”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga…De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill…” Luk 5: 33-39

Veckans reflex

Här gör Jesus slut på den självgoda moralismen. Alla som med sin nyttighetsmoral ondgör sig över dem som njuter av musik. konst, poesi, skönast av alla konster, dyrbar nardusbalsam och hela kulturvärldens blomstrande teater, opera och njutbara ögonblick i konserthallen. Ska vi inte använda pengarna till något viktigare, kan vi njuta när det finns så många fattiga?

De som vill framstå som mer moraliska skyller på de fattiga för att ge livsnjutarna en skopa dåligt samvete. I denna händelse gör Jesus slut på moraliserandet. ”De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill…” Skyll inte på de fattiga när ni vill spara på kulturen i budgeten eller när ni blir avundsjuka över livsnjutarnas utlägg. Önskar ni ge åt de fattiga kan ni göra det när ni vill, det finns alltid pengar och tillgångar över så att det räcker åt de fattiga! De fattiga är fattiga just därför att vi inte vill fördela det goda som finns. Vi har dem alltid ibland oss och vi kan ändra på den saken när som helst.

De gudabenådade ögonblicken när konst skapas, eller skönheten glimrar till i en naturupplevelse kommer inte tillbaka. Inte heller ögonblicket av hängiven kärlek när kvinnan som har en flaska dyrbar balsam och offrar den i en spontan vilja att smörja mannens fötter. Fånga dessa ögonblick i flykten, njut av dem, gläds tillsammans med dem som benådas med skapelsens vackraste gåva. De fattiga har ni alltid ibland er och dem kan ni göra gott mot när ni vill. Viljan att se de fattiga med kärlekens ögon vaknar när du låtit den skapande kärlekens sällsynta ögonblick strömma genom dina ögon, öron, och händer fyllda med dyrbar olja.

Det är inte de som missunnar sin nästa att njuta som ger mest åt de fattiga. Den som har fått mycket förlåtet och tagit emot mycken kärlek, den som fått upptäcka njutningens underbara ögonblick blir också varm och generös, där flödar guds kärlek mot de fattiga. Det är inte de rikaste som röstar på generösa transfereringsprogram. Det är de som lever nära de fattiga, de som ser nödens tunga vardagssysslor, det är de som vill hjälpa dem. Att se de fattiga som vi alltid har hos oss väcker inte moralistiska bannor över skönheten, men närheten till de fattiga lösgör den kärlek som kan göra också den fula fattigdomen möjlig att bära.

Bön

Tack Herre för kärlekens värmande ögonblick. Tack för att du gav oss skapandets och konstens dyrbara ögonblick som en flödande strimma av glädje.
Amen.