Veckans bibelmeditation vecka 12



De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. Och de som gick före och de som följde efter ropade: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!
Mark 11:1-11

Veckans reflex

En åsna. Det var ett anspråkslöst djur men för Jesus var det ett anspråksfullt val. Genom sitt val att rida in i Jerusalem på en åsna iklädde han sig en konungs identitet. De som stod utmed vägen uppfattade hans tilltal och ropade ut sin glädje så som det var sagt i profeten Sakarjas bok. ”Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem. Se din konung kommer till dig.” Han som skulle förinta alla stridsvagnar och förkunna fred för folken hade kommit. Det fanns skäl att jubla.

Kanske var han en konung, kanske var det något nytt i evolutionens historia som påbörjades. Men en människa som vill visa vad Gud är och framträder i ringhet väcker tvivel. En konung ridande på en åsna liknar pekoral. När denna människa lider och dör som en jagad upprorsmakare provoceras vår bild av en allsmäktig Gud. Det är en outsägligt stor och revolutionerande ny händelse med en Gud som inte framträder på skyarna men ger sig till känna i den materia som är människa.

Den påminner om en annan händelse, lika stor och lika oväntad. Den börjar redan för 14 miljarder år sedan och har därefter omformat sig på egen hand enligt egna lagar i det rum som vidgar sig i sin takt. Först efter många miljarder år börjar det dyka upp galaxer och planeter. På några enstaka planeter är det så beskaffat att biologiskt liv kan etablera sig. Först efter 4 miljarder år av nyckfull biologisk evolution gör de första människoliknande varelserna entré på scenen. Ett intåg av människan i materiens värld har skett.

Biskop Desmond Tutu, ordförande i den sydafrikanska sannings- och försoningskommissionen efter apartheidregimens fall, talar ofta om ubuntu. Det är ett svåröversatt ord som handlar om att inse den radikala sammanflätningen av allt. Materia med människa och människa med människa. Människan är människa genom andra människor. Kanske den moderna människans individualism och ensamhet skulle behöva ett tillskott av ubuntu för att upptäcka att det är gemenskapen som konstituerar jaget. Vi är alla sammanflätade i materiens stora väv.

”I begynnelsen var relationen” säger Martin Buber. En påminnelse om att vi är en del av materiens historia som formas i relationer inneboende i det universum vi känner. I detta universum inträffar oväntade intåg av ny verklighet såsom människans intåg i universum och Guds intåg i en människa ridande på en åsna. Den mening vi söker finns i ett slutet inre rum med relationer till ett öppet yttre rum. När vi känner igen oss själva i den vi möter har vi känt igen en konung. Då är det dags att ropa Hosianna!

Bön
Herre tack för att du inte lämnat oss ensamma, låt din kärlek fylla oss så att vi känner igen dig och låter oss förenas med varandra i ett glädjefyllt Hosianna!
Amen

 

Det här inlägget postades i Bibelmeditation. Bokmärk permalänken.