”…Så skall också ni se på er själva: I Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.”
Rom. 6:3-11
Veckans reflex:
När Paulus skriver den här texten har det gått över sextio år sedan Maria Magdalena upptäckt att Jesus grav var tom. Paulus skriver nu till församlingen i Rom om betydelsen av Jesu död.
I Rom hade det funnits en judekristen församling från vilken judarna i församlingen tvingats fly på grund av kejsar Claudius´ förföljelse. Efter Claudius död började judarna återvända till Rom. Mellan de hemvändande judarna och församlingens hednakristna som varit kvar i Rom uppstod det motsättningar. Paulus påminner i sitt brev till romarna om det som förenar både judar och hedningar: den stora historiska händelsen där Gud genom Jesus har visat sin kärlek till alla människor oberoende av bakgrund.
Paulus anknyter till den gamla judiska historien och profetböckerna där Gud uppfattas som hela mänsklighetens Gud. Sammanvävt med detta finns idén om Gud som historiens Herre och därmed historien som platsen för Guds handlingar. Att historien är gudomlig innebar dock inte för profeterna att människor bara var marionetter i ”Guds dockteater”, i profetböckerna handlar det snarare om att människan är insatt i ett drama där människan är kallad att förverkliga den rättvisa som är historiens yttersta mål och mening.
Profeternas vision om en Gud och tanken om en djupare mening med historiens drama har varit både en enande och förödande tanke: frågan är hur denna rättvisa ser ut och hur den bör skapas? Totalitära stater och världsherravälde har ofta gått hand i hand med föreställningar om ett kommande rike där rättvisan ska förverkligas. Kolonialismen var inte heller den enbart en brutal plundring utan gick hand i hand med föreställningar om att civilisera och rädda världen.
Den nyliberala globaliseringen vi i dag lever mitt i kan ses som en fortsättning på ”civiliseringsuppdraget”: utveckling, framsteg och modernisering. En uppföljning av det globala projekt som bygger på uppenbart västerländska och imperialistiska principer. Vinstintresse draperas nu i ord om tillväxt som skall sippra ned som välstånd till de fattiga, trots att klyftorna i realiteten bara växer i takt med ökad tillväxt. Egenintresse klär ut sig till rättvisa och allmänintresse för att rättfärdiga totalitära övergrepp mot maktlösa folk.Till exempel har det nya flyktingavtalet med Turkiet lånat en förklädnad av skydd mot flyktingsmugglare för att rättfärdiga skyddet av vår egen välfärd.
Allt detta sker inom ramen för de rättsordningar och lagar som människor upprättat. Lagar som kan avvika från den gudomliga rättvisans princip. Det profetiska budskapet om Guds rättvisa som överträffar den mänskliga tillhör det viktigaste inslaget i det profetiska arv som Jesus förde vidare. En rättfärdighet där barmhärtighet går före rättvisa, försoning går före lagens bokstav och befrielse från lagen visar vägen mot ett liv i en djupare insikt om rättvisa.
Rätten i betydelse juridisk-politiska strukturer är inte tillräcklig. Guds rättvisa är inget statiskt förhållande som kan formuleras i en skriven lag utan är del av det större skeende som vi är indragna i. Det är en ständigt nyskapande process. Gudomlig rättfärdighet gestaltas alltid i en oavbruten förnyad kärlek till den andre.
Bön: Gud hjälp oss att leva i den skapande ordning som av nåd återskapar din rättfärdighet i varje nytt ögonblick. Lär oss att leva i din kärlek. Amen.