Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.” Matt 18:7-10
Den helige Mikaels dag är en av de dagar i kyrkoåret där några av de mest hänsynslösa och hatiska texterna i bibeln har samlats. Så länge de finns med i kyrkoårets utvalda texter kan vi inte gå förbi dem med tystnad. Nästan dagligen blir vi påminda om vad ”heliga” texter ur Koranen kan ställa till med och den risken finns också i våra egna
berättelser om de utnyttjas i politiska maktstrider.
Som alternativ predikotext finns i alla årgångarna av kyrkoårets textförslag myten om ängeln Mikael som i himlen stred mot draken. Den drake som kallades ”Djävul” eller ”Satan” och som tvingades ned på jorden där hans raseri var stort och vars vrede gick ut över alla dem som håller Guds bud. Det är samma mörka skugga som dyker upp i Matteus evangelium som ”Förföraren”. Textförfattaren varnar där dem som förleder andra: ”Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll.”
Hat och hot är vi bekanta med, det finns många som strösslar med detta i sociala media. Det förgiftar den sociala gemenskapen och skapar rädsla och misstänksamhet. Som ung hörde jag predikanter och bibeltolkare lägga ut texten om Adolf Hitler som Satan och hotfulla kommentarer om att vi närmade oss tidens ände. Avsikten är densamma då som nu, det finns de som vill måla ut Vladimir Putin som den store satan, eller Donald Trump, eller Bashar al-Assad, eller Hillary Clinton. Att använda heliga texter i politiskt syfte är inte något nytt men alltid lika irrelevant.
Hur ska man då kunna skilja på en relevant bibeltolkning och ett missbruk? Det har funnits många tumregler genom åren, som att låta de bibliska texterna som helhet vara underlag för tolkning av enskilda textcitat. Men trots alla goda tumregler och värdefull forskning så förblir texternas sanningar kvar i det fördolda. Kanske det inte finns någon entydig och absolut sanning som vi ibland vill tillskriva en text. Kanske det är med de bibliska texterna som med konsten och det sköna – med dess mångfald i enheten och enhet i mångfalden – att de ger en annan slags kunskap, nämligen ett slags religiös erfarenhet. Det kanske är en slags sensitiv, sinnlig kunskapsform som får oss att erinra oss samhörigheten och delaktigheten i den fantastiska värld vi lever i. En tillhörighet som allt liv, av Gud skapat, har tilldelats som en möjlig erfarenhet.
Jag förstår att människor i vrede över dem som förföljde de kristna under olika tidsepoker kunde skapa texter som myten om Satan och ängeln Mikael. Men för den som söker ett liv i gemenskap med Gud har nog den milda och kärleksfulla påminnelse som avslutar evangelietexten större relevans: Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte. Det är en politisk utmaning att inte förakta dem som förtrampas, utvisas och misstänkliggörs. För dem som vill leva nära Gud finns en inbjudan till samhörighet och solidaritet med de små.
Bön: Gud, berör oss med din kärlek och när du berört oss låt oss då beröra dem som behöver närhet till dig för att orka leva. Amen.