Veckans bibelmeditation vecka 43 2015

Relief

”…Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.”

Matt: 22: 15-22

Veckans reflex:

Jesus svar till dem som ville snärja honom är mer än elegant retorik. Hans svar rymmer en maktkritik.

Kejsaren vill ha makt över sina undersåtars liv och utövar den genom myntens värde. Men myntens värde är en fiktion som blir värdelös om inte kejsaren kan lösa in den i guld. Genom mynten har kejsaren en skuld till alla dem som byter varor med varandra. När kejsaren inte längre kan byta in mynten mot ”guld” är mynten värdelösa. Det är inte så ovanligt att mynten förlorar i värde när de blir för många. Den romerske kejsaren skulle betala sold till sin krigshär och lät tillverka alltför många mynt som i grunden därför blev värdelösa. Vi skulle kalla det valutakris och känner igen vår tids kejsare som låter sedelpressarna snurra för att ha råd att rusta till krig.

Jesus var medveten om lögnen bakom pengarnas värde och talade om den ohederliga mammon i motsats till det som har verkligt värde. ”Ni kan inte tjäna både Gud och mammon”. Det är sant också i vår tid. Det finns ett talesätt där vi brukar tala om ”dem som är beredda att gå över lik för pengar”. När stater lånar pengar för att utveckla allt effektivare makt genom kapprustning är de beredda att gå över lik. Men vapenallianserna har förlorat makt i takt med sin utökade destruktiva förmåga. Krigen i Afghanistan, Irak, Syrien och Libyen har inte givit nya regimer utan skapat kollapsade stater utan kontroll över området. De makter som kan bryta ned samhällen och relationer men inte bygga fungerande strukturer och välstånd har inget av värde att erbjuda. De som orsakar flyktingströmmar men inte kan föda ett barn är lika oattraktiva som kejsaren vars pengar har förlorat sitt värde. Det finns de som likt Jesus har genomskådat ”maktlösheten” hos den politiska ekonomin och inte längre vill delta i de rikas förtryck av fattiga. En sådan man var ärkebiskop Oskar Romero.

När Oskar Romero blev vald till ärkebiskop i San Salvador var det för att maktens herrar uppfattade honom som en medlöpare. Men han hade lärt sig att skilja på det som tillhörde kejsaren och det som tillhörde Gud. De fattigas liv och välfärd var för honom viktigare än att dölja de väpnade styrkornas mord och avrättningar. Han vägrade att spela med i kaffebaronernas politiska spel och vände sig kraftfullt mot allt väpnat våld.

Oskar Romero drevs av en djupare identitet än den makten ville tilldela honom. Den 24 mars 1980 firade Romero nattvard i en kyrka. Han gick till altaret och lyfte kalken med orden ”Må denna brutna kropp och detta blod, som utgjuts för många, uppmuntra oss att ge vår kropp och vårt blod för att lida de smärtor Kristus led, inte för sig själv utan för att skänka rättvisa och fred åt vårt folk…” Säkert såg han hur mördaren siktade mot honom genom den öppna kapelldörren. Han rykte till och blev kallsvettig, berättas det. Prickskytten fyrade av och kulan trängde in i Romeros kropp precis ovanför hjärtat.

Detta dåd utfördes av en dödspatrull med kopplingar till landets väpnade styrkor, nära allierade med Pentagon, i en operation som planerats, godkänts och finansierats av välbärgade och inflytelserika medlemmar av den katolska oligarkin. Att avslöja den ohederliga mammon och att förvägra kejsaren det som inte tillhör honom har sitt pris.  Han var en martyr inte för att han mördades utan han mördades för att han var en martyr.

Bön: Gud befria oss från fegheten att underordna oss makten och giv oss mod att leva i den frihet som du givit oss.  Amen.

 

Det här inlägget postades i Bibelmeditation. Bokmärk permalänken.