Veckans bibelmeditation vecka 2 2016

Relief

”En samaritisk kvinna kom för att hämta vatten….” Joh.4: 5-26

Veckans reflex:

Där kom en kvinna till brunnen, skadad av människors ovarsamhet är hon avvaktande i mötet med andra. Inför Jesus är hon misstänksamt ironisk, hon tar avstånd, för att inte ännu en gång förlora sig själv, hon vet vad det är att se men inte bli sedd. ”Hur kan du som är jude, be mig om vatten”, ord från en kvinna som vant sig vid att bli avvisad när hon öppnat för kontakt. Nu tvekande när hon ännu en gång blir tilltalad. Ännu en gång lockas att visa sin törst, öppna sitt innersta och lyfta det  till det synligas och hörbaras yta, lockas att visa ensamhetens smärta. Genom hela mötet bär hon en rädsla för att bli avvisad. Hon är en av främlingsfientlighet drabbad som inte vill låta sig lockas, som ser bort, ser ned. ..”du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet?”

När berättelsen vänder har kvinnas sårbarhet avtäckts. ”Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man..”. Berättelsen djupnar och de två som möts vid brunnen får sina identiteter upplösta. Deras identiteter av förtryckt och förtryckare, av samarit och jude ger vika för en djupare verklighet som förenar dem över genetiska och kulturella gränser. ”Tro mig kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern.” Heliga platser och genetiskt ursprung förlorar sin betydelse. Att upprätthålla skenet av ett ”obefläckat förflutet” blir ointressant.  Allt förändras till ett möte där tilliten spränger främlingskapets gränser.

Kanske är det så enkelt och så ofrånkomligt svårt, att våga känna tillit och öppna för det oväntade. Vi lever i en tid när mycket måste göras om och förändras: våra segregerade bostadsområden, vårt koldioxidberoende samhällsbygge, våra ekonomiska regelverk… Nu är eftertankens och förändringens tid. Vår samtid står på tröskeln till en ny värld och det är vi som bestämmer hur den ska se ut. Rädslan och misstron vakar som en polishund vid gränsen, men tilliten kan förändra klimathot till samarbetsprojekt och upphäva skillnaderna mellan vi och dom.

För att bli en del av en hoppfull förändring behöver vi, likt kvinnan vid Sykars brunn, släppa misstron och rädslan. Släppa illusionen av vår livsstil som den enda rätta. Den tid har kommit när vi får vända oss mot framtiden och be Gud ge oss visioner om förändring, en ny värld där gränser öppnas och fiender försonas som vänner. Den tid har kommit när vi kan få förenas i en enad mänsklighet och tillbe Gud i ”ande och sanning”.

Bön: Gud hjälp oss att i tilltro bygga en ny värld av fred och rättvisa. Amen

 

Det här inlägget postades i Bibelmeditation. Bokmärk permalänken.