”…Så kom han in i Jerusalem och gick till templet…”Matt 21:1-11
Inte bara kyrkoåret utan också vår borgerliga almanacka präglas av Jesus födelse , liv och död. Där finns de röda dagarna i anslutning till Jesus livs historia. ”Se vi gå upp till Jerusalem…” sjunger vi på Palmsöndagen. Sedan sjunger vi ”Hosianna Davids son, välsignad vare han som kommer i Herrens namn” som om vi var en del av hopen vid porten i Jerusalem.
Detta är en påminnelse om att evangeliernas Jesus är en vardaglig livshistoria. Den är bunden till samma tideräkning som våra liv. I takt med solens uppgång och nedgång blir våra liv en del av den kosmiska händelse som är livets mysterium. Den som söker svaret på sitt livs gåta i tron på Kristus tror att den kärlek som Jesus förkroppsligade är en inneboende del av universums hemlighet. Påven Franciskus citerar en muslimsk Sufi i sin encyklika ”Laudato Si”: ”Universum uppenbarar sig i Gud, som helt och hållet uppfyller det. Därför finns en mystisk mening att upptäcka i ett löv, på en bergsstig, i en daggdroppe, i en fattig människas ansikte.”
Det är i djupet av vår materiella vardag vi finner spåren av en närvaro som inte skiljer mellan ande och materia. Vi är delar av ett kosmiskt ekosystem. När vi förenas med hopen utanför Jerusalems port som hyllar Jesus förenas vi också med mänsklighetens historia. Som en del av denna historia formar vi vår tids unika epok.
Vi är den första generationen som blivit medvetna om den förändring som håller på att ske i den geologiska epok som kallats Holocen. Det är vår generation som upptäcker att det teknokratiska paradigm som präglas av maktkamp och ständig tillväxt leder till undergång av denna epok. Denna epok som skänkt oss människor nära nog perfekta levnadsförhållanden. Med tanklös arrogans är vi på väg att förbruka förutsättningarna för mänskligt liv.
När vi är blinda för konsekvenserna av den skadliga individualismen och ovilliga att erkänna hur det kosmiska ekosystemet är en sammanhållen enhet hotar vi själva grundvalen för mänskligt liv. Vi måste inse att det är våra egna begränsade perspektiv som hindrar oss att leva i harmoni med varandra och vår natur. Nu behöver vi lyssna till planetens naturliga ekosystem.
Om vi inte ska efterlämna en obeboelig planet till våra barn och barnbarn är det hög tid att låta vår instrumentalistiska syn på naturen och meningen med vår stund på jorden förändras. Med hjälp av almanackans röda dagar och de händelser i Jesus liv som firas varje år kan vi finna vägen till Guds ogripbara mysterium, ett liv i ansvar och glädje.
Bön: Tack Gud för den frist i klimatförändringarna som jordens eget försvar ger oss. Hjälp oss att i tacksamhet vårda och respektera naturens rikedom och begränsningar för att förenas som mänsklighet med kommande generationer. Amen