I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: ”Den rättfärdige skall leva genom tron.”
Rom. 1:16-17
Reflektion
Det är inget av betydelse som hänt, enbart att vi fått en ny almanacka med rena och oskrivna blad. De oskrivna bladen öppnar en möjlighet att omstrukturera de livsvanor som i så hög grad bestämmer vad vi gör med vår tid på jorden.
Öppenheten kan verka skrämmande för dem som inte vill några förändringar, för dem som gömmer sig bakom konservatismens stela klasstillhörighet, för dem som tolkar framtiden i trygga ekvationers förutsägbarhet. I den klassiska ekonomins historia gömmer sig det lilla mantrat; ”allting annat givet”, mantrat som ska ge oss rätt att fortsätta bygga våra individualistiska luftslott.
Men allting annat var aldrig givet. En oförutsett kraftig jordbävning med en oförutsett gigantisk tsunami överraskade. En arabisk vår som bröt jordskorpan och avslöjade en gigantisk eruption av sammanhållning och konkreta förändringsbehov, rubbade cirklarna. En uppåtstigande misnöjesvåg mot orättvisorna i ekonomin, en medkänslans occupy rörelse, växte fram runt börshusens fasader. En ekonomisk kris, som fick mammons furstar att gömma sig bakom skuldbergens orättvisa branter, spred sig likt en gräsbrand in i det europeiska eurosamarbetets tunna fasader och påminde oss om att ingenting är givet. Och så klimatförändringarnas stormar som rycker upp gran och tall med rötterna och sätter igång jordskreden i erosionens spår, ett varningsrop som likt Bileams åsna dementerar ”allting annat givet”.
”Allting annat oförutsett” är trons och religionens språk. Trons livsform är en ”förvandlingspraktik” som Ola Sigurdsson formulerar religionens förhållningssätt. Trons och tillitens språng in i det okända, kärlekens och rättvisans praktik. Det är en annan värld än den där ”Homo economicus” maximerar sin vinst, helt isolerad från sina medmänniskor. Efterföljelsens praktik är oförutsägbar, ständigt beredd på förändring för att möta den andres rop, centrifugalkraften som driver utåt, utåt, ända ut i tortyrkamrarnas smutsiga praktik.
Trons praktik ger en ny möjlighet att omstrukturera de livsvanor som kan störta tidsålderns svarta pelare och förenas med alla nednötta människoläppars rop på hjälp. Den ger oss möjlighet att höra ropen från Greklands svältande barn och de lettiska mödrarnas landsflykt för att få arbete. Trons praktik sammanvävd med dem som ska resa sig, sammanvävd som ett hopknutet foster – sammandraget hopknutet som inför en födsel- en knut av livsvilja och tilltro. En pånyttfödelse i tro.
Bön
Herre lär oss att leva med trons osäkerhet i tillit till den djupa mening som är din kärlek i världen och låt varje förhållande till andra bli ett kärleksförhållande till dig. Lär oss att älska i tro genom mörker och ovisshet, allt blindare och djupare, tills endast kärleken återstår.
Amen