Bibelmeditation vecka 47 2018

 

”Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna… Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.”Matt 25:31-46

 

Några av Jesus berömda tal återges i Matteus evangelium. Orden här ovan är avslutningen på ett sådant tal. Låt mig påminna om att språket ofta är en ofullständig representation av det vi vill berätta och att språket alltid förutsätter att vi tolkar den verklighet som finns bakom orden. Om vi tolkar retoriken i detta tal, som om den är en beskrivning av en kommande händelse missar vi att Jesus uttryckte sig utifrån sin tids myter. När han kallar dem som inte bryr sig om hungrande, fattiga och hemlösa för getter anknyter han till en folklig nedvärdering av geten som råder än i dag: Vi kan köpa getost men inte getkött bland saluhallens delikatesser. Getterna är en del av den folkliga retoriken under Jesus tid och han använder geten i sitt tal för att uttrycka vrede.

 

Likaså är den drastiska bilden av Människosonen som härskare också ett retoriskt grepp. Det är inte en beskrivning av vad som kommer att ske – Jesus vill inte skrämmas med hotelser om att komma tillbaka med en massa änglar för att samla alla folk och skilja de goda människorna från de onda. Men han är fylld av vrede över hur de människor som behöver hjälp behandlas. Man kan höra samma upprördhet som ljuder från profeten Jesaja ”De har valt att gå sina egna vägar och njuter av sina vidrigheter. Därför har jag valt att gå hårt fram och låter dem drabbas av det de fruktar.”

 

Hur vi behandlar varandra är ytterst en andlig fråga. Svårigheten att beskriva tillvarons djupaste mening och livets mysterium med ord upplever vi än i dag. Ännu svårare blir det om orden ska tolkas i en annan tids föreställningsvärld. Det är inte bara en svårighet för dem som ska beskriva trons mysterium utan också för forskare som talar om det som rör sig utanför vetandets gränser. Eftersom vetandet hela tiden flyttar fram sina gränser betyder det att kunskapen om vår materia hela tiden växer och en orimlig teori i dag blir till etablerad kunskap i morgon. Så är det också med ”andlig” erfarenhet, eller Guds tilltal till människan. Det kan enbart uppfattas av den som lyssnar intuitivt, utanför bokstavens räckvidd, på samma sätt som nya vetenskapliga rön börjar med gissningar eller intiutiva visioner.

 

Sanningen i Jesu tal ligger inte i den retoriska bilden utan i mottagarens igenkänning. Den gudomliga verklighet som Jesus vill förmedla till sina lyssnare kan inte väcka någon igenkänning om den inte väcks till liv i lyssnarens egen erfarenhet. Det går inte att tala om Gud om det inte finns en erfarenhet av gudomlig närhet i samtalet. Svårigheterna är hela tiden retorikens begränsade räckvidd. Den svenska teologen Emilia Fogelklou har beskrivit detta dilemma i en drastisk och talande bild: ”Det är svårt att skriva om andlig erfarenhet. Det mäts inte efter sitt litterära uttryck. Den är lik havsdjupens ting som mister sitt rätta väsen när den dras upp på landbacken. Sjögräset blir en grön strimma, tången en brun trasa, maneten ett litet dött slem”.

 

Men om vi i respekt för materiens mysterium lyssnar bortom retorikens bokstav är det inte svårt att höra Jesus omsorg om de hungrande, törstiga, frusna och hemlösa. ”Sannerligen vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.” I djupet finns en barmhärtig kärlek till de utsatta och på ytan en vrede över förtrycket. Men både ytan och djupet speglar samma barmhärtighet .

 

Bön: Gud, du som talar genom Jesus lär oss att känna igen din röst och våga se dem som i dag är fattiga, hungrande, törstiga, frusna och hemlösa som våra syskon och räcka dem våra händer. Amen

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.