Vecka 35,2011

”… Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem…”
Matt 23:1-12.

Reflektion
Vem gör inte det? Vem tvingas inte att kompromissa med det som vi vill göra i förhållande till det vi gör? Vi äter kött fast vi vet om problemet med en bestialisk djuruppfödning och knäcker gladligen våra frukostägg fast vi vet hur de så kallade frigående hönsen hålls inpackade i orimligt trånga utrymmen. Vi tar tacksamt mot skattepengar och arbetstillfällen från vapenindustrin trots att vi vet att leveranserna inte undantar diktaturer. Vi kör våra bilar och flyger till semestermålen trots klimatförändringarnas konsekvenser för ett växande antal människor.

Lösningen på vårt dilemma är varken att ändra på vad vi lär eller att bli moraliserande och skuldtyngda. Vi behöver inte gå in i en ny roll, en maskerad föreställning som döljer det autentiska mysteriet att vara människa. Den maskerade föreställningen skapar leda därför att den gör anspråk på att den avslöjat allt och att den har funnit och vet allt om livets svåra dilemma fast den bara ställer ut och demonstrerar en maskerad roll. Denna låtsasföreställning gör anspråk på att föreställa det vars innersta betydelse alltid måste vara ett mysterium. Vi kan bara närma oss denna betydelse genom att låta den vara det som den i sanning är: beslöjad och okänd.

Mot en kravfylld moralisk roll står trons mysterium som tar emot livet som en gåva, tar emot modet att leva och ansvaret som en gåva från den andre. En gåva från den som i sin beslöjade oåtkomlighet ser mig utan att jag ser honom, som håller mig i handen samtidigt som han förblir otillgänglig för mig. Att ta emot en inbjudan till kärlek, och all den oro som kärleken skapar i förhållande till lidandet, är att ta emot ansvaret för ett liv utan en tanke på egennytta och för ett liv som ger avkall på individualismen. Att leva i trons mysterium betyder att leva i det som är givet, och i ansvar söka vara en del av den händelse som formar sig i världen som Guds närvaro, en närvaro vars källa förblir otillgänglig för mottagaren.

Du har inget facit, du har ett liv att forma i tillit, du har inga färdiga svar att döma andras handlingar med men en kärlek som ger dig mod att leva.

Bön
Herre tack för livets gåva och den möjlighet att leva i kärlekens frihet som du öppnat för oss. Vi söker din närhet genom våra handlingar och dansar i ditt ljus.

Amen