspirerar och frigör. Men det finns också andra organisationsformer som tar vara på den enskildes vilja till skapande ansvar, en vilja att befria den enskildes skaparförmåga och vilja till kunskap.

Jesus ville vara den gode herden som känner sina får. En herde som med empatisk kärlek möter den som har behov av gemenskap. Han bjuder in till en bordsgemenskap där brödet och vinet delas lika och alla blir ett i hans kärlek. Så vill också kyrkan och församlingen vara en plats där alla blir sedda och där behovet att bli erkänd och bekräftad tillfredsställs. Ett löfte om att leva i gemenskap med synfält långt bortom ögats räckvidd och den egna fållans gränser.

Bön
Våra behov av varandra, o Gud, är större än någon självrannsakan kan avslöja. Våra behov av närhet och att få bryta in i någon annans rörelsemönster för att bli del av ett sammanhang kan bara du tillfredsställa. Gör oss, O Gud, till ett med din kärlek och ditt outgrundliga uttryck och låt ditt ansiktes drag lysa in i vårt mörker.
Amen

…Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Hans bud är inte tunga…
1:a Joh. 5:1-5

Veckans reflex

… man kan nog möta Gud fler än en gång i livet… orden kom från en vän som reflekterade över en upplevelse som hade inympat glädje i en annars tung dag. Att möta Gud är att för ett ögonblick uppleva verkligheten i hela sitt djup, ett utvidgande av verklighetsupplevelsen. Upplevelsen av det oerhörda att mitt liv har en mening är det ytterst gudomliga.

Att hålla hans bud är inte uttryck för att hålla något slags regelverk men att leva med den kärlek som möter oss genom allt, genom natur, genom historia, genom den vardag som möter oss var dag. Att just denna dag är infogad i en händelse som är Guds handlande genom världen. Hans bud är inte tunga. Att leva i kärlek är att leva med något som bär – spår av det vackra som får värmen att sprida sig i kroppen.

I Dostojevskijs roman Bröderna Karamazov finns en beskrivning av hur Aljosja, som tidigare tänkt sig att bli munk, plötsligt vänder helt om och går ut ur cellen där han vakat över en död: ”Han stannade inte ens på trappan utan gick hastigt ner. Hans själ var så fylld av glädje och hänförelse att den törstade efter frihet, vidd och rymd. Ovanför honom välvde sig den vita oändliga himmelska kupolen fylld med stilla strålande stjärnor.” Han omfamnar marken och gråter av glädje, bakom sig lämnar han det inåtvända livet som inte passade honom.

Att möta Gud är att möta verkligheten i all sin komplexitet. När man möter vinternattens skönhet över hönshustaket är det inte naturen som är det gudomliga utan det andra som skymtar genom naturen. Så kan också mötet med en annan människa eller en glödande text vara som ett Guds spår. Ett gammalt judiskt talesätt lyder: Jag ger dig en miljon om du kan säga var Gud finns – och jag ger dig två miljoner om du kan säga var han inte finns.

Därför behöver vi inte gå till en annan plats, en annan tid, för att möta Gud. Att hålla hans bud gör vi bäst i vårt livs vardag. Att bygga ett hem, att laga en måltid, att i omsorg säga uppmuntrande ord, läsa en politisk artikel, i hast sy fast en knapp i barnets tröja på väg till dagis… Detta är kärleken till Gud. Vi behöver inte vara till lags eller accepterade, vi behöver inte ens söka förklara allting för att hålla hans bud. Vi får leva vårt liv i kärlek och genom kärlek, ta emot och ge av det oföränderliga mysteriet.

Bön
Kom du som väckt min längtan efter mening, kom du som blivit min längtan och uppfyll mig med verklighet så att jag kan se ett ljus av mening i mina vardagars viktiga händelser.
Amen

Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. …”Var inte förskräckta, ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått han är inte här
Mark 11:1-11

Veckans reflex

Vi är egendomligt inlåsta i våra föreställningar om världen, livet och döden. Detta trots att dessa föreställningar hela tiden är föremål för förändringar. Våra föräldrars tankar om stjärnhimlen och kosmos utsträckning är i dag förlegade föreställningar som av oss känns begränsande och lite primitiva. Det problematiska med våra föreställningar om världen är att dessa föreställningar hindrar oss att se det som inte förklaras av våra begränsande världsbilder.

Ibland har kristen förkunnelse utformats som om vi befann oss utanför våra världsbilders räckvidd och hade ett titthål i universums orsakskedja. Genom detta titthål kunde vi skåda evighetens ljus som ett förklarat fysiskt faktum. Men titthålsförkunnelsen avslöjar bara vår rädsla att ta ansvar för vårt liv. Vårt liv är inget på förhand uppgjort schema, det är i vårt liv och vår samtid som vårt livs mening avslöjas.

När vi söker en Gud finner vi en tom grav. Men den Gud vi söker finner vi i mötet med vår nästa. I efterföljelsens mysterium bekräftas Guds barmhärtiga närhet. I liv och död är det inte våra handlingar eller föreställningar om världen som ger meningen åt livet utan den verklighet som möter oss i den andre. Den tomma graven bevisar inget men får oss att vända om till en värld där varje möte rymmer en möjlighet till förundran.

Därför är en tom grav inte ett tecken på att sanningen finns i en parallell värld där ett titthål i orsakskedjan har uppenbarat meningen i våra liv. Om någon sådan bakomliggande verklighet talar aldrig evangeliet. Det är i den här världen meningen med livet avslöjar sig. Guds rike är nära och uppenbarar sig där vi lever.

När Elisabeth och Maria, möter varandra uppe i bergsbygden och barnet spritter till av glädje i den enas kropp vid den andras hälsning avslöjas Guds frälsningshistoria i en rent kroppslig händelse. En tom grav är en annan högst materiell händelse som avslöjar vår begränsade världsbild. Var inte förskräckta, ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. En tom grav är en öppning in mot en rikare bild av materiens sätt att bära livet, som när ett foster spritter till i en havande kvinnas kropp. I vårt livs slutskede skymtar vår grav solbelyst som på tredje dagen.

Bön
O Gud, inför Jesus uppståndelse står vi förundrade med vår trevande rädsla för döden. Hjälp oss att möta både liv och död med tillitens öppenhet i förundran över din skapande närvaro.
Amen