Vecka 10 2011
Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.
Matt 10:43-45
Reflektion
Om kyrkan ska vara kyrka måste den förvalta evangeliet med ett trefaldigt uttryck i predikan, tjänst och gemenskap. Alla tre elementen är oundgängliga och sammanlänkade. Om en del inte fungerar så är alla tre i fara och hotas av förstening. Det är inte tre kompletterande delar utan en helhet. Vissheten att den befrielsens tid som är utlovad av profeterna har kommit och är uppenbarad i Jesu liv, död och uppståndelse, är inte bara en enkel doktrin utan en kallelse till ett nytt liv i gemenskap med alla människor, en gemenskap grundad på tjänande inte makt.
När de i vårt samhälle som valt att uttrycka denna helhet genom diakoni kallar oss att lyssna finns det särskilda skäl att vara lyhörda. När de, som genom sin dagliga tjänst lever nära människor i behov av hjälp, berättar om den utsatthet som sjukskrivningsreformerna försatt många människor i, kan vi inte säga nej. Våra liv kan förändras på ett ögonblick och att drabbas av sjukdomar och olyckor ingår i att vara människa. I dag kan vi vara allas tjänare genom att stödja diakonernas påskupprop för en varsammare hantering av utsatta människor.
Att vara de andras tjänare i en tid när stora befolkningsgrupper samlar sig för att kasta av sig oket som lagts på dem av diktatorer, som hellre samlar i sina egna lador än bygger ett fungerande samhälle, och när mammons furstar kräver frihet att genomföra spekulativa finansaffärer, som omfördelar den globala ekonomin till fördel för några få, och när jordens känsliga klimat vrider sig i konvulsioner, inför vår materiella förbrukning av dess resurser, ges inte utrymme för någon kyrka som vill ha communion men inte diakoni.
Vördnad och tro kan inte fungera i ett vakuum, den överdrivna skillnaden mellan andligt och materiellt, mellan skaparen och skapelsen är ett misstag. Vi lär känna skaparen genom skapelsen och den andliga erfarenheten genom kroppens outtömliga möjligheter. Det är inte utanför samhälleliga och kroppsliga villkor vi gestaltar kärlekens väg utan mitt i vardagens triviala händelser. .
Bön
Gud vi tackar dig
för sambandet mellan vår hunger efter mening
solens allt tidigare uppgång
och behovet av medkänsla
över en människas situation.
Vi tackar dig för
sambandet mellan din
hunger efter min kärlek
och den förbluffande nåden
att vara de andras tjänare.
Amen