”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” Joh 11:28-44

Religion är beskrivning av erfarenheter som är svåra att klä i ord. Hur beskriver man en händelse med en död man som redan luktar och som reser sig och går? Jag kunde gå vidare och säga att det bara är en skröna men det mest centrala motivet i den kristna religionen, när Jesus lämnar graven, är ju också en sådan händelse. Vi kanske behöver fördjupa vår förståelse av språket som konstruerat utifrån vår världsbild och något som ständigt måste förnyas för att vi ska kunna kommunicera religiösa erfarenheter. Det innebär både en omläsning av Bibeln som beroende av den samtid den skrevs i och en nytolkning av den materialistiska världsbild som begränsar vår förståelse av livets början och livets slut.

Jag tror vi har en utpräglat tunn materialistisk verklighetsuppfattning, där materien inte innehåller några horisonter mot det okända. I vår  vardag  glömmer vi bort att detta har en begränsande effekt på våra sinnen ungefär som när stadens belysning berövar oss möjligheten att se nattens stjärnhimmel.

Berättelsen om Lasaros är just som en sådan stjärnhimmel vi har svårt att förstå för att förnuftet begränsar våra möjligheter att se materiens djup. Jag menar inte att vi ska tro på alla orimliga historier som religiösa företrädare berättar utan varsamt ifrågasätta också dessa berättelser men försöka behålla deras eventuella djupdimension. Människor som lever i tro och längtar efter Guds härlighet riskerar att tappa fotfästet i världen vi lever i. Då riskerar de att dras in i religiös fanatism som får dem att känna förakt för oliktänkande och ett slags överlägsenhet som gör att de tror sig veta mer än andra. Kanske det svåraste för vår samtid är all ny kunskap som vidgar våra horisonter. Det kan också leda till ett slags hybris om vi förnekar att även den nya världsbilden rymmer okända djup och begränsande horisonter. Vi vet ju faktiskt inte var universum tar slut och vad framtiden bär med sig eller hur vi bör leva våra liv.

När vi läser berättelsen om Lasaros aktualiseras det faktum att Johannes, som skrev om Lasaros möte med Jesus, hade en helt annan kunskapshorisont än vår. Kanske vi skulle ha beskrivit händelsen med andra ord. Detta behöver inte vara något problem för trons perspektiv: Vi kan både ifrågasätta den materiella grunden för berättelsen och fråga oss vad det innebär att som människa stå inför ett under. Det vi kallar under är ju en erfarenhet som vi inte kan förstå utifrån vår begränsade världsbild. En kritisk granskning av en bibeltext bör göras dels med vår fördjupade världsbild och dels med trons ödmjukhet inför en verklighet vi inte kan förklara men möjligen ana genom trons mysterium. Vår allt rikare kunskap om materien kan leda till hybris när vi tror att vi begriper allt och mystiken kan leda oss till förakt mot materiell kunskap, men för att tro och vetande ska berika vår förståelse av Bibelns texter behöver vi båda perspektiven.

När vi läser texten om Lasaros kanske vi inte ska ta vår utgångspunkt i kroppens liv och död som vi är vana att tänka på den utan i vad Jesus säger om att se Guds härlighet. Jesus anger tro som förutsättningen för den erfarenhet som sträcker sig utanför våra kunskapsramar och in i en värld med ursprungligt liv. Vi kan pröva att tänka på våra kroppar, inte som ett föremål utan som ett uttryck för en process i vardande. I ett sådant perspektiv blir döden inte ett slutmål utan mer en pånyttfödelse som när materia närmar sig ett av rymdens svarta hål och dras in i en ny värld utan återvändo. Livet är då inte en enkel resa mellan födelse och död utan vår kropp blir bärare av en skapande förändring av liv, som en svamp framvuxen ur ett för ögat dolt rhizom, en del av livets oändliga och öppna blivande. Om livet är att vara en individualiserad del av ett nyskapande skede så blir tron en tillit och våra kroppar som ett lerkärl som bär denna väldiga nyskapande kraft som är Guds. ”Ty Gud som sade: `Ljus skall lysa ur mörkret´ har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.”

Bön: Gud låt ditt ljus skapa tro i mig som ger mig mod att leva och dö i din nyskapande kärlek. Amen.