Bibelmeditation vecka 24 2019

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar… och lär dem att hålla alla de bud jag gett er…” Matt 28:16-20

”Om förtryck och befrielse handlar all missionshistoria i teori och praktik liksom all kyrkohistoria gör det. Står och hamnar missionen och kyrkorna på förtryckarnas eller de förtrycktas sida?” så skriver en av vår församlings betydande teologer Sigbert Axelsson i inledningen av sin bok ”Missionens ansikte”. Han diskuterar missionen huvudsakligen utifrån de färgade folkens perspektiv och konstaterar att tron på ett liv efter detta och helvetet är medel som beräknande makthavare använder för att göra människor fogliga.

Den kristna tron har inte bara utnyttjats som en maktfaktor i kolonialismens solkiga historia utan också som en mobiliserande kraft inför militära erövringsprojekt. Så var fallet med de av påven Urban LL initierade ”korstågen” på 1000-talet när han ville erövra Jerusalem och det heliga landet från de otrogna. Så var också fallet när president George W Bush utlyste ett ”korståg mot terrorismen” och startade krig i både Afghanistan och Irak för att, som han påstod, demokratisera arabländerna. Många människor som drog slutsatsen att man stod inför en upprepning av de lidanden som korstågen medfört fick rätt. Hela Levanten är i dag krigshärjat med starka reaktioner av hat och misstro. Den muslimska fundamentalismen med IS och al-Qaida växte fram som en reaktion på västerlandets expansion en reaktion mot Storbritanniens kontroll över Egypten. Korstågsmentaliteten har skapat närmast outplånliga sår i det globala samhället.

När Jesus kom med uppmaningen att ”göra alla folk till lärjungar”var det inte den sorts mission vi människor skapat han avsåg. Han rörde sig inte i den fundamentalistiska tankevärld som stöder maktpolitiska strävanden. Maktpolitik är hämmande och förtryckande snarare än befriande och inkluderande. Han predikade inte en fast lära eller en egen sanning på bekostnad av alla andra, utan visade genom sitt liv vad tron på en gudomlig verklighet i världen bortom vår kunskapshorisont kan innebära. Han visade genom sitt liv en radikal öppenhet för världen och livet i den. Kanske liknande det som Emilia Fogelklou kallar att ”vidga sin skapelse-uppfattning”, att göra världen större. Hon ville leva i sin ”verklighetsupptäckt”, i övertygelsen om att världen inte är uppdelad i en andlig och en materiell värld, en inre och en yttre, en närvarande och en frånvarande. Hon ville varken utesluta eller innesluta, utan istället vara närvarande i världen och i livets tjänst.

När Jesus säger till sina lärjungar ”att hålla alla de bud jag gett er” är det en uppmaning till handling. Det handlar inte om färdiga svar från en högre fullkomlighet som världen ska tvingas in i. Istället innebär det att i respekt för andra människor låta alla livsuttryck i denna värld göra skillnad och skapa möjlighet till förändring: Att tillsammans upptäcka Guds värld och bryta med allt det gamla som lett till korstågstänkande, kolonialisering och västerländsk imperialism. Vi får bevara Gud som en utmanande gåta som kräver att vi öppnar oss för det annorlunda för att älska vår nästa.

Bön: Gud försona oss med dem som hyser berättigad misstro mot våra ”kristna avsikter” och låt vår strävan vara att själva förändras snarare än att förändra andra. Amen

Det här inlägget postades i Bibelmeditation. Bokmärk permalänken.