”… Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det?

… Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig”.  Luk 15:1-7

Den här liknelsen är nästan obegriplig i vår svenska kultur och det är inte för att vi saknar kunskap om fåret och fårfarmaren utan för att synd och syndare saknar mening i en sekulariserad miljö. Det bortsprungna fåret kan nog röra oss till tårar när vi hör om hur fårfarmaren hittar det och lägger det över sina axlar, men vem är syndaren i vår postmoderna tid där förståelse av ”syndare” präglas av den innebörd som ordet fick i de pietistiska och frikyrkliga väckelserörelserna. I väckelsens fromhetsideal associerades ordet med stränga regler och ”syndakataloger” där alkohol, kortspel, dans, bio och sex före äktenskapet ansågs syndigt.

Nu är det inte bara det gamla frikyrkliga språkbruket som är gör det svårt att beskriva vår tids verklighet, utan allt språk präglas av de sätt på vilka vi erfar och förstår saker och ting. Detta gäller det ”kristna” och kanske särskilt det politiska språket. När jag som tonåring började läsa tidningar och bilda mig en uppfattning om samhällsfrågor fanns det en period då jag inte riktigt förstod utgångspunkterna, och jag tror det kan vara så för våra unga också. Den viktigaste uppgiften som gamla partier och kyrkor har är att tolka de gamla texterna i förhållande till de frågeställningar och existentiella problem de försöker besvara och lösa. Att stora delar av kristenheten fått en fördjupad förståelse av begreppet ”synd”, där det också givits tydliga politiska dimensioner, beror på hur vi erfar och förstår det bibliska budskapet. En verksam del i denna förändring var de omvälvande breddningar av det religiösa budskapet som gjordes under Andra Vatikankonciliet 1962-1965 och Kyrkornas Världsråds generalkonferens i Uppsala 1968.

Bakgrunden till Jesus starka ord om ”syndare” var att man i hans tid stötte bort och stigmatiserade vissa grupper. Detta är något som liknar vårt sätt att stöta bort flyktingar och nysvenskar och våra rasistiska fördomar som hindrar vissa grupper från att integreras i vårt samhälle. Jesus tal om syndare är inte obegripligt men svårigheten uppstår när vi läser det som om vi inte är färgade av vår kulturella och religiösa kontext. Problemet uppstår om vi läser texten utifrån den gamla devisen som handlar om att ”läsa som det står”, betraktar texten som Guds ord och tror att den förmedlar en objektiv och entydig kunskap. Alla bibliska texter behöver tolkas för att de ska bli till Guds ord för oss.

Vi behöver kyrkor och studiecirklar, folkbildning och universitetsaulor för att ständigt ompröva vår verklighet och få hjälp att förstå den pågående förändringen av språket och de anpassningar och nyorienteringar som väntar oss i kampen för överlevnad. Den framtid som möter oss kräver omvälvande förändringar i vårt ansvar för planeten och språket är ett viktigt verktyg för vår förståelse och vårt samspel med varandra.

Bön: Tack Gud för att du genom Jesus har givit oss liknelser genom vilka vi kan tolka vår historiska verklighet. Amen