”…älska era fiender och be för dem som förföljer er…” Matt 5: 38-48

Efter första världskriget och de stora kontinentala och religiösa imperiernas fall växte nationalismen som ideal fram:  en homogen befolkning utifrån etniska och språkliga kriterier. I praktiken ledde detta till massdeportationer. Den nationalistiska tanken om en stat med en självbestämmande homogen befolkning resulterade i att 24 miljoner människor från minoritetsgrupper blev utan hemvist i det nya Europa. Från denna praktik var steget inte långt till förintelsens ofattbara grymheter. I juli 1942 skriver Etty Hillesum i sin dagbok ”… man måste skaffa plats för vissheten att det är fråga om vår undergång, vår förintelse, om den saken behöver man inte längre göra sig några illusioner. Det är vår totala förintelse som är målet, det måste vi inse…”

I vår tid växer sig på nytt misstron mot flyktingen/den andre allt starkare i land efter land. Medan gränskontroller och invandringspolitik skärps ökar antalet människor på flykt: I dag är mer än 60 miljoner människor flyktingar. När treåriga Alan Kurdis kropp för några år sedan hittades på stranden ändrades människors upplevelse av flyktingströmmen som något hotfullt och ersattes av medkänsla med de desperata människor som flyr undan krig och förtryck. Men nu försöker åter vissa politiker och media utmåla flyktingar som ett hot. ”Istället för ett volymmål för fortsatt årlig invandring, borde kanske Sverige sätta ett mål för årlig återvandring”skrev en av våra rikstidningars ledarskribenter på Twitter. Samtidigt rapporterar UNHCR att fler människor än tidigare dör i desperata försök att ta sig över medelhavet. Förra året dog sex personer om dagen i detta ”dödens hav i brist på lagliga vägar att nå Europa. Sex personer varje dag!

Jag växte upp i ett land fullt med framtidstro och sociala ambitioner att låta alla ingå i en samhällsgemenskap. Först polacker, sedan italienare, greker, jugoslaver och till sist även amerikanska vapenvägrare. Människornas nationalitet växlade utifrån konflikthärdarna i världen. Även socialt utsatta barn inom landet innefattades av vårt solidaritetstänkande och ”Skå-Gustav” förändrade bemötandet av dem med sin bok ”Det sociala arvet”. Där beskrev han en alternativ behandling för socialt skadade barn där det viktigaste var att barnen möttes med kärlek och respekt. Hela detta perspektiv med solidaritet som honnörsord har nu växlats mot krav på stängda gränser.

Hatretorik och krav på en homogen befolkning har åter vuxit sig stark i Europa. Förra gången slutade det med en monumental katastrof i mänsklighetens historia. Men vi har ännu tid att hindra hat och rädsla från att styra vårt samhällsklimat. Det finns utrymme att följa Jesus uppmaning: ”Ge åt dem som ber dig och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig”och ”älska era fiender och bed för dem som förföljer er”.

Bön: Gud hjälp oss att besinna oss och älska de värnlösa så som du älskar det värnlösa i oss.