…Några i hopen som hörde detta sade: ”Han måste vara profeten” och några sade ”Han är Messias”. Men andra sade: ”Inte kommer väl Messias från Galileen? Säger inte skriften att Messias skall vara av Davids ätt och komma från Betlehem, byn där David bodde?” Så blev hopen oenig… Joh 7:40-52

Några i hopen säjer sig lita på Jesus, medan andra, för att travestera på Hoola Bandoolas text, inte fattar om han ”visar vägen eller känner vilket håll vinden blåser på”. Så kanske man kan tänka att ”hopens” vilsenhet i förhållande till Jesus också liknar vår vilsenhet. En del hänvisar till textfragment och andra till hur de upplever Jesus.

Var finner vi stöd för vår tro eller vem i hela världen kan man lita på? Jag tror inte det är den fundamentalistiska synen på skriften, livets ord, vi ska lita på. Snarare är det genom själva livet som ordet från skapelsens Herre talar till oss. Istället för att utforska ordens etymologiska betydelse kanske vi ska fråga oss vad orden gör med oss. ”Gud sade: Ljus bli till! Och ljuset blev till!” I skapelseberättelsen är inte ordens mening och symbolik i centrum utan snarare uttryckskraften i naturen och kosmos, skapelsens materiella mysterium. Guds ord skapar världen och ”…Och  ljuset blev till”. Som delar av den skapelse som blev till kan vi finna ett utrymme mellan uppenbarelse och erfarenhet där vi kan ana Guds kännbarhet och närvaro. Det finns ett gensvar i vårt medvetande som föregår och överträffar de skrivna ordens abstrakta system. Jag tror det är något av detta som Petra Carlson benämner ”sakernas mysterium”. (The mystery of things”) .

Kanske är det genom skapelsens mysterium, materiens mystik, som vår tro kan finna näring? Sedan gammalt citerar vi Linnés yttrande när han mötte naturens skapande krafter: ”att se Gud på ryggen”. Men den rådande naturvetenskapliga uppfattningen är att det inte finns något avsiktligt i icke-mänskliga interaktioner. Trots det balanserar vi mellan att se på naturen antingen som en ”förprogrammerad robot ” utan egna avsikter eller som en ”levande mänsklig erfarenhet” med valmöjligheter. I det amerikanska ursprungsspråket potawatomi tillämpas verbformer på den icke-mänskliga världen. Ordet för berg är till exempel ett verb. Berget är i färd med att vara ett berg. Detta ger utrymme för något annat än vårt sätt att betrakta naturen som ”blotta ting”.

Biologen Merlin Sheldrake som forskar på svampväxter och deras oerhört viljeinriktade mycel förespråkar ett språk där vi utökar vissa av våra begrepp så att tal kanske inte alltid kräver en mun, hörsel inte alltid förutsätter öron och tolkning inte alltid fodrar ett nervsystem. Han hävdar att synen på växter och människoliv som autonoma individer med tydliga gränser är förödande. Han menar att vi alla är varelser som är beroende av vår kontext. ”Tänk på en blind människa med sin käpp” citerar han tänkaren Gregory Betsoin. ”Var börjar den blinda människans jag? I spetsen på käppen? Vid käppens handtag? Eller någonstans halvvägs upp på käppen? Är inte käppen och den natur vi lever i som en utvidgning av våra sinnen, delar av våra liv. Var personens jag börjar och slutar är kanske inte en så enkel fråga.

Kan naturen slå tillbaka mot mänskliga övergrepp? Är kanske klimatkrisen naturens protest mot vår mänskliga iver att ackumulera rikedom och makt på naturens bekostnad? Naturens starka reaktion påminner om Bileams åsna. Bileam ville sabotera för israeliterna när en ängel kom i hans väg för att sätta stopp för honom. Bileam såg inte ängeln, men det gjorde åsnan som tvärstannade och vägrade ta ett steg till. Bileam slog sin åsna, men åsnan vägrade ändå att gå och började istället att tala till Bileam. Då öppnades Bileams ögon så att även han såg ängeln och ändrade sig. Det är nog samma ängel och samma Gud som uppenbaras i Jesus vädjan till oss att leva med varandra och med naturen som om det var ett möte med den andre och ett möte med Gud själv. ”Jag är världens ljus, den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus”.

Bön: Gud förena oss med dig och öppna våra ögon så att vi ser vårt beroende av varandra och den natur som ängeln skyddar. Amen