…Rättfärdigheten utsås i frid och bär frukter för dem som håller frid
Matt 6:31-34
Veckans reflex
21 september är WCC:s (Kyrkornas världsråds) internationella bönedag för fred som utlyses tillsammans med FN:s internationella dag för fred. September är också den ödesdigra månad som för drygt ett decennium sedan försatte världen i ett chocktillstånd. En terrorhandling som skakar om ett oförberett land med sin monumentala förstörelsekraft öppnar också för ett val hos detta lands ledare. 2001 höll världen andan och en våg av sympati och medkänsla med de drabbade sköljde över världen, men där fanns också vrede och hat riktat mot terrorismens mörker. 2001 blev svaret ett väpnat krig mot terrorismen, ett krig som aldrig kan vinnas med vapen men som göds av våldets härjningar. När krigets armador flög in över Afghanistan, ett sedan länge krigshärjat land, så hade USAs president gjort ett val som ännu i dag skördar nya offer och underblåser en härd av hat och hämnd. Efter terrorhandlingarna i Norge gjorde Norges statsminister ett annat val med målet att fördjupa demokratin och stärka en fredlig kamp för rättvisa.
När Sverige gick in i Afghanistan, där så småningom svensk trupp ställdes under NATO befäl, blev Sverige en stridande part i ett krig som initierades som en hämndreaktion. De motiv som anfördes för detta krig var; att krossa terrorismen, att befria afghanska kvinnor från ett manligt förtryck och att skapa regional säkerhet och demokrati. Dessa motiv tonades ned i takt med att Krigets frukter visade sig vara; en sönderslagen infrastruktur, en skoningslöst drabbad civilbefolkning, och posttraumatisk stress när soldaterna tvingats sätta sin instinktiva medmänsklighet ur spel. När Sverige valde kriget framför fredliga insatser i Afghanistan bröts en nästan 200-årig period av fred. Varje lands ledare har möjlighet att välja inriktning på sitt lands säkerhetspolitik. Valet står mellan att antingen skicka krigare mot hotande terrorister eller att satsa på fredsförebyggande insatser och solidaritetsarbete, antingen satsa på vapenexport eller nedrustning. Sverige hör numera, per capita, till en av världens ledande vapenexportörer.
På den internationella böndagen för fred är det i år med sorg vi betraktar Sverige i ett nytt perspektiv.Vi har vant oss att se Sverige som ett solidariskt land i förhållande till fattiga och hotade länder. Nu finner vi oftare Sverige i samarbete med militära och ekonomiska makthavre som vill styra världens spelregler till sin egen fördel. Vi behöver stärka vår tro på strukturer där vördnaden för livet och en vilja till solidaritet går före tilltron till vapenmakt och ödmjukt söka en rättfärdighet som utsås i frid och bär frukter som håller frid.
Bön
GUD,
Hjälp oss leva,
I en värld som vi varken kan behärska eller kontrollera,
Hjälp oss att leva med tillit och öppenhet, trots att vi är skrämda av
terrorns kraft.
Hjälp oss att leva i kärlek och barmhärtighet, trots hatets ofrånkomliga
närvaro både i vår värld och i våra egna liv.
Hjälp oss att leva i medkänsla med alla som drabbas av människors
ondska och livets oförklarliga mörker.
Gud, hjälp oss leva
Amen
(KG Hammar, september 2001)