”… Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.”Joh 6:24-35

Vi vill gärna tro att livsvillkoren på Jesu tid var väsentligt annorlunda än våra. Naturligtvis var de också det, men de existentiella villkoren har fler likheter än vi tänker oss. I medelhavsområdet rådde en geopolitisk oreda som sträckte sig ungefär hundra år före och två hundra år efter Jesus födelse. Militära framgångar gjorde det möjligt för romarna att förfoga över en större våldspotential än något annat rike gjort förut. De förmögenheter som ansamlades och den utvecklingsnivå som uppnåddes överträffade allt som mänskligheten dittills upplevt. De romerska legionerna besegrade sina rivaler en efter en men krigsapparaten retade sin egen aptit och ockupationskostnaderna ökade snabbare än framgångarna.

Livet utanför städerna var långsamt, skört och tämligen orörligt. Tiden gick sin gilla gång i takt med fötter och hovar. Träd och buskar fälldes och bearbetades till bränsle. Livet levdes nära jorden och djurens bräkanden, gnägganden och lukter präglade livet i byarna.Spannmål dominerade kosten och allas överlevnad hängde på det ovissa regnet. ”Giv oss i dag vårt dagliga bröd” var en naturlig bön. Medellivslängden låg mellan tjugo och trettio år. Döden var alltid hotande nära och infektionssjukdomar härjade fritt.

I Rom härskade kejsaren och rikets begynnande sönderfall var dolt av maktens attribut. De flesta beskrivningar av Roms makt bygger på det underförstådda antagandet att klimatet under denna tid var stabilt och trögt. Men faktum är att tiden före och efter Jesu liv på jorden präglades av den mest dramatiska perioden av klimatförändring under hela holocen. Sammantaget blev sjukdomar, klimatförändringar och resursförbrukning genom militär upprustning det romerska rikets fall.

När Jesus säger till sina samtida att inte enbart ”arbeta för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv” så skar orden som ett rakblad in i deras vardag. Brödet var den viktigaste livsuppehållande kraften. Det är också därför Jesus låter brödet bli bärare av Guds närvaro i världen. ”Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv”.

Också vår tid präglas av ett stort imperiums växande maktlöshet vars krigsmakt, trots att det är större än Kinas, Rysslands, Europas och Saudiarabiens samlade militära förmåga, inte kan segra i kriget mot terrorn. Samtidigt försvårar kapprustningen en lösning av vår tids geopolitiska utmaningar: klimatförändringar och hotande pandemier. Växande inkomstklyftor och militärkostnader ökar desperationen inför klimathotet och leder till desperata krigshandlingar. Stormakterna hotar varandra med kärnvapen och spekulerar i militära framgångar genom ”förstaslagsförmåga”.

Om brödet var den viktigaste drivkraften i den kultur Jesus levde så är dollarekonomin vår samtids drivkraft. Därför påverkas vi starkt när strejkande skolungdomar säger till oss: ”Vad ska vi med era pengar och utbildningar till om världen går under, ge oss istället de beslut som ger oss tillbaka vår framtid annars strejkar vi!” Jesus och de strejkande skolungdomarna kan få oss att se på vårt livssammanhang med nya ögon. Våra prioriteringar kan kanske hjälpa oss att förstå hur vi ser på verkligheten omkring oss: Borde inte livet vara mer än mättnaden och kärleken till våra barn större än girigheten?

Bön: Gud, tillkomme ditt rike och giv oss i dag vårt dagliga bröd. Amen.