”Josef sade till dem: Var inte rädda. Jag är ju inte Gud! Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott.”
Första Mos. 50: 15-21.

Veckans reflex

Var inte rädda; den som gjort någon illa är rädd för hämnd. Den som har smitt planer för att döda sin bror, men i stället av feghet sålt honom till slaveri, har all anledning att vara rädd. Att dränka en mantel i blod för att iscensätta en olycka är att avleda uppmärksamheten från ett brott. Ju större brott desto dyrbarare mantel krävs för att skydda sig mot hämnd.

Vi tillhör ett brödraskap som har anledning att vara rädda. Vi har en historia som kantas av övergrepp och girig maktfullkomlighet. Vi har gjort generationer av afrikaner till slavar, deltagit i plundringståget av andra kontinenters rikedomar och slutligen med makt och våld deltagit i kolonisationen av den värld som tillhörde våra systrar och bröder. När deras dröm om frihet födde befrielserörelser som gav dem kunskaper och makt att omöjliggöra denna form av förtryck och förnedring, uppfann vi ekonomiska strukturer som fortsatte att föra guldet från deras gruvor till våra skattkammare. Som om detta inte räckte har vårt västerländska samhällsbygge orsakat en ofrånkomlig klimatförändring.

Vår skam och vår rädsla är så monumental att vi bygger ett försvar med murar av strömlinjeformade örlogsfartyg, kryssningsmissiler, Jasplan, arsenaler av kärnvapen och förarlösa dödsmaskiner. Så vaknar vi en dag till den pinsamma nyheten att allt detta, hela denna arsenal av hämndredskap, saknar värde när den kalla vreden underifrån slår tillbaka med hjälp av några pappersknivar och fräckheten att driva våra tekniskt fulländade passagerarplan in i hjärtat av den ekonomiska och politiska makten. Vad hjälper det då att vi klär oss i gudalik dress under temat ”operation oändlig rättvisa” när det är de gamla vanliga hot- och hämndaktionerna som planeras.

Låt oss bli påminda om att vi inte är Gudar och inte har någon rätt till hämnd. Vårt alternativ är möjligheten att vända det onda till något gott. Kan vår utsatthet hjälpa oss att se vår ”bror” i bröddemonstrationer och flyktingströmmar. Kan orkanströmmarna som slår in över våra betong- och ståltempel få oss att förstå att vi gjort elementen själva – himlen, luften, marken, vatten och vind – till våra fiender. Det är krafter som inte tar hänsyn till våra inbördes statusskillnader och som inte backar för några snikna dollarmiljardärer. Inför naturens vrede är vi alla jämlikar och måste därför sluta försvara oss med våld och ojämlik konkurrens. Nu är tid för samarbete, nu är tid för jämlikar, nu är tid att förstå att vi inte är gudar, men att låta Gud vända det onda till något gott. Våldet kräver offer, försoning kräver uppoffring.

Bön

Gud, du som kan vända det onda till något gott, gör oss villiga till försoning och uppoffrande kärlek och hjälp oss att ansvarsfullt förvalta din slösande rika natur.
Amen.