Verckans bibelmeditation vecka 21 2015

 

 

”… både judar och proselyter, vi är kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds gärningar.”

Apg. 2: 1-11
Veckans reflex

Berättelserna om vad som hände under pingsten är den händelse som gett upphov till en av den kristna traditionens största rörelser.Från början var pingsten en slags skördefest: femtio dagar efter påsk var det dags att skörda och man bakade två bröd av det nya mjölet. Nu associerar vi pingst till hänryckning och andlighet medan pingst egentligen var det vardagliga grekiska ordet för femtio och firades i glädje över att ha bröd på bordet. Det var vid ett sådant tillfälle deltagarna började förstå varandras språk trots olika ursprung. De kom från Egypten, Libyen, Mesopotamien och Judéen, Pontos och Asien och förstod varandra över språkgränserna. Händelsen tolkades av Petrus som ett uttryck för den Helige Andes verk.

Det är lite märkligt att just denna händelse har gett upphov till en tradition där meningslöst tal som ingen förstår har exkluderat de ”heliga” från de ”vanliga”. Den första pingstens händelser inkluderade ju alla i en gemenskap av förståelse över språkets särskiljande barriärer. Det var en händelse där den enskilde inte längre var fokuserad på sitt eget liv utan relaterades till andra människor. Det var en upplevelse av samhörighet, inte en affär mellan den enskilda individen och Gud utan mellan den enskilda individen och andra människor. Pingstens tilltal var och är Guds lockrop till människorna att söka ett helt nytt sätt att förhålla sig till varandra.

För att kunna dela pingstens två nybakade bröd behövs ett gemensamt språk, ett kärlekens språk som inifrån varje människa kallar till insikt om att det som förenar oss är större än det som skiljer oss. Det är ett nyfödelsens språk som bryter mot alla ideologier som vill vidmakthålla enskilda människors privilegier. Det är en brytning med marknadsfundamentalism, nationalism, nyliberal globalisering och tillväxt som leder till andras utarmning.

I en tid där växande orättvisor och sociala klyftor börjar te sig obekväma och riskfyllda, växer behovet av en annan ordning. När våra famlande bortförklaringar för att rättfärdiga våra liv dränks i larmande krigshot, ubåtskränkningar och flyktingströmmar runt våra gränser, behöver vi istället lyssna till systemkritiska röster. Våra invanda lösningar och vårt konventionella språkbruk räcker inte längre till. Det behövs ett paradigmskifte i vår kultur där vi hör varandras röster genom språkbarriärer och nationsgränser. Vi behöver lyssna till den inre röst som kallar oss att bygga nyskapande strukturer som ger alla människor ett likvärdigt liv.

Vi har inte obegränsad tid att bryta upp från marknadsfetischism och global orättvisa. Det handlar inte längre om att vara del av en sekt som ska klara sig från den yttersta tiden fasor. I dag berättar pingstens texter om att vi är enmänsklighet med ett gemensamt ansvar som Guds skapande medarbetare. Nu gäller det inte den enskilda människans salighet utan våra barns och kommande släkters möjlighet att överleva.

Bön:

Gud ge oss möjligheter att lyssna på varandras behov och att finna ett språk som leder oss in i en förenad mänsklighet. Amen.

 

Det här inlägget postades i Bibelmeditation. Bokmärk permalänken.