En golvbräda

När en snickare betraktar en golvbräda

Ser hans fingrar mer av trädets öde

stormriktningens fiberskapande vävnad

solvändans lockande ljus

de skapade ådrornas skönhet

och viljan att återvända

till ljusets skimrande hud

 

Också en golvbräda har sina minnen

spänner och stretar

av ljusvarma dagar

som format årsringarnas färgcirklar

deras fantasieggande stråk

av mörker och ljus

smekta av såpborstens kärlek

 

När en snickare betraktar en golvbräda

Ser hans fingrar mer av trädets öde –

en glödande kronas dagrar

denna brädas möjligheter att vara bräda –

en snickare ser mer

än de tunga skor

som gav golvbrädan lyster

 

 

 

Det här inlägget postades i Poetik. Bokmärk permalänken.