”Ni har fått gåvan att lära känna Guds rikes hemligheter, men de andra får dem som liknelser, för att de inte skall se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör.
Luk. 8: 4-15

Reflektion

Det sägs att när Ingemar Hedenius hade läst Gustav Wingrens bok Predikan kallade han boken obegriplig rappakalja. Det var ett resultat av ett möte mellan två olika språkvärldar. Det Gustav Wingren vill säga går inte att förstå eller utsäga med Hedenius verklighetsuppfattning och språk.
Jesus möter samma problem när han talar. För att lyssnarna inte ska se, höra och förstå med utgångspunkt från sina invanda språkvärldar behöver han använda nya ord för att föda ett nytt område i lyssnarens tänkande. De nya orden får världen att framträda ur det fördolda. När vi läser en text om fysikens idéhistoriska utveckling öppnar sig en ny värld som ger en omvälvande ny syn på förhållandet mellan människa och natur. När vi använder teologins språk öppnar sig en värld som skapar mönster och mening i lidandet och glädjen, Guds rikes hemligheter.

Att tala om Gud är att räcka fram sin sårbarhet och tillit mot den andre. Orden är inte längre enbart tecken, eller symboler, som hänvisar till en verklighet bortom sig själv. I ett tilltal om Gud utlämnar den talande den verklighet inom sig som betecknas Gud. Att tala om Gud är att låta kärlekens språk träda fram och forma en värld som skapar mening i förhållandet till omvärlden, en motmakt i förhållande till individualismens och kapitalets nedbrytning av all djupare mening. En befrielseakt och inbjudan till glädjefylld efterföljelse. Att tala till varandra om Gud är att bryta upp separationen och alienationen i förhållande till ansvaret och den andre. Att tala om Gud är att bli smärtsamt delaktig.

Det är denna delaktighet som gestaltas i manifestet från Teologifestivalen 2012 där ”frågan om våra livsmönster, den totalt ohållbara utvecklingen, det vi ibland kallar klimatfrågan, har kommit att röra vid det mest centrala i kristen tro. Den bör nu bli en bekännelsefråga, ej längre ett adiaforon, något vi kan ägna oss åt vid sidan om allt annat eller en realitet vi kan vara osams om…”

Bön

Herre, inför insikten om hur klimatfrågan rör vid det mest centrala i min tro bävar jag. Allvaret i att göra denna insikt till en bekännelsefråga öppnar en förändringsprocess där mitt liv omprövas. Giv oss mod att öppna våra sinnen för din nåd.

Amen