”…Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig…”Joh 10:22-30
När massmedia för in krigets brutala ondska till vårt frukostbord samtidigt som morgonsolen letar sig in genom fönstret kolliderar två verkligheter i vår vardag. Vi kan inte låta bli att ställa frågor om krigets orsaker och undra hur något så illasinnat som ett krig får fortgå. Samma undran har vi när det gäller varifrån människor som lindrar de lidandes nöd får sina krafter. Vi söker efter orsakssamband och vill förklara det vi ser genom att hitta orsaker. Vår vrede mot krigets anstiftare och vårt stöd till dem som vårdar krigets offer visar att det finns ansvariga människor som orsakar krig och andra som gör motstånd. Kriget och dess obeskrivbara lidande orsakas av människors föreställningar om världen och deras önskan att härska över den. Primitiva föreställningar om lagbundenhet kan dock hindra oss att se goda möjligheter istället för de till synes ofrånkomliga tragedier som pågår.
Såväl krigets grymheter som människors obegripligt starka insatser att försöka lindra dess verkningar och stoppa terrorn avslöjar vår valmöjlighet. Både grymheten och kärleken är verkliga egenskaper hos oss människor. Vi är skapade att ta ansvar för det vi åstadkommer. Vi har möjlighet att välja hatets världsbild eller försoningens och fredens röst. Vi kan välja att härska eller tjäna, vara tyranner eller medmänniskor. Om Gud har skapat oss med dispositioner att höra hans röst och välja kärlekens väg så måste vi också ta ansvar för våra val vare sig det gäller klimat eller krig. Det är kanske detta som Jesus syftar på när han säger ”mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem…” Detta ger möjlighet till en fungerande relation mellan människans fria vilja och Guds handlande i världen. Oregelbundenheter i naturens händelseförlopp kan förklaras av en mångfald kausala möjligheter. Människan är också skapad med en mångfald dispositioner där Gud handlar i världen genom kärlekens röst.
När jag talar om människors vägval måste jag gardera mig mot den individualism, valfrihet och meritokrati som genomsyrar samhället. Att peka ut socialt utsatta människor som snyltare på välfärden är att bortse från de stora ekonomiska och politiska processer som format och formar våra öden och som i allt väsentligt är bortom individens kontroll. Inte heller krigets förutsättningar vilar helt på enskilda människors beslut. När vi talar om människans valfrihet så är det inte ett individualistiskt perspektiv utan mänsklighetens villkor vi talar om. Som mänsklighet har vi ett ansvar för livet på jorden.
Teologiprofessor Petra Carlsson beskriver i artikeln ”Rörelser bortom oljekulturen” hur människans behov av att låta drivkraften vid livets uppkomst bli själva målet. Genom att utvinna all energi ur jordens innandöme vill hon skaffa sig makt ”Människan ville ta makten över jordens drivsystem och gjorde det så till den grad att hon rubbade systemet i grunden. Den planetära krisen är på så sätt resultatet av en maktkamp över jordens drivsystem.” Men den som strävar efter att bilda imperier och ta över all makt i världen riskerar att bilda en hög av restprodukter, och sedan slukas av den. Fossildrivna civilisationer hotar att förgöra planetens liv.
Att lyssna till Guds röst i mänsklighetens djup och följa den handlar om att drivas av något större än den egna maktberusningen. Att välja det gemensamma brödet och den gemensamma kalken är att förenas med mänskligheten och låta det egna jaget inordnas i livets ursprungliga delaktighet.
Jag vill ej vilja
Och ej icke vilja
Men viljas vill jag
Av mitt väsens Gud.
(Emilia Fogelklou, 1956)