”Sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda, men det sjunde året skall du låta marken vila och ligga i träda. Då kan de fattiga i ditt folk få sin föda från den. Det som blir över kan de vilda djuren äta…”
2:a Mosebok 23:10-12.
Reflektion
Någon gång på 700-talet, före vår tideräkning, när den assyriska armén hade förstört ”nordriket” norr om våra dagars Västbanken och Jerusalem, sammanställdes texterna om Moses. Berättelserna om Moses utgör Bibelns äldsta berättelseskikt. Det är alltså en mycket gammal vision av ett fungerande samhälle som speglas i denna text. Det är en gammal text men mer insiktsfull än många av våra dagars samhällsteoretiska fundament. Här speglas en enhet där omsorgen om jordens gröda, markens vila och de fattiga såväl som de vilda djuren får sina livsvillkor skyddade.
Det går knappast en dag utan att vi påminns om hur vår civilisations människosyn har fört oss till randen av en kollaps. De nyliberala ekonomiska teorier som driver samhällets utformning antar att vi föds med fullt färdiga preferenser. De antar att om jakten på egennytta får leda oss, liksom ledd av en osynlig hand, skapas ett samhälleligt välbefinnande för alla och välfärdens frukter dalar sakta ner mot dem som är fattiga. Vi har följt denna väg rätt länge nu och vi formas av vad som sker runt omkring oss, inte minst av ekonomin. Det är hög tid att fråga oss om denna blinda tro på marknaden som drivkraft i samhällsomdaningen har format oss och vårt samhälle till det vi önskade?
I den gammaltestamentliga texten speglades en helhetssyn där jordens gröda, olika samhällsklasser och arternas mångfald sammanlevde i en symbiotisk helhet där människan reglerade vars och ens behov. Vi har nu låtit de ekonomiska teoriernas människo- och samhällssyn dominera vårt samhällsbygge. Vägledda av dessa visioner har vi skapat en tillväxttakt som inte är miljömässigt eller socialt hållbar och där vi inte längre handlar gemensamt som samhälle för att tillgodose gemensamma behov. Vägledda av ohållbara ekonomiska teorier har en kärv individualism och högröstad marknadsfundamentalism fått undergräva all känsla av gemenskap. Vi utvecklar en otyglad exploatering där alltför många människor har dragit materiella fördelar av en oskyddad miljö och erövrat en privat rikedom på andra människors bekostnad med växande sociala klyftor som resultat.
Den gammaltestamentliga berättelsen påminner om en annan värld på samma sätt som den gamla texten från 1600 talet som Joan Baez med sin vackra röst gav utrymme för i våra hjärtan; ”No man is an island…” ingen människa står ensam, varje människas glädje är glädje för mig, varje människas sorg är min egen. Vi behöver varandra, så jag kommer att försvara, varje människa som min broder, varje människa som min vän.
Bön
Hjälp oss Herre att forma ett samhälle där omsorgen om jordens gröda, klimatet och de fattiga utgör våra visioners drivkraft och för oss samman in i en global gemenskap.
Amen