Veckans bibelmeditation vecka 50 2013

 



Folket frågade honom (Johannes döparen): ”Vad skall vi då göra?” Han svarade: ”Den som har två skjortor han skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt”
Luk 3: 1-15

Veckans reflex

Johannes talar konkret om vad som är Guds vilja. Han förmanar sedan tullindrivaren och soldaten att inte driva in mer än vad som är fastställt och att inte pressa någon på pengar med våld och hot. Det är samma underifrånperspektiv som tillämpas hela tiden. Det är inte svårt att förstå vad han menar.

Det är till den mannen Jesus går innan han börjar sin verksamhet. I samband med att Johannes döper Jesus beskrivs han som en son till Gud. Jesus är den som ska visa vad Gud är. Det går en rak linje från Jordanflodens vatten till Jesus verksamhet och budskap. Lukas är noggrann med dateringen i världshistorien: han fastslår att detta händer Jesus ”under femtonde året av kejsar Tiberius regering” och understryker därmed att det är ett historiskt skeende.

Hur kunde detta tydliga budskap, daterat till en tidpunkt i en politisk historieskrivning, så missa sin karaktär i den senare kristna traditionen. Där förvandlas budskapet till en subjektiv invärtes uppgörelse med det egna jagets böjelser. Hur kunde det som var en uppgörelse med förtryck och korruption, i en tid av ockupation och ofrihet, bli till enbart en personlig erfarenhet som är helt skild från det politiska livet och samhällets orättvisor?

Hur kunde denna solidaritet med underifrånperspektiv bli till religiösa akter utan betydelse för orättfärdiga maktstrukturer och det politiska livet. Hur kommer det sig att kolonialismen och det ekonomiska imperiets hegemoni utgick från den del av världen som dominerats av den kristna tron? Korståg och atomvapenförsedda militära styrkor har utrustats av stater med dominans av kristen kultur. Är inte det ett misslyckande? Hur kunde detta ske?

Kanske har det med Guds väg till människan att göra. Jag menar att det är svårt att upptäcka Guds närvaro ute i världen om inte något först har berört den inre människan. Guds väg går genom människan in i världen, genom människan Jesus, för att de som tror ska kunna följa honom. Det är lätt att stanna där men det är här mysteriet börjar, kärlekens mysterium som du sedan inte kan leva utan.

Kanske har nationalismen under några århundraden också hindrat oss att se världen i globala perspektiv. Men något håller nu på att brytas upp, perspektiven vidgas och innebörden i Johannes ord klarnar. Orden fylls nu av ett globalt ansvar som tidigare varit otänkbart. Johannes skjortor får en förskräckande innebörd när vi ser att några få procent av jordens befolkning äger alla skjortor, medan resten är nakna, och att samma lilla fåtal människor i ett globalt perspektiv också äter brödet.

Guds väg till människan stannar inte i det inre och gör inte halt vid nationsgränsen. Det är nu i vårt historiska skeende som vi har möjlighet att förstå innebörden. Och nu som vi också har möjlighet att förverkliga en global rättvisa. Han som döper i helig ande och eld vill tända en kärlek inom oss som får oss att söka en ordning där alla har en skjorta och ett bröd.

Bön
Herre tänd i oss en eld som i fantasi och kärlek söker din globala rättvisa.
Amen.

 

Det här inlägget postades i Bibelmeditation. Bokmärk permalänken.