”Jesus sade: ”När hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig…”
Joh. 15:26 – 16:4
Reflektion
I tider av stor osäkerhet är det ofta de tvärsäkra som ger sken av trovärdighet. Diverse fundamentalistiska och totalitära utopier får nya anhängare. I deras statiska världsbild, där ingenting förändras, kan det finnas en färdig regelbok att följa, ett sätt att förhålla sig till världen som är det enda möjliga och självklara. Ibland försöker man göra kyrkan till en plats med sådana givna och oantastliga värden. Varje gång en sådan sluten värld skapas görs det på mångfaldens bekostnad. Det är dessa människor, som inte vill dela världens komplexitet med dig som är dina fiender, inte människor med andra värderingar, religiösa övertygelser eller politiska uppfattningar. De som inte finner sig i mångfalden, de som vill införa monopol för den egna religionen, införa slöjtvång och minaretförbud, omskärelseförbud och stopp för invandring är de farliga. Alla de som tror sig sitta inne med den slutgiltiga sanningen, såväl i politiken som i religionen, och som förnekar att världen förändras, och att vår tro är under ständig omprövning, väcker människors rädsla inför framtiden.
Hade Jesus önskat förmedla en absolut och definitiv sanning, en dogmatik om hur livet skall levas, hade han skapat en text som bundit hans anhängare för all framtid. När Jesus talar om Hjälparen, sanningens Ande, så är det en dementi av behovet av färdiga sanningar. Sanningen är inget givet försanthållande. Sanningen är något man gör i förhållande till de andra. Vad vi ska göra kommer vi att förstå genom sanningens Ande. Jag kallar er inte längre tjänare, jag kallar er vänner, så vill Jesus förmedla guds vilja att myndiggöra människan till handling. När Gud identifierade sig med kärleken befriade han världen från allt religiöst tvång och möter oss hädanefter där vi lever och ingen annanstans. I ditt liv är du myndig att förverkliga din kallelse.
Innan Jesus talar om Hjälparen så talar han om sambandet, mellan dem som är hans lärjungar och Jesus själv, som ett vinträd vars grenar bär frukt. Denna förening förverkligas i det liv vi lever. Genom Jesu liv, död och uppståndelse blir den troende befriad från all ängslan, från varje skuld och från allt slaveri; för alltid fri, inför människor och inför Gud, är hon ansvarig för världens framtid och är själv en del av Guds närvaro i världen.
Bön
En bön av den bolivianske prästen Luis Espinal:
”Hjälp oss Gud att ge oss i kast med det omöjliga, för bakom det omöjliga finns din nåd och din närvaro. Vi kan inte falla ner i tomheten. Framtiden är en gåta, vår väg leder in i dimman, men vi vill fortsätta att överlämna oss själva, ty du väntar alltjämt i natten och gråter genom tusen mänskliga ögon.”
Amen