”Då protesterade de och sade till ägaren: ”De där som kom sist har bara hållit på en timme, och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhettan.” Då sa han till en av dem: ”Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, ta nu vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick.”
Matt 20: 1-16
Veckans reflex

Det är mycket vi skulle behöva ändra på för att alla de värderingar som vi berömmer oss av också ska prägla våra handlingar. T ex. säger vi oss hylla alla människors lika värde men i praktiken värderar vi människor efter sin produktionskapacitet. Jesus berättelse om vingårdsarbetarna är en provokation mot dåtidens värderingar men jag undrar om vi har kommit så mycket längre? Är inte vår spontana reaktion mer lik de tidiga vingårdsarbetarnas värderingar än Jesus. De som började på morgonen har ju arbetat längre tid – ska de då inte ha rätt till mer betalning.

Det vi kallar ”främlingsfientlighet” får ett växande inflytande i vårt samhälle. Det tar sig ofta uttryck i en snikenhet inför de små bidrag till sin försörjning som asylsökande tar emot.  Förslag om att ytterligare minska bidragen till dem vinner gehör trots att det är så små bidrag att få av oss skulle klara av att leva på dem.

En negativ särbehandling av invandrare är inget nytt för vårt samhälle. I det medeltida England fanns en grupp som kallades ”denizen”, outsiders – främlingar, som av kungen fått rätt att bosätta sig i en stad för att utföra ett arbete. De garanterades några av stadsbornas medborgerliga rättigheter, men sällan alla och inte nödvändigtvis permanent.

Runt om i världen förvandlas allt fler människor till ”denizens”. Deras medborgerliga rättigheter urholkas och de utgör en framväxande klass präglad av kronisk otrygghet, avskärmad från arbetslagstiftning och mänskliga rättigheter. Det kan vara gästarbetare i Dubai eller gömda flyktingar i Sverige. Men det kan också vara arbetslösa och utförsäkrade svenskar med ett handikapp på arbetsmarknaden.

Vi håller hårt om vårt ackumulerade kapital: det är ju genom hårt arbete och sparsamhet vi har skapat det här samhället med dess välfärd. Inte ska de som inte arbetat här ha någon lön. På något märkligt sätt tycker varje samhällsklass i ett allt ojämlikare samhälle att just han eller hon har moralisk rätt till just sina förmåner och privilegier. Detta trots att varje personlig förmögenhet i ett samhälle i långt högre grad är ett resultat av våra förfäders ansträngningar än av någonting vi som individer har åstadkommit. Och våra förfäders kapital är mer beroende av de förutsättningar som kolonialismen skapade åt de rika västländerna än vad de som individer själva skapade.

”De där som kom sist har bara hållit på en timme och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhettan.” Det är inte svårt att känna igen tonläget. Det var också det som i början av nittonhundratalet dominerade den hypernationalistiska varianten av medborgarskap och som ledde till den nationalisering av rättigheter som blev en grogrund för fascismen.  I extremfallet hade riktiga arier rätt till den egendom som judarna ”tillskansat” sig.

Berättelsen om vingårdsarbetarnas lön är en starkare varning till oss än vi i vår första reaktion tänkte. Nu får vi låta den smälta in i vår reflektion över vårt samhälle och våra rättigheter och låta den förena våra villkor med denizens.

Bön:

Bön: Tack Herre för välfärdssamhällets gåvor och för våra möjligheter att få dela dem med sent tillkommande vingårdsarbetare. Amen.