”Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.”
Matt 25: 1-13.

Veckans reflex:

”Ni vet inte när dagen och timmen är inne.” Jesus levde i vår tideräknings början, hans perspektiv på tiden är inte vår. Mycket av det han säger vittnar om att han trodde sig leva i den yttersta tiden. Nu har det gått några tusen år sedan Jesus verkade. Det kan upplevas som en oändlig tidsrymd. Men med vår kunskap om världen och kosmos är det en försvinnande kort episod i den väldiga händelse som är universums tillblivelse. Vi är en del av ett sammanhang som vi inte kan överblicka, men ana.

Jesus världsbild är inte vår och likväl påminner hans bildspråk om vår situation. Uppmaningen, ”håll er vakna”, var säkert inte bokstavligt menad men appellerade till en vaksamhet över hur vi lever våra liv. Liknelsen om jungfrurna som skulle hålla sig vakna finns att läsa i samma text där Jesus talar om människosonen som ska komma tillbaka. Han riktar uppmärksamheten på vår relation till den andre: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog  hand om mig…” Vakenheten handlar om vår relation till varandra och tidsperspektivet är samma ”nu” där vi alltid lever våra liv, oberoende av hur vi uppfattar tiden. Det är inte livet efter detta som kräver vår uppmärksamhet utan Jesus riktar den mot det här livet.

Det betyder inte att tidsperspektiven spelat ut sin roll. Vi har allt för  länge levt med en axelryckning i förhållande till globala orättvisor och tänkt att det ordnar sig med tiden. Som om ”utveckling” var enbart en fråga om tid. Men ju längre tiden går desto tydligare blir det att vår tideräkning kan gå mot sitt slut om vi inte ändrar vårt sätt att leva. Vi behöver kallas till vaksamhet över hur vi lever nu i förhållande till varandra.

Inför den som är hungrig, törstig och utan husrum är det lätt att tänka att det nog ordnar sig med tiden. Men vår rikedom är inte en tidsfråga utan kan snarare ses som en orättvis fördelning i rummet. Vår rikedom är beroende av deras fattigdom. De fattiga länderna har ingen fjärde värld från vilken de kan hämta slavar, råvaror och billig arbetskraft. Tiden går men deras fattigdom förändras inte med tiden. I det globala rummet fortsätter fattiga länder att leverera rikedom till de rikare delarna av världen. Där skeppas fortfarande råvaror och billig arbetskraft till den rikare delen av världen, medan miljöfarligt avfall och förorenande industri dumpas i den fattiga delen av världen.

Om vi också i fortsättningen prioriterar kortsiktig ekonomisk tillväxt framför långsiktig överlevnad blir vårt  framtida tidsperspektiv kort. Det ”tvågradersmål” som sattes upp i i Köpenhamn 2009 är redan förbrukat. Redan i dag kan vi mäta en grads uppvärmning och även med ordentliga utsläppsminskningar får vi räkna med långsamma feedbackprocesser som intecknar tvågradersmålet. Vår globala situation är inte längre en tidsfråga där allting så småningom ordnar sig. Vi vet inte längre när dagen och timmen är inne för den ”tipping point” där klimatförändringen når en tröskeleffekt då allt går mot ett oåterkalleligt slut. Vi behöver inte vänta på beslut av världens ledare i  Paris, redan nu kan vi söka efter en hållbar livsstil i det lilla och kräva lagar som inkluderar ett framtida hållbart samhälle.”Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.”

Bön:Gud hjälp oss att känna vördnad för det kosmiska under vi är en del av och att med denna vördnad som drivkraft skapa ett nytt hållbart samhälle. Amen